Sök
Nyheter
RANKING: Draftens tio bästa förstaval de senaste 20 åren

I morgon natt går en av sommarens stora hockeyhändelser av stapeln. Då är det dags för NHL-draft och New Jersey Devils väljer först för andra gången på tre år. Hockeysverige.se’s Måns Karlsson minns tillbaka på de senaste 20 drafterna och rankar alla förstaval. 

Det är fruktansvärt svårt att göra en ranking av det här slaget. De allra flesta som valts som nummer ett har motsvarat förväntningarna. Många av dem har MVP-titlar, Stanley Cup-segrar och andra fina utmärkelser på meritlistan. Några av världens absolut bästa spelare kommer komma en bit ned på den här listan.

Vilka kriterier har jag gått efter när jag gjort listan? En sak är förstås hur bra spelaren är och har varit, en annan är hur mycket han betytt för klubben, om den vunnit några individuella eller lagtroféer och sen måste jag ju också ta i beräkningar vad jag tror om framtiden. Jag menar, annars skulle Rasmus Dahlin vara i princip sist på listan eftersom han bara haft ett år på sig. Men med det sagt – jag kommer främst basera det på vad jag sett av spelarna hittills. Och just det, sen kommer det här godtyckliga med ”tycke och smak” in också, i mina bedömningar.

Häromdagen publicerade jag del ett av rankingen, som innehöll spelarna på plats elva till 20 på listan. Har ni missat den finns den att beskåda här. 

Idag rankar jag de tio främsta förstavalen från de senaste 20 årens drafter. Det är idag de allra största spelarna på 2000-talet dyker upp.

Redo? Då kör vi!

10. Rasmus Dahlin, 2018, Buffalo

Jag var inne på det redan i del ett av rankingen. Det går förstås egentligen inte att jämföra det Rasmus Dahlin gjort på ett år, med vad många andra gjort på tio år. Jag måste alltså väga in vad jag tror om Rasmus Dahlins framtid. Och då…ja, då ser det ju alldeles lysande ut.

Rasmus blev under den gångna säsongen tidernas näst bästa 18-åriga back i NHL. Bara hans dåvarande coach, Phil Housley, har gjort fler poäng än fjolårets draftetta. Att som back komma in och göra det Dahlin gjorde, i ett svagt Buffalo, är häpnadsväckande starkt. Precis allting tyder på att Dahlin kommer bli världens bästa back på sikt. Att han kommer vara backen Buffalo kommer bygga kring de kommande 15, 20 åren. Så bra är Rasmus Dahlin.

Faktum är att det går att argumentera för att Dahlin ska vara ännu högre på listan – men samtidigt kan jag inte heller se mig själv i ögonen om jag sätter honom före fler världsstjärnor än jag redan gjort. Vi har trots allt bara en enda säsong att luta oss tillbaka mot så det finns inga garantier för att han kommer bli så bra som vi alla tror. Men det mesta tyder på det.

9. John Tavares, 2009, New York Islanders

John Tavares är lite lurig. Å ena sidan lyckades han bli en superstar i ligan trots att han spelade i ett av de mer anonyma lagen. Å andra sidan har han ett poängsnitt som är sämre än många av de andra världsstjärnorna. Det beror förmodligen på att han har haft en sämre omgivning runt sig, är min analys av det hela.

En anledning till att Tavares inte kommer högre upp på listan är att han inte lyckades uträtta speciellt mycket med Islanders. Det var inte hans fel – men det är en faktor som ändå spelar in i en bedömning. Dessutom så valde ju John Tavares att lämna Islanders förra sommaren, utan att klubben fick någonting för honom.

Valde Islanders rätt som plockade Tavares som nummer ett, då? Ja, det går inte att klaga på valet. Det går förstås att argumentera för att Victor Hedman hade varit ett ännu bättre val för Islanders – men av de offensiva spelarna i draften 2009 har Tavares varit helt överlägsen i NHL.

8. Ilja Kovaltjuk, 2000, Atlanta

Jag tror det är många som glömt bort hur fruktansvärt bra Ilja Kovaltjuk var i ett fruktansvärt dåligt Atlanta. Visst, klubben uträttade ungefär lika lite som Islanders under Tavares, men det som gör att jag håller ryssen före är faktumet att han nog helt enkelt var snäppet bättre.

”Kovy” valdes etta, före Jason Spezza, i en konstig draft där Alexander Svitov, Stephen Weiss, Stanislav Chistov, Mikko Koivu, Mike Komisarek, Pascal Leclaire, Tuomo Ruutu, Dan Blackburn och Fredrik Sjöström också gick topp-elva. Kovaltjuk har sannerligen varit den bäste spelaren i NHL av dessa, även om Spezza också haft en lysande NHL-karriär.

Ilja Kovaltjuk vann en skytteligatitel i Atlanta och sköt mer än 50 mål vid två andra tillfällen. Under sina sju år i det usla Atlanta gjorde han 38 mål eller mer vid sex tillfällen. De 29 mål han gjorde som rookie var den sämsta noteringen. Säsongen 09/10, då han trejdades till New Jersey, sköt snajpern 31 mål på blott 49 matcher i Atlantatröjan. Han höll en sån fruktansvärt hög nivå under sina bästa år och hade kunnat komma högre på listan om han hade stannat längre i Atlanta och om han hade gett dem några framgångar.

Nu är den tidigare superstjärnan tyvärr en skugga av sitt forna jag.

7. Steven Stamkos, 2008, Tampa Bay

766 poäng på 746 matcher. Två skytteligatitlar. En 60-målssäsong. En 50-målssäsong. Ytterligare tre 40-målssäsonger. Steven Stamkos NHL-karriär har varit helt sanslös. Han har inte lyckats vinna Stanley Cup med Tampa Bay ännu men det har varit nära. En final och ett par konferensfinaler har det blivit för Lightning under Steven Stamkos år i klubben.

Han hade ett par tyngre år med ett par jobbiga skador och en målfabrikation som gick ned något. Men nu är Steven Stamkos tillbaka på allvar igen. Så sent som förra säsongen slutade han fyra i skytteligan på 45 kassar, så nog har han en 50-målssäsong kvar i sig ändå.

Tänk att den här killen gjorde 51 mål redan under sin andra NHL-säsong. Tänk att han nog hade haft ett par till 40- eller 50-målssäsonger i ryggsäcken om det inte vore för skador och en lockout.

Men med facit i hand, skulle han ha gått som nummer ett? Drew Doughty gick tvåa och Erik Karlsson valdes först som nummer 15. Hade draften gjorts om idag är det möjligt att Karlsson valts som etta, men eftersom han gick så långt ned som han gjorde så kan man inte anklaga Tampa för att ha valt fel. Diskussionen står således mellan Stamkos och Doughty – och av dem hade nog jag valt Stamkos trots allt.

6. Auston Matthews, 2016, Toronto

Ni märker vilken konkurrens det är, va? Auston Matthews är sexa på listan men hade nog lika gärna kunnat vara fyra…Eller nia. Det finns dem som menar att Patrik Laine borde ha gått etta, men där håller jag inte med. Matthews är en målskytt i samma klass som Laine men bidrar med så mycket annat också i sin centerroll.

Men jag måste erkänna en grej: Jag har otroligt svårt att bestämma mig för hur bra jag tycker Auston Matthews är. Är han topp-fem i världen? Topp-tio? Nej, kanske inte. Samtidigt är han bara 21 år och har tillhört eliten ända sedan han slog sig in i NHL. Han sköt 40 mål som rookie och hade nog gjort det en eller två gånger till om det inte vore för hans skadeproblem.

Ställer vi Matthews mot Steven Stamkos tror jag Auston Matthews aldrig kommer göra 50 eller 60 mål. Men jag tycker mig ändå ha sett saker som gör att jag tror han ändå kommer nå en högre topp, även om det också blir en jäkla utmaning. Det är faktiskt inte helt givet, ändå…

5. Nathan MacKinnon, 2013, Colorado

Det gick många starka namn 2013. Eller vad sägs om Aleksander Barkov, Seth Jones, Elias Lindholm och Sean Monahan. Men även om jag ”älskar” Barkov så går det inte att komma ifrån att MacKinnon utkristalliserat sig som den bäste spelaren från den kullens supertalanger.

För bara ett par år sedan var läget annorlunda. Då kändes det som att Nathan MacKinnon aldrig skulle leva upp till de där enorma förväntningarna han hade på sig. Ser vi till hans fyra första år i NHL var rookiesäsongens notering på 63 poäng faktiskt hans bästa. Men de två senaste åren har något hänt. Nathan MacKinnon har, enligt mig, tagit klivet till att bli en av världens fem bästa spelare.

Jag kan förstå om ni tycker jag har MacKinnon för högt upp på listan. Men samtidigt är han 23 år, kommer från två år med 97 respektive 99 poäng, och dominerar match efter match efter match. Det han gjorde säsongen 17/18, när han drog hela Colorado på sina axlar, kommer jag inte glömma på länge.

Jag utgår ifrån att MacKinnon kommer vara på den här nivån, eller bättre, i många år. Han är som sagt bara 23, även om det känns som att han varit med i hundra år, och jag blir inte förvånad om han plockar hem någon Hart Trophy eller liknande de kommande åren.

4. Patrick Kane, 2007,  Chicago

Han vann förstås Calder Trophy. Sen har Patrick Kane vunnit tre Stanley Cup-titlar och avgjort en av finalerna. Han har utsetts till ligans MVP, till slutspelets MVP, till ligans bästa spelare och har en poängligatitel. Han har inte gjort en enda dålig säsong. Ser vi till poäng per match är de 66 poäng han gjorde på 82 matcher säsongen 11/12 klart sämst. Det säger en del om vilken nivå Patrick Kane hållit sedan han tog sig in i NHL.

Från draftkullen 2007 har han gjort närmare 300 poäng fler än den som gjort näst flest poäng – och det är ändå Jamie Benn. Han toppar även mål- och assistkolumnen i överlägsen stil.

Patrick Kane glöms ofta bort när världens bästa spelare diskuteras. Han har nog haft lite otur som spelat i samma era som Sidney Crosby och Aleksandr Ovetjkin genom hela karriären. Utan dem hade nog Kane fått ett ännu större erkännande för sin makalösa karriär. När Patrick Kane lägger skridskorna på hyllan kommer han ses som en av USA:s bästa spelare genom alla tider.

3. Connor McDavid, 2015, Edmonton

Hur märks det att det är hård konkurrens på en lista? Jo, en av tidernas största talanger är bara trea. Gör jag om listan om fem år är det möjligt att han är etta. Som rookie gjorde Connor McDavid 48 poäng på 45 matcher innan en skada förstörde säsongen. Sen har han gjort 100, 108 och 116 poäng. I EDMONTON, där han ofta får spela med två påsar med puckar i förstakedjan.

Under de år jag följt ishockeyn har jag aldrig sett en spelare som konstant är så underhållande att titta på. Han gör så många bra saker att man inte ens höjer på ögonbrynen längre. Det är lite som med Lionel Messi i fotbollen. Det som är ett normalt mål för honom är ett drömmål för andra. Man tar dem inte på allvar. De är som robotar. Omänskliga.

Så, varför är Connor McDavid bara trea? Dels har han ju dessvärre inte hunnit nå någon lagframgång ännu och dels är han bara fyra år in i sin NHL-karriär. Det hade inte känts rätt att ha honom före någon av de två som är kvar på listan. Men jag medger som sagt att han lika gärna kan vara etta om några för.

För låt oss erkänna en sak: Det här är en av tidernas allra bästa hockeyspelare.

2. Alex Ovetjkin, 2004, Washington

Den här killen alltså. Han har vunnit skytteligan åtta gånger. Han har gjort 50 mål åtta gånger och 49 mål en gång. Han har till och med gjort 60 mål. 65 för att vara exakt! Han har utsetts till ligans MVP och ligans bäste spelare tre gånger. Han har en Stanley Cup-titel och utsågs även då till den mest värdefulle spelaren. Han räknas numera som tidernas bäste målskytt.

Alex Ovetjkin hade några sämre år och så sent som säsongen 16/17 gjorde han ”bara” 33 mål och 69 poäng. Då trodde nog många att han trots allt var på väg ned. Men icke. Han har sedan dess vunnit skytteligan två gånger till.

Att göra det han gör som 33-åring är helt sjukt. Det ska nästan vara omöjligt. Men det är också beviset för att Alex Ovetjkin är en draftetta vi inte ser speciellt ofta. Det är därför han är före en sån som Connor McDavid på listan. Det är därför han kommer gå till historien som en av de bästa européerna någonsin i NHL.

658 mål och 1211 poäng på 1084 matcher. Det är ju helt galet.

1. Sidney Crosby, 2005, Pittsburgh

Den mest oflashiga draften genom tiderna sett till lokalen. Lockouten gjorde att Sidney Crosby valdes som etta i en obskyr lokal mitt i ingenstans (Ottawa). Det är i alla fall känslan man får. Ändå var draften 2005 den mest uppsnackade någonsin. Då skulle den störste talangen sedan Wayne Gretzkys dagar väljas först.

Som så ofta förr kunde Pittsburgh lägga beslag på superstjärnan. Ett Pittsburgh i total kris som var på väg bort från NHL innan Mario Lemieux köpte upp klubben och räddade dem i NHL. Men vi vet ju alla vad som hände när Sidney Crosby kom till klubben. De gick till final 2008, vann Stanley Cup 2009 och två gånger till 2016 och 2017. Med Sidney Crosby som lagkapten vid samtliga tillfällen.

Han har två skytteligatitlar, två poängligatitlar, två MVP-vinster, har tre gånger utsetts till NHL:s bästa spelare och har en Conn Smythe Trophy som slutspelets mest värdefulla spelare. Han har varit 2000-talets klart bäste spelare i NHL och ärligt talat: Hur många spelare i historien kan säga att de varit bättre än Sidney Crosby? Han är världsklass i alla tre zoner. Han är bland de bästa i världen på allting. Både med och utan puck. Ingen besitter samma register som han.

31-åringen har på 943 matcher gjort 1216 poäng. Det ger 1,29 poäng per match. Connor McDavid har faktiskt 1,30 – men på betydligt färre matcher som ni förstår. Som allra bäst var Sidney Crosby nog säsongen 10/11 då han gjorde bisarra 32 mål och 34 assistpoäng på bara 41 matcher, innan säsongen tog slut på grund av en skada. Det är inte omöjligt att han hade kunnat nå upp i 60 mål annars.

Säsongen som gick nådde han 100 poäng för sjätte gången i karriären, och för första gången sedan säsongen 13/14. Han är med andra ord lika bra nu som i sin åldersmäsiga prime och visar inga tecken på att tappa i kvalité.

Därför är Sidney Crosby en given etta på listan – trots den enorma konkurrensen bakom honom.

Den här artikeln handlar om: