Sök

”Jag har legat orolig, sömnlös och funderat på vad som ska hända”

Hockeyagenter sysslar vanligtvis med kontraktsförhandlingar och andra spörsmål åt sina klienter. Men för Michael Reander förändrades omständigheterna radikalt när Tobias Forsberg skadades svårt i julas.
– Mina egna känslor får jag hantera själv. Gentemot Tobbe och hans familj måste jag utåt agera på ett bra sätt, säger Michael Reander till hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Hockeyagenten Michael Reander fick en väldigt speciell uppgift att ta sig an i julas då hans klient Tobias Forsberg skadade sig svårt. Samtidigt går hans yrkesliv vidare då han har flera klienter att stötta i olika sammanhang. ”The show must go on”, som det så vackert heter. Men det har varit en hel del samtal och förfrågningar kring olyckan för Reander att hantera. Något som vi ska komma till i den här intervjun. 

Pappa Janne Reander gick ur tiden 2009.

Men vi börjar med hans bakgrund. För även om Michael Reander själv enbart spelat i Hedemora har han en gedigen hockeybakgrund via sin pappa Janne Reander, som spelade i bland annat Brynäs och Västerås under sin karriär.
– Jag skulle nog påstå att pappa betydde allt för mitt hockeyintresse, berättar Michael Reander då vi ses vid Brömsgårdarna i centrala Leksand för en intervju i solgasset dagarna efter det stora midsommarfirandet i Gropen som ligger ett väldigt kort stenkast från där vi sitter.
– Det var pappa som tog med mig till mina första matcher här i Leksand och i Gävle som fem-, sexåring. Själv spelade jag bara upp till pojkåren och slutade då jag var 14, 15 år. Jag var en egoistisk forward som helst ville göra mål. Tappade jag pucken blev det ofta en slashing på köpet.

Vad var det som lockade med hockeyagentyrket?
– Tidigare har jag jobbat med bank och finans. Av olika anledningar träffade jag på folk som jobbade med individuella idrottare. Då fick jag en känsla av att det kanske skulle vara kul att jobba med, inte individuella idrottare men med hockey i någon form.
– När jag valde att sluta i bank- och finanssvängen, vilket egentligen också var min pappas fel att jag började på…, skrattar Reander och fortsätter:
– Då kände jag att nu ville jag göra något jag verkligen brinner för. Då stod hockey överst på listan, men jag visste inte i vilken form. Sedan var det en del hockeyfolk som jag lärt känna tidigare som sa att med tanke på bankbakgrunden med juridik och mitt hockeyintresse så skulle jag passa som agent.
– När jag hörde det första gången tänkte jag ”aldrig i livet” eftersom jag hört skräckhistorier om det.

VILL TA BORT ”DEN ENORMA STRESSEN”

Trots skräckhistorierna valde Michael Reander att kliva i sin nya kostym som agent.
– Jag tänkte om lite, att om jag hade varit en riktigt bra spelare själv hur skulle jag då vilja bli behandlad. Sedan har jag försökt jobba utifrån det.
– Då gjorde jag ett försök. Till saken hör att det är 15-16 år sedan nu. Jag började med en del juniorer här i Leksand.

Vad ville du uppnå då du klev in i jobbet?
– Återigen, jag gick till mig själv, vad ville jag ha om jag var en väldigt bra hockeyspelare. Då skulle jag nog velat ha lite lugn och ro runt omkring mig.

Kan du utveckla det?
– Att ta bort den här enorma stressen som är kring spelarna, vilket jag tycker bara blir värre och värre, så spelarna kan koncentrera sig det dom ska göra och kan påverka själva på isen.

Handlar det om att spelarna ska vidare nästa klubb och nästa klubb, få mycket speltid på så hög nivå som möjligt och så vidare?
– Lite så är det, men det kan vara allt mellan himmel och jord. Jag tycker ändå det har fungerat bra. Ett betyg på att det känns bra är att många av klienterna har blivit väldigt bra vänner.

Hur viktig är det att se till spelarnas liv vid sidan av isen jämfört med det som sker på isen?
– Det är mer att finnas till hands för det som sker utanför isen. Jag kan inte säga till spelaren att dom ska båga höger om tränaren säger båga vänster. Det finns så proffsiga tränare som sköter den biten alldeles utmärkt.
– Det handlar om vad som sker utanför och att det fungerar. Sedan är killarna så otroligt olika och jag försöker anpassa mig.
– Jag lär känna dom här killarna då dom är i 16-årsåldern och väldigt unga. Vissa vill ha mycket kontakt medan andra vill ha lite mindre. Det gäller att hitta balansen, men det tar några år.


Foto: Ronnie Rönnkvist

JOBBAR MED ”FOPPA”

Hur många klienter har du under dina vingar?
– Ett 25-tal. Sedan ingår jag i en agentur som heter 4Sports Hockey med säte i Schweiz som naturligtvis också har spelare. Här i Sverige arbetar jag tillsammans med agenterna Johan Finnström och Micke Johansson samt scouten Mikael Håkansson. Sedan årsskiftet är även Peter Forsberg med, vilket såklart är oerhört kul. Dessutom jobbar jag tillsammans med Claude Lemieux i Nordamerika, vilket också är väldigt positivt. Jag trivs otroligt bra med kollegorna jag har.

Vad ser du som höjdpunkterna i din agentkarriär?
– Varje tillfälle man känner att killarna utvecklas och när dom når framgångar både individuellt och tillsammans med sitt lag. Det har varit fantastiskt att få glädjas med killarna som får vinna oavsett om det är JSM, SM eller VM.
– Något jag såklart är väldigt glad för det är att jag haft tre spelare som vunnit Stanley Cup, vilket är magiskt roligt. Det är ”Sunken” (Oscar Sundqvist) som vunnit två gånger, (Christian) Djoos och David Rundblad.

Hur håller du relationen vid liv med klienterna?
– Det är en kombination av besök, telefon… Jag kan självklart inte se varje match även om jag skulle vilja det.
– Sedan är killarna i olika åldrar. Vissa är yngre och andra lite äldre så behoven ändras lite utefter resans gång.

”HANDLAR MYCKET OM ATT FÅ IN DET SOCIALA

Det kan även finnas risker med att bli för mycket kompis med sina klienter.
– Absolut. Man måste hålla balansen. När det är beslut som ska tas så är det på ett sätt. Sedan blir det att man växer upp med killarna och märker om man tycker det är kul att ses. Då blir det mer naturligt.
– Att bara åka för att prata kontrakt eller istid och sedan ”hej då” känns ganska tråkigt. Jag tycker att det handlar mycket om att få in det sociala.
– Sedan är det jätteviktigt att lära känna familjen kring spelarna. Familjen är det viktigaste dom har. När man vet hur familjen är underlättar det naturligtvis.

Vilken var din första klient?
– Dom första som nådde juniorlandslaget var två Leksandspojkar, Petter Ullman och Niklas Bröms. Det kommer jag aldrig att glömma. Två väldigt fina killar och det var ett stort ögonblick när dom äntrade isen i landslaget.

”INSTINKTEN TOG ÖVER”

På annandag jul skedde det nästan overkliga att Tobias Forsberg föll in i sargen och skadade sig allvarligt under en match i Tegera Arena. Forsberg är Reanders klient, men själv var han inte i hallen då olyckan skedde.

Där och då fick Michael Reander i första hand iklä sig agentrollen på ett annorlunda sätt för att hjälpa Tobias Forsberg med alla spekulationer och frågor kring olyckan.
– Det påverkade enormt. Samtidigt skulle jag säga att instinkten tog över mer än hur ledsen jag blev själv då jag insåg omfattningen av det som hänt. Det mesta jag har haft i huvudet är att försöka vara behjälplig och göra allt kan.
– Redan från början kände jag att han och familjen måste få lugn och ro. Det kändes som det viktigaste just då. Sedan har jag haft en tät kontakt med Tobbes bror Johan i det här.

Givetvis gick det inte för Reander att hålla känslorna utanför allt det tragiska, även om hans fokus låg på att just se till att familjen skulle få ett lugn omkring sig och hans yrkesroll.
– Nej, det är helt omöjligt när det händer något sådant, men mina egna känslor får jag hantera själv. Gentemot Tobbe och hans familj måste jag utåt agera på ett bra sätt. Både jag och mina kollegor tyckte att det var ganska naturligt att jobba så.

Var det svårt att hålla media utanför?
– Nej, jag tycker att dom flesta accepterade det jättebra och det har jag en stor respekt för.

GOLFTURNERING FÖR ATT SAMLA IN PENGAR

Vad var den tuffaste biten i det här förutom Tobias Forsbergs välmående?
– Det var nog att försöka parera… Jag vill verkligen framföra att alla aktiviteter som sker är helt magiska att se. Det berör väldigt mycket.
– Någonstans handlar det ändå om att se framåt i tiden, vad kan man göra för att hjälpa Tobbe. Det är den naturliga instinkten som talade där också. Det slår mig hela tiden att välmående är vad allt handlar om.

Jag antar att vännen Michael Reander kliver in när vi kommer till välmående och så vidare?
– Ja, självklart. Så är det verkligen, samtidigt vill jag passa på att tacka för otroliga stödet och det som händer kring Tobbe. Det är också därför jag och Johan (Forsberg) valde att starta den här stiftelsen för Tobias.
– Där kommer vi bland annat att genomföra 4Sports-golfen uppe i Örnsköldsvik tillsammans med den andra ”Foppa” (Peter Forsberg) den 26 juli. Vi kommer göra en insamling och auktion till förmån för stiftelsen. Det är vårt sätt att hitta någon form av extra stöd och hjälp till Tobias.

Det råder heller inget tvivel om att det påverkat även Michael Reander både som person och yrkesmässigt, men, vilket han själv understryker, också att det inte är i närheten av det Tobias Forsberg nu går igenom.
– Helt klart är det här vad dom påverkat mig mest under alla åren. Jag har legat orolig, sömnlös och funderat på vad som ska hända. När folk ringer måste jag ändå agera…
– I Tobbes fall, även om karriären är vad den är nu, så är det helt naturligt att jag kommer hjälpa honom så länge jag kan och behovet finns, vilket känns livslångt, avslutar Michael Reander. 

Den här artikeln handlar om: