Sök
FRAMTIDENS DAMKRONOR
Annie Silén.
Ronnie Rönnkvist
SDHL

Framtidens Damkronor: Annie Silén

Svensk landslagshockey på damsidan upplevde sin mörkaste stund någonsin när man ramlade ur A-VM tidigare i år. Men det finns nya talanger som kommer underifrån, redo att ta över från det tidigare gardet. I en artikelserie på hockeysverige.se får ni möta några av framtidens Damkronor. Idag möter vi Leksands Annie Silén.


HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

I del fyra av vår mini-serie med framtidens damkronor får ni möta Leksands Annie Silén. Uppväxt i Huddinge inte långt ifrån klassiska Björkängshallen. Moderklubben är Segeltorp, men via AIK kom hon att hamna i Leksand förra säsongen. Nu ses hon som en av svensk hockeys större framtidsnamn.
- Min brorsa (Henrik Silén) började spela hockey i Segeltorp och min syrra sjöng och dansade. Jag testade på det min syrra gjorde, men det var ingenting för mig. Jag ville testa på hockeyn i stället och jag fastnade direkt, berättar 17-åringen då vi ses i hennes föräldrahem i Huddinge.
- Det fanns många bra damer som spelade i Segeltorp då. Bland annat Erika Holst. Hon och min brorsa är mina stora förebilder. 


STORSTJÄRNAN EN INSPIRATION


Brodern Henrik Silén spelar i Huddinges J20-lag.
- Han är ”01:a”, bara ett år äldre än jag och betyder sjukt mycket för mig. Han har hjälpt och pushat mig i allt.
- Jag har egentligen spelat med killar i hela mitt liv. Började med 02:orna i Segeltorp, men jag var även med lite i 01-laget. Där spelade vi lite tillsammans när vi var mindre. Det var en bra kemi mellan oss även om jag var back medan han spelade lite överallt.

Precis som Annie Silén nämnde inledningsvis var Erika Holst en stor inspirationskälla för henne.
- Hon var med mycket på hockeyskolan innan jag började spela i ett lag. Hon var as-duktig och det var verkligen häftigt att hon visade att tjejer också kan. Det gav mig motivation och jag kände att det här ska jag bli riktigt bra på. 


erika-holst-6-1562212987.jpegErika Holst. Foto: Ronnie Rönnkvist

Har det någon gång funnits tvivel hos dig att tjejer kanske inte ska eller kan spela hockey?

- Nej, det tror jag inte. Det var väldigt få tjejer som spelade då, men nu blir det fler och fler. Segeltorp hade ett damlag som var duktiga och vann flera SM-guld. Jag var själv aldrig med i deras A-lag eftersom jag var för liten då, men jag var matchen knatte på deras matcher, skrattar Annie Silén och fortsätter:
Ylva Martinsen var tränare där och i laget spelade Line Bialik Øien och dom här tjejerna. 


DJURGÅRDEN OCH AIK - SAMTIDIGT


Efter tiden i Segeltorp gjorde Annie Silén det något annorlunda att spela i både Djurgården och AIK samtidigt.
- Vår tränare i Segeltorp Jonny Lindahl, som också har betytt jättemycket för mig, bytte till Djurgården där han skulle ta hand om deras 02-lag. Jag var kvar i Segeltorp, men kände att jag tappade lite och det blev inte riktigt som jag ville att min hockey skulle vara.
- Då testade jag Djurgården, kom in där och fick spela med Johnny som tränare där också. Där var jag i fyra säsonger fram till U15.
- Jag var fortfarande ganska lite då jag gick till Djurgården, men det var mycket mer på allvar, om man säger så. Jag har alltid gillat att det är seriöst så jag hela tiden har kunnat bli bättre. Så var jag även då jag var liten.
- Jag trivdes jättebra i Djurgården och killarna där var helt fantastiska. Jag spelade bland annat mot Alexander Holtz då han spelade i Nacka. Jag bytte klubb innan han kom till Djurgården. Han var sjukt duktig redan då och det var utvecklande att möta en så pass duktig hockeyspelare. Jag har hela tiden velat jaga dom som är bäst, vilket också ger en utveckling. 


annie-silen-8-1563868097.JPGAnnie Silén har spelat i både AIK och Djurgården - samtidigt. Foto: Ronnie Rönnkvist

Det var då Annie Silén började spela i AIK som hon kom i kontakt med tjejhockeyn på allvar första gången.
- Det var då jag gick till AIK eftersom det inte fanns något tjejlag i Djurgården och deras damlag fokuserade på äldre spelare.
- Då snackade jag lite med AIK eftersom dom hade ett SDHL-lag, men även ett lag i Division 1. I början spelade jag med både och, men sedan gick jag över och bara spelade i AIK.

Du spelade alltså i Djurgården och AIK samtidigt?
- (Skratt) Ja, det är lite speciellt.

Var det svårt att ta klivet över till tjejhockeyn?
- Ja, det var ”illegal-hit” hela tiden och väldigt svårt att anpassa sig. Jag var så van med att det smällde i varje närkamp. Ofta i tjejhockeyn är det att dom inte är vana att titta upp på samma sätt. Då blir det också lätt huvudtacklingar.
- Det var jättesvårt i början eftersom jag inte visste hur jag skulle vinna pucken utan att gå in och tackla ordentligt. Sedan lärde jag mig och det är ett ganska hårt spel även i damhockeyn.

För två säsonger sedan gjorde Annie Silén debut i SDHL för AIK.
- Jag hade spelat en Division 1-match som gick till straffar dagen innan mot Södertälje. Damernas tränare, ”Empa” (Emelie Berggren) ringde mig direkt efter matchen. Hon sa ”Tja ”Sillen” vill du vara med och köra med damerna imorgon?”
- Det var så mycket på en gång och jag var hemma från skolan dagen efter eftersom vi hade kommit hem så himla sent från Södertälje. Vi åkte upp till Brynäs, men vi var inte så många så jag körde faktiskt vartannat byte tillsammans med Linnéa Bäckman.

Vad var den tuffaste biten med att kliva in i SDHL?
- Jag skulle säga att våga. Att jag måste lita på att jag kan även om det går snabbare. Lita på mig själv, våga hålla i pucken även om jag är yngre än alla andra.
- Det var bra att ha Linnéa bredvid mig eftersom hon var lugn och snackade med mig om vad jag skulle göra. Dessutom är hon en riktigt duktig hockeyspelare med mycket rutin. 


annie-silen-6-1563868259.JPGAnnie Silén med Leksandströjan. Foto: Ronnie Rönnkvist

Efter bara en säsong i AIK lämnade den talangfulla backen AIK för att flytta upp till seriekonkurrenten, Leksand.
- Jag ville ha lite ny miljö, lämna stockholmshockeyn. Det var vissa saker jag inte riktigt trivdes med och då ville jag komma till en miljö där ingen riktigt visste vem jag är. 


TUFFT I STOCKHOLM


Det var många gånger tufft för Annie Silén kring hockeyn i Stockholm, vilket fick henne att söka en nystart.
- Det var vissa uttagningar… Ofta fick jag en stämpel på mig och folk trodde på att det var så även om dom inte kände mig, säger 17-åringen samtidigt som det syns på henne att just den här biten i hockeykarriären varit tuff för henne.
- Det blev att många verkade uppleva mig som någon jag inte var. Det var varken den hockeyspelaren eller personen jag var. Jag kände att det här gjorde att jag blev mer nedtryckt än vad jag borde blivit.

Det du säger kan inte ha varit lätt att hantera, speciellt eftersom du inte var speciellt gammal?
- Nej, det var inte lätt… (Silén tystnar lite innan hon fortsätter) Det var mycket snack om att jag hade en dålig attityd.
- Jag hade inte så jättebra självförtroende och det är något jag alltid har jobbat med. Jag tycker också att jag blivit bättre på det för varje år. Egentligen är det största motgången att jag inte har speciellt bra självförtroende.
- När jag nu kom till Leksand fick jag en nystart. Här fick jag av tränarna ”Vi tycker om dig som du är både som hockeyspelare och person”. Det gav också mig självförtroende jämfört med att bara bli nedtryckt.


TILLFÄLLIGHET ATT DET BLEV LEKSAND


Att det blev just Leksand var mest av tillfälligheter.
- Vi fick kontakt med Kevin Törnblom så vi åkte dit och snackade det med honom. Sedan blev det att jag flyttade dit. Allt blev väldigt hastigt. Egentligen skulle jag börja i Solna, men det blev Leksand istället.

Hur var det att flytta in i ett litet hus på Leksands Strand som 16-åring?
- Jag kände ingen. Samtidigt är jag en person som inte har svårt att lära känna nya personer eller ta in nya vänner. Jag har aldrig haft problem med det utan såg det bara som något spännande.

Annie Silén spelade inga matcher i SDHL förra säsongen, men svarade från sin backposition för fyra mål och totalt sju poäng på 15 matcher i Division 1.
- Jag började i Damjuniorerna. Veckan efter jag flyttat dit var jag med damerna och tränade. Sedan har jag kört mellan lagen fram och tillbaka, men framförallt kört matcher med Damjuniorerna. Däremot spelade jag inte något med Damlaget.
- Jag fick vara med och träna och utvecklades också mycket av det. Uffe sa att han såg en potential i mig, vilket kändes bra även om jag inte spelade någon match i SDHL.

Vilka förväntningar har du på nästa säsong?
- Det skulle vara riktigt kul att få vara med damlaget ordentligt. Jag tror det på ett sätt blir ett läroår för mig, men samtidigt ska jag visa att jag vill vara med, spela och ta en plats i det här laget.
- Jag måste lita på mig själv och jag vet att jag kan. I sommar har jag kört stenhårt och är här ute på skottrampen och skjuter i princip varje dag. Jag kör för att ta en plats. Bara för att jag är yngst betyder det inte att jag ska få minst speltid.

Ni tappar stora delar av stommen från förra säsongen, kan det innebära att du istället kan få chansen till en stor roll i laget?

- På ett sätt är det positivt eftersom det är en större chans för mig att få spela i fall inte exempelvis Maja Nylén Persson inte är med. Samtidigt är hon en otroligt duktig hockeyspelare.
- Det är tunga tapp, men nu då vi tränat tillsammans känns det som ett bra lag. Dessutom har vi fått in några nya spelare även om jag ännu inte har så bra koll på dom. Vi får lita på att Lars (Stenmark) vet vad han gör.
- Dessutom har vi spelare kvar som exempelvis Elin Lundberg, Madde Hall och Hanna Sköld som är landslagsmässiga och inte är några spelare viker ner sig bara för en del har slutat. I stället ser dom sin chans att ta en ännu större roll nästa säsong.

Finns även juniorlandslaget med i tankarna?
- Jag var med på russinlägret i våras. Sedan ska jag vara med i Uppsala och efter det åka till Tjeckien för att spela fyranationersturneringen. Det ser jag verkligen fram emot. Jag ska verkligen visa att jag ska ha en plats i truppen till JVM, avslutar Annie Silén.   

Du kanske även vill läsa: Framtidens Damkronor: Lova Blom Framtidens Damkronor: Maja Beverin Framtidens Damkronor: Estelle Forsberg Den här artikeln handlar om: