Den förre SHL-spelaren Jan Ericson blir borta från tränarbänken i en månads tid efter att ha fallit på en träning och slagit huvudet i isen. Henrik Skoglund efterlyser nu att även tränare bör bära hjälm på träning. Om inte annat för att vara föredöme för kommande generationer.
Jag var ett av få barn på 80-talet
som bar cykelhjälm. Med en blå störtkruka av frigolit i
kombination med glasögon och tandställning var töntstämpeln
ofrånkomlig när jag susade runt på min vitsvarta BMX. Vid
ett tillfälle, när ingen vuxen såg på, gav jag mig iväg utan
cykelhjälm. Kraschen och hjärnskakningen kom som ett brev på
posten och efter stygnen i pannan och kaskadspyorna på akuten har
ingen behövt tjata på mig att använda cykelhjälm.
Idag är det annorlunda och varenda
unge man ser bär cykelhjälm. Det är inga konstigheter längre och
ifrågasätts inte. Min sexårige son tränar och tävlar i
mountainbike och när han fick sin senaste hjälm så var det närmast
av högaktningsfull stolthet han iklädde sig den. Det är den nya
tiden som gäller och det är inte töntigt längre att bära
huvudskydd.
I onsdagens match mellan Borås HC och
Troja saknades huvudtränaren Jan Ericson. Ni vet den förre
SHL-spelaren i Rögle och AIK. Igår gick klubben ut med varför och
anledningen var att han ska ha fallit illa under en träning, slagit
huvudet i isen och är nu inlagd på sjukhus. Ericson, som inlett
piggt med nykomlingen Borås, kommer nu bli borta i en månad med
hjärnskakning.
Här vill jag noga understryka att jag
inte vet ett endaste skvatt om huruvida Ericson bar hjälm eller inte
på ovan nämnda träning. Han kan ju ha slagit i huvudet ändå och
drabbats av en hjärnskakning. Men det är själva grejen jag vill
avhandla här och inte just Ericsons olycka.
För man kan anta
att han saknade hjälm. Det ser man nämligen på i stort sett
varenda träning runt om i Hockeysverige. Tränarna, med några få undantag, åker omkring
med bart huvud, alternativt keps eller mössa. Jag har länge undrat
varför det ser ut på det sättet. Men jag hittar inga svar.
En
del skulle säkert hävda att det handlar om någon slags
machokultur. Det tror inte jag att det gör, inte heller
rädsla att få en töntstämpel på sig tror jag är en anledning. Hockeyvärlden och människorna i den idag känns lite för modern för det..
Jag tror snarare att det handlar om en
vanesak. Det har ”alltid varit så” att tränare inte bär hjälm
och det har blivit någon slags regel. Är det inte jäkligt märkligt
ändå? En olycka händer på sekunden och skulle den hålla sig
framme och ett oskyddat huvud träffar isen i full fart så...Ja, ni
kan själva räkna ut hur illa det kan gå. Jag har tidigare belyst
det märkliga i att nästan ingen hockeyspelare bär halsskydd, trots
att en vass skridskoskena mot en blottad hals kan sluta i tragedi. Vi
minns alla Bengt Åkerbloms fruktansvärda olycka som slutade med att
han miste livet.
Jag vet att HV71:s assisterande tränare Nicklas Rahm bär hjälm på träningarna. Klokt. Men på rak arm
kommer jag inte på någon mer av alla tränare som gör det. Här
kan jag känna att samtliga tränare på toppnivå borde ta något
slags ansvar för kommande generationer. Massvis med ungar kollar på
träningarna och vi snackar om att spelare och ledare i elitklubbar
bör vara föredömen. Det gäller även i den här grenen kan jag
tycka.