Succémålvakten går sin egen väg: "Ett steg närmare drömmen"

Det är inte bara i Sverige stormen kring damhockeyn är svår att undvika. I Nordamerika lades bästa ligan ner efter förra säsongen samtidigt som en rad av USA och Kanadas landslagsspelare vägrade flytta över till NWHL som nu är toppligan på andra sidan av Atlanten. 

Mitt i stormens öga bor och lever en av våra VM-målvakter, Lovisa Selander. Efter fyra år på RPI har hon valt att spela i NWHL för Boston Pride den kommande säsongen. 
– Jag vet inte exakt vad som hände, men den jag tror den kanadensiska ligan gick för mycket back varje säsong, berättar Lovisa Selander från sitt hem i Boston och fortsätter:
– Då valde man att lägga ner den ligan, vilket var den större här i Nordamerika. Dom flesta kanadensiska spelarna spelade där så det var en relativ bra kaliber på den.  Om du idag vill fortsätta spela efter college är det bara NWHL som är en officiell liga.

Hur har reaktionen bland spelarna varit kring att det idag bara finns den ligan?
– Det resulterade i en bojkott av alla professionella ligor i Nordamerika, vilket jag i början också var med på. Jag hade inte fått speciellt mycket information under sommaren, kände mig lite utanför och visste inte hur dom planerade eller visste hur seriös deras säsong skulle bli. Då valde jag att skriva på för Boston. 
– Jag tror det är över 200 spelare som valt att bojkotta den ligan jag ska spela i nu. Många i USA och Kanadas landslag har valt att inte skriva på för något lag i den ligan, men jag kände för min utveckling och att ens ha en chans i Damkronorna var det bäst för mig att skriva på.

MÅNGA BOJKOTTAR LIGAN

En del av dom här 200 spelarna kommer spela i Sverige, men vad det gäller övriga spelare tycks det fortfarande lite oklart vad som händer. 
– Dom som är kvar här kommer försöka organisera egna träningar och spela internmatcher mot varandra. 
– Jag har inte speciellt mycket information om det, men jag vet att dom ska försöka få ihop någonting till säsongen.

Att många valt att bojkotta NWHL handlar till stor del om ekonomiska bitar. 
– Jag tror att det handlar lite om styrelsen. Tidigare har det även varit problem med betalningar, att man dragit ner på löner mitt i säsongen och liknande.

Vad tror du den här turbulensen betyder för damhockeyn i Nordamerika?
– Förhoppningsvis kommer allt lösa sig inom ett år, men om det fortsätter med att dom bästa spelarna i USA väljer att inte deltaga i ligan här kan det bli svårt att dra igång en riktigt bra liga med många lag. 
– Just nu är det bara fem lag i den här ligan, men det finns spelare här borta som skulle kunna göra att vi hade tio bra lag i ligan.

Kan det rent av bli så att vi får se ännu mer tjejer från den här ligan i Sverige redan den här säsongen?
– Kanske. Många av oss som skrivit på för den här ligan jobbar heltid, vilket landslagsspelarna i USA inte gör. Eller rättare sagt, deras heltidsjobb är att spela hockey. På så vis har dom lite mer frihet och valmöjligheter inför säsongen.

Lovisa Selander. 

VILL JOBBA I USA

Lovisa Selander ska själv jobba som ingenjör på ett läkemedelsföretag i Boston. Inför kommande säsong ska hon dessutom spela för Boston Pride. 
– Jag blev draftad hit under förra säsongen. Jag gillar Boston. Det är en jättetrevlig stad och jag har kompisar här. Dessutom kommer jag få spela med två gamla lagkompisar, Whitney Renn och Marisa Raspa, men även jobba i närheten av hallen. Det känns att det här är rätt plats att hamna på för mig.

VM-målvakten tror att det är, trots alla avhopp, en okej nivå på ligan.
– Jag tror att vårt lag kommer bli ganska bra, men med tanke på att många landslagsspelare valt att inte skriva på så tror jag att nivån på ligan är lite lägre. Lagen kanske håller samma nivå som bottenlagen i SDHL, men jag vet inte riktigt säkert.

Är du inte då rädd för din egen utveckling som målvakt att spela i en liga som inte riktigt håller en toppnivå?
– Jo, men jag är utbildad här och vill också se hur det är att jobba som ingenjör i USA. Jag tror att det är lättare för mig att få jobb här med tanke på den utbildning jag har. 
– Sedan är det så att jag nu gått fyra år här borta, vilket gör att många av mina bästa vänner idag bor här. Dom flesta spelare jag spelade med, jag spelade Division 1-hockey på college, har spelat på en hög nivå. 
– Det handlar också om hur man väjer att träna och satsa. Man kan ju spela i ett topplag hemma i Sverige, men ändå inte ta det speciellt seriöst och så vidare.

"EN AV MINA BÄSTA SÄSONGER NÅGONSIN"

Lovisa Selander var med i VM i våras och att bara bli uttagen i ett landslag har gett henne ett stärkt självförtroende. 
– Förra säsongen gick otroligt bra. Jag spelade en av mina bästa säsonger någonsin med collegelaget. Att sedan få förtroende att dra på sig landslagströjan var hur stort som helst, ett steg närmare drömmen. Motivationen att fortsätta träna och kämpa är verkligen på topp.

Du är borta i USA, hur ser du på eventuellt landslagsspel i framtiden?
– Det är en dialog jag måste ha med coacherna för Damkronorna. Sedan måste jag se till att göra det jag kan för att synas, skicka klipp och så vidare. Dessutom måste jag göra den bästa prestation jag kan för att coacherna ska välja mig. 
– Jag hoppas inte mitt beslut att inte spela i Sverige ska påverka om jag kommer med i landslaget eller inte.

Vad har Ylva Martinsen sagt när det gäller just den biten?
– Hon sa att jag skulle göra det som jag känner är bäst för min karriär och utbildning. Hon förstår att hockeyn inte är våra jobb och att vi även måste göra vårt bästa utanför hockeyn. 
– Förhoppningsvis, när det nu kommer lite fler svenska tjejer till collegeligorna vill hon antagligen komma över och se några av matcherna.

Har du fått några signaler om i fall Martinsen kommer över och hälsar på er och ser några matcher?
– Hon nämnde det förra säsongen med tanke på att exempelvis (Sara) Hjalmarsson är i Providence som bara ligger några timmar från Boston. (Jessica) Adolfsson går på Penn, Solveig (Neunzert) åkte över till Princeton, Alva Johnsson åkte också över och så vidare. 
– Det är några spelare som är aktuellt för Ylva att hålla koll på. Sedan får vi se om hon kommer få tid och möjlighet till att komma över.

Hur sugen är du själv på att ta tillbaka Damkronorna till A-VM?
– Hur sugen som helst (skratt). Det är allas mål att komma tillbaka dit. Klart att vi var jättebesvikna efter VM, men det är bara att ta nya tag och göra det bättre den här säsongen. 
– Om vi har svårt att ta oss tillbaka så har vi mycket att jobba på, men kämpar vi bara som ett lag så klarar vi det, avslutar Lovisa Selander.