"Det är tragiskt och helt sjukt – måste ske en förändring"

I del ett av artikelserien kring svensk damishockey kunde man läsa att över 100 svenska SDHL-spelare har slutat med hockeyn under de senaste fyra året. I en stor enkät berättar 19 av dessa spelare vad som fick dem att sluta, vad som behöver göras och hur de tänker kring de skrämmande siffrorna.

Under förra veckan kunde ni här på hockeysverige.se läsa att ungefär 100 av 180 svenska spelare i SDHL har slutat spela under senaste fyra åren. För många en skrämmande siffra medan andra inte alls är förvånade. Vad ligger bakom att en som älskar sin hockey väljer att sluta spela? Hockeysverige.se har kontaktat 19 av dom spelare som spelade i Riksserien 2014/15 och nu har slutat för att i alla fall skrapa på ytan av vilka anledningar det kan handla om. Alla fall är givetvis unika och det går inte att generalisera, men vi fick många intressanta svar som ni själva kan dra era slutsatser kring.

Vi ställde frågorna:
1. Varför valde du att sluta spela?
2. Vad hade fått dig att fortsätt?
3. Hur tänker du kring att 100 av 180 spelare slutat?

Tilda Svensson, 22 år. Spelade i Brynäs. 2 Junior-VM. Slutade 2016
1. – Främst på grund av psykisk ohälsa. Men också för att jag kände att jag då representerade en klubb som inte visade oss spelare respekt. Exempelvis hade det under flera års tid ”lovats” saker men som sedan visade sig vara tomma ord. Men även för att klubben saknade en satsning utan istället struntade i damlaget.
2. – Om jag hade känt att klubben jag representerade hade visat mer intresse och respekt för oss som spelare och individer. En annan del var också att jag kände att det var svårt att motivera sig till att fortsätta lägga ner allt tid och energi som jag gjorde.
– Dels på grund av att man kände att det arbetet man la ner varje dag inte betydde något för klubben i stort. Men även känslan av att man hade gjort ”allt det roliga” med cuper, turneringar, U18 landslaget och så vidare. För egen del var ändå mitt psykiska mående den största delen i mitt beslut.
3. – Att det är tragiskt och helt sjukt. Och att det tydligt visar att det måste ske en förändring. Varför slutar så många svenska spelare och varför i sådan ung ålder?

"OM EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR VARIT BÄTTRE..."

Annie Svedin, 27 år. Spelade i Sundsvall, Modo samt collegehockey. 1 OS, 5 VM, 2 Junior-VM. Slutade 2018
1. – Jag valde att sluta för att motivationen som behövs för att spela på högsta nivå inte längre fanns där och jag var redo för något nytt. Jag kände mig istället motiverad till att leva ett ”vanligt” liv och alla dess utmaningar.
2. – Om ekonomiska förutsättningar hade varit bättre hade jag förmodligen tänkt till en extra gång innan jag tog beslutet, samtidigt var inte ekonomin avgörande att jag slutade utan det handlade främst om motivation. En annan sak som kanske skulle ha påverkat mitt beslut är utvecklingen av klubb och landslag, resurser och så vidare.
3. – Det är synd då många fortfarande skulle vara otroligt duktiga och bidra med massvis av utveckling i SDHL.

Kim Martin Hasson, 33 år. Spelade för AIK, Linköping, collegehockey samt i Ryssland. 4 OS och 9 VM. Slutade 2015.
1. – Jag kände mig färdig och var mer intresserad av att utöka familjen.
2. – Jag kände mig ganska klar, men såklart att det kanske varit lättare att övertalas om ekonomin fanns och jag kände att det var värt det. Hade det funkat för Rielly (dottern) och det hade känts rätt för familjen så hade det inte varit omöjligt.
3. – Det är tragiskt att så många slutar. De/vi slutar alldeles för tidigt. Det drabbar verkligen svensk hockey då vi inte kan behålla spelare och då erfarna spelare framförallt. Jag hoppas att det hittas en lösning för att behålla spelare!

Kim Martin Hasson.Ronnie Rönnkvist

Lina Bäcklin, 25 år. Spelade för Brynäs. 1 OS, 2 VM och 3 Junior-VM. Slutade 2018.
1/2. – Anledningen till att jag slutade var av flera skäl. Det ena var av praktiska skäl, att jag inte hade ekonomiska förutsättningar för att spela. Jag fick inte den hjälp av klubben vad gäller jobb (som dom utlovade) vilket såklart ledde till att jag inte kunde fortsätta. Sedan kände jag att respekten gentemot oss spelare från ledningen, både på klubbnivå och landslagsnivå, inte fanns där.
– Jag kände inte att man fick den respekten som jag ansåg att vi förtjänade med tanke på vad man själv får lägga åt sidan för att spela. Jag var 23 år när jag slutade och hade förmodligen mina bästa år framför mig. Hade situationen sett annorlunda ut då så hade jag spelat hockey fortfarande.
3. – Att så många spelare har slutat är naturligtvis ingen slump. Jag kan bara utgå från mig själv och personer jag har pratat med, men där handlar det också om det jag skrev ovan. Inte respekterad på det sätt man förtjänar. Det tar otroligt mycket energi. Med tanke på hur många unga spelare som lägger av så tror jag att en annan anledning kan vara att dom senaste åren har varit väldigt mycket fokus på importer istället för att plocka upp juniorer.
– När jag blev upplockad till damlaget från pojklaget så var jag glad att den platsen inte fylldes ut med en importspelare. Då var fokuset inte heller lika stort på att plocka in spelare från andra länder och resultaten på landslagsnivå var istället betydligt bättre än vad det är nu.
– Jag tycker att det är bra med importer för det höjer kvalitén på ligan, men det finns såklart en framsida och baksida med allt. Baksidan kanske är att svenska spelare hamnar i skymundan i klubblagen för att sedan kliva in i landslaget och där ska vara nyckelspelare. Min åsikt är att landslaget har fått tagit en smäll. Satsning och intresse från landslagsledningen är en del till det resultat som blivit, men också att svenska spelare hamnar i en ovan sits i landslaget gentemot klubblaget.

"SVÅRT ATT BEHÅLLA MOTIVATIONEN"

Camilla Sjöholm, 24 år. Spelade för AIK och SDE Hockey. Slutade 2019.
1. – Jag valde att sluta spela ishockey för att jag ville satsa helhjärtat på min tränarkarriär.
2. – Egentligen ingenting eftersom jag slutade på mina egna villkor. Glöden för att spela fanns inte kvar utan den brann istället för att äntligen få kliva in 100 procent i tränarrollen.
3. – Jag tänker att det är extremt tråkigt att flera av dessa inte fick chansen, som jag, att sluta på sina egna villkor utan istället slutar på grund av skador. Jag hoppas att antalet kvinnliga hockeyspelare ökar så att konkurrensen blir större och som i sin tur kanske gör att en del spelare inte slutar för att de uppnått allt med sin hockey som de önskat och drömt om, innan de fyllt 25 år.

Frida Thunström, 29 år. Spelade för Sundsvall, Modo och Linköping. Ett OS och ett VM. Slutade 2016.
1. – Jag valde att sluta året efter OS 2010, 22 år gammal, jag kände mig färdig och hade nått mitt mål att vara med på ett OS. Det var svårt att få det att gå runt, träna tio pass i veckan plus jobb. Det fanns ingen fritid alls. (Gjorde kort comeback säsongen 2015/16)
2. – Det är en väldigt svår fråga, men lön är helt klart en del av svaret. Kanske också att jag inte hade varit så ung när jag nådde sitt mål.
3. – Svaret på sista frågan är nog att man har så stora meriter vid relativt ung ålder att det är svårt att behålla motivationen. Dels för att man är vuxen och ekonomin blir en större del i livet och dels är dels svårt att kombinera elitsatsning med heltidsjobb. Man vill kanske inte få hjälp av föräldrar och familj hur länge som helst för att få ihop det.

Emma Eliasson, 30 år. Spelade för Modo, Brynäs, Munksund, Luleå. 3 OS, 7 VM. Slutade 2017
1. – Jag valde helt enkelt att sluta för att vardagen hade under en period varit ganska ohållbar och att alternativkostnaden blev för hög. Jag ville skapa utrymme för annat i mitt liv och satsa på studierna.
2. – Bättre förutsättningar att studera och bedriva en elitsatsning samtidigt. Kanske någon form av trygghet vad gäller jobb efter avslutade studier eller liknande. Medel för att kunna se en långsiktig trygghet att falla tillbaka på efter avslutad hockeykarriär, nödvändigtvis inte ekonomiska medel. Ishockeyn och dess närhet till näringslivet hade kunnat hitta traineeprogram, typ, för att kunna skapa en trygghet hos de aktiva.
3. – Det är trist och absolut ett hot mot svensk damhockey från både ett kortare och längre perspektiv.

Lina Bäcklin.Foto: Ronnie Rönnkvist

Lisa Ekberg, 27 år. Spelade för Munksund och Luleå. Slutade 2016.
1. – Jag valde att satsa på studier och kände att tiden inte räckte till för att satsa på båda delar helhjärtat.
2. – Att förutsättningarna att kombinera skolan och hockeyn hade sett annorlunda ut. Då hade jag kunnat tänka mig att fortsätta.
3. – Det är såklart tråkigt att så många har valt att sluta, men jag ser positivt på framtiden då många klubbar helhjärtat valt att satsa på sina damlag. Något som leder till bättre förutsättningar och en möjlighet för spelare att fortsätta längre.

"FUNKADE INTE ATT KOMBINERA HOCKEY, JOBB OCH FAMILJ"

Josefin Jonsson, 24 år. Spelade för Modo och Munksund. Slutade 2015.
1. – Jag slutade på grund av att jag inte kände att det var lönt för mig att fortsätta. Jag fick inte riktigt ihop livspusslet när jag pluggade heltid i Luleå och spelade hockey i Piteå, vilken betydde att jag pendlade dit praktiskt taget varje dag. Sedan var det matcher varje helg. Det gick helt enkelt inte. När det kom till att antingen klara skolan (vilket troligtvis leder till jobb) eller fortsätta med hockeyn var det inte ett svårt val för mig.
2. – För mig personligen hade nog inte mycket kunnat få mig att fortsätta då jag kände mig väldigt klar med den delen av mitt liv. Var enligt mig själv inte heller tillräckligt bra och fick inte jättemycket speltid vilket gjorde att mitt självförtroende var på botten. Jag behövde därför lägga av för mitt psykiska välmående också.
3. – Tycker det är väldigt höga siffror och mycket unga spelare. Dock tycker jag inte att det är förvånande då det är en väldigt påfrestande vardag. Speciellt när man som ung tjej ska prestera både på planen och utanför.

Åse Andersson, 26 år. Spelade för Skellefteå och Sundsvall. Slutade 2016.
1. – Det var många faktorer som fick mig att sluta med hockeyn. Den huvudsakliga anledningen till det var för att det inte längre fungerade att kombinera hockey, heltidsjobb och familjelivet.
2. – Klart att förlorad arbetsinkomst och viss ersättning hade underlättat. Det kanske gjort så att jag valt att spela längre. Men, som sagt var, det många faktorer som påverkade mitt val att sluta.
3. – Självklart är det tråkigt att det är så pass många som valt att slutat, men jag tror många kämpar med att få jobb/studier och vardag att gå ihop med hockeyn. Ska man spela vill man kunna satsa 100 procent. Då måste också rätt förutsättningar ges.

Rebecca Stenberg, 27 år. Spelade för Munksund, Luleå, Djurgården. 1 OS, 2 VM och 1 JVM. Slutade 2019.
1. – Huvudorsaken till att jag valde att sluta är på grund av den ekonomiska situationen, det är den bittra sanningen. För att få ihop vardagslivet behövs en inkomst som man kan klara sig på. Hockeyn är ett heltidsjobb utan heltidslön och det fungerar inte i längden att både spela hockey plus att ha ett till jobb på sidan om för att få ihop ekonomin. Sedan tycker jag att jag hade uppnått det jag ville inom hockeyn och tyckte att jag var klar med det kapitlet.
2. – Det är svårt att svara på. Personligen kände jag mig ganska nöjd och hade uppnått det jag ville. Jag kände att det var dags för ett nytt kapitel i livet liksom. Men det är klart, hade jag kunnat ha hockeyn som ett jobb så hade jag mest troligt sett annorlunda på situationen.
3. – Det är bara under de senaste två till tre säsongerna som mer än någon enstaka klubb på allvar fått mycket bättre förutsättningar som exempelvis bättre ekonomiskt stöd, träningstider, utrustning, klubbor o s v. De som slutade tidigare än så fick aldrig sådana förutsättningar. Samtidigt var damhockeyn en väldigt liten sport bara för fyra säsonger sedan och många hade redan spelat OS, flertalet VM och vunnit SM-guld, när de endast var 20, 21, 22 år gamla. Då tror jag inte att de hade så mycket mer att spela för.

Rebecca Stenberg.Foto: Ronnie Rönnkvist

Maria Omberg, 24 år. Spelade för Munksund, HV71, Sundsvall och Luleå. 1 JVM.
1. – Jag valde nog egentligen att sluta spela hockey av framförallt två anledningar. Den ena är att jag alltid har haft andra intressen som jag tvingats hålla tillbaka på grund av den tiden jag velat lägga ner på hockeyn. Tillslut kom jag fram till en punkt där alla de där andra sakerna helt enkelt vägde över.
– Den andra anledningen är att jag tyvärr de senaste säsongerna har haft problem med kroppen med alltför jämna mellanrum som även det var bidragande till att vågskålen tippade.
2. – Det här är en extremt svår fråga tycker jag. I en perfekt värld där jag hade kunnat göra en elitsatsning på ishockeyn utan att behöva offra en annan del av mig så hade jag troligtvis fortsatt att spela. Men det är en drömvärld. Under de åren jag spelat hockey har tiden jag lagt ner alltid varit värt det, hundra gånger om och jag skulle inte byta det för något i världen. Men beslutet att ta klivet ut efter förra säsongen var helt rätt för mig, trots att det givetvis har varit känslosamt.
3. – Att sluta med någonting man levt för under hela sitt liv är långt ifrån lätt, såklart, och jag tror att de flesta som väljer att ta det steget inte bara gör det av en, utan av flera anledningar som tillsammans blir avgörande. Det är såklart lätt att snabbt dra en parallell med förutsättningarna, det är många damhockeyspelare på den högsta nivån i Sverige som varje dag kämpar med att få sin vardag att gå ihop. Vilket jag tror säkert bidrar till att karriärer tar slut tidigare än man önskar.
–  Jag anser det oundvikligt att lyfta fram den aspekten på grund av de stora uppoffringarna det innebär och någonstans måste det grundas i att man inte behöver känna att det blir på bekostnad av det egna välmående.
–  Om jag ska utgå från artikeln där ni skriver om det ökade antalet utländska spelare i ligan så hamnar jag i något slags dilemma. Jag personligen har alltid tyckt att det är något som driver ligan framåt, ökar kvalitén och gör den roligare att spela. Jag förstår argumenten om mindre speltid och att det blir svårare för unga spelare att slå sig in, men jag vill dock inte tro att det ska vara en anledning till att svenska spelare väljer att avsluta sina elitkarriärer utan att det snarare är en motivationsfaktor.
– För att försöka avrunda ett säkert alldeles för långt svar är fakta du lyfter fram om att 100 av 180 svenska spelare slutat de senaste fyra säsongerna såklart tråkig att titta på. Som jag har förstått det slutar damer generellt sett att spela hockey tidigare än herrar både av anledningar som går att påverka men även som inte går att påverka. Den önskvärda trenden skulle givetvis vara att se en ökning av längden på karriärer för svenska damishockeyspelare. Hur det ska göras tål att funderas betydligt mer på. Det känns som en komplex frågeställning som har ett dussin svar, och det hade jag kunnat fortsätta skriva en novell om känns det som.

"DAMSPELARE KÄMPAR OFTAST I MOTVIND"

Leon Reuterström, 22 år. Spelade för Leksand. Slutade 2018.
1. – För min del var det ju en lite annorlunda situation där jag inte hade något annat val än att sluta. Jag väntade in i de sista med att sluta, men tillslut gick de privata inte att skjuta upp det längre utan jag fick då påbörja min hormonbehandling (eftersom jag är transsexuell), vilket då ledde till att jag inte får eller kan fortsätta med hockeyn då de blir doping.
2. – Som jag var inne på så fanns det ingen möjlighet för mig att fortsätta när jag påbörjade min hormonbehandling och kom ut som transsexuell. Dels eftersom det är doping klassat, men sedan vet jag inte hur hockeyn ställer sig till att välkomna transpersoner.
3. – Jag tycker att det är jättetråkigt såklart. Det blir väldigt svart på vit med den statistiken. Dom flesta slutar ju för tidigt, men de blir väl naturligt när man måste satsa på karriären eller inte orkar eller kan kombinera den med elitidrotten. Som damhockeyspelare kämpar du oftast i motvind, både ekonomiskt och när de gäller allt runt omkring med förutsättningar, fördomar och så vidare. Det är såklart att de blir slitsamt. Svenska landslaget hade onekligen varit bättre om flera hade fortsatt och spelat vidare högre upp i åldern som till exempel Jenni Hiirikoski, Riikka Sallinen, Iveta Koka med flera.
– På något sätt måste vi hitta en väg för att kunna behålla dom samtidigt som man fortsätter rekrytera nya tjejer till att börja spela. Jag kan ju inte riktigt tala från egna erfarenheter på den här punkten, men detta är ju verkligen något som man behöver belysa och jobba med.

Nina Aronsson, 25 år. Spelade för Linköping och HV71. Slutade 2017
1. – Jag slutade för att jag inte kunde få ihop mitt liv. Mina föräldrar stöttade mig ekonomiskt under hela min karriär, vilket jag är otroligt tacksam för. Hade det inte varit så hade jag behövt sluta många år tidigare. När jag var klar med gymnasiet var det dags att söka jobb.
– Jag brottades med valet mellan ett jobb jag brann för eller ett jobb som passade tiderna för mina hockeyträningar. Det vill säga ett jobb där jag kunde sluta innan 16, där jag kunde vara ledig på helgerna och där arbetsgivaren kunde ge mig ledigt några fredagar och måndagar när vi hade långa bortamatchresor. De jobben växer inte på träd och jag valde tillslut att ta ett jobb som jag ville ha. Det gick att kombinera en kort tid men kort där efter fick jag lägga skridskorna på hyllan.
2. – Hade jag fått ersättning för mitt hockeyspelande hade jag kunnat fortsätta till kroppen inte orkade. Att kunna tjäna pengar på det man älskar är verkligen ett privilegium. Jag hade nog till och med kunnat fortsätta om jag fick en halv inkomst från hockeyn och kunde jobba halvtid på en vanlig arbetsplats.
3. – Det är helt bisarrt! Jag har aldrig tänkt att det är så många. Att tjejer slutade var inget man blev förvånad över när man var mitt uppe i det. Tjejer i laget slutade mest hela tiden, man visste att damspelares karriärer inte sträckte sig mycket längre än till 25-årsåldern. De som höll ut längre såg man som riktiga veteraner. Vilka kämpar tänker jag nu i efterhand. Jag upplever att ingen vill ta på sig ansvaret för situationen och att det är det som är problemet. Sponsorer, klubbar och förbundet är precis lika skyldiga och det räcker inte att en part ändrar på sig. Det är snart 2020 och vi borde ha kommit längre än så här!

Jenni Asserholt.Foto: Ronnie Rönnkvist

Jenni Asserholt, 31 år. Spelade för Linköping och HV71 samt collegehockey. 3 OS, 10 VM. Slutade 2019.
1. – Jag slutade spela ishockey främst för att jag varit med länge på elitnivå och började känna mig klar. Det var dags att bläddra blad i livet och satsa på familjelivet.
2. – Om den brinnande elden börjar slockna känns det inte som en ekonomisk ersättning är en långsiktig drivkraft i det läget. Jag är uppväxt i medelklass, men pengar har aldrig varit det centrala. Utan det har varit resan och möjligheten att få tävla mot de bästa i världen har drivit mig till att satsa och utvecklas. Med det sagt är det klart att det hade underlättat och optimerat satsningen och än mer om man hade möjlighet att satsa på sin sport fullt ut från start.
3. – Det speglar den stora problematik vi har i svensk hockey på damsidan. Vi får aldrig kontinuitet. Istället är det generationsväxling efter generationsväxling och vi får hela tiden börja om från början. Det skapar ingen stabilitet. För de flesta spelare de senaste fyra åren tror jag att en stor del har att göra med den ekonomiska begränsningen, brist på återhämtning, långa resor/jobb/studier, ökad träningsdos i elitlag, familjeliv samt eventuell speltid.
– Jag skulle vilja skicka en uppmaning till coacherna i SDHL, att ta mer ansvar och spela mer på fyra kedjor och sju backar. På så sätt behålla spets, sprida kompetens och ge fler unga svenska spelare möjlighet.
– Det är inte importernas fel. Vi har i dagsläget världens bästa liga i Sverige. Istället borde hockeysverige ta tillvara på stjärnspelarna och sprida tekniska färdigheter och kompetens runt om i ungdomsflicklagen och hockeygymnasier i Sverige.

"TITTA PÅ VAD FINLAND GÖR"

Emma Holmbom, 29 år. Spelade för Sundsvall och Linköping. 1 JVM. Slutade 2018.
1. – Jag kände att motivationen och orken började tryta. Jag jobbade 100 procent vid sidan av hockeyn och var inte hemma många timmar på dygnet. Det tog på krafterna och jag valde att avsluta min karriär när jag kände mig som bäst ishockeymässigt.
2. – Om jag hade kunnat gå ner i tid i mitt vanliga jobb och få mer ersättning från ishockeyn så hade ju det underlättat satsningen inom ishockeyn. Då hade jag kanske haft en längre karriär.
3. – Tragiskt såklart, men jag förstår också det. Det är svårt att kombinera både en civil karriär och hockeykarriär samtidigt.
– Sedan tror jag också att spela i landslaget senaste åren har varit väldigt oinspirerande så det tror jag med har sin orsak. Jag hoppas man kan titta lite vad Finland gör för att kunna behålla sina spelare. Det känns som att de har lyckats få deras spelare att spela längre än Sverige.

Jonna Kågström.Foto: Ronnie Rönnkvist

Jonna Kågström, 20 år. Spelade för Sundsvall. Slutade 2019.
1. – Jag valde att sluta med hockeyn dels att Sundsvall la ner verksamheten för damer när jag gick mitt första år på gymnasiet om jag minns rätt. Året efter dom lade ner skrev jag kontrakt med Skellefteå, men jag bodde kvar hemma dels för att jag bara hade ett år kvar i skolan, och dels för att jag har travhästar som jag valde att prioritera.
– Jag och Skellefteå kom bra överens hur vi skulle lägga upp säsongen. Den säsongen tränade och spelade jag matcher jag med Kovlands J18-lag, samtidigt som jag pendlade till Skellefteå om det var så att dom behövde målvakt.
2. – Vad som hade fått mig att fortsätta är väl att jag inte hade behövt flytta så långt för att kunna fortsätta spela. Om jag hade haft bättre förutsättningar rent ekonomiskt hade det varit ett stort plus.
3. – Oj det visste jag inte… Men det förvånar mig inte heller.

"SORGLIGT ATT SÅ MÅNGA SLUTAR"

Maja Ewel, 24 år. Spelade för Brynäs.
1. – Jag slutade på grund av flera anledningar. Till exempel upplevde jag att min egen prestationsångest förtog en del av glädjen för spelet, men den största anledningen var de yttre omständigheterna. Det tog helt enkelt för mycket tid i förhållande till vad man fick tillbaka, vilket gjorde att det ej var värt det. Särskilt ur ett ekonomiskt perspektiv.
– Eftersom jag (och mina lagkamrater) behövde ha ett jobb ”vid sidan om” hockeyn gavs det egentligen ingen tid till fritid. Hela livet handlade om hockey och jobb. Jag gick upp 06.00 på morgonen, jobbade hela dagen, sedan cyklade jag direkt till ishallen, gymmade och körde ett pass på is. Kom sedan hem sent på kvällen, åt mat och gick och lade mig. Det blev inte hållbart helt enkelt.
2. – Hade förutsättningarna varit bättre hade jag fortsatt, det är jag ganska säker på. Om man erbjöds någon form ekonomisk ersättning, om man alltid fick matlåda från ishallen, o s v, o s v. Allt sådant som underlättar vardagen och gör det lättare att bara fokusera på sporten man älskar, och inte allt runt omkring för att få det att gå ihop.
3. – Jag tycker det är sorgligt att så många spelare slutat, men jag förstår dom alla. Det krävs OERHÖRT mycket av en damspelare att satsa på en karriär inom ishockeyn, mer än för herrspelarna då de hela tiden erbjuds så fruktansvärt mycket stöttning och stöd från klubbarna. Det är lätt att bli bitter när man tänker på det. Jag är så imponerad av alla grymma hockeytjejer, tränare, materialare o s v som fortsätter kämpa i motvind där ute. Jag hoppas att vinden snart vänder. Jag hoppas att fler skulle förstå vilka uppoffringar tjejerna gör och hur förutsättningarna faktiskt ser ut; hur orättvist det är.

Hanna Lindqvist.Foto: Ronnie Rönnkvist

Hanna Lindqvist, 27 år. Spelade för Leksand och Brynäs. Slutade 2019.
1. – Varför jag slutade var att jag mest inte orkade med vardagen längre. Att jobba 100 procent och prestera på jobbet, sedan vidare direkt till träning i princip varje dag i veckan för att alltid vilja prestera på topp där och inte komma hem förrän sen kväll. Ju fler år och säsonger som gick kände jag att det inte var lika roligt längre på grund av att det mesta kändes stressigt för att hinna med vardagen.
2. – Självklart hade situationen sett helt annorlunda ut om jag hade kunnat jobba mindre och lägga mer tid på hockeyn. Då jag tror att glädjen till hockeyn skulle bli större om man hade en mer ”sund” vardag. Och att man skulle kunna prestera bättre.
3. – Jag blev chockad när jag läste det och hade aldrig kunnat gissat på så många. Självklart en tråkig läsning. Skulle alla klubbar kunna haka på de storsatsande klubbarna (tex Luleå) och skapa bättre förutsättningar för spelare tror jag många damspelare skulle välja att spela flera år till än vad många gör nu, vilket jag även tror skulle leda till större framgångar inom svensk damhockey.

Under kommande veckor kommer ni möta några av dom som jobbar eller har jobbat inom damhockeyn för att få deras syn på hur svensk damhockey mår just nu.