Ikväll ska jag för blott andra gången den här säsongen insupa hockeyatmosfären på plats. Matchen jag ska se är ett högoktanigt derby mellan Västervik och Vita Hästen. Måhända att kvällens match inte är särskilt högoktanig med tanke på att säsongen är i sin linda och lagen nyligen gått på is. Däremot är mötet det med tanke på alla fräna matcher lagen emellan senaste decenniet.

Då jag spelat i båda klubbarna i sammanlagt tio säsonger mellan 08/09 - 17/18; två säsonger i Vita Hästen och åtta säsonger i Västervik, har jag många häftiga minnen från dessa möten.

Några har satt sig fast lite extra på näthinnan:

Säsongen 09/10 spelade jag i Hockeyettan med Vita Hästen varpå vi körde över Västervik ganska brutalt genom att vinna med 12-1 på hemmaplan. Vid nästa möte hade Västervik precis sparkat sin tränare efter att ha gått kräftgång i tabellen. Vi åkte i princip ut på en skridsko och en inställning som kanske inte riktigt är förenad med elitidrott. Det var frustrerat redan från start då det visade sig att Västervik inte hade gett upp på förhand. Frustrationen från vår sida visade sig ganska tydlig när Macke Eriksson tog ett sällsynt matchstraff. Han skulle stå upp för sin lillebror som åkt på en ful tackling genom att svinga klubban likt ett basebollslag. Om jag inte minns fel slutade den matchen med en 6-5-seger för Västervik.

En galen upphämtning

Ett annat häftigt möte skedde säsongen 12/13. Jag spelade i nykomlingen Västervik och Vita Hästen var en av Hockeyettans största favoriter. Vi gjorde en klockren match och avväpnade effektivt Vita Hästens fruktade offensiv. Vi ledde med 3-1 och hade matchen i vår hand, VH skapade nästan ingenting.

När klockan stod på 19:57 i tredje perioden fick pållarna in ett tröstmål till ställningen 3-2. Alla i hela hallen trodde det var färdigt där, förutom Vita Hästen som ville annorlunda. Tekningen efter det målet stod vi i Västervik rejält på hälarna i väntan på slutsignalen som endast var tre sekunder bort. Våra forwards tog inte situationen på allvar utan gick istället framåt mot den tomma bortakassen på tekningen i ett försök att jaga individuella poäng.  Thomas Wallgren högg pucken snett framåt där undertecknad stod på hälarna och slog hål i luften på den studsande pucken. Pucken nådde Jesper Samuelsson som störtat fram på kanten. Han, i sin tur, passade vindsnabbe Jimmy Andersson som kommit som skjuten ur en kanon från andra sidan och styrde pucken retfullt mellan benen på målvakten.

Matchen gick sedan till straffläggning där MoDos poängkung Patrik Karlkvist, sin vana trogen, avgjorde för Västervik med en av sina patenterade straffar.

"En av ligans bästa offensiver"

Nu har jag inte några större förhoppningar på kvällens match där Vita Hästen premiärspelar medan Västervik har spelat en match tidigare (hemmaseger över Kalmar med 4-3).

Ändock är jag förväntansfull över att se Vita Hästens anfallsspel. I min bok stoltserar man med en av ligans absolut bästa offensiv, vilket även ligger till grund för den fina sjätteplatsen i mitt tabelltips. 

Bara en sådan sak som att man stoltserar med två renodlade förstalinor gör det extra intressant.