Ni som läser det jag skriver vet att jag inte var något större fan av Hockeyettan-finalen. Eller kanske snarare, inte särskilt förtjust i att den kallades för final.

För när seriesegrarna från Allettan norra och Allettan södra möttes med en plats i kvalserien i potten var det ju inte så mycket mer än en alibifinal. Förloraren fick en andra chans i playoff 3 och den som vann fick egentligen inte särskilt mycket för att vinna ”finalen”.

Säsongen 16/17 vann Huddinge finalen över Troja/Ljungby, men i slutändan var det ändå Troja som gick upp i Hockeyallsvenskan. Året därpå krossade Borlänge just Huddinge i finalen, men Huddinge slutade som det bättre av de två lagen i kvalserien (dit de tog sig via sin andra chans i playoff 3). Ni fattar matten. Det låg inget i potten som gjorde att det faktiskt var en final i riktig bemärkelse.

Till den gångna säsong slapp vi det meningslösa finalspelet då Hockeyettan-finalen efter två säsonger skrotades. Tack och lov var vi många som tyckte.

Men nu tycks den vara tillbaka och inte nog med det. Den verkar vara mer meningslös än någonsin!

Läser man seriebestämmelserna inför kommande säsong på förbundets hemsida finns den där igen. Hockeyettan-finalen. Och än värre, den är ännu mer urvattnad på relevans än senast det begav sig.

Det som står att läsa är nämligen att seriesegrarna i Allettan södra och Allettan norra ska mötas i en finalserie över tre matcher där det ligger rankingpositioner i playoff 3 i potten. Alltså inte ens en plats i kvalserien.

Finalsegraren blir rankad som nummer ett i playoff 3 medan det lag som förlorar blir rankat som nummer två inför valproceduren.

Jag saknar ord för dumheten.

I finalen spelar Hockeyettans två bästa lag alltså om i stort sett ingenting. Deras tabellplacering som seriesegrare gör att de redan är garanterade de två första positionerna i playoff 3-valet och de är av samma anledning redan garanterade hemmaplansfördel i playoff 3.

Vad är då poängen med att de ska spela en matchserie om att bli rankade etta? Något som, precis som för alla andra, skulle kunna avgöras av tagna poäng i serien.

Rent krasst kan man säga att de ska spela final om något som redan borde anses vara avgjort.

Än mer bisarrt blir det om man betänker att seriesegrarna (som via finalen ”vinner” att få spela playoff 3) precis som lagen som slutar på plats 2-3 i Allettan och kvalificerar sig direkt för playoff 2 kommer att tvingas spela två matchserier på vägen mot kvalserien.

Dessutom mot potentiellt bättre motstånd än de som går direkt till playoff 2 (och där får möta playoff 1-motstånd).

Det är bara fullständigt obegripligt att något sådant här har kunnat släppas igenom.

Jag förstår så klart att det är ett sätt att se till så att seriesegrarna inte behöver vänta på att spela match i många långa veckor så som blev fallet för KRIF och Boden säsongen som gick. Men ändå.

Att göra det på det här sättet är ett att skicka ett löjeväckande skimmer över lagen och ligan.

Det som kallas för final blir ju inte mycket mer än träningsmatcher under det som ska vara säsongens viktigaste veckor.

* * *

Vi rasar naturligtvis med all rätt över det där i det podcast-avsnitt (#116 Mental kristid) som vi släppte sent igår kväll.

Där snackar jag och maestro Skoglund även om krishantering, en pånyttfödd rivalitet och Daniel Josefsson som tränare.

Dessutom snackar vi om draget att plocka in en pastor som mental tränare, om det egentligen ger något rent sportsligt att spela träningsmatch mot SHL-motstånd och om att åka på husvagnssemester med Hanhals tränare. Bland en hel del annat.

Ni hör podden via iTunes, Acast, i andra lämpliga poddappar (sök ”Mjörnbergs Trashtalk”) eller här: http://www.mjornberg.se/2019/07/15/116-mental-kristid/