De allsvenska klubbarnas ekonomiska situation är återigen på tapeten. Joakim Englund tycker att det kanske kan vara dags att införa ett lönetak.

Både Vita Hästen och Västervik gick i förra veckan ut med att man inte klarar kravet på 2 miljoner kronor för att erhålla elitlicens för kommande säsong.

Om jag förstått siffrorna rätt så har Västervik 1,3 miljoner kronor i eget kapital medan Vita Hästen kommunicerar ut ett eget kapital på minus 54 000:-.

Båda föreningarna har eller ska skicka in en handlingsplan som visar hur man ska komma till bukt med sina ekonomiska bekymmer under kommande säsong. Nästa säsong höjs dessutom kraven för att erhålla elitlicensen med ytterligare 0,5 miljoner kronor. Detta innebär att vid den här tiden om ett år måste båda klubbarna kunna visa upp 2,5 miljoner i eget kapital för att på ekonomisk väg kvalificera sig för spel i Hockeyallsvenskan.

Om man klarar det måste man sedan öka det egna kapitalet med en halv miljon kronor årligen upp till taket på 4 miljoner för fortsatt spel på nivån. Allt enligt gällande regler för att få spela i ligan där endast en dispens ges vart femte år. Det blir med andra ord en tuff uppgift för de båda ostkustklubbarna.

I båda klubbarnas uttalanden påpekar man vikten av att öka intäkterna.

I Vita Hästens fall pratar man om en ökning av intäkterna på den lokala sponsormarknaden där styrelsens och ledningens bedömning är att stora utvecklingsmöjligheter finns. Klubben nämner också att en starkare organisation och lag ska innebära ett bättre sportsligt resultat med utökade publikintäkter.

I Västerviks fall nämner man en ökning av biljettpriserna som en åtgärd.

Ingen av klubbarna pratar om någon kostnadskontroll utan endast att man måste öka intäkterna. I fallet med Vita Hästen pratar man dessutom om en dyrare och attraktivare produkt som i sin tur ska generera högre intäkter.

Jag förstår att det är känsligt att prata om kostnadsbesparingar på sin största utgiftspost (läs spelarbudget) samtidigt som målet är att dra in mer pengar på produkten. Många förknippar nämligen besparingar i budgeten med en sämre produkt.

Klubbarna vill liksom inte skylta med sämre förutsättningar än föregående år då det rimmar dåligt med att locka en större/högre betalande publik samt fler eller större samarbetspartners och sponsorer.

Samtidigt tror jag att både sponsorer och publik gärna vill se en mer utarbetad plan över hur man ska ta sig ur den ekonomiska knipa man hamnat i. För det man nu kommunicerat ut innebär krasst att det är sponsorer och åskådare som ska stoppa blödningen.

Utan en tydlig och konkret handlingsplan hur man ska ro ekonomin i land kan det på den lokala marknaden få en negativ effekt. Officiellt målar klubbarna med väldigt stora penseldrag över hur man ska vända trenden men jag antar att licensnämnden kräver en mer detaljerad handlingsplan för att bevilja dispens. Här tror jag det skiljer sig markant i kommunikationen internt och externt.

Detta för mig osökt in på de nästintill orimliga kraven för att erhålla elitlicens. Om fyra år ska alltså klubbarna ha ett eget kapital på 4 miljoner kronor för att klara detta. För ligans större klubbar kanske fyra miljoner inte är särskilt hårda krav, men för mindre klubbar som kanske bara omsätter runt 20 miljoner kronor är det väldigt kännbart.

Är det inte lite typiskt svenskt att samma krav ska gälla alla?

Det ska liksom vara rättvist och lika för alla. Men i ärlighetens namn, hur rättvist är det egentligen?

Elitlicensens kom till, strax innan millenniumskiftet, för att råda bot på den dystra ekonomiska verkligheten idrotten befann sig i. Jag minns att man pratade om att man ville undvika exempelvis konkurser mitt under brinnande säsong som ställde till det rejält för hela ligan och eventuella kval.

Frågan är om det har blivit så mycket bättre? Visst, det var länge sedan någon klubb kastade in handduken mitt under brinnande säsong men överlag är jag tveksam till om det blivit bättre.

Istället för att ha krav på att alla klubbar ska ha samma ”eget kapital”, som i många fall är alldeles för högt, ser jag gärna en form av lönetak som åtminstone säkerställer att klubbarna inte ”eko-dopar” sig och värvar spelare man inte har råd med.

Detta skulle kunna regleras genom att man sätter ett lönetak på hela spelarbudgeten (spelare och ledarstab) baserat på klubbens omsättning föregående år.
Ofta, för att inte säga alltid, hävdar klubbarna lägre intäkter än det budgeterade när dåliga siffror kommuniceras ut.

I en tidig lagd budget är spelar- och ledarlöner kostnader som är lätta att hålla koll på medan intäkter i form av sponsring och publikintäkter mer är en prognos och ett osäkert kort.

Skulle man vilja övertrassera spelarbudgeten som ju baseras på fjolårets omsättning får man helt enkelt söka dispens för det. För beviljad dispens krävs en hållbar förklaring som exempelvis kraftigt utökad omsättning vid avancemang i seriesystemet. En stor ekonomisk vinst skulle kunna vara ett annat skäl för att året efter få en dispens om några procent högre spelarbudget.

Vad sedan spelarbudgetens procentsats av omsättningen ska vara får förbundet helt enkelt kolla historiskt, vad som brukar vara hållbart och inte.

Här måste klubbarna ta höjd för att förändringar kan komma att ske under säsongen och förslagsvis inte uppfylla 100% av spelarbudgeten redan i augusti då det inte är helt ovanligt att förändringar sker längs vägen.

Klubbarna skulle så klart även här kunna hamna i ekonomiskt trångmål men snacket om en alldeles för dyr spelartrupp skulle åtminstone undvikas.

Ett lönetak baserat på omsättning skulle även radera ut eventuellt ”fusk” genom att låta sponsorer betala en del av sponsringen direkt till vissa spelare. Detta skulle bara i sin tur sänka omsättningen som påverkar nästa års spelarbudget osv.

Med ett dylikt system skulle kravet på eget kapital kunna landa på en mer modest summa på, låt säga, 1 miljon istället för 4 miljoner som verkligheten ser ut om några år.

Vad tror ni om det förslaget?

@EnglundJoakim