Sök

HISTORISK TILLBAKABLICK: När första cowboyen kom till Leksand

Jag grävde lite i historieböckerna och fastnade för året 1964 och en cowboy som gjorde entré i Leksand. Det var året som undertecknad föddes. Men även det första året Leksand skulle spela i högsta serien utan sin trogne lagkapten genom alla år, Åke Lassas.

Lassas hade istället hade bestämt sig för att varva ner i division 3 klubben Orsa. Till laget hade dock en högskoleutbildad hockeycowboy från Sudbury i Kanada anlänt. Hans namn var Desmond Moroney, men kallades i folkmun helt enkelt för Des. Året innan hade han spelat med Fagersta AIK i division 2. Där hade han i sista kvalomgången mot IK Viking, med bland andra Conny Evensson och Les Anning, i laget utdelat en spearing i magen på en spelare i borta laget. Något som medförde att Svenska ishockeyförbundet stängde av Moroney i Leksands inledande matcher av allsvenskan.

Des Moroney.

Seriespelet kunde ha börjat bättre för Leksand denna säsong. I första omgången så spelade Leksand bara 3-3 med skelleftelaget Clemensnäs på bortplan. ”Nisse” Nilsson lyckades skjuta tre stolpskott i samma period i denna match och det talas om en hel del otur för masarna som ledde fram till det oavgjorda slutresultatet.

Efter förluster mot både AIK och Wifsta/Östrand (Timrå) så kom första leksandssegern i fjärde omgången. Strömsbro med en hysteriskt kämpande Leif ”Honken” Holmqvist i målet fick stryk med 7-3 mot Leksand. ”Bosse” Englund kom att göra tre av målen men även svara för en assist.

”NOW WE’RE EVEN, WELCOME TO SIT”

Leksand åkte hiss över och under slutspelsstrecket (de fyra bästa lagen från division 1 norra och södra gick då till SM-slutspel). Det var först i seriens tionde omgång av 14 som Leksand, efter vinst hemma mot Skellefteå,  stabiliserade sig som det slutspelslag som man nu kom att bli.

En kul anekdot som Des Moroney har låtit berätta är från en match i trettonde omgången mot AIK på Johanneshov. Moroney och AIK:s back Ingemar Johansson (Serna) kom i ett rejält slagsmål med varandra. När domarna särat dom båda så flinar Johansson mot Moroney på väg till utvisningsbåset. Till saken hör att 1964 så delade lagen utvisningsbås. Väl i båset drar Moroney till Johansson så han åker i backen ner bakom stolarna. När AIK-backen tittar upp ler Moroney och klappar på stolen bredvid sig och säger – ”okey, now we’re even, welcome to sit”

Slutspelet, som började i februari efter dom olympiska spelen i Innsbruck, blev en sju omgångar lång kamp om guldet mellan Leksand och Brynäs. Leksand, liksom Brynäs, hade skrapat ihop full pott då masarna reste ner till Stockholm för att spela mot Djurgården i en match som skulle bli en av Leksands bästa matcher genom alla tider. Det var 14 500 åskådare på plats, dom flesta klädda i blå/vita halsdukar. Med tre och en halv minut kvar av matchen kvitterade Hans ”Tjalle” Mild Leksands ledning ungefär samtidigt som det stod klart att Tord Lundström avgjort för Brynäs mot Södertälje. Då femton sekunder återstår på Johanneshov slår Gunnar Andersson en perfekt passning fram till Folke ”Totte” Bengtsson. Han i sin tur hoppar förbi djurgårdsbacken Eddie Wingren och sätter dit 5-4 bakom Tommy Björkman i hemmakassen. Leksandsvinst och ”Totte” Bengtsson blev stor matchhjälte då han gjorde tre av målen. Bengt Bornström och Stig Påvels gjorde för övrigt Leksands två andra mål.

POLISEN FICK INGRIPA

Omgången därpå, den femte, skulle SM-slutspelet komma att avgöras. Leksand och Brynäs skulle mötas inför smått fantastiska 12 479 åskådare på isstadion i Leksand. Isstadion låg ju som bekant fortfarande utomhus vid den här tiden. I mitten av andra perioden avgjorde Brynäs matchen då Tord Lundström först gjorde 1-0 själv och strax därefter passade fram till Kjell ”Pipis” Larsson som gjorde 2-0. Hans ”Virus” Lindberg gjorde 3-0 på ”Pära Karlström i tredje perioden innan Roland Bond sätter 3-1. Brynäsforwarden Lennart ”Tigern” Johansson gjorde strax därpå 4-1 innan ”Bosse” Englund framspelad Roland Bond fastställde slutresultatet till 4-2.

Brynäs vann sina två kvarvarande matcher mot Skellefteå och Modo medan Leksand spelade 5-5 mot Modo. I den avslutande matchen mot Skellefteå vann Leksand med hela 10-3 efter stor show av OS-forwarden ”Nisse” Nilsson. Det var för övrigt i den avslutande matchen som Skellefteåpolisen fick springa ner i Leksandsbåset för att sära på Des Moroney och Olle ”Mapa” Sjögren som båda hade tappat humöret och slogs med varandra. Lagledaren Rune Mases skickade dock ut Moroney till omklädningsrummet. Senare på kvällen så såg man dom båda ”boxarna” sitta sida vid sida på stadshotellet i Skellefteå sörplande på vardera sin Whiskey.
Des Moroney hamnade i bråk med lagkamraten Olle ”Mapa” Sjögren (bilden). Då tvingades polisen gå mellan. FOTO: Ronnie Rönnkvist

Leksand vann silver denna säsong tre poäng efter vinnarna Brynäs och tre poäng före tredjeplacerade Södertälje. Ett mycket stort år i Leksands hockeyhistoria.
– Jag fick inte spela några träningsmatcher innan säsongen eftersom jag fortfarande var avstängd efter utvisningen mot Öster. Jag fick inte ens coacha laget i båset utan stod på läktaren de första matcherna, har Des Moroney berättat i OLD SCHOOL HOCKEY
– När vi förlorade mot Clemensnäs och AIK i inledningen var det många av fansen som ville ha bort mig från klubben. Då sa jag till Rune att vi måste satsa på killarna som vunnit junior-SM i stället för de äldre som var lite trötta. Herregud, Leksand hade de bästa unga spelarna i Sverige vid den här tiden. Gunnar Andersson, Roland Bond och Lars-Erik Sjöberg var fantastiska backar. Framåt var ”Mapa” Sjögren fantastisk liksom ”Totte” Bengtsson. Alla var unga och ville mycket. Rune Mases lät ”Totte” och ”Mapa” spela ihop med mig i samma kedja.
– I början hade jag lite problem med språket också men den där smarta killen, Lars-Erik Sjöberg, hjälpte mig med översättningen.

TOG EN WHISKEY TILLSAMMANS PÅ HOTELLET

Efter säsongen gick ryktet att Des Moroney skulle få lämna Leksand efter incidenten med Olle ”Mapa” Sjögren i egna laget där de skall ha pucklat på varandra ordentligt.
– Det där stämmer inte. Jag slog ”Mapa” med klubban över benskydden för att peppa honom då han slagit några dåliga passningar och inte verkade vara koncentrerad. Det kom ner någon vakt från läktaren och ville sära på oss för att vi skrek på varandra. Jag tror att vi brottades lite med varandra där i båset också, skrattar Moroney.
– ”Mapa” var en ”great player”. Här i Sverige förstorar man upp små saker som händer varje match hemma i Kanada.
– Efter den matchen tog vi en whiskey tillsammans på ett hotell uppe i Skellefteå innan tåget skulle gå hem till Leksand. Vi förstod aldrig att det skulle bli en så stor sak i tidningarna, det kändes löjligt måste jag säga.

Avslutningsvis några kul poänger från säsongen 1963/64:
* Vid OS så deltog ”Nisse” Nilsson från Leksand. Han gjorde sex mål och Tre Kronor slutade på en silverplats.
* Bo Englund gjorde 24 mål, 13 assist och totalt 37 poäng vilket han vann skytteligan på före ”Nisse” Nilsson och ”Totte” Bengtsson.
* Mest utvisad i Leksand var Des Moroney med 54 minuter. Det var 44 minuter mer än tvåorna Bo Englund och ”Mapa” Sjögren. Moroney kom med sina 54 minuter även  etta i hela allsvenskan och SM-slutspelets utvisningsliga före sin vän från Johanneshov, Ingemar Johansson.
* ”Pära” Karlström kom tvåa i allsvenskan och SM-slutspelets målvaktsliga efter Västra Frölundas Ingemar Caris. Caris som för övrigt ursprungligen kommer från Dalarna. Närmare bestämt ifrån Stackmora.
* I Division 2 gjorde Mats Åhlberg i Avesta och Ulf Mårtensson i Surahammar elva mål var. Lika många som Dan Söderström gjorde för Horndal i division 3. Dom tre skulle senare bilda den så kallade folkarekedjan i Leksand.
* Tidigare leksandsforwarden Ingmar Lysén svarade för 21 mål i division 3 för Orsa där även Åke Lassas spelade. I samma serie men tillhörande Vikarbyn så fick en sextonåring vid namn Hans Jax debutera i klubben a-lag.

LAGET:

1. Per-Agne Karlström
3. Vilgot Larsson
4. Gunnar Hedbys
5. Knut Knuttson
6. Olle Öst
7. Des Moroney
8. Bo Englund
9. Gunnar Andersson
10. Nils Nilsson
11. Stig Påvels
12. Bengt Bornström
13. Roland Bond
14. Karl-Erik Ehrn
15. Ole Jacobson
16. Göran Lysén
17. Stig-Olov ”Mapa” Sjögren
18. Folke Bengtsson
19. Lennart Lange
20. Lars-Erik Sjöberg
22. Hans Sundberg
Lagledare: Rune Mases

Den här artikeln handlar om: