Filmningar.
Ja.
Vi vet att de existerar i hockey numera. De har gjort det ett tag.

Men tro det eller ej. Det är inte filmningarna som håller på att förstöra hockeyn i sig. Jag tror mer att det är allt detta gnäll som bara eskalerat med åren. För numera går det knappt en utvisning utan att någon ska förklara att det var en filmning.
Sociala medier har bara mer och mer svämmat över av det där, och jag är så ofantligt less på det.
Det har även börjat komma in mer och mer i TV-rutan också, och det nådde väl rekordhöjder under Sveriges match mot Tjeckien där Jonas Andersson och Chris Härenstam ägnade halva matchen – jag tror inte ens att jag överdriver – åt att förklara att allt tjeckerna gjorde var filmningar. Som av en händelse var varje tjeckisk crosschecking i svenska ryggar med fallande svenskar så klart regelvidriga. För som vi alla vet – svenskar filmar inte. Svenskar dopar sig inte. I Sverige, där fuskar vi inte.

Det jag mest har på näthinnan från matchen mot Tjeckien var när Mattias Ekholm delade ut ryggsmäll på ryggsmäll på Radko Gudas. Han stod upp en gång. Två gånger. Tre gånger. Kanske till och med fyra. Sen föll han, och det blev utvisning. Och det blev gnäll om hur lätt han föll.
Det var inte den hårdaste av Ekholms smällar som fick Gudas att falla. Men om man har som mål att lägga sig och filma till sig en utvisning – varför gör man det på dem fjärde eller femte smällen och inte på någon av de tre första? KAN det rentav ha varit så att Gudas möjligen kan ha ramlat för att han kom ur balans (det låg dessutom en spelare precis framför honom) eller att han helt enkelt – låter kanske helt orimligt men – faktiskt blev uttröttad av att ta smäll efter smäll i ryggen?
Ekholm förtjänade utvisning för den där situationen. Men hade Gudas inte ramlat, så hade Ekholm sluppit bli utvisad.

Oavsett vilket så är då åtminstone jag betydligt mer trött på att det gapas så otroligt mycket om filmningar, än vad jag är på att det filmas.
”Men det är minsann fusk”. Ja, visst är det skit med filmningar. Men jag vill nog ändå välja att se att de lite grann tar ut varandra på något sätt.

Låt mig förklara. Förstärker du inte (dvs den sortens filmning som ändå har en bakomliggande handling från en motståndare) i vissa situationer så är det fullt möjligt att du inte får med dig en utvisning som borde ha kommit. Alltså kan själva förstärkningen som sådan göra att det faktiskt blir rättvisa i situationen. Att spelaren som ja, se på fan, fuskade och försökte stoppa dig med en klubba i ansiktet, en crosschecking i ryggen eller slashing över händerna åker ut istället för att inte åka ut.
Rättvisa skipad.

Sen kommer du alltid ha sådana tillfällen som leder till att en spelare som absolut inte blir så hårt ansatt att det ska generera en utvisning, går vinnande ut en situation och utvisningen blir felaktig.
Men nånstans vill jag, som sagt, tro att de nog tar ut varandra. Kanske till och med viss fördel för ”rätt” sida, om jag får göra en bedömning på uppstuds.

När allt kommer kring så är det ju så att domarna ska bedöma den handling de ser. Inte konsekvenserna av handlingen. Blir en spelare hakad, så blir han hakad oavsett hur mycket han än slänger sig. Får en spelare en klubba i ansiktet, så får han en klubba i ansiktet även om han inte väljer att falla till isen.

Sen vill jag bara poängtera att de som filmar helt utan att det finns en utvisningsgrund bakomliggande, det går så klart inte att försvara på något sätt. Men jag bedömer ändå att den sortens filmningar inte är särskilt förekommande. Men den är avskyvärd och den kan man få sitta och gnälla om hur mycket man vill den dagen de dyker upp.
Men resten. Nej. Låt vara.