Strax under tio procent av serien är spelad. Det går förstås att skönja tendenser över hur tabellen kommer att sluta efter 52 omgångar, men det behövs ett större urval för ökad säkerhet. Man brukar prata om att runt 25 procent av matcherna ska vara spelade för att få en mer överskådlig bild av läget.

Men även efter att en fjärdedel är spelad kan det ske stora rockader i tabellen på enskilda lag. Ett väldigt tydligt exempel på det är fjolårets Leksand. Dalalaget hade nio raka förluster innan man gick på julledighet i tabellens bottenskikt.

Mitt inne i förluststreaken anlitade man en ny GM i form av Thomas Johansson. Efter ytterligare några förlustmatcher med honom på posten var ett tränarbyte oundvikligt där Roger Melin tillsattes istället för Leif Carlsson. Resten är historia.

Med andra ord går det inte helt och hållet att lita på att tabellen har satt sig ens efter att nästan halva serien är färdigspelad. Men man ska dock komma ihåg att det endast är ett fåtal klubbar som genom åren lyckats få till så pass stora förändringar som Leksand lyckades med förra säsongen.

Den här säsongen skedde ett tränarbyte redan innan säsongen startade när Phil Horsky gjort sig omöjlig i Karlskrona och in kom istället Mats Lusth. Det bytet hade således inget med det sportsliga att göra.

TROR DE SITTER LUGNT I BÅTEN 

Vilka klubbar ligger närmast i tiden att ta till så pass radikala beslut som att byta huvudtränare?

Vi ska komma ihåg att det fortfarande är väldigt tidigt på säsongen och att klubbar som inte har en tydlig målsättning att så småningom spela i SHL normalt sett brukar ha ett större tålamod och mindre plånbok, vilket betyder att man ofta är mindre handlingskraftiga.

Här tänker jag exempelvis på Mora som, enligt egen utsago, har ett längre projekt framför sig för att hitta tillbaka till finrummet igen. Här tror jag man ger sin nya huvudtränare Jeff Jakobs ett större förtroende och mer tålamod än man hade med Micke Johansson och Mattias Karlin som för ett par säsonger sedan blev kastade under bussen. I Moras fall bör man istället ta sig en funderare över lagets offensiv och försöka spetsa till den i jakten på poäng.

Jag tänker även på Almtuna som blev klart för spel i Hockeyallsvenskan sent efter att ha fått platsen en bra bit in på sommaren när det halvfärdiga pusslet till trupp redan var lagt. Problemet var bara att truppen var byggd för Hockeyettan och inte för Hockeyallsvenskan. Med tanke på degraderingen förra säsongen och kaoset som var i klubben med tränarbyten och dylikt tror jag man sitter lugnt i båten vad gäller eventuellt byte av Almtunatränaren Martin Gudmundsson.

TVÅ STORKLUBBAR MED KNACKIG START

I Södertälje återfinns tränare Ulf Lundberg som är inne på sin tredje säsong i klubben. När han tillträdde efter Mats Waltin i oktober 2017 fick han en smakstart på sitt uppdrag och styrde SSK på kort tid mot toppen av tabellen. Den säsongen tog man sig precis till slutspelsserien för att förra säsongen hamna precis utanför densamma. Både klubb, fans och sponsorer har betydligt högre målsättning än att endast slåss kring åttondeplatsen.

Lundberg är nu inne på sin sista säsong på kontraktet och om inte resultaten vänder uppåt inom en snar framtid tror jag klubben inom kort börjar se sig om efter grönare betesmarker.

Det har inte frångått någon hockeyintresserad att AIK börjat säsongen synnerligen knackigt med endast en seger på fem matcher. Nya tränaren Jussi Salo verkar inte riktigt få spelartruppen med sig och om inte resultaten vänder, och det väldigt snart, blir jag förvånad om han överlever omgång tio. Även fast klubben har, med AIK-mått mätt, en budgetvariant till spelartrupp så tror jag varken fans eller sponsorer är särskilt nöjda med resultaten så här långt.

Spelmässigt ser det dock något ljusare ut för AIK än för många av bottenkollegorna. Jag tycker AIK skapar tillräckligt många kvalitativa chanser för att ta fler poäng än man gjort. Vänder det ikväll när man tar emot topplaget BIK Karlskoga månne?