Det bubblar lite under ytan i Hockeyettan igen. Alla klubbar är inte nöjda med det upplåtelseavtal som organisationen vill att de skriver på trots att de inte får veta vad som egentligen ligger i potten.

Precis innan säsongen startade kunde Hockeyettan stolt presentera ett nytt avtal med ATG som huvudsponsor för ligan de kommande tre åren och med option på fler.

Det är naturligtvis rakt igenom positivt och något som ligan kämpat för i flera år. I ATG fick de dessutom en partner med så väl spelbolags- som mediala muskler. Klockrent.

Men med det kommer också förpliktelser. Bytet av partner (tidigare var det ju Svenska Spel) gör också att ett nytt upplåtelseavtal mellan Hockeyettan och föreningarna måste signeras.

Upplåtelseavtalet innebär bland annat att klubbarna får en liten på förhand angiven slant för att de skriver på, ett litet produktionsbidrag för sändningarna och att det införs prispengar i Hockeyettan-finalen och en sudd stålar för dem som kvalificerar sig för Allettan. Men det innebär samtidigt att de ger upp kontrollen över egna inkomstkällor, exempelvis då webbsändningar.

Vissa klubbar köper allt med hull och hår och ritar glatt på upplåtelseavtalet (vars deadline var under tisdagen), andra är när jag lägger örat mot rälsen betydligt mer skeptiska. De ställer sig frågande till hur det egentligen är bra för dem. Att de riskerar att hamna lite för mycket i händerna på sin organisation.

Det kan väl finnas en poäng med det.

Till exempel är ett problem att det inte kommuniceras vad avtalet som organisationen slutit med ATG egentligen är värt för Hockeyettan. Det är hemligstämplat. Så vitt jag förstår saken är det sponsorn som inte vill att summorna ska komma ut i offentligheten och det kan man ju ha förståelse för. Men klubbarna det hela berör borde ju få veta av sin organisation (det är ju rent krasst de som är Hockeyettan). Vad det egentligen är de skriver på.

De siffror som anges som de pengar klubbarna ska erhålla från sin organisation gäller bara den här säsongen, i övrigt heter det kort och gott ”kommande säsonger kan komma att fördelas på ett annorlunda sätt”.

Hockeyettan skapades av klubbarna för att ta tillvara och bevaka klubbarnas intresse.

Man skulle kunna argumentera för att det omöjligt kan ligga i klubbarnas intresse att bli infösta i ett avtal som de inte får veta den fulla innebörden av enligt retoriken ”skriv på här och ge upp dina rättigheter, men förvänta dig inte att till fullo få veta vad det handlar om”.

Det framgår inte hur mycket det nya avtalet är värt, hur mycket av stålarna organisationen själv tänker stoppa in i sin egen verksamhet, om eller hur fördelaktigt det egentligen är för klubbarna eller ens vad som händer med ersättningsnivåerna efter den här säsongen.

Jag skulle vilja påstå att den skepsis som råder på vissa håll är befogad. Vilket så klart är olyckligt.

För i grund och botten är ju detta något som alla strävat efter i jakten på att göra Hockeyettan till en proffsigare och mer lönsam liga.

Det är ju först när klubbarna och dess organisation går i takt med varandra som det kan bli riktigt slagkraftigt.