Framtidens Damkronor: Maria Lindberg

Hockeysverige.se:s serie Framtidens Damkronor rullar vidare med del 17. Där får ni träffa Djurgårdens 16-åriga talang Maria Lindberg som kom till Stockholmsklubben från Jonstorp inför den här säsongen. 

Nu är hon inte skånska i grunden utan är faktiskt född på Värmdö i utkanten av Stockholm, men det var i Jonstorp hon inledde sitt hockeyspelande även om hon gick på skridskoskola ute på Värmdö.
– Intresset för damhockeyn är stor i Jonstorp och det är många yngre som börjat spelat hockey där. Jonstorp är bra på det sättet att dom inte gör någon skillnad på killar och tjejer. Om man är tillräckligt bra så är det ingen som säger ”du ska inte spela där eftersom du är tjej”. Alla får samma förutsättningar och det är nog därför fler och fler börjar spela, berättar Maria Lindberg då vi slagit oss ner för en intervju på ett café i Globens köpcentrum.

Har du själv blivit ifrågasatt för att du spela hockey?
– Nej, det tror jag faktiskt inte att jag har. Det brukar vara vanligt att tjejer blir det, men jag tror inte att jag blivit det.

Var det flera tjejer som spelade i samma lag som dig i Jonstorp?
– Det var bara en 05:a, Julia Olsson. Hon spelade lite med oss äldre och är rätt duktig. Annars var jag ensam tjej i laget. Sedan kommer det många tjejer underifrån.

Maria Lindberg.Foto: Ronnie Rönnkvist

BOR NÄRA TRÄNARLEGENDAREN

En av svensk damhockeys starkaste ledarnamn under stora delar av 2000-taler är Peter Elander. Han liksom Maria Lindberg bor i just Jonstorp.
– Jag har aldrig haft honom som tränare på heltid, men jag har varit med på några träningar som han hållit i. Det har fungerat bra och är duktig på det han gör.

Legendariska damtränaren bor inte heller långt ifrån Lindberg.
– Jag känner honom lite grann. Vi bor jättenära varandra och han brukar cykla förbi mitt hus när jag står på skottrampen (skratt). Jag brukar även träffa honom nere i ishallen.

Maria Lindbergs förebild inom hockeyn fanns inte så långt ifrån henne under uppväxten och idag hittar vi honom i SHL.
– Den största förebilden jag alltid haft är min storebror (Christian Lindberg) som spelar i Oskarshamn. Däremot har jag inte haft någon kvinnlig förebild förutom Sofie Lundin. Hon och min bror har dessutom spelat tillsammans då dom växte upp.
– Jag försöker kolla på alla matcher min bror spelar och har egentligen koll på allt han gör, skrattar Maria Lindberg.

Vad har Sofie Lundin och Elin Olovsson betytt för dig?
– Dom har såklart varit en form av förebilder eftersom dom varit med i landslaget. Det har gjort att jag pushat mig själv och känt att dit vill jag också komma.
– Det har betytt mycket att haft dom i föreningen så jag har haft några att se upp till. Elin har tyvärr slutat nu.

Har det varit skönt att ha Sofie Lundin i Stockholm när du flyttade upp hit?
– Ja, det har ändå varit som en liten trygghet. Vi känner varandra sedan tidigare. Nu jobbar hon och vi bor inte heller på samma ställe så det blir att jag hänger med henne så mycket. Det blir mer med dom som bor på samma ställe och ”junisarna” som vi alla nya 03:or kallar oss, säger Maria Lindberg med ett leende.

Maria Lindberg i Djurgårdströjan.Foto: Andreas Sandström/Bildbyrån

"GETT MIG EN BÄTTRE UTVECKLING"

Senaste säsongerna har Maria Lindberg spelat både med killarna i Jonstorp och tjejerna i Troja, en kombination som 16-åringen tycker har fungerat bra.
– Ja, det har fungerat bra och jag tror att det har gett mig en bättre utveckling än om jag bara skulle spelat damhockey. Det går fortare och är tuffare hos killarna.

Hur ser du då på den fysiska nivån hockeyn i SDHL?
– SDHL skulle jag säga är mer likt killarna. Det går fort i SDHL och är mycket tacklingar vid närkamperna. Samtidigt händer det fula grejer som när jag fick en klubba här….

Maria Lindberg visar upp ett ärr på halsen innan hon fortsätter:
– Jag har halsskydd, men klubban tog ändå där. Det blev ett skrapsår, men den tjejen kom fram och sa förlåt. Jag tror inte att det var med flit som hon gjorde det.

LÄMNADE SKÅNE FÖR STOCKHOLM

Inför årets säsong valde juniorlandslagsspelaren att lämna Skåne och Jonstorp för att testa på spel i SDHL med Djurgården.
– Jag hade varit uppe och tränat några träningar med Djurgården redan förra säsongen. Jag tyckte att det kändes bra och blev välkomnad direkt trots att jag bara provtränade lite. Dessutom har jag ju bott här tidigare. Djurgården kändes som en bra förening men det verkade även bra med ”HG”-träningarna.

Hur kommer det sig att du var uppe hos Djurgården och provtränade förra säsongen?
– Jag blev tillfrågad. Sedan var jag uppe här på en camp. Jag körde alla passen på campen och på kvällen åkte jag och tränade med Djurgårdens damer, säger Lindberg med ett skratt.
– Första tiden här har varit bra. Vi är ett skönt gäng som skrattar mycket. Jag trivs, vilket är det viktigaste.

Så här långt har Maria Lindberg svarat för en assist på fyra matcher.
– Jag tycker att jag gjort det bra. I alla fall tycker jag det själv och jag tror att Alana (Blahoski) också gör det.
– Jag har kommit in i spelet bra, men det är en ganska stor skillnad jämfört med Troja. Jag tror att det lite snabbare och tuffare spelet passar mig bättre än ett mer avvaktande spel.

Ser du dig själv som en mer fysisk spelare?
– Med killarna har jag alltid varit den som tacklar, men sedan har jag försökt att slå av det då jag spelat med tjejerna eftersom det är så lätt att få en utvisning. Jag har ändå blivit mindre fysisk, men jag gillar att vara i närkamperna.

Borde det tillåtas med tacklingar och fysiskt spel i SDHL?
– Ja, det tycker jag. Men man ska ändå hålla hårt på det här med huvudtacklingar, vilket man även gör i SHL. Mer fysiskt kan det absolut bli för då blir det roligare att spela.

Maria Lindberg.Foto: Ronnie Rönnkvist

SIKTAR PÅ JVM

Maria Lindberg har inte bara kommit in bra i Djurgården utan hon trivs bra vid sidan av också även om huvudstadens kommunikationsmedel rör till det för henne ibland.
– Det fungerar bra även om det kan vara svårt att hitta ibland. Jag har åkt fel några gånger med tunnelbanan när jag försökt ge mig ut och åka lite, skrattar Maria Lindberg och fortsätter:
– Den här biten med att laga mat och sådant tycker jag har fungerat bra. Ibland käkar vi i laget tillsammans och ibland är det bara vissa i laget som drar och äter ihop.

Vilka blir det att du umgås mest med i laget?
– Det är nog alla 03:orna. Annars är dom jag snackar mest med i laget är Josefine Holmgren, Julia Johansson och Felicia Linder av dom äldre. Vi klickar bra och har kul när vi ses, skrattar Maria Lindberg och fortsätter:
– Dom jag annars umgås mest med är Lova Blom, Ida Boman, Julia Tärnblom och Selma Tyreskog.

Förra säsongen fick dessutom Maria Lindberg vara med på junior-VM som spelades i Japan.
– Själva resan var helt otroligt. Att åka till Japan var något jag inte hade gjort annars och att spela JVM var en dröm som gick i uppfyllelse och enormt stort.
– Vi var ett skönt gäng och som helhet var det ändå helt okej. Sedan vill man alltid prestera på topp så visst blev det en besvikelse att vi inte kom längre eftersom vi hade högre förhoppningar och höga förväntningar.

Det väntar ett nytt JVM den här säsongen, hur ser du på möjligheten att komma med dit?
– Jag vill såklart jättegärna komma med dit och hoppas att jag kommer göra det. Då kanske jag kommer få en större roll än förra gången.

Vill du ha en större roll?
– Ja, det vill jag verkligen, avslutar Maria Lindberg.