Leksands IF 100 år - en historisk tillbakablick

Grattis Leksands IF, som idag fyller 100 år som idrottsförening. Redan tidigare hade, enligt Lars Ingels fina bok ”Leksand så klart” Leksands IF tillsammans med Falu IF hållit tävlingar i allmän idrott på det som idag är Torget i Leksand. Fotbollen i Leksand var vid den här tiden dessutom bäst i Dalarna.

Den 13:e augusti 1919 bildades så officiellt Leksands IF och under första året anordnades bland annat skidtävlingar i klubbens regi.

Bandyn var den starka is-sporten inom Leksands IF under 1930-talet. ”Hockeyn var lite av en snobbsport” har ”Lok-Kalle” Johansson berättat i samma bok och fortsatte ”Vi frågade Mora-ledaren, Gunnar Faleij, om dom ville komma ner och hjälpa oss igång och ge oss igång och ge oss lite instruktion, För dom hade ju spelat hockey under några år”.

Det här kom att bli den match som ses som Leksand första.
”Vi åkte ju skjortan av dom helt och hållet, mindes ”Lok-Kalle”. Matchen mellan Mora och Leksand kom till slut att sluta med en 11-0 seger för ”Leksandspöjkarna”. 

Gick upp för 71 år sedan

Första gången Leksand tog klivet upp i högsta serien var 1948. Det efter en kvaldramatik på ”Krillan” (Kristinebergs IP) mot Karlberg. En match som vanns av Leksand med 4-0 efter mål av 0-1 Stig Påvels, 0-2 Einar Jonsson, 0-3 Einar Jonsson och 0-4 Anders Brisell. Stor kvalhjälte var annars målvakten Ingemar ”Strömmingen” Söderberg som efter avancemangen emigrerade till USA med sin amerikanska fru som han gift sig med i Lima Vid hemkomsten mötte 2000 personer upp laget på Järnvägsstationen i Leksand.
Åke Lassas:
– Oj oj oj… Det är två helt olika sporter måste jag säga. När jag började med ishockey så spikade pappa fast medar på mina kängor när vi skulle åka. Så är det väl inte idag kan jag tro, skrattade Lassas och fortsatte:
- Sen började Konsum här i Leksand sälja några skridskoskenor fastsatta på någon form av gummisko som blev likt disktrasor kring fötterna när de blev blöta. Ishockeyn var annorlunda på många sätt då. Till exempel så fick inte forwards tackla i anfallszonen vilket fick spelet att vara mycket annorlunda.

Vilken är din största framgång med Leksand?
– Det måste nog ändå vara då vi vann division två med Leksand 1948, men jag höll på ända fram till 1963

Ingemar ”Strömmingen” Söderberg:
– Jag både växte upp och lärde mig spela hockey där hemma i Leksand. De var många av mina vänner från barnåren som kom att spela ihop med mig i Leksands IF, Åke och (Björn) ”Lollo” Lassas, Ingmar Lysén, Lasse Stålberg, Sven och Einar Jonsson, och min gode vän ”Nisse” Holfve. Jag har hört att ”Nisse” var dålig länge, men jag vet inte hur han och många av de andra har det idag.
– ”Nisse” var väldigt duktig i bandy och han spelade i ”Rattvick”, men han skicklig som back i ishockeyn med. Han och Åke Lassas brukade spela tillsammans. Fast Åke brukade sällan vara i egen zon trots att han spelade back, skrattade Söderberg som nu är borta sedan 2010, alltså ett år efter vännen Åke Lassas bortgång, när hockeysverige.se fick en pratstund med honom i hans hem i San Francisco samtidigt som frugan Barbara sufflerade i bakgrunden.  

Vann SM-guld 1969

En milstolpe i klubbens historia är den avgörande matchen om SM-guldet 1959 mot Djurgården. Det sägs att närmare 14000 åskådare kom till Siljansvallen för att följa matchen. Spelarna kunde inte komma fram genom publikhavet när dom skulle gå från omklädningsrummet ut till isen. Bland annat bar publiken Sven Tumba på deras armar för att skulle komma fram. Trots att läktarna knackade och folk satt uppe i strålkastarna för att kunna se något som blev det aldrig några olyckor. Djurgården vann matchen med 3-1. Detta trots att Stig Påvels gav Leksand ledningen med 1-0 bakom Yngve ”Rapparn” Johansson i Djurgårdskassen. 

Guldlaget 1969.

Första SM-guldet vann Leksand säsongen 1968/69. Mycket tack vare Västra Frölundas Ulf Sterner. Jo, det var så här att Leksand hade Modo i sista omgången uppe i Kempehallen. Den matchen slutade 1-1 efter mål av Folke ”Totte” Bengtsson och storspel i målet av Christer Abris. Om Brynäs skulle ta poäng mot Frölunda var gävlelaget svenska mästare. Annars skulle Leksand vinna guldet. I början av tredje perioden gör Inge Hammarström 3-3, men efter bland annat två mål av nämnde Sterner vinner till slut Västra Frölunda med 6-4. 

Folke ”Totte” Bengtsson:
– Just när jag gjorde målet var det väl som vilket mål som helst. Vi visste ju inte att vi vunnit SM-guld när slutsignalen gick uppe i ”Ö-vik eftersom det var 12-13 minuter kvar på matchen i Göteborg mellan Frölunda och Brynäs.
Nisse Nilsson:
— Jag åkte upp skadad till den matchen och fick kliva av i sista perioden så jag fick ta emot guldplaketterna i lågskor. Hemresan på tåget var underbar och även när vi åkte sista biten in i Leksand på bryggarbilar mitt i vintern. Det är sådant jag aldrig kommer att glömma.

Ligger dina skridskor kvar i en papperskorg där uppe fortfarande?
— Haha… det vet jag inte, men jag slängde även ett par skridskor i en sjö i Colorado efter VM-guldet 1962. Då var den någon tidigare Forshagabo som kavlade upp byxbenen och vadade ut dom tio metrarna för att fiska upp skridskorna igen. Numera finns skridskorna som ett minne uppe på Forshaga Hockeys kansli.

Dominerade under tre år

Andra guldet vann Leksand 1973 efter vunnit SM-slutspelets tabell på bättre målskillnad än Södertälje. I sista omgången besegrades Brynäs med 4-5. Mats Åhlberg och Dan Söderström gjorde två mål var medan Ulf ”Mini” Mårtensson gjorde ett. Till saken hör att alla tre spelade i samma kedja.

Tredje guldet kom 1974. Den här säsongen var Leksand överlägsna i SM-slutspelet och vann hela sex poäng före Timrå.
- Det är rätt märkligt egentligen. Här vinner vi SM-guld utan att egentligen göra en enda riktigt bra och gedigen match, sa Thommy Abrahamsson efter sista matchen som var hemma mot Färjestad.

Senaste guldet vann Leksand 1975 efter ett dramatiskt finalspel mot Brynäs. Leksand vann första matchen i bästa av tre med 2-3 i Gavlerinken. Matchen efter, som spelades på Isstadion i Leksand, vann Brynäs med 6-7. Avgörandet spelade sedan i Scandinavium. Brynäs tog ledningen med 2-0 efter mål av Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson och Bosse Höglund. Leksand går upp till 2-2 genom mål av Hans ”Lill-Mele” Eriksson och Hasse Jax. Efter det gör ”Lill-Prosten” 3-2… tror många, men domarduon Orwar Cerwall och Åke Södergren menar att pucken aldrig gick i mål. I stället går matchen till förlängning när ”reserven” Roland Eriksson avgör med sitt 3-2 mål.
– Låt mig säga så här,  det var bra att det inte fanns målkameror vid den här tiden, säger Hans Jax med ett leende då vi frågar honom om målet som aldrig godkändes. 

Göran Högosta vaktade målet guldsäsongen 1974/75:
– Vi spelade den tredje och avgörande finalen på neutral plan, på Scandinavium närmare bestämt. Det jag minns bäst var att det var en jäkla tuff match och det stod 2-2 länge. Brynäs tyckte att dom hade en puck inne och jag kan inte svära på att den inte var det för jag låg på rygg och det var omöjligt att säga på vilken sida av mållinjen pucken var.
– Sedan satte ”Rolle” Eriksson det här avgörande målet bakom Benny Westblom i Brynäs fyra minuter in i ”sudden death”.

"Många tusen stod och väntade"

Mats Åhlberg som var med om att vinna samtliga fyra SM-gulden:
– Nu vann vi guldet och resan hem från Örnsköldsvik är nu klassik där vi sista biten från Tällberg in till Leksand sitter på öppna bryggarbilar medan många tusen stod och väntade på oss inne i Noret (centrala Leksand)
– Även till guldet 1975 hade vi en ganska tuff resa och det avgjordes först i tredje finalens förlängning av Roland Eriksson.
– Gulden 1973 och 1974 var lite mer förväntade och kanske lite enklare att vinna även om den avgörande matchen 1973 mot Brynäs i Gavlerinken kom att bli lite speciell för mig. Vi vann ju den matchen med 5-4 och jag gjorde matchens två första mål.

Leksand var i final 1989 också, men annars har man inte nått hela vägen. Redan i början av 1990-talet var laget på väg ur dåvarande elitserien, men lyckades två säsonger i rad kvala sig kvar i högsta serien. Mycket tack vare fältherren Tomas Jonsson. 

August Berg sköt upp Leksand i SHL. Foto: Bildbyrån

Efter det har Leksand varit lite av ett lindansargäng som hoppat mellan elitserien/SHL och Hockeyallsvenskan. Men nu är laget tillbaka i högsta serien efter att slagit ut vännerna från Mora i kvalet. Återstår att se hur långt laget räcker den här gången. En som är övertygad om att Leksands framtid ser ljus ut är nyförvärvet Johan Fransson:

– När Leksand gick upp tänkte jag för mig själv, men sa också det till frun att ”Nu tror jag att Leksand åkt ur för sista gången”. Sedan är det väldigt små marginaler i ligan och jämt i serien så det kommer vara svårt att säga något i förhand, men vi går in med inställningen att fajtas varje match mot alla andra lag. Självklart drömmer jag om att spela slutspel redan första säsongen. Det är inget snack om den saken. Samtidigt få vi vara ödmjuka när vi säger det.