Sök
Uffe Bodin
BODIN: Centrarnas svar på Lidström banar väg mot Stanley Cup

Han centrar det som kallas ”The Perfection Line” och har emellanåt fått låna Nicklas Lidströms gamla smeknamn ”Mr. Perfect”. Det beror på att Patrice Bergeron är den perfekta centern. Och efter nattens dominanta insats i St. Louis den som håller på att föra Boston Bruins till Stanley Cup.

LÄS ÄVEN: Måns Karlsson – En homerun av Don Sweeney

Det blev inte ens spännande.

St. Louis Blues kom ut övertaggade inför hemmapubliken i Enterprise Center och tappade bort finalmatch tre innan den ens hunnit komma i gång på allvar.

Patrice Bergeron var den kanske främsta anledningen till det.

Efter två okaraktäristiskt svaga finalmatcher från Boston Bruins toppcenter och hans vingar Brad Marchand och David Pastrnak tog Bergeron kommando i natt. Han vann tekningar, var en kraft att räkna med defensivt och svarade inte minst för det viktiga 1–0-målet i powerplay halvvägs in i den första perioden.

33-åringen är mest känd för att vara den bästa tvåvägsspelaren i NHL i modern tid. Han har vunnit Selke Trophy som ligans bästa defensiva forward fyra gånger och har chansen att vinna den igen i senare i månaden. Med tanke på att han samtidigt levererar offensivt på en imponerande nivå är han kort och gott en komplett spelare.

Att han centrar ”The Perfection Line” och har kallats ”Mr. Perfect” av sina lagkompisar för tankarna till Nicklas Lidström. För på många sätt är Patrice Bergeron centrarnas svar på ”Lidas” – både som person och hockeyspelare.

Bergeron har samma lugn och pondus som gjorde Lidström till en sådan respekterad hockeyspelare. Samtidigt är han samma sorts gentleman som svensken. En spelare som ingen säger ett ont ord om.
– Om du har en dotter är han den sortens person du skulle vilja att hon dejtade, som kedjekompisen Marchand uttryckte det i en intervju med Sportsnet.

Precis som med den svenske backlegendaren finns det heller ingenting flashigt med Bergerons spelstil. Han är bara så förbaskat konsekvent och effektiv i allt han tar för sig att det sällan, ja nästan aldrig, görs några misstag.

Det är inte en spelstil som sticker ut. Patrice Bergeron kan lämna isen med 1+1, 70 procent vunna tekningar och tre takeaways – utan att man egentligen lagt märke till honom. Det har tillåtit honom att flyga lite under radarn och inte nämnas i samma andetag som mer offensivt gångbara stjärncentrar i ligan.

En titt på Bergerons CV visar dock att han hör hemma i den absoluta eliten – och att han är självskriven i Hockey Hall of Fame den dagen det blir aktuellt.
* VM-guld 2004
* JVM-guld 2005
* OS-guld 2010 och 2014
* Stanley Cup 2011
* World Cup 2016

Det mesta har han ställt upp i har han vunnit.

Och nu tyder en hel del på att han kommer att lyfta sin andra Stanley Cup inom kort. 78,6 procent av alla lag som vunnit finalmatch tre genom NHL-historien har nämligen blivit mästare i slutändan. Om Patrice Bergeron fortsätter uppträda som ”Mr. Perfect” skulle jag hävda att oddsen är ännu bättre än så.

*****

2–7 i baken inför en hockeyfebrig hemmapublik.

Snacka om antiklimax för St. Louis Blues. Och inte minst då Jordan Binnington.
Efter ett halvår som har varit drömlikt såg 25-åringen plötsligt ut som den där ifrågasatta farmarslagsmålvakten han var innan han blev ”Winnington” med hela NHL.

Det blir intressant att se hur han studsar tillbaka efter en sådan här mardrömsmatch. Av det lilla arbetsprov som finns att jobba med under hans NHL-karriär har han visat bra resistans. Han har tolv vinster och två förluster efter att ha förlorat. Starka papper.

Det är helt nödvändigt att han fortsätter på inslaget spår om Blues Stanley Cup-dröm ska leva vidare.

*****

Vad kännetecknar en lyckad period innan trade deadline?

Oftast att man lyckas hitta de breddspelarna som gör laguppställningen lite mer komplett. Som Washington Capitals gjorde med Michal Kempny i fjol och Pittsburgh Penguins med spelare som Carl Hagelin, Justin Schultz och Ron Hainsey när de vann sina mästerskapstitlar 2016 och 2017.

För det är sällan lagen som går efter de stora fiskarna som vinner i slutändan.

Boston Bruins anammade samma taktik den här gången och har sannerligen hittat rätt. Charlie Coyle och Marcus Johansson är under normala omständigheter spelare som färgar en andrakedja i NHL. I Bruins har de gett laget en produktiv tredjekedja.

Deras samspel innan 2–0-målet var riktigt läckert med Johanssons lilla tittfint följt av den öppnande passningen till Coyle som trädde in pucken.

Det är bara att lyfta på hatten åt general managern Don Sweeney. Mer om det i Måns Karlssons utmärkta krönika här.

*****

Oskar Sundqvist var en saknad spelare i natt. Det är svårt att se att han skulle ha kunnat göra någon större skillnad när Blues föll sönder och samman som de gjorde i slutet av första perioden. Men hans fysiska spel, skicklighet i numerära underlägen och förmågan att få pucken att fastna i anfallszonen hade behövts för hemmalaget.

Med det sagt står jag bakom ligans beslut att stänga av honom. Tacklingen på Matt Grzelcyk i finalmatch två var inte vacker.

*****

Ännu en riktigt stark match av Joakim Nordström. Två riktiga krigarassist och ett uppoffrande arbete över hela isen. Det är en ganska remarkabel förvandling för en spelare som jag i ärlighetens namn inte var säker på hade en framtid i NHL efter sin tunga säsong med Carolina Hurricanes i fjol.

*****

Torey Krug hade fyra poäng för Bruins i matchen och är delad etta i backarnas poängliga i slutspelet tillsammans med Brent Burns och Erik Karlsson. Krug har tre raka säsonger med 50 poäng eller fler bakom sig i NHL och har växt ut till en riktig stjärnback.

Inte illa för en spelare som ansågs för liten för att draftas.

Nu har han bara ett år kvar på kontraktet. Sommaren 2020 kan han bli unrestricted free agent och det kommer att bli dyrt för Bruins att behålla honom. Jag gissar att han har möjligheten att gå från 5,25 miljoner dollar per säsong till någonstans runt 7,5-8 miljoner. Kanske ännu mer på öppna marknaden.

*****

Krug i all ära. Den backen som imponerar mest i Bruins är tveklöst Charlie McAvoy. I Sportsnets/CBC:s sändning från matchen i natt jämfördes han med Drew Doughty. Jag vet inte om han är där riktigt ännu. Men med tanke på att han bara är 21 år och redan en så  komplett back finns det fog att tro att han kommer att räknas som en av de bästa i ligan inom ett par år.

*****

Mitt tips inför finalen var att Boston skulle ta det här i sex matcher.
Om inte St. Louis vinner match fyra tror jag att det är över på fem.
Matchen natten mot tisdag kan mycket väl bli avgörande på sitt sätt.
För Blues kommer det att vara nu eller aldrig.

Den här artikeln handlar om: