Sök
Daniel Stolt.
SHL

”Springpojken” som blev sportchef i SHL: ”Tuffa utmaningar är roligare än enkla”

Resan från Hockeyettan till SHL gick snabbt. Oskarshamns nye sportchef Daniel Stolt berättar att han kom i branschen som ”springpojke. Dessutom ger han oss sin egen upplevelse av soppan kring Christoffer Rifalk. Ansvaret att ta över efter Per Kenttä. Och varför hans egen historik kan tala för Oskarshamn.
— I de klubbar jag har varit i så har det alltid gått uppåt, berättar han för hockeysverige.se.

Det finns en myt om Daniel Stolt. En myt som i det närmaste blivit en sanning. Den lyder att han utan någon som helst bakgrund inom hockeyn halkade in i rollen som sportchef enbart för att han spelade det klassiska datorspelet Football Manager i unga år.
— Jag vet inte om det ligger någon sanning i det, inleder den färske SHL-sportchefen sitt avlivande av myten.

AC MILAN – OCH RAFAEL NADAL

34-åringen är knappast ensam om att ha spelat det ofantligt populära spelet som fångat mängder med fotbollsfans över hela världen. För er som aldrig spelat det så går det helt enkelt ut på att i sin roll som manager sköta spelartruppen, finanserna och taktiken. Man köper och säljer spelare, förhandlar med andra klubbar om övergångssummor och rådfrågar scouter om talanger. Liksom i den verkliga idrottsvärlden kan snedsteg och misstag leda till att du får både spelartrupp och fans emot dig.
— Det var väl där någonstans intresset för helhetsgreppet med idrottsledarskap föddes. Men om det var ingången till hockeyn just…det tror jag inte, säger Daniel Stolt och fortsätter:
— Det var många herrans år sedan man spelade det där, det hette väl inte ens Football Manager på den tiden. Det hette väl Championship Manager…Fantastiskt bra spel för övrigt.

Filippo Inzaghi höll till i Milan på den tiden Daniel Stolt rattade de virtuella spakarna.

Vilken klubb körde du oftast?
— Det var AC Milan för mig. Alltid. Det är klubben närmast hjärtat och det är det egentligen i alla kategorier om man ska säga så. AC Milan är klubben.

Brukar du åka ner till Italien och kolla?
— Nej, och särskilt inte nu, för nu är de så jäkla dåliga. Jag är lite så där, det måste jag väl erkänna, att när ett lag är bra så följer jag dem lite hårdare. Den enda jag stöttar i vått och torrt är Nadal i tennisen.

FRÅN HOCKEYETTAN TILL SHL – PÅ EN MÅNAD

Den 5 mars 2019 presenterade IK Oskarshamn Per Kenttäs efterträdare i sportchefsrollen. Daniel Stolt plockades in från Vimmerby. En månad och tre dagar senare var hans nya klubb överraskande i SHL efter att ha slagit ut Timrå med 4-3 i matcher.

Känner du ibland att du måste nypa dig i armen? Att det gått snabbt?
— Jag är den förste att erkänna att det är ett stort steg att gå från Hockeyettan till SHL. Det är det, oavsett vilken klubb man går med.

Daniel Stolt berättar att han hade bestämt sig för att sluta som sportchef. I december ringde han den vice ordföranden i Vimmerby och lämnade sitt besked. Han orkade inte kombinera slitet som sportchef med studier. Han hade gjort sitt val.
— Men när Oskarshamn hörde av sig till mig så såg jag möjligheten. ”Ska jag få jobba med detta på heltid, det kanske är så trots allt?”
— När väl frågan kom från Martin (Åkerberg, klubbdirektör), när det var allvar, då var det egentligen bara för mig att förhandla kring kontraktet och sen skriva på. För där och då bestämde jag mig att lägga studierna åt sidan och tar det här istället. Det är ju ändå det jag kämpat för i så många år.

KLEV IN SOM ”SPRINGPOJKE”

Vi backar bandet en smula. För beslutet att lägga av i vintras var inte första gången i karriären. Det beslutet har tagits några gånger tidigare också. Men hur började allt då? Daniel Stolt berättar om ett stort idrottsintresse och eget idrottande. Dock har han aldrig spelat hockey själv, något som han tror bidragit till att han stannat i sporten.
— Jag har spelat fotboll och tennis och i perioder har jag varit jävligt trött på det. Man har spelat själv, men inte velat förknippas med det, eller komma nära på fritiden.
— Men för mig har hockeyn bara varit som åskådare eller publik, eller att jag har jobbat med det. Så jag har väl aldrig egentligen bränt mig på det. Hockeyn är det jag följt närmast i Vimmerby, jag har aldrig följt någon annan lokal klubb över huvud taget.

Rafael Nadal är favoriten. Foto: Bildbyrån

Hur kom du in i Vimmerby?
— De visste om att jag var väldigt intresserad och de behövde folk till en sportgrupp. Du vet, springpojksjobb i princip. ”Kan du fixa lägenheter, kan du hjälpa till med jobb, kan du ringa någon referens”. Sånt enkelt. Första steget in, som det brukar vara.

Daniel Stolt tackade ja direkt och han berättar att han triggades rejält redan under första mötet med sportgruppen han numera var en del av.
— Tankar, spelidéer, tränare. Ja, allting. Och det var väl där någonstans jag började tycka att det var intressant. När man började väva ihop allting med ledare, spelare, ekonomi…helhetsgreppet.
— Där någonstans föddes drömmen, förhoppningen om att ”jag vill avancera och jag vill kanske jobba med detta i framtiden någonstans.” Sen var det långt borta, men ändå känslan av att det är så här det funkat på riktigt, även om det var på låg nivå. Det var division 2 då.

”SINNESSJUKT EKONOMISKT BAKSLAG”

Målet för Vimmerby under Daniel Stolts första säsong var att vinna division 2. Ju längre säsongen led, ju mer ansvar fick han ta runt det sportsliga. Målet klarades av och till debutsäsongen i Hockeyettan anställde man den gamle IK Oskarshamns-legendaren Fredric Jaensson som ny sportchef. Till sin hjälp fick han Daniel Stolt som blev assisterande. Men duon fick direkt börja i uppförsbacke.
— Föreningen höll på att gå i konkurs efter det här året i division 2 och det var ett rejält, alltså sinnessjukt ekonomiskt bakslag. Vi trodde inte att föreningen skulle överleva.

Daniel Stolt beskriver den ekonomiska situationen som ett stort svart hål som ingen egentligen visste hur djupt det var. Därav rekryteringen av Fredric Jaensson som hade en ledande position på ett lokalt företag och av Stolt beskrivs som en person med ekonomiskt sinne och organisatorisk förmåga. För att företagen skulle stötta klubben krävde de att Jaensson blev sportchef.
— Vi körde ett år ihop, ”Freddan” och jag och det gick väl bra första året. Men jag kände väl liksom att..Jag fick inte det utrymmet jag ville ha, eller tyckte att jag skulle ha. Jag kanske inte var skitödmjuk, absolut inte. Jag tyckte väl att jag skulle få vara med och bestämma.
— Det tyckte inte ”Freddan” på samma sätt, han lät inte mig vara lika delaktig som år ett. Då kände jag att: ”Nej, fan. Jag slutar.”
— Jag gillar ”Freddan”, men professionellt drog vi inte jämnt.

Fredric Jaensson är en av Oskarshamns största spelare genom tiderna. Foto: Bildbyrån

SIKTAR HÖGT

Sällan har en SHL-nykomling varit så nederlagstippad som Oskarshamn är inför höstens jungfruresa i SHL. I stort sett alla har redan nu, i juni månad, slagit fast att de kommer komma sist.
— Jag ska inte säga att jag inte läser vad media skriver, men jag tar inte så hårt på det. En del hockey-förståsigpåare tycker jag är lite väl hårda i att döma ut oss.
— Vi ska ha in lite spelare till i truppen och självklart, på papperet är inte vi i närheten av ha lika många SHL-, NHL- eller VM-matcher som de andra lagen. Så är det. Men vi är ju helt nya på den här nivån och de flesta spelare har aldrig spelat på nivån.

Inte heller i organisationen finns det speciellt mycket SHL-rutin att luta sig tillbaka på. Tränaren Håkan Åhlund har förvisso spelat i SHL som aktiv och åren 2013 till 2015 var han assisterande coach i Örebro.
— Allt är så nytt liksom. Det är klart att det skapar en sammanhållning, att vi vill visa att ”Okej, fine. Vi kanske inte har det bästa laget papperet. Men vi tänker fan inte sälja oss billigt i alla fall”.

Siktar ni på att hänga kvar eller siktar ni på slutspel?
— Jag vill komma så högt upp i tabellen som möjligt. Skulle jag sikta på att vinna i bäst av sju matcher i mars/april redan nu, då skulle jag säga att…då tycker jag att jag som ledare skulle vara jäkligt fel ute.
— Sänder jag det budskapet till spelare och ledare under mig, det vore sjukt. Det är klart som fan att vi siktar så högt som möjligt. Sen hur långt det bär, jag menar…det är ju upp till oss att tillsammans göra något bra. Men jag skulle gärna spela ett slutspel.
— Det låter tufft, men tuffa utmaningar är roligare än enkla. Det är inget annat snack i media än att vi ska komma sist, men så går ju inte snacket internt. Vi har andra målsättningar och förhoppningar. Sen förstår vi att det är en bit till att vinna SM-guld, självklart.
— Men snacket internt är att vi ska komma så högt upp som möjligt och det handlar inte bara om att vi ska klara oss kvar.

Daniel Stolt har nått framgång förr. Vi kastar oss tillbaka i tiden igen. Närmare bestämt till tiden då han hade tröttnat på sin roll i Vimmerby och bestämt sig för att sluta. Ödet ville dock annorlunda. Emil Georgsson är numera sportchef i Västervik. Men då var han spelare i samma klubb och ringde upp Stolt för att ”Tala honom tillrätta”.
— Det slutade med att Emil tjatade på mig att jag skulle prata med Tomas Lind (dåvarande sportchef i Västervik) i alla fall. Till sist sa jag okej på att jag skulle göra det.

TOG VÄSTERVIK TILL KVALSERIEN

Året var 2012 och Tomas Lind tog emot Daniel Stolt med öppna armar och duon körde tillsammans med Västervik i tre år. Första året var de nykomlingar i Hockeyettan. Daniel Stolt växte parallellt med klubben och han började bli riktigt varm i kläderna.
— Vi hade en fruktansvärt liten budget. Jag tror inte vi hade en spelare som tjänade femsiffrigt belopp i månaden. Det var verkligen de här pengarna de mindre klubbarna rör sig med.

Dan Pettersson återfinns numera i Linköping i SHL. Foto: Bildbyrån

Till år tre hade de fått ett litet tillskott i kassan och det slutade med Allettan och kvalserien mot allsvenskan.
— Det var året Dan Pettersson kom och utan att säga för mycket så skulle jag säga att det är en av de absolut viktigaste värvningarna vi gjorde under alla de här åren i Västervik och det tror jag de flesta är beredda att hålla med om.
— En otroligt bra ledare och fantastisk människa. En oerhört stark bidragande orsak till att vi gick så starkt det året.

Trots en bra säsong 14/15 valde Daniel Stolt att lämna. Han var trött på att pendla från hemmet i Vimmerby och han pluggade samtidigt. Han kände också att klubben inte gjorde några större ansträngningar för att hjälpa honom med ett jobb som gick bättre att kombinera med sportchefsrollen.
— Jag lämnade beskedet tidigt till Västervik. Jag skulle gissa på någonstans i december som jag sa att jag är klar och inte skulle fortsätta mer. Jag tyckte det var slitigt att åka fram och tillbaka. Jag fick inget jobb som passade mig i Västervik, utan jag hade mitt skiftjobb i Vimmerby.

PLANEN FICK RIVAS

Daniel Stolt har nu varit sportchef i Oskarshamn i lite drygt tre månader. En tid som inneburit att klubben tagit steget från Hockeyallsvenskan till SHL. Helt plötsligt skulle han bygga en SHL-trupp.
— Min plan som jag hade på papper och pränt, det var en allsvensk trupp. När vi gick upp så var det bara att riva det papperet och börja om. Det tog ett tag innan jag fick veta vilka pengar jag skulle röra mig med. Jag nämnde en summa som jag sa att det här är absolut minimum som jag tror att jag behöver för att vi över huvud taget skulle kunna vara med och tävla i det långa loppet.

Han berättar att det är stor skillnad på Vimmerby och Oskarshamn när det handlar om att locka spelare.
— Det är lite annorlunda. Det är samma sport, men det är lite andra spelare. Det är lite andra kontakter. I Vimmerby hade vi inte så mycket pengar, men vi hade ett gott renommé, folk visste att man kunde spela i Vimmerby och gå vidare. Man kanske kom dit för lite mindre pengar.
— Här är det snarare tvärtom. Man kan faktiskt få spelare till sig, men då kostar de lite mer än vad de andra klubbarna får betala. Vi kanske inte är det mest attraktiva valet och det ser man på andra spelare som i dag väljer andra klubbar. Vi kan inte erbjuda dem det här året utan vi får helt enkelt ödmjukt säga att vi ska göra resultat bra nog för att vara med och tävla om dem nästa år istället.

Det finns inte heller ett gigantiskt utbud av spelare att välja på.
— En stor del av de andra lagens trupper är ju klara. Med andra ord finns det inte många spelare att slåss om. Hade vi kommit upp och haft 20 miljoner till i spelarbudget, ja då är det klart att man kanske köpt sig en eller två stjärnor det första man gjorde.
— Budgeten har jag väl vetat om ett tag, men det dröjde ett tag innan den verkligen klubbades igenom.

BLEV ÖVERTALAD – ÄNNU EN GÅNG

Tillbaka till Vimmerby och år 2015. Fredric Jaensson skulle sluta som sportchef och Daniel Stolt hade under säsongen bestämt sig för att sluta och meddelat sin dåvarande klubb Västervik detta. Men en övertalningskampanj från Pelle Johansson – nu assisterande sportchef i Oskarshamn – i Vimmerby påbörjades.
— Jag sa att jag kan ju inte skriva på någonstans nu när jag sagt att jag ska sluta. Det känns skit liksom. Så första året hade jag väl inte titeln sportchef på papperet, men det var jag som styrde och ställde allting.

Vimmerby befann sig i en omstart och gjorde stora ommöbleringar i truppen. Tanken var att Stolt bara skulle köra en säsong. Han lovade att sätta ihop truppen till år ett, men sen skulle han sluta.
— Jag var lite mätt också. Jag tyckte inte att…Jag var lite besviken när jag inte fick vara kvar i Västervik och jag kände att jag hade gjort mitt.
— Men Pelle tjatade och jag kände någonstans att jag var tvungen att göra detta för Vimmerby Hockey. De hade ingen annan som ville eller kunde ta ansvaret på det sättet.

Han berättar att han ville sätta sitt egna prägel på Vimmerby. Han byggde mycket på stockholmare då han visste att det inte fanns så mycket pengar i Stockholmsserien. Exempel på spelare som hämtades från huvudstaden till småstaden Vimmerby är Hampus Harlestam, Jesper Kokkonen och Linus Lundin.
— Jag siktade mycket på östra serien då jag visste att jag skulle få mycket hockey för pengarna.

Men han siktade inte bara in sig på spelare från Stockholm. Han berättar att ingenting lämnas åt slumpen när han bygger en trupp.
— För mig har det alltid varit att göra det här grundjobbet så fruktansvärt noga. Många tror ju att Vimmerby haft så mycket pengar att röra sig med, men det kan jag med handen på hjärtat säga att det är rent skitsnack. Vi har aldrig varit i närheten av de lönerna som vissa andra kan betala.
— Självklart, till vissa spelare. Men inte så som folk tror, att Vimmerby kan erbjuda alla spelare 10-20 000.
— Jag har, och det kommer jag alltid göra, pratat hockey per krona. Ibland kan det låta som att jag tycker en spelare är för dyr, men det är för att jag ser till vad jag får ut för prestation till det jag betalar. Därför kan jag ibland hoppa över spelare som kanske inte kostar så jävla mycket pengar, men jag tycker att det är för mycket sett till vad jag kan få ut.

Den förre AIK- och nuvarande Modo-målvakten Linus Lundin fick ett lyft i Vimmerby säsongen 2015/2016. Foto: Bildbyrån

Daniel Stolt tog Vimmerby till att bli ett topplag i Hockeyettan. Men det var slitsamt och han bestämde sig ännu en gång för att sluta.
— Jag sa upp mig i Vimmerby. ”Jag slutar, jag kommer inte vara kvar för jag orkar inte längre.” Det går inte att kombinera ett så pass tufft uppdrag tillsammans med studier på heltid.
— Jag sa upp mig och det var bra många dagar innan Martin (Åkerberg) hörde av sig, det var nog 20 dagar mellan. Han hörde av sig i mellandagarna, så kanske runt 10 december sa jag upp mig.

HISTORIKEN TALAR FÖR OSKARSHAMN

Han berättar att hans historik av att lägga av, men sedan hoppa på något nytt igen, kanske talar för Oskarshamn.
— Det är tredje eller fjärde gången jag bestämt mig för att sluta, och varje gång har det dykt upp någonting som gör att jag fortsätter. Så jag antar att det är ödet, jag ska hålla på med det här helt enkelt. Det kanske är ett gott tecken för Oskarshamn att varje gång jag slutar så har jag hoppat på något nytt som gått bra.
— Om jag ska vara helt ärligt så är den största utmaningen, för mig själv som sportchef eller ledare i den här gruppen…så är det första gången på förhand som det finns en risk för att det kan vara lite tuffare. I de klubbar jag varit i så har det alltid gått uppåt.
— Det är det många har sagt till mig, att jag måste vara stark i det. För det kan komma att gå tungt här nu. Det är jag väl medveten om och det är något man får ha med sig.

Du pratar om att folk har sagt att det finns en risk för att det kan bli tuffare nu. Har du någon mentor eller något i den stilen?
— Klubben har en person som kommer att finnas där för mig. Det är inte av anledningen att det skulle gå tungt, utan en väldigt bra ledare med stor, stor erfarenhet. Han har själv spelat hockey och han har framförallt haft väldigt höga positioner på företag. Han är inte från Oskarshamn från början, vilket är bra tycker jag. Då är det någon som kommer in lite utifrån och framför allt ska ju han finnas där och stötta och hjälpa till om det är något.
— Jag tycker man är dum om man inte tar möjligheten att han en mentor, eller ledstjärna om man får frågan om man vill ha en.
— Det finns ju hur mycket som helst som han kan lära mig och stötta mig i. Framför allt i ledarskap i såna här situationer som det kan uppstå.

FYLLA KENTTÄS SKOR?

Något som det pratas mycket om är skorna Daniel Stolt ska fylla, de efter den omåttligt hyllade och populäre Per Kenttä.

Känner du någonstans att du ska fylla hans skor, eller är det ”The Daniel Stolt-way” som gäller nu?
— Grejen är ju den att…Det låter kanske lite…Jag vet inte hur det låter egentligen, men Per och jag tänker väldigt lika. Vi har tittat på samma spelare, även historiskt. Vi upplever spelare på samma sätt så vi har nog en väldig samsyn i hockey över huvud taget. Både som lagsport och när vi tittar individuellt på spelare.
— Så det kommer inte vara ”my way”, utan någonstans känner jag ändå någonstans att det är skönt att Per och jag ser på spelare på samma sätt, vilket gör att folk inte kommer tycka att ”Vafan hände nu? Nu är det helt annan typ av spelare”.

Daniel Stolt fortsätter sitt resonemang angående förväntningarna utifrån när det handlar om att ta över efter Kenttä.
— Visst, hade vi varit kvar i allsvenskan med Oskarshamn. Då hade ju kraven varit skyhöga efter att ha spelat den allsvenska finalen och allt var det var. Sen komma in efter det och fylla skorna efter Kenttä.
— Här blir det istället SHL. Ingen vet ju vad vi kan göra eftersom klubben aldrig varit där. Jag tror att det varit på ett annat sätt om vi varit kvar i allsvenskan med pressen utifrån. Inte för att jag kanske bryr mig på det sättet, men ändå. Men det hade kunnat bli ”Titta vad dålig han var, han var inte lika bra som Per.”

Det är en vinkel inte så många har tänkt på.
— Det blir ju så. Hade vi varit kvar i allsvenskan så hade jag förstått att folk ville göra jämförelsen och alltihop. Per är ju en fantastiskt duktig general manager, han är skitbra på alla sätt och vis. Både som person och i sitt yrke. Jag förstår att han är omtyckt.

KÄFTSMÄLL MITT I FIRANDET

Bara dagar efter Oskarshamn säkrat den sensationella SHL-platsen kom en rejäl käftsmäll för den nye sportchefen: Succémålvakten och kvalhjälten Christoffer Rifalk ville till Rögle, trots kontrakt. En tvist som i media lyftes fram som infekterad.
— Hur upplevde jag det egentligen? svarar Daniel Stolt och suckar innan han fortsätter:
— Det var ingen stress för mig, han satt ju på kontrakt med oss. För mig var det mer att det var tråkigt, men inget jag kunde göra så mycket åt, att han inte var intresserad att spela hos oss.

Christoffer Rifalk stängde igen när Oskarshamn vann finalserien mot AIK i våras. Foto: Bildbyrån

Daniel Stolt berättar att Rifalks agent ringde två dagar efter avancemanget och berättade hur situationen låg till.
— Alternativen vi hade när situationen uppstod var antingen att ”Riffe” skulle sitta på läktaren, eftersom han inte ville spela med oss, och sitta av sin lön med ogiltig frånvaro. Eller så var det att lösa det med Rögle.

Daniel Stolt berättar att han hade bra samtal med Rögles sportchef Chris Abbott,
— Man kände att man ville lösa det på något sätt. För det var bara en onödig och återkommande grej varje dag som trillade på en. Men för mig var det inget speciellt på så vis. Det händer säkert någon gång och förhoppningsvis var det första och sista. Men det vet vi ju inte.

Till slut lyckades parterna lösa situationen. Men för vilken summa vill inte Daniel Stolt gå in på. Klubbarna har kommit överens om att ha det så.
— Jag fick inte långt ifrån vad jag ville ha och jag var ändå nöjd efter omständigheterna.

HÅLLER SIG GÄRNA I BAKGRUNDEN

Daniel Stolt kan med rätta sorteras in i facket ”Framgångsrika sportchefer”. Han har varit delaktig i att bygga upp det numera allsvenska Västervik och han rattade skutan själv de senaste åren i Vimmerby för att ge dem framgång. Men sola sig i glansen, eller stå i centrum själv, är han inte så pigg på.
— Det är verkligen inte min grej. Det är helt korrekt uppfattat, bekräftar han.
— Jag har min roll och den håller jag mig till. Jag går inte utanför de ramarna för att få glänsa eller skina. Eller för att försvara mig någonting, jag gör det jag måste och syns när jag måste.

Har du någon teori om vad det kan bero på?
— Nej. Jag vet egentligen inte. Jag tycker att när jag har gjort mitt jobb så finns det andra som kan kliva fram och göra sitt. Det finns ingen anledning för mig att på något sätt ge mig in i det. Men jag finns i bakgrunden såklart och finns där för dem. Men jag håller mig där också.

Är det en fördel eller nackdel i din roll som sportchef?
— Svårt att säga. Jag tror det är väldigt individuellt. En del vill väl synas och höras och vara med och peta i allting. Men det finns ju en anledning till att man anställer folk omkring sig som är duktigare på det man inte är duktig på själv. Så är det ju, annars hade man kunnat göra allting själv från att vara sportchef, träna och spela själv också.
— I mitt fall är det så att jag litar på folket omkring mig och därför känner jag att jag inte behöver synas eller höras.
— Det är likadant i det operativa. Jag kan gå in och tycka och tänka att ”Så här tycker jag att vi ska spela laget” men jag går aldrig in och säger ”Nej, nu får det fan vara bra. Nu spelar vi så här.” Det är inte min stil och det är väldigt få gånger jag går in och lägger mig i någon annans arbete på det sättet. Jag gillar inte själv när folk lägger sig i mitt arbete. Så länge man sköter sig och gör det man ska, ser jag ingen anledning till att gå in och störa.

I rampljuset. Daniel Stolt strävar inte efter strålkastarnas sken. Foto: C More

Mängder och åter mängder av människor har trotsat oddsen i spelet Football Manager och byggt upp maktfaktorer av mindre klubbar. Tusentals gånger har fotbollsklubbar som Sheffield United, Bari, Mechelen och Elfsborg fått skina på den stora europeiska scenen genom en datorskärm. Nu är det upp till Daniel Stolt att etablera Oskarshamn i SHL. I verkligheten. Men det kan han nog greja. Han har ju nått framgång förr.

Den här artikeln handlar om: