Sök
NÅDDE DRÖMMARNAS MÅL. Mario Kempe ändrade på sin träning och sitt leverne – och fick utdelning på isen.
SHL

Gick ned i lön för att nå drömmen: ”Jag hade kunnat spela gratis i NHL”

Han var talangen som aldrig blommade i SHL. Efter flytten till KHL och mötet med fystränaren Vlaidimir Egorov förändrades allt för Mario Kempe. 28 år gammal nådde han slutligen sin NHL-dröm – även om den innebar att han fick gå ned i lön. Ordentligt.
– Jag har gjort två säsonger och tagit två tvåvägskontrakt. Det visar ganska mycket att jag inte bryr mig om pengar, säger Kempe till hockeysverige.se.

LÄS ÄVEN: Möt den hockeytokiga familjen Kempe

STOCKHOLM/HAMMARBY SJÖSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)
Mario Kempe hann bli 28 år innan han debuterade i NHL. Då hade han fyra säsonger bakom sig med Vitiaz Podolsk i KHL. Dit kom han från Modo där han inte riktigt fick ut sin hela sin kapacitet under sista säsongen i klubben. Trots att han ofta setts som en stor talang är det först nu på senare år han utvecklats till en mer komplett spelare.

Hockeysverige.se stämde träff med Arizona Coyotes- och VM-spelaren över en lunch i Hammarby Sjöstad för att ta reda på vad som ligger bakom den fina utvecklingen som kommit under de senaste säsongerna.

Själv tycker Kempe att han i dag är en helt annan spelare än den han var då han lämnade Modo 2014.
– Hockeymässigt skiljer det sig mycket. Framför allt kunskapsmässigt samtidigt som jag tränat och blivit bättre. Sedan förstår jag även tvåvägsspelet på ett annorlunda sätt i dag, berättar Mario Kempe och fortsätter:
– Innan hade jag tänkt mest rödlinjen och framåt, att jag skulle vara den som bryter mönster och utmanar. Det är så jag har spelat när jag växte upp. Sedan har jag efter hand lärt mig spela center och tvåvägshockey, bidra på båda sidorna av isen.

TIDERNA HAR FÖRÄNDRATS

Kempe ser också en klar skillnad på hur unga spelare får chansen i dag jämfört med då han själv kom upp i seniorverksamheten, vilket också påverkat hans utveckling som spelare.
– När jag kom upp i Rögle och senare gick till Djurgården var det inte jättemånga unga spelare som fick chansen. Då jag var 19 år och fick chansen i Rögle var det jätteuppmärksammat att vi hade en kedja där vi var 19, 20 och 21 år. Jag menar att det är inte så ovanligt nu.
– Vi spelade inte så mycket utan låg runt åtta minuter per match. Tränarna sa verkligen ”dribbla inte för mycket, inte på blålinjen, utmana inte, få ner pucken djupt…” och så vidare. Det var verkligen att bromsa upp oss.
– Nu för tiden, kommer det upp en spelare som har ”skillsen” och gillar att utmana då får dom fortsätta göra det. Jag tror också att det är därför vi får fram så många bra spelare nu.
 Robin Figren var helt överlägsen i skillsen då vi var yngre, men han blev bromsad i Djurgården och fick knappt spela någonting. Då jag var i fjärdekedjan fyra säsonger i rad började jag tänka en del. Jag spelade lite powerplay i Rögle, men under två säsonger i Djurgården spelade jag inte ens ett powerplay. Då var jag ändå en offensivt skicklig spelare.


Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Mario Kempe fick en lite offensivare roll då han kom upp till Modo.
– Där fick jag Uffe Samuelsson. Uffe fick jag lira ut för och han är en tränare jag gillar. Synd att han bara var där en säsong. Andra säsongen var det samma sak igen, att inte få göra för mycket grejer, inte utmana och så vidare. Då hade vi Anders Forsberg och Barry Smith, men även (Jan-Axel) Alavaara var där.
– När jag sedan skulle över till Ryssland tänkte jag att man inte fick utmana utan bara spela enkelt. Då sa jag att jag kunde spela center och försökte verkligen tänka till.
– Det var lite annorlunda i Ryssland ändå för där ville coacherna att jag skulle komma med fart och utmana. Det var också därför det gick bra för mig i Ryssland och jag vann den interna poängligan där.

Passade din hockey extra bra i KHL?
– Ja, exakt. Det var första gången jag kände att det inte var någon som bromsade upp mig.

LÄS ÄVEN: Möt fystränaren som drillar NHL-stjärnorna

ETT UPPVAKNANDE

I samband med flytten till Ryssland var det också mycket annat som föll på plats för Mario Kempe. Efter att ha skadat baksidan av låret kom han i kontakt med fystränaren Vladimir Egorov och fick ta del av hans filosofi. Det blev ett uppvaknande.
– Polletten trillade ned för mig. Jag trodde att jag gjort mycket rätt. Samtidigt har jag alltid varit en som tänkt att tränar jag mest då blir jag bäst.
– Lite grann är det så, men man måste också tänka efter lite hur man tränar. Sedan spelar kosten och sömnen in en del också. Vladimir fick mig verkligen att fatta det här.

Märkte du av den här förändringen redan då du kom till Ryssland?
– Ja, absolut. Först och främst började lägga mig klockan tio på kvällarna, men jag började även äta bättre. Jag tog bort socker, laktos och gluten från min kost.
– Dessutom kände jag tidigt att låret läkte väldigt snabbt plus då att jag fick en bra behandling av honom. Han hjälpte mig med träningen den sommaren. Jag kände redan på några veckor hur mycket mer jag utvecklats fysiskt än vad jag gjort innan då jag tränat med lag som Modo, Djurgården och Rögle.
– Jag tränade inte hårdare utan snarare mindre, men det var en mycket smartare träning.

Det här innebar även att Mario Kempe blev starkare mentalt.
– Jag kom till Ryssland med ett jättestort självförtroende och kände att jag aldrig varit i en så bra form. När jag tränade med lag, Djurgården och Modo, var jag så slutkörd att jag inte ens kände att jag var stark.
– Att cykla en timme på en träningscykel är så lite hockey som det bara går. Hockey, när du ska ut på isen behöver du testosteron och vara stark för att kunna tacklas. Vi ändrade det här upplägget helt. Jag har alltid trott att jag har haft svårt att gå upp i vikt. Det är inte konstigt om man tränar två, tre pass om dagen eftersom man då måste äta så sjukt mycket.
– Vi tog bort några pass och började i stället trycka igång lite tunga vikter och så vidare. Samtidigt hade vi mycket korrektiv träning. Det här gjorde att jag fick en jäkligt bra start i Ryssland.
– Det sällan vi kör några ”grispass”. Vi kör hårt och bra. När man sedan går därifrån känner man att musklerna har svarat. Efter våra tuffare fredagspass har vi dessutom två dagar ledigt och tid att återhämta oss.


Vladimir Egorov. Foto: Ronnie Rönnkvist

”HAR DOM BÄSTA TESTRESULTATEN”

Har hans träning en bättre koppling till hockeyn och också gjort dig till en bättre hockeyspelare?
– Ja, mycket. Det är en sådan tanke bakom träningen. Han lägger inte bara upp ett schema utan han är den som är noggrannast av oss alla. Han funderar verkligen hur han ska få ut mer av oss under en säsong.
– Jag vet att det inte finns någon fystränare som kommer i närheten av vad han gör vilket också visar sig på utveckling han har fått på framför allt mig, men även på Adrian (Kempe, lillebror)…
– Jag har aldrig varit något fysfenomen, men nu kommer jag över på training camp och har dom bästa testresultaten.

Handlar det framför allt om att du har börjat förstå vad det handlar om och krävs fysiskt för att nå toppen?
– Självklart, så är det. Jag träffade Vladimir då jag var 25 år. Det här visar att man kan utvecklas fysiskt även lite senare.
– Jag har alltid varit lite senare i utvecklingen med allting. Bland annat var jag minst i laget då vi spelade TV-pucken och så vidare. Även om jag är 30 nu känner jag mig bara som 25, säger Mario Kempe med ett leende.

Totalt spelade 30-åringen från Kramfors fyra säsonger i KHL innan han tog chansen att flytta över till Arizona.
– Jag trivdes jättebra i Ryssland och självklart tjänade jag mycket pengar där också. Sedan tänkte jag efter om det var där jag ville spela resten av karriären och sa jag till min finska agent att jag ville över till NHL.
– Då hade jag en bra säsong i ryggen och ville veta vad det fanns för intressen. Den agenten tyckte att jag skulle stanna i Ryssland, vilket jag förstår eftersom det är mycket pengar där för dom också.
– Jag var ändå redo att ta en try-out för att åka över eftersom NHL var min dröm. Jag vill inte känna då jag slutar med hockeyn att jag inte gav det en chans. Då hjälpte (Claes) Elefalk mig in i NHL.

”FINNS INGEN SOM VAR BÄTTRE PÅ CAMPEN”

Den klubb Claes Elefalk och Mario Kempe fick erbjudande ifrån var Arizona.
– Det var inte något jättebra erbjudande, men jag sa att jag tar det alla dagar i veckan för dom kommer se på campen och undra var den här spelaren har varit någonstans.
– Jag kom över i en jättebra form, förmodligen tio gånger bättre än vad jag någonsin varit eftersom jag hade en längre sommar att träna på med Vladimir. Jag visade direkt på campen hur bra jag kan vara, men jag tog ändå inte plats efter campen, vilket jag tycker att jag borde gjort eftersom jag själv tyckte att det inte fanns någon bättre spelare än mig på campen.
– Det visar också på hur mycket politik det är där borta. Ibland spelar det ingen roll hur bra man är. Är det inte tänkt att du ska ha en plats så kommer du inte heller få någon.

I stället fick Kempe inleda i AHL.
– Jag åkte ner och spelade en match i AHL. Hade jag gjort noll poäng men en bra match hade jag inte blivit uppkallad. Nu gjorde jag tre poäng och blev uppkallad direkt. Sedan fick jag spela 20 matcher i rad med Arizona. Det var inte många minuter per match och framför allt fick jag spela mest defensivt.
– Det var ändå kul och det är i NHL jag ändå vill spela. Då tänkte jag att det var min roll nu och då ska jag göra den rollen bäst av alla.

I det läget du är då du lämnar Ryssland, hur viktiga var pengarna då?
– Inte viktigt alls. Nu vill jag ta en plats i NHL och få in min fot i ligan. Jag hade kunnat spela gratis i NHL om det hade varit så.
– Jag har gjort två säsonger och tagit två tvåvägskontrakt. Det visar ganska mycket att jag inte bryr mig om pengar.

Fick du gå ned i lön då du valde NHL?
– Ja, så var det. Nu har jag fått in min fot och, som jag sa, pengar spelar inte så stor roll. Jag måste ha så det går runt, karriären är kort och någon gång vill såklart jag med gå för stora kontrakt.
– Jag känner i dag att NHL är så pass nära. Kan jag då få ett envägskontrakt spelar det inte någon roll om jag tjänar det minsta. Det är ändå bra pengar. Sedan vet inte jag hur många år jag kommer spela där borta. Möjligheten finns alltid att flytta tillbaka till Ryssland eftersom jag trivdes jättebra där.
– Karriären är, som jag sa, kort och jag måste tänka lite på att jag har familj samtidigt som jag inte har någon utbildning. Har jag då en lite större buffert så kan jag komma längre på det.

Till att bekosta en utbildning om inte annat?
– Ja, exakt eller starta min egen business eller vad jag vill göra. Dessutom vill jag bo i ett fint hus här hemma med min familj. På så vis spelar såklart pengar roll, men när det handlar om mina drömmar tycker jag inte att det spelar en så stor roll.
– När jag växte upp var det inte KHL jag drömde om utan det var spela i NHL. Nu har jag spelat där och vet att jag klarar det.


Foto: Reuters/Bildbyrån

”SIKTA MOT NÄSTA MÅL”

Med tanke på den resa du gjort, hur var känslan då du väl stod där på isen inför NHL-debuten?
– Det var jäkligt stort. Jag var 28 år då jag gjorde debut och är den tredje eller fjärde äldsta av svenskar som gjort NHL-debut. Jag tycker det visar att om man tror på något väldigt mycket och jobbar mot det är det aldrig försent.
– Att glida ut på isen och veta att nu kommer jag spela min första NHL-match, vilket jag drömt om, var jäkligt stort och mäktigt. Sedan började jag sikta mot nästa mål, att inte åka ner igen utan att få vara kvar.

När du gick och lade dig den kvällen måste du varit ganska nöjd med att fått spela i NHL?
– Ja, verkligen. Jag märkte ganska snabbt att jag tänkte ”där är han och där är han”, alltså spelare jag sett på tv, men jag såg redan efter två byten att det inte var någon direkt skillnad.
– Första matchen tyckte jag knappt det var någon skillnad mot AHL. Folk kan förstora upp det lite för mycket. Jag kan hålla med om att NHL är världens bästa liga, men det skiljer inte så mycket.

Hur jobbar du och Vladimir Egorov för att du ska komma ännu bättre förberedd inför nästa säsong?
– Lite förändringar gör vi varje år även om det är små justeringar. Han går igenom hur vi ska jobba och på träningen är han med oss och säger till hur vi ska göra. Han kollar att allt sker på ett bra sätt och är väldigt noggrann.

”KAN FÅ MIG ATT SPRINGA GENOM EN TEGELVÄGG”

Det här är också något som varit väldigt viktigt för Mario Kempe för att komma in i NHL på det sätt han nu gjort.
– Det har varit hur viktigt som helst. Jag kan säga till 100 procent att jag inte hade varit i NHL om jag inte haft honom. Dom två som betytt mest för att jag kommit till NHL är min pappa (Mikael Kempe) och Vladimir.
– Vladimir har lärt mig så mycket och min pappa är duktigt på att motivera. Han kan få mig att springa genom en tegelvägg. Dom två, plus lite jag själv såklart, säger Mario Kempe med ett skratt.


Mario, Mikael och Adrian Kempe. Foto: Ronnie Rönnkvist

Under säsongerna i NHL har Mario Kempe även fått chansen att spela mot brorsan, Adrian, som spelar i Los Angeles. Dessutom satt mamma på läktaren.
– Vi har spelat ganska mycket mot varandra, vilket har varit roligt. Första gången var rolig. Både deras och vår coach satte in oss som förstacentrar. Vi mötte varandra vid första tekningen, vilket var ganska häftigt.
– Jag sa till honom att han skulle få vinna första tekningen, men sedan skulle han inte få vinna några fler. Det var kul för jag försökte verkligen ändå vinna den första, men han vann den ändå. Sedan vann jag tre på rad.
– Kings och Arizona möttes fyra gånger förra säsongen. Jag spelade tre av dom och då vann vi. Den matchen jag inte spelade vann Kings.

I dagsläget är Mario Kempe kontraktslös inför kommande säsong, men förhandlingar pågår.
– Tankarna är att stanna kvar i NHL. Vi får se om vi kan komma överens med Arizona. Det är vad jag hoppas på i alla fall, avslutar Mario Kempe.

Den här artikeln handlar om: