Det ser minst sagt illa ut i IK Pantern. Skulle det bli så att Malmö-gänget kastas ut ur Hockeyallsvenskan på grund av sin skakiga ekonomi kommer det ställa till en hel del röra i Hockeyettan.

Att klubben på kort tid måste hämta igen 7,5 miljoner kronor för att klara elitlicensen. Att spelarna har fått beskedet att de är fria att söka sig nya klubbadresser redan i maj.

Nej, det doftar ju inte direkt Hockeyallsvenskan säsongen 19/20 om IK Pantern just nu om man säger så.

Vi ska kanske inte gå händelserna i förväg. Klubben har ju flörtat med katastrofen flera gånger förr och blev ju under någon vecka rent av fråntagna elitlicensen för några år sedan, men de har fram till nu alltid rett ut det ändå.

Märkliga saker sker och så vidare.

Men skulle det bli så att ekonomin kort och gott gör att det inte blir något IK Pantern i Hockeyallsvenskan nästa säsong då ställer det till en jäkla röra i Hockeyettan.

Då finns det två scenarier.

Det första är att IK Pantern bommar elitlicensen och flyttas ner i Hockeyettan. Då placeras de i den södra serien medan Almtuna i den östra kommer få frågan om att kliva upp och säkerligen tacka ja.

Det skulle innebära 13 lag i södra, men bara 11 i östra.

Den saken är emellertid ganska lätt att lösa. Tranås skulle kunna knuffas tillbaka till västra serien och Gripen från den västra till den östra och så skulle ordningen vara återställd. Det är snabbt ordnat.

Det andra scenariot är att Panterns ekonomi är så illa däran att de konkar eller på annat sätt inte kommer till spel ens i Hockeyettan.

Då borde det bli så att nästa lag på tur från kvalet underifrån får frågan att ersätta Almtuna (om de tackar ja till att ta IK Panterns plats i allsvenskan). Det laget är bästa kvaltrean Hanviken som då enkelt skulle kunna ersätta Almtuna rakt av i östserien. Skulle de tacka nej är det Munkfors som i sådant fall skulle placeras i västra och föranleda en flytt tillbaka av Gripen till östra.

Hur det än blir är det indelningstekniskt alltså ganska enkelt att lösa. Men ser man till klubbarnas planeringar, spelscheman, truppbyggen och allt annat runt omkring blir det förstås en enda stor röra om beskedet om Panterns frånfälle från Hockeyallsvenskan skulle komma en bit in i sommaren.

* * *

Kanske är det så att Almtuna redan bygger för Hockeyallsvenskan.

Ur ett Hockeyettan-perspektiv var det kanske inte helt oväntat att trotjänaren Per Svensson skulle ta ett tidigt beslut att följa med Almtuna ner en division, men att klubben skulle lyckas behålla Tobias Liljendahl kommer som en betydligt större överraskning.

Liljendahl har ändå gjort fem raka säsonger i Hockeyallsvenskan och var med sina 32 poäng Almtunas tredje bästa poängplockare (bakom Tony Mårtensson och Viktor Hertzberg) den gångna säsongen.

Det är en riktig fjäder i hatten för Uppsala-klubben att de lyckas behålla honom och sänder samtidigt en signal om att det nog kan bli ett ganska skapligt lagbygge i Gränbyhallen till vintern trots allt.

Men med tanke på den prekära ekonomiska situationen i IK Pantern är det inte helt otroligt att det skulle kunna bli allsvenskt spel för Almtuna redan i höst. Det är förmodligen den känslan som råder hos spelarna som väljer att skriva på också…

* * *

När vi ändå snackar viktiga förlängningar. Tranås lyckades få sina två kanske tyngsta namn på plats igår. Lagkaptenen Filip Petersson och trotjänaren Eric Gustafsson stannar i föreningen.

Det är naturligtvis oerhört goda nyheter för alla med minsta lilla sympati för Stefan Franssons tranor.

Oömme kaptenen Petersson tillhör de bättre spelarna i Hockeyettan och hade anbud uppifrån, men väljer att stanna kvar i den satsning som ska leda tillbaka till kvalserien. Gustafsson har säsong efter säsong efter säsong visat att han är en sylvass spetsforward på ettan-nivån och satsar alltså vidare i klubben han aldrig har lämnat.

Det sänder oerhört goda signaler.

* * *

Den senaste tiden har jag ägnat åt att plöja igenom boken ”Hållbar sponsring”. I grund och botten en handbok där Magnus Berglund och Frans Fransson (som bland annat var inne och gjorde en varumärkesanalys av Mörrum Hockey för några år sedan) ägnar ett bra gäng sidor åt att analysera och komma med input kring hur ett vettigt sponsorarbete bör bedrivas hos ambitiösa föreningar.

Där finns både ett och tre handgripliga tips lika mycket som en klargörande bild av en sponsormarknad i förändring där det blir viktigare och viktigare för klubbar att arbeta begåvat med sina sponsorupplägg.

Det som främst slår mig när jag läser är dock hur skev hela debatten kring sponsring ofta är i och kring Hockeyettan. Eller kanske snarare det så ofta förekommande fokuset på ”externa finansiärer”.

Gång efter annan understryker författarna hur viktigt det är att sponsorerna känner att de får valuta för sina investerade stålar. Att tiden när det räckte med en skylt i hallen eller när sponsring var allmosor som företag droppar i föreningars knä utan förväntan på motprestationer är förbi.

Klubbar måste jobba hårt för att öppna kontaktytor, skapa synlighet och relevans för företagen som slantar upp för att skapa mervärde för sina varumärken tillsammans med idrotten.

Ändå förväntas vi säsong efter säsong hos klubb efter klubb tro på att det finns mängder av så kallade ”externa finansiärer” som helt anonymt och utan något som helst krav på motprestation gärna bidrar med pengar öronmärkta för spelarvärvningar. Ofta även om övriga finanser i föreningen är bedrövliga.

Det går över huvud taget fullständigt stick i stäv med det mesta som står att finna i boken.

Kort och gott naturligtvis för att det inte är sant.

De nobla välgörarna som i tysthet dyker upp med sina pengar till spelarinköp just när det som bäst behövs är naturligtvis i många fall uppdiktade figurer som skapar en god känsla hos supportrarna samtidigt som allehanda styrande smidigt kan släta över en inte helt ansvarsfull hantering av ekonomin.

Det känns lite ålderdomligt på nåt sätt. Otidsenligt och omodernt.

Kan vi kanske hoppas på att de externa finansiärernas tidsålder är på väg att blåsa förbi och att klubbar mer och mer blir kreativa och framåtsträvande i sin jakt på att faktiskt dra in spons på riktigt.