"Det första man känner är fan, också"

– Det första man känner är "fan, också", för han är fortfarande en jäkligt bra back, säger Andersson till hockeysverige.se.

Sommaren 2000 hade Niklas Kronwall precis gjort sin första säsong för Djurgården. Det blev fem poäng på 37 matcher i Elitserien - och hans spel imponerade så pass mycket på Detroit att de tingade honom redan i förstarundan som spelare 29 totalt.

19 år, 953 NHL-matcher och en Stanley Cup-ring senare går det inte att säga något annat än att det blev ett ganska lyckat draftval. Ett av många som Detroits svenske scout Håkan Andersson legat bakom.

– Med facit i hand blev det ju fantastiskt för oss förstås. Det gick ett gäng backar i draften och det går att säga att ingen hade en bättre karriär. Det är en superspelare och en superkille, säger Andersson till hockeysverige.se.

– Vi märkte ganska snabbt vilken karaktär han var. Han var ganska tunn och bodde i Järfälla, och så kände jag en kille som jobbade som personlig tränare där. Jag sammanförde dem och så körde de ihop under somrarna. Han sa bara "vilken jävla maskin". När vi draftade honom vägde han kanske inte mer än 73, 75 kilo. Sen gick det ganska snabbt så var han uppe på 85.

När förstod du att ni inte bara draftat en tunn, spelande back, utan en fysisk kille?
– Det visste vi faktiskt väldigt tidigt. Jag känner Challe Berglund väl, vi lirade ihop i Tumba en gång i tiden. Challe var i Djurgården när Kronwall kom upp som junior och han berättade att det kunde hända på träningar att Kronwall nitade folk så de inte ens visste vad som var upp eller ned. Det hände även i Elitserien. Han hade inte kroppen för det, men det fanns en tuffhet i honom. Det tyckte de äldre grabbarna i Djurgården var skitkul. De kunde vakna på isen och inte fatta vad som hände, så fick de höra att "det var junioren där som sänkte dig".

Thomas Sjögren får sig en flygtur av Niklas Kronwall. Foto: Bildbyrån.

Kunde hamnat i New Jersey

Niklas Kronwall var ingen given förstarundespelare, långt därifrån. Detroit valde att ta en chansning med sitt förstaval för 19 år sen.

– Man vet ju aldrig om det kommer bli bra eller inte. Det finns killar som tagits betydligt tidigare och aldrig blivit någon lirare över huvud taget. Då har ändå en hel klubb enats kring att "den här satsar vi på". Sen kommer Henrik Zetterberg i sjunderundan, och honom kan man bygga en hel klubb kring. Så det finns ju ingen säkerhet. Men det var Jim Nill, som då var assisterande general manager, som var mest involverad i den där draften. Ken (Holland  dåvarande GM) hade gått från att bli chefsscout till att bli general manager. Det var vi och Joe McDonell (dåvarande scout) som insåg under säsongen att Niklas nog fasen var ett namn för förstarundan. Vi hade ett bra lag då så vi visste att vi skulle välja ganska långt ned, och han skulle nog inte bli vald innan dess.

En annan klubb hade också räknat med att kunna drafta Niklas Kronwall, blott två draftval senare.

– På draften kom faktiskt New Jerseys chefsscout fram och sa, helt gravallvarligt, att vi hade tagit deras kille. De var så säkra på att ingen skulle plocka den lille rackaren i förstarundan. De hade förstavalet i andrarundan och hade i stort sett redan skrivit ned namnet på en lapp och gett till sekretariatet för att de tänkte plocka honom.

"Önskar att det smittar av sig"

Men det blev alltså inget spel i New Jersey, eller i någon annan NHL-organisation förutom Detroit. Den laglojala Niklas Kronwall blev precis som så många andra svenskar de senaste decennierna, som Nicklas Lidström, Henrik Zetterberg, Johan Franzén och Tomas Holmström,  Detroit trogen. Även Jonathan Ericsson ser ut att hamna i den kategorin.

– Det första jag känner när jag tänker på honom nu när han bestämt sig för att sluta är "fan, också" för han är fortfarande bra på att lira. Sen börjar man tänka på hur underskattad han var, på grund av de andra jättebackarna som funnits, med "Lidas" i spetsen. Genom åren har man ju fler och fler börjat förstå vilken speciell person och karaktär han är.

Niklas Kronwall och Henrik Zetterberg. 

Alla pratar om vilken person han är. Vad är det som gör Niklas så speciell?
– Han är trevlig, rak, öppen, ödmjuk och har en seriositet som är utöver det vanliga. Hans träningsmentalitet är fantastiskt. Man önskar att det är en grej som smittar av sig på de andra killarna vi draftar.

"Finns ingen jag hellre ser tar sig an våra unga"

Niklas Kronwall kommer dock inte lämna Detroit Red Wings, utan tar nu en roll som rådgivare till den nye general managern Steve Yzerman.

– Det är jättekul att höra. Det finns få killar, förmodligen ingen, som jag hellre tar an våra unga killar om han skulle ha tid och lust med det. Han skulle kunna lära dem hur man blir proffs, hur man går från junior och draftad till att verkligen bli professionell. Men han har samtidigt lagt ned allt på det här, det är två pass om dagen hela somrarna och långa säsonger, så jag förstår om han känner att det räcker att vara rådgivare åt "Stevie". Men det vore förstås en dröm om han skulle orka åka till Färjestad, exempelvis, och snacka med Albert Johansson som vi draftat och lägga ett par dagar på det. Något annat kan jag inte säga. Det finns ingen jag hellre ser skulle ta sig an en sån grej.

Hur högt rankar du Niklas bland svenska backar i NHL-historien?
– Hos oss lirade han ju bakom "Lidas", men han hade varit förstaback i många lag. Inget snack. Han gjorde över 50 poäng när han var som bäst och då spelade han inte ens första-PP. Vi har inte haft så många backar som gjort över 60 poäng och han hade definitivt kunnat göra det under sina bästa år, om han hade spelat i ett annat lag. Nu gjorde han 50 och spelade inte ens första-powerplay. Visst, han fick spela med bättre spelare i Detroit än han hade fått på andra håll. Men nog fan hade han det i sig. Han rankas väldigt högt hos mig, speciellt eftersom han hade den där tuffheten också.

Håkan Andersson. Foto: Bildbyrån.

Håkan Anderssons säsong drar igång på allvar i morgon då han åker över till den traditionstynga rookieturneringen i Traverse City. Trots att hans evige parhäst Ken Holland lämnat för Edmonton blir Andersson kvar, och ser dessutom ut att få en något utökad roll under Steve Yzerman.

– Jag ska åka över lite oftare till Nordamerika och jämföra Europa-talangerna med de nordamerikanska. Steve har tyckt att det alltid varit lite ensidigt, med att det alltid är nordamerikaner som ska titta på Nordamerikaner. Vi snackade med varandra under Hlinka-turneringen, och då verkade det som att jag får en lite utökad roll.

Håkan Andersson blir med andra ord kvar i Detroit. Steve Yzerman är tillbaka. Men de senaste fyra säsongerna har ett gäng Detroit-ikoner tackat för sig. Först Pavel Datsiuk. Sedan Henrik Zetterberg.  Sedan Ken Holland.  Nu Niklas Kronwall. Det känns på något sätt som att en era är över.