"När jag var ung ville jag också komma till NHL"

Hon är antagligen världens bästa back på damsidan. Jenni Hiirikoski kommer emellertid inte från någon traditionell hockeybakgrund. Men tack vare damernas inträde i OS-sammanhang 1998 insåg hon tidigt att det fanns en framtid i sporten.
– Jag tänkte att om jag jobbar hårt kanske jag får vara med där en dag , berättar hon i en intervju med hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

 
32-åringen från Lempälää, eller Lempois om ni så vill, kom till Sverige och Luleå inför säsongen 2016/17. Hon utsågs omgående till en av lagets kaptener av coachen Fredrik Glader och sedan dag ett i sin nya hemstad har hon stortrivts.
– Jag gillar stan och atmosfären i Luleå. Jag har alltid känt att det varit en ära att få vara en del av Luleå Hockey med alla fans vi har i ryggen, säger Hiirikoski då hockeysverge.se träffar henne i en bar på Södermalm där SDHL håller upptaktsträff.
– Det är många saker jag gillar med Luleå, men den största anledningen till att jag trivs där är tjejerna i laget som jag träffar varje dag.

Däremot är ännu inte hennes svenska på topp.
– (Skratt) ”Well” jag förstår det mesta, men jag har lite svårt att prata svenska, säger Jenni Hiirikoski som i dag jobbar inom Luleå Hockey.
– Ja, jag är en del av vårt fysteam. Jag tycker att det har fungerat bra och det verkar som att tjejerna också gillar det. 

OS I NAGANO FÖDDE DRÖMMEN

Lempälää där Jenni Hiirikoski kommer ifrån ligger lite söder om Tammerfors. I själva kommunen bor det knappt 23 000 invånare.
– Lempälää är en mycket mindre stad en Luleå. Det är ett lugnt ställa och det är mycket sjöar och vatten runt omkring.
– Herrlaget LeKi spelade i Mestis (andraligan) förra året, men jag tror att laget av ekonomiska skäl blev nedflyttade. Däremot är Tammerfors en riktigt stor hockeystad. Tyvärr har inte Lempälää damhockey så jag fick börja spela med killarna där hemma.

Varför valde du just att börja spela hockey?
– Bra fråga (skratt). Ingen annan från min familj har spelat, men min pappa tog med mig för att åka skridskor första gången då jag var två år. Han stod där och tittade på, men åkte själv inte skridskor.
– Jag har själv alltid haft ett stort sportintresse. Bland annat spelade jag fotboll, men jag höll även på med lite friidrott. Det var samma killar som var med där som sedan också började med hockey.

Hade du själv några förebilder inom damhockeyn då du växte upp?
– 1998, när det var OS i Nagano, var damlagen med. Det var något jag lade märke till och tänkte att om jag jobbar hårt kanske jag får vara med där en dag.
– Innan det, när jag var ung, ville jag också komma till NHL eftersom alla killar som jag spelade med hade det som mål. Så småningom märkte jag att ”oj oj…”, jag får nog sätta upp några andra mål.

Var den upptäckten en stor besvikelse för dig?
– Vid den tiden var jag nog det, men när jag ser tillbaka så har jag fått vara med om så mycket och fått uppfylla en dröm om att få spela här.

Jenni Hiirikoski. Foto: Bildbyrån

"VI GILLAR DET VI GÖR"

Sedan Jenni Hiirikoski kom till Luleå från JypHT har hon varit den back laget har kunnat luta sig emot både offensivt och defensivt.
– Vi har tagit steg varje säsong. Första säsongen åkte ut redan i semifinalen. Jag tror det blev en viktig läropeng för hela organisationen. Vi lärde oss mycket av det, kom tillbaka och har gjort två bra säsonger efter det.

Känner du någon press kring att ni har favoritskapet på era axlar varje säsong?
– Jag tror inte att vi tänker på det sättet. Vi gillar verkligen det vi gör och utmanar oss själva både på och vid sidan varje dag. Vi försöker göra varandra bättre hela tiden och jag tror det är hemligheten bakom våra framgångar.

DRAMATISK VM-FINAL

Under våren var Jenni Hiirikoski med i det historiska VM-lag som tog silver. Länge trodde finskorna att dom hade gjort ett guldmål i förlängningen av finalen mot USA, men efter en ”polsk riksdag” hos domarteamet och funktionärerna dömdes målet bort. 

Petra Nieminen dunkade in, vad många trodde, var avgörandet. Men den amerikanska målvakten hade blivit påkörd. Efter en lång videogranskning dömdes målet bort och Finland fick märkligt nog spela powerplay. Till slut krävdes det ett straffdrama för att kröna en världsmästare. USA vann den straffläggningen.

När samtalet kommer in på VM spricker den finska världsbacken upp i ett stort leende, trots det bittra slutet.
– Att spela i hemmaarenan inför hemmafansen, familjen, vänner och så vidare… Det var en otrolig turnering för oss. Att det sedan slutade på det sätt som det gjorde, att vi vann silver, betydde mycket för damhockeyn. Vi är stolta över hur vi genomförde turneringen.

Hur viktig var den här medaljen för damhockeyn i Finland?
– Det är ett kvitto på att vi jobbat rätt och det var väldigt viktigt för damhockeyn i Finland. Förhoppningsvis kommer det göra att vi får ännu fler tjejer som vill börja spela hockey. Jag hoppas att vi har inspirerat många unga tjejer men även killar och folk överhuvudtaget.
– Vi har fått många meddelanden från folk hemma efter turneringen att det var en stor händelse för kvinnliga idrottare i Finland, avslutar Jenni Hiirikoski.