Något som slagit mig är att den allsvenska tabellens två bottenlag, AIK och Södertälje, skiljer sig i ledarstaben från övriga klubbar. 
I Södertälje har man under en längre period saknat en sportchef och hos AIK har man aktivt(?) tagit beslutet att inte anställa någon assisterande tränare.

Att en klubb står utan sportchef, som i fallet med Södertälje, har testats åtskilliga gånger tidigare. Dock endast under perioder mellan två sportchefer. Senaste exemplet på det är Modo där tjänsten var vakant efter att Michael Sundlöv slutade ända fram till för några veckor sedan när Fredrik Glader tillträdde på den posten.

Mats Waltin är Södertäljes senaste sportchef som dessutom satt på dubbla stolar då han även var huvudtränare. Innan dess tror jag vi får gå tillbaka ända till Per Nygårds tid (14/15) för att hitta en renodlad sportchef hos Sportklubben. Varför man valt att inte anställa en ren sportchef låter jag vara osagt, men tänkbara scenarion skulle kunna vara att man anser att tjänsten är överflödig alternativt att man inte hittat någon lämplig kandidat.

I AIK:s fall är situationen något märkligare. Där är känslan att man valt att spara pengar genom att inte ha en assisterande tränare. Istället har man valt att ta hjälp av huvudtränare Jussi Salos chef, Anders Gozzi, som dubblerar och även verkar som assisterande tränare.

I min värld blir hierarkin väldigt luddig. Utanför isen är det Gozzi som är Salos chef samtidigt som Salo ska bestämma över Gozzi under matcherna. Eller hur fungerar det?

Hela hierarkiproblematiken riskerar att göra alla som är sportsligt involverade förvirrade. Allt från materialförvaltare, spelare, målvaktstränaren och även sportchef Gozzi och tränare Salo själva. Vem är chef och vem ska man lyssna på? Är det olika beroende på sammanhang? Vem ska spelarna prata med, och lita på vid diverse interna problem? Är det Gozzi som bestämmer i egenskap av sportchef eller är det Salo i egenskap av huvudtränare?

Kan spelarna vända sig till den assisterande tränaren Anders Gozzi i förtroende mellan fyra ögon och lita på honom att han inte återberättar vad som sagts till sportchefen? Knappast va?

Frågorna är många men svaren är få för en utomstående som mig. 

I tävlingsbestämmelserna står det att varje lag i Hockeyallsvenskan ska ha en huvudtränare, en assisterande samt en målvaktstränare med giltig tränarlegitimation. På den punkten bryter man inte mot några regler och det står inget om att anställda inte får sitta på dubbla stolar i övrigt.

Men det känns som det bör vara sportsligt mer fördelaktigt att spara pengar på annat, spelartruppen exempelvis, än att vara utan assisterande tränare.

Det går inte att bortse från att sambanden mellan klubbarna där man just nu upplever en sportslig kräftgång trots att man förfogar över, på papperet, relativt kompetent spelarmaterial.

Är det dags att tänka om?