Tidigare landslagsstjärnans kritik: "Kände oss mer i vägen"

Inför fyrnationersturneringen i Finland valde spelarna i Damkronorna att inte ställa upp och spela. Anledningen till det var att det inte var ekonomiskt hållbart för spelarna att åka med landslaget eftersom det inte utgick någon ersättning för förlorad arbetsinkomst. 

Även bemötandet från ledningen inom Svenska Ishockeyförbundet var något som landslagsspelarna såg och ser som svagt. Nu tycks ändå det ändå närma sig en lösning på konflikten i och med att SHL har gått in med pengar till ersättning för förlorad arbetsinkomst till Damkronorna.
– Ja, det känns bra att det tycks klart med den biten nu. Det visar också att det var ett bra och rätt beslut av tjejerna i laget att inte ställa upp i landslaget, allt för att få till en förändring, säger HV71:s tidigare landslagsspelare Anna Borgqvist, som valde att sluta i Damkronorna då villkoren gjorde att det inte var hållbart för henne att vara med där och spela.
– Anledningen till att jag slutade i Damkronorna var att jag inte orkade jobba så mycket att det skulle fungera ekonomiskt. När det inte fanns någon stöttning bakom tyckte jag inte att det var värt det heller.
– Det krävdes att vi skulle vara borta nästan en vecka varje månad. Då skulle det bli ganska mycket pengar som skulle gå förlorat. Dessutom skulle det tas ganska mycket tid från mitt privatliv för att jag ens skulle kunna spela hockey. Där var gränsen nådd för min del. 

"Ska visa intresse för alla sina landslag"

Det måste ändå ha varit ett tufft beslut att tacka nej till spel för Sverige?
– Framför allt eftersom det varit en så stor del av mitt liv. Jag älskar att spela hockey och att vara iväg med landslaget där jag bara kunde spela hockey. Visst tog det emot eftersom jag ville spela, men samtidigt kände jag mig klar hockeymässigt med Damkronorna.
– Samtidigt var det så att jag blev klar med Damkronorna på grund av förutsättningarna som var där. Det var ett tufft beslut på det sättet, men samtidigt ett enkelt beslut att ta eftersom det inte fungerade längre.

Spelarna i Damkronorna har pratat om det svaga bemötandet från förbundets sida, hur upplevde du det under din tid i landslaget?
– På samma sätt som dom andra uttalat sig. Det var sällan att några av dom var på plats och vi kände oss mer i vägen än att vi kände att dom tyckte det var bra att vi fanns.
– Vi kunde se att dom ofta var med andra landslag, men var aldrig på plats då vi hade något. Det är ändå högsta hönsen och jag tycker att dom ska visa intresse för alla sina landslag oavsett om det är Tre Kronor, U16 eller vad det än är.
– Visst, det kanske hände att dom var på plats någon gång och hade andra uppgifter, men jag hade velat se att dom verkligen brydde sig och visade att dom var med oss på något sätt. Det är något jag har saknat. 

Blickar mot Finland

Klubbarna i SDHL har en stor del i hanteringen av er spelares förutsättningar, hur upplever du att dom hanterat det?
– Jag tycker klubbarna är med på det här med att ge bra förutsättningar. Inte alla klubbar, men många vill betydligt mycket mer nu än tidigare. Det blir mer och mer att klubbarna vill gynna så du som damspelare kan spela mer. På så vis tycker jag klubbarna är mer på rätt väg än vad förbundet är.
– Sedan tycker jag att det måste ske ett bättre samarbete mellan förbundet och SDHL. Alla måste dra åt samma håll så vi kommer någonstans. 

Anna Borgqvist. 

Vilka förändringar vill du se?
– Nu har förbundet dragit igång bra grejer med tjejsatsningar och så vidare, men dom får inte glömma bort oss som är 20 plus. Vad händer oss som behöver arbeta?
– Ge oss chansen att fortsätta. Det är ändå vi som sitter på rutinen. Se till att behålla oss några år till så våra yngre kan växa till sig samtidigt som vi kan bidra med vår erfarenhet.
– Det handlar om pengar, att vi kan gå till träningarna, vara professionella och fokusera på hockeyn. Nu spelar jag i HV71 med Sanni Hakala och Rosa Lindstedt som är från Finland. Idag kan dom enbart fokusera på hockeyn. Finland är ändå vårt grannland och jag tycker att även vi borde ha kommit så långt.

Vilka krav tycker du är rimligt att ställa på Svenska Ishockeyförbundet?
– Dom går ut och säger att det är jämställt, men jag vet inte om det är jämställt när herrarna drar in miljoner medan vi drar in några tusenlappar. Jag tycker att förbundet då borde hjälpa oss mer så att det blir mer jämställt på den fronten.
– Jag vill också se att det finns en plan för vad dom vill med Damkronorna. Nu är det väldigt tråkigt att vi trillade ur A-VM, men vad ska göra och hur ska vi satsa för att komma upp dit igen? Det är första steget. Vi måste i framtiden även kunna vara med och tävla om medaljerna. Alla tjejer som spelar hockey vill vinna en medalj. Det måste finnas en plan och ett intresse från förbundet på hur vi ska nå dit. 

Stöttar strejken

Du återkommer ofta till intresset för Damkronorna från Svenska Ishockeyförbundets sida, är det nästan viktigare än den ekonomiska biten?
– Går förbundet in med pengar så visar dom intresse samtidigt. Det är också vad som krävs för att vi ska kunna lägga ner mer tid på hockey.
– Tittar vi på andra nationer och då vi var på OS 2018 så var vi näst sämsta nation då det gällde förutsättningsbiten rent ekonomiskt. Därav kommer placeringarna också. Det är svårt att mäta sig med heltidsproffs när du själv måste jobba upp till 75 procent. Det är en ganska enkel matematik, att det då blir svårt att vinna mot ett professionellt lag. 

Foto: Ronnie Rönnkvist.

Hur tänker du kring att spelarna just innan en turnering gå ut i strejk?
– Det är tråkigt att dom inte kunde delta, men jag tror att det var vad som behövdes för att visa att dom verkligen inte kommer att ställa upp. Då såg förbundet att ”shit, dom kommer verkligen inte åka”.
– Alla landslag, internationella ishockeyförbundet, media, alla ser att vårt landslag inte är på plats. Jag tror att det ger ett större världseko att strejka innan en turnering.
– Klart att dom även kunde inleda strejken även efter turneringen, men jag tror att det ändå är bra att dom drar i handbromsen tidigt på säsongen så tjejerna sedan kan fokusera på VM så dom kan ta sig upp igen. Det är ändå några månader dit. 

Många anser att tjejerna först ska prestera för att sedan ”ha rätten” att ställa krav, hur tänker du kring det?
– Jag ser inte att det skulle gå i hand riktigt. Jag som varit i landslaget vet hur mycket tid dom krävs och det är väldigt svårt att mäta sig med dom som är proffs. Klart att du blir bättre på hockey om det är det enda du behöver fokusera på.
– Jag förstår att man vill se resultat om man ska ”proppa” in pengar, men du kanske måste lägga in pengar först för att kunna få ett resultat.  

Anna Borgqvist och Erika Grahm. 

Många jämför dam- och herrhockeyn, känns det som ett bra sätt att utveckla svensk hockey?
– Damhockeyn är inte riktigt där ännu. Herrhockeyn har funnits betydligt längre och drar in mer pengar än vad damhockeyn gör. Jag tycker snarare att vi behöver hjälp av damhockeyn.
– Om vi ser till hur Brynäs jobbar, det har verkligen tagits krafttag i föreningen sedan jag gick därifrån och Erika (Grahm) kommit in. Jag vet även att (Johan) Cahling gör ett bra jobb kring det här. Jag tror att en klubb behöver jobba lika med dam och herr. Sedan kommer det inte vara samma pengar, men ska herrarna göra någonting är det självklart att även damerna ska få samma förutsättningar. Ska damerna göra någonting ska herrarna också få samma sak. Att man är ett, vilket jag tror kommer göra att klubbarna hittar mer fans och så vidare.
– Under Svarta mot Vita-matchen som Brynäs arrangerade, där det var tjejer med på isen och spelade väcktes det nog hos många att dom vill komma och kolla på Damhockeyn. Jag tror att det är så man behöver jobba i det långa loppet. Nu tror jag inte någonsin vi kommer komma ikapp herrhockeyn, men jag tror det kan vara ett steg i rätt riktning, avslutar tidigare VM- och OS-spelaren Anna Borgqvist.