”Förra säsongen tycker jag bara var ett stort kaos”

Storklubben Davos dunderfloppade förra säsongen. Nu vill Magnus Nygren ha revansch. I en intervju med hockeysverige.se berättar han om förra säsongens kaos, förhoppningen om att slå sig in i landslaget igen – och en eventuell comeback i Färjestad.

KARLSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)

Magnus Nygren har tillhört elitseriens/SHL:s bästa backar fem, sex säsonger. Inför säsongen 2017/18 valde han att lämna Sverige och Färjestad för spel i Schweiz. Närmare bestämt i Davos. Där är han idag mycket uppskattad och spelmässigt har han gjort mycket fint ifrån sig. Bland annat kom han med i NLA:s All-Star Team redan under första säsongen i ligan.
– Första säsongen i Davos tycker jag var väldigt bra och ganska smärtfritt. Jag hade målat upp ett scenario att det skulle bli mycket tuffare när vi skulle flytta dit, berättar Magnus Nygren då hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Löfbergs Arena.

Det fanns verkligen fog att det kunde bli en tuff flytt socialt för familjen Nygren.
– Jag flyttade ner dagen efter vår dotter föddes. Hon föddes klockan fyra. Jag var med dom någon timme, åkte hem för att packa, kom tillbaka, drog till Schweiz, var borta någon vecka innan jag kom hem igen.
– Sedan flyttade vi alla ner tillsammans efter 14 dagar. Jag tänkte ”shit, hur ska det bli med allting”, men det har fungerat hur bra som helst och vår dotter har varit hur snäll som helst hela tiden.

Hur reagerade din sambo, Lisa, på att du skulle åka ner dagen efter födseln?
– Det var sagt att jag skulle få vara kvar till födseln. Nu gick min sambo över tiden litegrann och när det började bli tionde augusti började det såklart rycka i dom där nere ”vad hände?” Jag fick vara kvar, men inte så mycket längre än så.
– Det var många tankar på hur det skulle bli eftersom vi inte varit föräldrar förut. Nytt land, nytt ställe, ny hockey… allting var nytt och dessutom var vi nu en hel familj, men som jag sa så har det fungerat hur bra som helst.
– Sjukvård och sådant är fantastiskt bra där nere, men även hur dom har hand om utlänningar. Dom är extremt proffsiga.

Familjen Nygren samlad. Foto: Privat.

”VAR ETT STORT KAOS”

Däremot hade Magnus Nygrens andra säsong i Davos mer att önska.
– Förra säsongen tycker jag bara var ett stort kaos kring allting. Det resultatmässiga är grunden till allting, att vi underpresterade så grovt.
– Sedan blev det lite panik. Allting skulle bytas ut. Arno (Del Curto, GM och coach) fick sparken, eller om han valde att gå själv. Jag vet inte riktigt hur det var, men även de andra två tränarna, Sandro Rizzi och Remo Gross fick gå. Istället blev det en temporär lösning där juniortränarna tillsammans med en nytillträdd sportchef fick hoppa in i båset.
– Dessutom fick vi många skador och det var ett totalt dödat självförtroende i laget. Allt var, som sagt var bara kaos.

Under säsongen klev istället två svenskbekantingar in i Davos bås.
– Harjis Vitolins kom in. Jag måste säga att han gjorde det fantastiskt bra. Jag älskar Harjis sätt att leda vårt lag. Han tillsammans med Victor Ignatjevs och juniortränaren, som var ”head” under en period, gjorde det grymt bra.
– Vi nådde inte slutspel, men deras mål blev att hålla oss kvar, vilket vi gjorde ganska så smärtfritt. Det var två kval vi skulle gå igenom, men vi vann redan första kvalet med 4-1 i matcher mot Rapperswil.
– Coacherna sa direkt från start att det skulle bli stenhård körning. ”Vi har inga betydelsefulla matcher nu. Dom börjar om sex veckor. Det är då vi ska klara oss kvar i ligan” Den tydligheten Harjis hade gillade jag verkligen.
– Han gav ett stort förtroende till alla, men man var även tvungen att bevisa att man förtjänade förtroendet. Det var fair för alla, utlänning, junior eller rutinerad. (Andreas) Ambühl och alla var där på samma premisser. 

”LIGAN HAR UTVECKLATS”

Många som varit i Schweiz har vittnat om att det varit mycket press på utländska spelarna, Magnus Nygren är inget undantag, men han gillar samtidigt att spela under lite press.
– Den största pressen har alltid kommit från mig själv oavsett om jag varit lagkapten i Färjestad eller spelat i Schweiz. Jag tror att jag haft nytta av att åka runt med ett ”C” här i min hemstad där jag känner alla och alla undrar. Du kan inte köpa en banan eller gå till en ”korvmojje” här utan att någon ska fråga hur det är, säger Nygren med ett leende och fortsätter:
– Jag tycker att det hör till och när man lärt sig hantera det där så har man i alla fall kommit en bit på vägen. Sådant kan hjälpa mig själv i stunder som exempelvis förra säsongen.
– Klart att mycket hamnar på mitt bord med all rätt. Dessutom pratar jag okej tyska, förstår det mesta och kan ta till mig när dom pratar med mig. Då blir det ännu mer påtagligt, men förstår du inte språket kan du smita undan lite grann.

Foto: Imago Sport

Magnus Nygren tycker också att det ska ställas höga krav på utländska spelarna i ligan.
– Det är plats för fyra utlänningar i varje lag. Klart att vi ska leverera. Sedan kommer vi inte kunna göra något på egen hand utan det är alltid laget som måste göra det tillsammans. Det är inte bara på isen det krävs utan dom ser nog även till hur man är utanför isen, på gymmet och så vidare.
– Jag tycker schweiziska ligan har utvecklats senaste åren. Det är till och med stor skillnad mellan min första säsong och den ifjol.

”KAN INTE LÄGGA DET BAKOM MIG”

Du var med om en trist sak innan du lämnade Färjestad för Schweiz. Du slängde ur dig något mycket olämpligt till en annan person. Har du tagit några lärdomar av den incidenten som du kan ta med dig i ditt framtida ledarskap för det där kan man väl inte bara lägga bakom sig?
– Nej, det kan inte jag bara lägga bakom mig i alla fall. Klart att jag önskar att det aldrig hade hänt och jag fick en väckarklocka vad jag håller på med.
– Mitt ledarskap är ändå inte så olikt efter det. Just det är en särskild händelse och inget jag stått för varken innan eller i dag. Sedan blev det en livserfarenhet och tankeställare över vart jag rör mig och hur.

Hur uppmärksammade är ni hockeyspelare nere i Davos?
– Lika mycket fast på ett annat sätt. Där nere väntar folk lite på avstånd och frågar först om det är okej. Här är det mer pang på ”vad hände igår, fan dåliga eller bra ni är”.
– Jag vet inte om det handlar om respekt, men det känns så och det är lite mer tillbakadraget i Schweiz. I medgång är det inte heller lika mycket ryggdunkningar och i motgång inte lika mycket att trycka ner. Det känns som det är lite mer balanserat i Schweiz.

”GÅR INTE ATT TA ALLT PERSONLIGT”

Passar den miljön dig bra?
– Jag har inga problem här i Karlstad heller. För mig handlar negativ kritik efter dåliga resultat om engagemang. Att folk springer på mig på ICA och säger att vi är värdelösa känner jag mest ”Tack för att ni bryr er”.
– Sedan måste folk givetvis tänka sig för eftersom bakom varje hockeyspelare, fotbollspelare eller golfspelare finns det en människa också. Klart att det blir lite personligt ibland också, men jag tror att man måste lära sig att skilja på vad den här personen menar när han säger som han gör. Är det till mig som hockeyspelare eller människa? Samtidigt är hockeyspelaren den samma som människan.
– Det går inte att ta allt personligt, man orkar inte, samtidigt som allt som kommer eller sägs till blir personligt. Det är ruggigt svårt att säga hur eller vad man ska ta åt sig av, vad man ska säga och inte säga.

BODDE NÄRA LANDSMÄNNEN

Förra säsongen spelade även Anders Lindbäck och Anton Rödin i Davos. Givetvis blev dom tre tajta och höll ihop mycket vid sidan av isen både i mot och medgång.
– Så blir det oavsett vart man bor någonstans som utlänning. Vi bodde i samma område. Rödin bodde två trappor ner och Lindbäck 20 meter till höger.
– Lindbäck har dessutom en dotter som är två månader yngre än vår dotter. Rödin håller på att bli pappa nu i dagarna. Hans Kristin var gravid under tiden där nere och tjejerna umgicks. Vi blev som en liten familj.

Blev det att ni umgicks med många schweizare också?
– Ja, så var det. Sedan är det en del som är mer sociala än andra. Så är det inte i Sverige heller, att alla svenskar umgås med alla utlänningar. Det där inget konstigt.
– Det blir en del grupperingar. Så är det i alla lag, jobb eller överallt i samhället. Det viktigaste är i ett lag att alla har respekt för varandra och klarar av att umgås i omklädningsrummet.

TROR PÅ SUCCÉ FÖR HV-VÄRVNINGEN

Magnus Nygren tror på succé för Tedenby. Foto: Bildbyrån.

Till nästa säsong lämnar både Lindbäck och Rödin Davos. In kommer istället en annan svensk, Mattias Tedenby.
– Han kan bli ligans bästa forward. Det är jag helt övertygad om. Att spela där kommer passa honom som handen i handsken. Jag fick ett samtal av honom dagen innan det blev klart. Jag sa bra ”kör”.
– Jag tror inte folk förstår hur bra han egentligen är och hur mycket han har i sig. Det är ruggigt svårt att prestera mycket poäng i Sverige och framförallt i SHL. Det är tajt och inga marginaler alls. Att då en spelare som Tedenby gör mellan 30 och 40 poäng varje säsong är otroligt imponerande.
– Med den speed han har, det är en lite öppnare hockey i Schweiz, är jag övertygad om att han kommer göra succé där nere.

Mattias Tedenby har spelat 120 NHL-matcher, men fick aldrig riktigt fäste i den ligan.
– Jag tycker att han är fantastiskt skicklig, men sedan beror det mycket på vilken chans man får, vilka han blev ihopsatta med, vilka linor, vilka lag han mötte…
– Sedan handlar det även om vilken runda man blivit draftad i och hur högt håller dom det? Hans äventyr i NHL var inte på något sätt misslyckat, men en spelare av hans kaliber skulle lika gärna varit kvar där i 15 år. Jag är glad att han inte lyckades för nu kan vi ta honom istället, säger Magnus Nygren med ett skratt.

VILL TILLBAKA TILL LANDSLAGET

Magnus Nygren går nu in på sin tredje säsong i Davos och ett av målen är att ta tillbaka sin plats i Tre Kronor.
– Personliga målsättningar inför nästa säsong hänger ihop lite med hur det går för laget. Jag vill också vara en av ledarna där nere som ska bidra både på och utanför isen med både kunskap och erfarenhet. Jag hoppas på en mycket mer framgångsrik säsong framförallt för oss som lag.
– Sedan skulle jag jättegärna vilja spela i landslaget igen, ta mig tillbaka dit och bevisa att jag är värd en plats. Jag har varit med mycket men aldrig fått något genombrott eller riktigt presterat på topp i landslaget.

SUKTAR EFTER ETT SM-GULD

Saknar du triggern som det innebär att vara med i Tre Kronor?
– Jag vill få ut den bästa av mig i landslagssammanhang också. Det kanske låter dumt när jag ändå har spelat två VM, men jag tycker inte att jag har spelat min bästa hockey i landslaget någon gång egentligen. Min formation i landslaget har aldrig fått ihop det så bra som jag önskat.
– Där har jag själv en stor del. Det är bara att titta sig själv i spegeln. Jag har alltid varit rak och ärlig mot mig själv och vill nu bevisa att jag är nog bra för att vara med där igen och levererar på samma nivå som i klubblaget. Jag vet att det är ett steg till, men jag känner inte att det skulle vara orimligt på något sätt.
– Jag vill känna att jag förtjänar förtroende och inte bara chans på chans utan att jag kan vara någon att lita på. Sedan är det såklart först och främst fokus på klubblaget.

När kommer du tillbaka och vinner SM-guld med Färjestad igen?
– 2011 var senaste guldet, men jag vet inte… Om jag kommer tillbaka hit, den frågan ligger inte bara på mitt bord. Du får gå en trappa upp här i arenan och fråga också.
– Jag skulle vilja vinna någonting igen. Till exempel med Davos. Samtidigt, hemma alltid är hemma. Så känner jag också när jag nu är hemma några månader och det är aldrig så att jag hymlat om det.
– Sedan är det mycket som ska stämma in. Det ska passa in att Färjestad har plats för mig, att jag vill hem och det känns rätt. Dessutom är jag inte ensam om besluten längre eftersom vi nu är en familj.
– Det är flera parametrar som spelar in, men det är klart att ju vill lyfta Raul Le mat här någon gång. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Samtidigt skulle jag tycka det skulle vara coolt att vinna på fler ställen än i Sverige och jag skulle verkligen vilja göra ett avtryck i Schweiz också, avslutar Magnus Nygren.