Tre klubbar med så väl ambitioner som förhandstips om att ligga i toppen går jobbig kräftgång i tabellen. Nyköping, Huddinge och Vimmerby har startat säsongen betydligt tyngre än väntat. Vissa behöver vara mer oroliga än andra.

Fem poäng på sju matcher. En tiondeplats och åtta poäng upp till Allettan-plats efter att i stort sett en tredjedel av serien är spelad.

Resultatmässigt är det en bedrövlig start för Nyköping. Det går inte att säga något annat.

Resultaten som skulle komma har inte kommit och publiken, som hade kunnat vara dubbelt så stor minst, sviker laget. I förlustmatchen (2-5) hemma mot Skövde igår kom det inte mer än 471 personer för att glo på spektaklet.

Men någonstans får man kanske ändå ha lite överseende. Inte med poängskörden, men med att det tar lite tid för laget och föreningen att hitta sin nya identitet.

För någonstans är det ju så att Nyköping just nu håller på att byta något som varit lite slappt till något som är betydligt mer uppstyrt och strukturerat. Det är därför Fredrik Mälberg har plockats tillbaka till Rosvalla. Det är på riktigt nu.

Dessutom är laget inte färdigbyggt. Man kan fråga sig hur man egentligen har tänkt att som en klubb med stora ambitioner gå in till en säsong med en trupp som skulle behöva förstärkas och utan någon assisterande tränare (!?). Då är det kanske inte så konstigt att resultaten uteblir.

Nyköping har ett riktigt bra lag på papperet, men det är ett tunt lag som behöver förstärkas och det behöver ske tämligen omgående. I alla fall om man vill vara med och slåss om platser i Allettan.

Skulle Nyköping bomma topp fem, vilket man är på god väg att göra om inte resultattrenden vänder tämligen omgående, skulle det vara en ganska ordentlig prestigeförlust, men ser man det krasst är projektet att göra om NSK till något att räkna med i Hockeyettan betydligt mer långsiktigt än bara några resultat den här hösten.

Nyköping har tid, men snart måste det börja hända saker om det inte ska viftas krisflagg på riktigt.

* * *

”Hota grabbarna med att ta tillbaka Mälberg borde få fart på dem”, skrev supersupporten Sanny Lindström frustrerat på Twitter. Skadade kulturbäraren Rasmus Dahlberg Karlsson gick samtidigt i polemik med någon rasande supporter som dömde ut gänget och krävde tränare Mikael Österbloms avgång.

Det är talande. För efter 2-4 mot Strömsbro är det riktigt illa i Huddinge.

Vi var många som ställde oss lite frågande till det stjärntäta lagbygget på förhand och undrade hur taggade de återvändande ekvilibristerna egentligen skulle vara på att lägga ner skitjobbet och verkligen gnugga Huddinge mot toppen. Men att den forna Talangfabriken skulle stå på sju poäng och endast en seger efter ordinarie tid på de sju första matcherna. Det var det förstås ingen som trodde.

Det lag som Huddinge förfogar över ska kunna åka hem en topp fem-placering i östra serien på en halv skridsko oavsett hur inställningen är.

Men enbart talang räcker uppenbarligen inte och en tredjedel in i serien är det läge att fråga sig vad det egentligen är som är på tok?

Sportchefen Darryl Finnell pekar i en intervju med HockeyNews delvis på att det är ett nytt spelsystem där alla finlirare han värvat ska spela ett rakare brunkarlir med sikte på kassen. Talesättet ”det är svårt att lära gamla hundar sitta” poppar naturligtvis upp när det kommer på tal. Är det den hockeyn Huddinge vill spela har de ju värvat ”hem” helt fel spelare.

Men det är så klart en förklaringsmodell som är alldeles för enkel. Det håller inte att bara peka ut den anledningen. Det här tycks snarare vara något som har med det mentala att göra snarare än sportslig skicklighet.

Säsongen 17/18 spelade Huddinge i kvalserien till Hockeyallsvenskan. Men efter den säsongen vittnade flera olika spelare om att det var allt annat än en klang- och jubelföreställning i omklädningsrummet. Det var inte säsongens roligaste tid att komma till träning och match, snarare känslan av bister november-lunk.

Efter den säsongen lämnade i stort sett hela laget och Huddinge startade om med en ungdomlig trupp ifjol. En trupp som utvecklades under säsongens gång och överträffade de förväntningar man kunde ha på dem. Berättelserna från omklädningsrummet vittnade då istället om ett härligt go och driv och entusiasm.

Nu är det gamla gardet tillbaka igen och man ska ha i åtanke att många av spelarna faktiskt spelade i fortsättningsserien med Segeltorp ifjol och inte verkade alldeles för missnöjda med det.

Men det är så klart inte acceptabelt. I Björkängshallen borde man vara oerhört oroade över hur det har sett ut i starten av serien. De har gjort resultat som inte är värdiga en klubb av dess dignitet.

Att se Huddinge spela i en fortsättningsserie vore en skymf mot supportrarna och klubbens historia.

* * *

Efter två raka segrar mot bottengängen Tyringe och Hanhals var Vimmerby tillbaka i sumpen igår igen. 2-7 hemma mot KRIF är siffror som höjer ögonbryn, även om Blekinge-gänget naturligtvis är en potent motståndare.

Framförallt blir jag lite förbryllad över tränarkommentarerna i Dagens Vimmerby efter matchen.

Nu ska man väl inte dra allt för stora växlar av vad som sägs i allehanda mediesammanhang direkt efter matcherna, men huvudtränaren Peter Nordström ”måste se matchen en gång till” för att komma fram till vad han tycker om den och assisterande Mattias Lindén framhöll att ”KRIF var mycket bättre än det vi sett innan, mot exempelvis Nybro. Då har de sett slarviga ut”.

Så man utgick i sina matchförberedelser från att motståndaren skulle vara sitt sämre jag? Det låter ju inte så förtroendeingivande.

Det ser från utsidan ganska mycket ut som att Vimmerby-ledningen famlar lite i blindo. Som om de inte alls har en tydlig formel för hur de ska få ut det bästa av sitt lag.

Men då ska man också ta med i beräkningen att de inte fått så väldans mycket till ”lag” att jobba med. De tappade karaktärsspelare som Hampus Harlestam, Sebastian Åkesson, Pontus Johansson och Måns Carlsson och har ersatt dem med handelsresande i hockey. Duktiga hockeyspelare, men som än så länge inte har visat att de tar en vidrig skottäckning för kollektivet.

Fingertoppskänslan i värvningsarbetet har helt enkelt inte funnits där och strax innan matchen mot KRIF valde även backen Alexander Andersson att lämna laget.

Nog för att Vimmerby redan på förhand såg ut som en kandidat till att bli det där gänget som snubblar på mållinjen i jakten på en plats i Allettan, men att det skulle öppna så här illa är oväntat och en stor källa till oro.

Sex poäng på sex matcher (och alltså endast segrar mot bottenlagen) är alldeles för dåligt om man vill vara med och fightas om Allettan-gunst. Med tanke på hur många utmanarna om platserna är i söderserien är tåget redan nu på väg att lämna perrongen.