Sök
SHL

NHL-liraren som blev leksing – Old School Hockey Rich Kromm

Han har nått framgångar som såväl coach, som spelare och scout för olika NHL-lag. Men Rich Kromm han också med en säsong i Leksand.

Rich Kromm jobbar idag som scout för Chicago Blackhawks, men det var i Trail i delstaten British Columbia som han växte upp. Pappa Bobby Kromm spelade i anrika Trail Smoke Eaters för att senare bli coach i samma klubb. Pappa Kromm kom även att göra sig ett namn som coach i först Winnipeg Jets och senare även i Detroit Red Wings.
– Jag själv spelade bara i Trail fram till det att jag var tio år eftersom vår familj flyttade till Winnipeg då. Min pappa skulle börja som coach för Winnipeg Jets, berättar Kromm.
– Min äldre bror Dave spelade också hockey i bland annat Portland Winter Hawks. Vi båda spelade bara tillsamman under två high school-hockeysäsonger för Detroit Country School. Det var under åren som pappa coachade Detroit red Wings.

Pappa Bobby Kromm tränade, som sagt var, Winnipeg Jets under två säsonger. Hur upplevde du den tiden som barn springande runt i omklädningsrummet bland alla svenskar?
– (Skratt) Winnipeg Jets var väldigt bra dom här åren med alla de här européerna i laget. Dom spelade en unik sorts ishockey mycket influerad av hur hockeyn spelades i Europa. Men även stärkta av Bobby Hulls offensiva spel tillsammans med dom två riktigt bra svenska spelarna Anders Hedberg och Ulf Nilsson (Lill-Pröjsan) i laget. Winnipeg vann ligan redan första året pappa var coach där, berättar Rich Kromm och fortsätter:
– Förresten hade jag Bobby Hulls son Brett Hull som kedjekamrat under två säsonger då vi var ”Pee Wee players” i Winnipeg.

Arkivbild.

Efter säsongen 1980/81 värvades Richard Kromm från Windsor Royals i OHA:s juniorliga till WHL laget Portland Winter Hawks. Första säsongen var spelmässigt ganska bra för Kromm. Andra var mer succéartad då han svarade för 103 poäng på 72 matcher i grundserien och 20 poäng på 14 matcher i slutspelet.
– Det var en fantastisk upplevelse att få tillhöra det här laget. Vi vann WHL mitt första år i laget. Därefter vann vi Memorial Cup hemma i Portland följande säsong inför vår hemmapublik.
– Det var ett riktigt storlag med spelare så som Cam Neely, Ken Yaremchuk, Alfie Turcotte, John Kordic, Randy Heath, Ray Ferraro med flera.

Säsongen 1983/84 debuterade du i NHL för Calgary Flames, hur minns du din första NHL-match?
– Jag var givetvis väldigt nervös men samtidigt var det en dröm som nu gick i uppfyllelse. Flames hade just flyttat in i den nya arenan Saddledome och laget var i en uppbyggnadsfas. För mig var det en stor möjlighet att visa upp mig när jag fick den här chansen att spela.
– Jag spelade i en kedja med Doug Risebrough och Colin Patterson i min första NHL-matchen. Jag gjorde en assist i den matchen och det gav verkligen rysningar att få göra ett poäng i den första NHL-matchen som spelats i nya Saddledome.

Var steget stort från spel i WHL till spel i NHL?
– Den största skillnaden för mig var hur viktigt varje byte var. I Portland hade jag fått väldigt mycket istid vilket gjorde det lätt att komma in i matcherna. Här i Calgary tillhörde jag fjärdekedjan så det gällde att hela tiden förbereda sig mentalt så jag verkligen var koncentrerad då det var vår kedjas tur att hoppa in och spela. Den mentala biten av matcherna blev helt enkelt mycket viktigare. Du måste ta chansen när du väl fick den.
– Sedan var det skillnad på farten och kunnandet. Passningarna var hårdare och det gällde att få dom att sitta på ”tejpen”. Det förväntades ett perfekt spel från alla spelare i alla matcher.

”EN CHOCKERANDE AFFÄR”

I slutet av säsongen 1985/86 valde Calgary Flames coach Bob Johnson att släppa Kromm till New York Islanders.
– Jag trejdades 1985/86 i en för Islanders chockerande affär vilket sände mig och Steve Konroyd till New York mot den av fansen och laget älskade och legendariska John Tonelli som då gick till Calgary.
– Det behövs väl knappast sägas att det var en ganska stor press på oss båda att visa Islanders och deras fans att det var en bra trejd man hade gjort. John Tonelli var väldigt upprörd över försäljningen och vi visste inte om han skulle komma till matchen mellan Calgary och Islanders kvällen efter trejden. Hade han inte kommit så hade antagligen inte affären blivit av.
– Han kom till Calgary redo för spel just före nedsläpp så vi kunde byta om för att vara med och spela mot våra tidigare lagkamrater i Calgary.

Arkivbild.

Mike Bossy, Bryan Trottier, Denis Potvin och så vidare. I New York Islanders vimlade det av stjärnspelare vid den här tiden, hur togs ni nya spelare emot av det här gänget efter en så omtalad trejd?
– Jag beundrade och fruktade dom här spelarna i början. Bryan Trottier var min favoritspelare då jag var tonåring. Nu spelade jag i samma kedja som honom och Mike Bossy. Visst var det en lite större press på mig att prestera bra då jag spelade i den kedjan, men framförallt var det en fantastisk möjlighet för mig att få spela i en riktigt bra kedja.
– Killarna du nämner var ju fulländade proffs och dom visste vad som krävdes om du skulle vinna match efter match. Mike, Bryan, Denis och alla andra var i samma business inför matcherna. Inte speciellt mycket ”rah rah” utan bara fokus på att prestera för lagets bästa.

HYLLAR SVENSKEN

I laget fanns även Tomas Jonsson från Falun som kommit till Islanders via spel i Modo där han blev svensk mästare 1979.
– Jag minns ”Tommy” för hans enorma hockeykunskaper och tålamod när han höll i pucken. Han var alltid farlig i offensiven. Ibland kunde han fejka slagskott för att sedan gå runt både två och tre forwards tack vare finten och skapa riktigt bra målchanser.
– Han var min rumskamrat på många av våra ”roadtripps” och vi blev väldigt nära vänner under mina år i New York.

Har du någon kontakt med Tomas Jonsson idag?
– Jag ringde honom och vi pratade ett ganska långt tag för några år sedan. Då var det länge sedan vi hade hörts och jag ville höra hur det var med honom. Min fru och jag pratar ofta om att resa till Leksand och hälsa på, men vi har ännu inte kommit i väg.

Tomas Jonsson i Islanders.

Vilken kedja tillhörde du oftast i New York Islanders?
– Jag startade som sagt var tillsammans med Bryan Trottier och Mike Bossy, men Bossy hade problem med en värkande rygg och hade svårt att komma tillbaka helt frisk.
– Andra säsongen spelade ofta finske Mikko Mäkelä på Bossys plats. Den kedjan var inte intakt i varje match utan jag spelade ibland även tillsammans med Brent Sutter och Pat Flatley. Min sista säsong som ordinarie spelade jag i en kedja tillsammans med Bob Bassen och Mike Vukota.

Vilken är din största framgång i New York Islanders tröja?
– Höjdpunkten är nog den numera legendariska match sju mot Washington i första ronden som vi vann på övertid säsongen 1986/87. (Kromm gjorde det avgörande målet)

LÄMNADE NHL FÖR LEKSAND

Säsongen 1988/89 är inte så framgångsrik för Rich Kromm som han hoppats på. Det blir bara tjugo matcher i NHL och då hans lagkamrat Tomas Jonsson efter säsongen återvänder till Sverige och Sundborn för spel i Leksand flyttar även Kromm med.
– Efter min tredje säsong i Islanders, där jag blev flyttad upp och ner mellan NHL och Springfield i AHL, ringde ”Tommy” mig och frågade om jag ville flytta med honom och spela i Sverige. Vi pratade en hel del och han övertygade mig om att en flytt till Leksand skulle vara ett bra val för min utveckling som spelare.
– Jag ringde till Islanders General manager Bill Torrey och undrade om han ville låta mig ta den här chansen. Trots allt stod jag fortfarande under kontrakt hos Islanders. Han lät mig åka under förutsättning att jag fortfarande tillhörde Islanders och återvände efter säsongen dit för att spela antingen i Islanders eller hos Springfield under deras slutspel.
– Vi kom överens om det och jag och familjen packade för flytt till Leksand.

Foto: Arkivbild.

Det måste ha varit en stor omställning från New York och Manhattan till Leksand och Noret?
– Ne, det är väl samma sak, säger Rich Kromm med ett skratt och fortsätter:
– Ni vet jag kommer från en liten stad i Kanada så Leksand kändes mer som hemma för oss. Folket i Leksand var verkligen vänliga mot oss och det är en fantastiskt vacker stad.

Vart bodde ni under er tid i Leksand?
– Vi fick låna Jonas Bergqvist hus bredvid motellet.

HADE PROBLEM MED OMSTÄLLNINGEN TILL STORA RINKAR

Första matchen i Leksandströjan gör Rich Kromm borta mot HV71. Leksand vinner med 6-2 och Kromm svarar för en assist. Första målet kom i sjätte omgången då Leksand vände ett 3-0 underläge hemma mot Färjestad till vinst med 6-3. Kromm gör 1-3 och 6-3 målet. Övriga målskyttar för Leksand var Niklas Eriksson (2), Peter Wallén och Cenneth Söderlund.

Var det en stor omställning för dig från spel i NHL till Elitserien?
– Det tog faktiskt längre tid än jag hade trott att ställa om till spel i dom här stora rinkarna. Jag gjorde mig rättvis som spelare först när slutspelet rullade igång i slutet av säsongen.

Coach för det Leksandslag Rich Kromm tillhörde var tidigare stormålvakten Christer Abris.
– Christer var en riktigt bra kille och som verkligen behandlade mig väl. Han gillade att ha kul. Med det i grunden av sitt ledarskap fostrade han laget till en riktigt bra enhet med bra sammanhållning.
– Tyvärr var språket i Sverige ett problem för mig. Christer höll ju matchgenomgångarna på svenska. Jag missade säkert en hel del av hans filosofi och hur han såg på hockey taktiskt, men jag har väldigt stor respekt för Christer och på det sätt som han behandlade spelarna i laget.

Rich Kromm.

Du spelade en hel del i en kedja tillsammans med Niklas Eriksson och Marcus Thuresson, var det den kedja som passade din typ av hockey bäst?
– Det var riktigt kul att spela med dom här två unga spelarna. Båda var väldigt talangfulla och jag tror att mitt sätt att spela hockey var ett bra komplement till dom båda. Jag avslutade säsongen med att spela i en kedja där Peter Wallén var center. Vi var lite mer lika varandra i spelstilen. Jag spelade som proffs normalt en defensiv roll och jag tror att det var en av anledningarna till att jag inte riktigt kom in i min offensiva roll som jag hade i Leksand förrän i slutet av säsongen.
– Jag var väldigt besviken på min inledning av säsongen och det dröjde ganska länge innan jag gjorde en bra match i Leksand. Christer var väldigt tålmodig med mig och mitt spel. Han lät mig justera mitt spel och komma in i laget på ett bra sätt.

HATTRICK – PÅ TIO MINUTER

I den första kvartsfinalen säsongen 1989/90 vann Luleå över Leksand med 4-3 i Delfinens Ishall. Tre dagar senare väntade retur inför drygt femtusen åskådare på Leksands Isstadion. Ett segersuget Leksand kör fullkomligt över Luleå och vinner med hela 8-1. Rich Kromm svarar för tre av målen, alla inom loppet av tio minuter i tredje perioden.
– Jag minns att våra backar och målvakt var som en mur. Vi behövde vinna för att inte bli utslagna så den här matchen blev ett väldigt lyft för oss. Sedan var jag givetvis extra glad att få bidra med några viktiga mål.

Leksand förlorade den tredje och avgörande kvartsfinalen mot Luleå med 3-2. Marcus Thuresson och Jens Nielsen svarar för varsitt mål och Rich Kromm för en assist.
– Jag har inget bra svar på varför vi förlorade just den här kvartsfinalen. Ibland är det inte så lätt att peka på anledningen till att du förlorar. Dessutom är det här ganska länge sedan så jag minns inte allt som hände då, skrattar Kromm.
– Jag minns i alla fall att vi saknade några nyckelspelare. Bland annat låg Jarmo Mäkitalo sjuk i influensan under hela slutspelet. Det var givetvis en tung förlust offensivt.

ÅTERVÄNDE TILL USA

”Jag älskade frukostarna på Moskogen”

Det blev bara en säsong i Leksand innan Rich Kromm återvände till USA och spel tillsammans med Greg Parks i Springfield Indians i AHL.
– När jag återvände till Springfield i slutet av säsongen gjorde vi ett fantastiskt slutspel och efter rena Askungesagan vann mästerskapet.
– Jag hade fortfarande kontrakt med Islanders samtidigt som dom flyttade sitt AHL lag till Troy, NY och gjorde Butch Goring till coach för det laget. Jag hoppades att det skulle ge mig en bra chans att få återvända till spel i NHL, men jag såg även mycket fram mot att få ha Goring som coach. Därför valde jag att stanna kvar borta i USA istället för att återvända till Leksand säsongen därefter.

Hann du få några favoritställen i Leksand under din tid där?
– Goldies var stället man gick till efter matcherna för att äta. Det var en restaurang som jag gillade. Sedan älskade jag frukostarna på Moskogen som låg alldeles Jonas hus där vi bodde.

Hur upplevde du fansen i kring Leksand?
– Leksand hade verkligen ”great fans”! Det var alltid utsålt på våra hemmamatcher vilket är helt otroligt med tanke på vilken liten ort Leksand trots allt är. Det var nog mer fans än invånare i Leksand och dom ställde alltid upp lojalt bakom laget, mycket imponerande.

SLUTADE SOM 29-ÅRING

Han tvingades sluta som 29-åring.

Efter ytterligare tre säsonger i New York Islanders organisation, men med endast åtta ytterligare spelade matcher i NHL avslutar Rich Kromm sin karriär som spelare vid en ålder av endast 29 år för att i stället, precis som pappa Bobby, bli coach.
– Jag hade haft flera hjärnskakningar varav en riktigt svår sådan efter en match mot Adirondack i Playoff. Jag hade inte längre kontrakt med Islanders och klubbens General Manager Bill Torrey hade flyttat till Florida för att bli President i nystartade Panthers. Jag hade en del kontakt med Bill om att skriva på ett free agent kontrakt med Panthers. Han skulle prata med Bobby Clarke (GM) och Roger Nielson (Coach) för att se om det fanns någon chans för mig att ta en plats i laget.
– Jag gjorde en del tester för att se hur min hälsa var efter alla hjärnskakningar och när Bobby Clarke återkom till mig erbjöd han mig att bli spelande tränare för deras farmarlag Cincinnati i IHL. Efter samråd med min fru så bestämde vi att jag skulle ta den här chansen. Det blev början på min väg som coach och slutet på min karriär som spelare.

Säsongen 1998/99 vinner du som coach UHL med Muskegon. Vad var hemligheten bakom den här framgången?
– Vi hade ett mycket begåvat lag med en bra balans både offensivt och defensivt. Sen hade vi även en bra tuffhet i laget. Vi hade även en grupp med ryska spelare (Sergei Kharin, Andrei Petrunin, Vadim Pedrezov, Denis Afinogenov och Igor Malykhin) som vi spelade ihop på ett liknande sätt som Detroit Red Wings gjort så framgångsrikt med sina ryska spelare. Dom var väldigt farliga offensivt. Vi hade även många fler farliga vapen offensivt och även väldigt många bra karaktärsspelare i laget.

”STOR, STARK, OL”

Minns du någon svenska fortfarande?
– Jag minns de första orden som mina lagkompisar i Leksand lärde mig, stor stark ol, skrattar Kromm

Avslutningsvis Rich, hur minns du tillbaka på ditt år i Leksand?
– Det har gått många år nu men Jackie och jag saknar alla våra vänner från tiden i Leksand som tog hand om oss på ett så fint sätt. Vi kommer aldrig glömma den fantastiskt fina upplevelsen det året blev.
– Jag glömmer heller aldrig julmiddagen hemma hos Peo (Per-Olof Carlsson) då” Tomte” kom med sina julrop, skrattar Kromm och fortsätter:
– Jag glömmer heller inte då ”Tommy” (Tomas Jonsson) på nyårskvällen serverade ”Schnaaps” till min fru. Så många roliga stunder som vi aldrig glömmer. Jag hoppas verkligen allting är bra med er i Leksand. Vi saknar er men vi planerar fortfarande en semestertripp tillbaka till Leksand. Så jag hoppas att vi se snart.

Tre röster om Richard Kromm

Tomas Jonsson:
– Rich var en mycket hårt jobbande ytterforward som oftast tillhörde tredje eller fjärde linan i Islanders. Bra skott, helt okej med puck och en mycket duktig skridskoåkare. När jag skulle flytta hem 1989 frågade jag Rich om även han ville flytta till Sverige och spela. Han hade inte fått spela så mycket i slutet av säsongen i Islanders och jag trodde att han skulle klara sig bra i Europa tack vare sin mycket fina skridskoåkning.
– Tyvärr gjorde Rich bara en säsong i Leksand. Jag försökte få hit honom även säsongen därpå. Redan då hade han börjat tänka på det här med att bli coach och ville gå utbildningar där borta. Rich var en spelare som aldrig gnällde om han inte fick spela. Istället gick han in på isen eller på gymmet för att köra ännu hårdare. Tack vare dom här egenskaperna ville Islanders ha kvar honom i organisationen som ett föredöme för dom yngre spelarna.
– Rich gjorde väldigt mycket nytta för oss i Leksand. Vi var i en generationsväxling då och han fyllde ut utrymmet efter spelare så som Robert Burakovsky, Heinz Ehlers, Jonas Bergqvist med flera på ett väldigt fint sätt. Han var även en mycket fin och uppskattad lagkamrat.
– Snaps på nyår? Nja, det var en trevlig kväll i glada vänners lag kan man väl säga, skrattar Jonsson.

Per-Olof Carlsson:
– Som spelare var Rich en riktig kämpe. Han tyckte själv att han hade lite tungt i början, men då man fick tid att lära känna och prata med honom så förstod man att han inte riktigt var van vid den offensiva rollen som han hade i Leksand.
– Rich var en riktig lagspelare och den första transatlant som jag spelat tillsammans med. Han tillförde Leksand mycket med sin härliga inställning och med sitt sätt att spela där han alltid gick rakt på mål för alla puckar skulle bara in. Han gick till varje träning och match med inställningen att hela tiden göra sitt bästa.
– Hans pappa Bobby var ju en stor tränare borta i NHL. Jag minns när han var här i Sverige för att hälsa på Rich. Jag har för mig att det var oroligt borta i USA då och när vi skulle flyga från Arlanda så tjöt larmet i security kontrollen. Bobby var ju en stor älskare av cigarrer och ur sin innerficka så hala han upp en säkert 20 centimeter lång cigarr-avsnoppare, ha ha…
– Det stämmer att Jackie, Rich och deras nyfödda dotter firade jul hemma hos oss det året. Men vem tomten var med dom konstiga ljuden ska vi inte avslöja här.

Håkan Loob
– Redan från första gången som jag träffade Rich i Calgary förstod jag att det här var en riktigt trevlig och helschysst kille. Man kunde knappt tro att han var en hockeyspelare, ha ha…
– Som hockeyspelare var Rich en hårt arbetande spelare, en jättebra ”left winger” som hade mera styrkor i sitt defensiva arbete än i sitt offensiva. Alla spelare med hans arbetskapacitet är givetvis oerhört nyttiga för sitt lag. Han spelade ofta i ”checkninglinen” och gjorde det alltid riktigt bra. Rich var väl inte känd som någon fighter direkt, men han stod upp för laget då det behövdes.
– Jag minns Rich Kromms och backen Steve Konroyds trejd från Calgary till Islanders ganska väl. Vi visste att något var på gång eftersom vår General Manager ville gör om i laget. Kvällen innan Calgary och Islanders skulle spela kom beskedet att dom båda var bortbytta mot Islanders forward John Tonelli. Alla tre spelade, men det var ganska mycket känslor inblandade i den matchen.
– Jag har nog inte haft någon närmare kontakt med Rich efter att vi spelade tillsammans i Calgary, men vi måste ha spelat mot varandra då han var i Leksand. Med åldern så sviker ju minnet så jag minns inte faktiskt, skrattar Loob.

Den här artikeln handlar om: