"Förstår hur lyckligt lottad jag är som får arbeta som hockeyspelare"

VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)

30 december 2007. Leksand möter Nybro hemma i Ejendals Arena inför dryga 6000 åskådare. I Leksand debuterar en 18-åring från Avesta. Nyligen ditkommen från Brynäs. I slutet av matchen, när hemmalaget leder med 5–0, får Avestasonen sätta dit 6–0 pucken bakom Antti Jokela. 

18-åringen är Kenny Källström och det här var alltså för 13 säsonger sedan. Numera är han en av Västerås viktigaste kuggar i klubbens jakt på en plats i SHL.
– Jag började min juniorkarriär i Brynäs. Leksand hade redan funnits lite på radarn eftersom dom ville att jag skulle gå på hockeygym där. Brynäs blev inte riktigt det jag trott och jag ville söka mig vidare, berättar 30-åringen då vi ses i hans hem i Västerås för en intervju, ett hem som på ett så där härligt vis visar att det även bor små barn där.
–  När jag kom till Leksand fick jag prova på A-laget ganska snabbt. Klart att dessutom få göra mål så där direkt var ingenting jag hade räknat med. Det var verkligen en sjuk upplevelse att i första matchen i allsvenskan göra mål.

Foto: Ronnie Rönnkvist

BLIVIT EN STÖTTEPELARE MER ÅLDERN

Målet är något som Källström alltid kommer att minnas även om det inte är något han går runt och gottar sig i varje dag.
–  Jag tänker inte på målet så ofta. Som hockeyspelare levar man mycket i nuet. Klart att när du tar upp målet får jag direkt i huvudet hur målet gick till. Det kanske inte var snyggaste målet i karriären, säger Källström med ett leende.

Hur har din roll förändrats som hockeyspelare sedan den dagen?
–  Oj, oj, oj… Ganska mycket. Rollen jag har idag är mer defensivt lagd. Jag spelar mycket boxplay och i viktiga defensiva lägen. Med åldern har jag också blivit en stöttepelare i laget och som en lagpappa.
–  På så vis är det en extrem skillnad på min roll om vi går tillbaka och jämför med den tiden. Då var jag mer en offensivt präglad back som skulle göra poäng till vilket pris som helst.
–  Under resans gång har jag kommit underfund med vilken spelare jag vill vara. Samtidigt har jag fått hjälp av tränare som sagt vad dom sett hos mig och bollat det lite mot vad jag själv tycker. Den rollen jag har idag, som är mer defensiv, trivs jag jättebra med. Samtidigt har jag en offensiv sida som jag lite för sällan visar, men jag kanske borde göra det lite oftare.

FICK KÄNNA PÅ EN NY HOCKEYKULTUR  

Kenny Källström har varit resande i hockey under många år. Efter fyra säsonger i Leksand blev det först ett inhopp i Karlskrona och efter det en sväng till Frankrike och Strasbourg. 

–  Det var en ganska tung tid efter att jag fått lämna Leksand tidigare än vad som var tänkt. Jag var väldigt besviken då. Säsongen innan hade jag gjort det bra och hade helt andra planer för säsongen då jag fick lämna.
–  Jag hade lite andra klubbar på gång, men av lite olika anledningar löste det sig inte med någon av dom. Istället hamnade jag i Karlskrona och fick vara med om att gå upp där. Samtidigt trivdes jag inte med varken mig själv eller hockeyn. Det kändes inte bra med någonting.
–  Då dök det upp möjligheter att spela utomlands. Strasbourg var ett av dom alternativen. Då visste jag också att det skulle lite andra svenskar dit, Victor Rollin Carlsson och Fredrik Abrahamsson som hade spelat i Almtuna. Dessutom kom Jesper Olsson från Kallinge/Ronneby dit.
–  Det här gjorde att jag kände en trygghet att åka utomlands och känna på en ny hockeykultur.

Släppte besvikelsen snabbt efter att du kommit dit ner?
–  Ja, det gjorde den. När jag gick till Strasbourg fick jag en jättestor roll och blev back nummer ett där ganska direkt. Dessutom hade jag en tränare (Daniel Bourdages) som trodde jättemycket på mig. Han uppskattade mig som person och hockeyspelare så där återfann jag glädjen till hockeyn litegrann.
–  Elva matcher in på den säsongen pajade jag axeln. Då blev det ett tillbakslag och elva månader utan hockey och operation. Sedan fick jag börja om.

Vad betydde det för dig som person att komma iväg till Frankrike då du var så pass ung?
–  Det var nyttigt. Framförallt också att få vidga vyerna hockeymässigt. Det var många som sa till mig då jag sedan skulle till England ”Vad ska du dit och göra? Dom bara slåss där och det är en riktigt dålig hockey”.
–  Så var det inte alls. Engelska ligan är bra. Nu har jag spelat i allsvenskan och Division 1 här i Sverige. Jämför jag med allsvenskan så är det spelare i England som håller en extremt hög klass. Samtidigt har den ligan expanderat mer och mer tack vare publikintresset som är kring matcherna.

Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån

"DET VAR STRUL DÄR"

När Kenny Källström valde att återvända till svensk hockey efter två säsonger i utlandet hamnade han i hårt satsande Östersund där han inledningsvis fick nuvarande assisterande förbundskaptenen, Markus Åkerblom, som coach.
–  Tanken från första början var att jag efter England skulle till Italien. Jag hade kontakt med två klubbar där. Ena sprack det med ganska snabbt då dom inte fick fram pengar till kontraktet. Nu tjänade inte jag jättemycket pengar, men det var strul där. Efter det gick det långt med en annan italiensk klubb. Det här var då det fortfarande fanns Serie A i Italien. Tanken var att stanna en säsong till utomlands, men det blev inte så.
–  Då hörde Markus Åkerblom av sig till mig. Vi hade lite gemensamma bekanta från Leksandstiden. Jag åkte upp och träffade dom där uppe och fick ett jättebra intryck av både Markus och Jörgen Själin som var tränare och sportchefen, Kjell-Åke Andersson.
–  Jag pratade ihop mig lite med min tjej, Åsa. Hon ville helst att jag skulle spela i Sverige eftersom vi bott ifrån varandra ett år. Hon bodde kvar i Avesta och jobbade som fastighetsmäklare då jag var i England. Klart att det fungerade med en timmes flyg och så vidare, men vi kände att det vore bäst om vi båda var på samma ställe.

"TRIVDES EXTREMT BRA DÄR UPPE"

Kenny Källström valde att tacka ja till Östersund där han blev kvar under tre säsonger.
–  Jag trivdes extremt bra där uppe och jag tycker att jag utvecklades mycket. Då jag kom till Östersund hade jag varit utomlands och haft sommarträningar själv, vilket var på ett helt annat sätt.
–  När jag kom upp dit, jag tycker att dom tre säsongerna gjorde mig väldigt, väldigt gott både som hockeyspelare och i det privata livet. Bland annat blev jag pappa under mitt andra år i Östersund, vilket också var något jag och Åsa hade pratat om, att det kunde vara dags att bli föräldrar. På så vis var det ett lätt beslut att stanna där uppe.

Landade du i dig själv på något vis när ni flyttade upp till Östersund?
–  Östersund är det stället jag känt mig absolut mest hemma på innan jag kom hit till Västerås. Alla personer runtomkring hockeyn och människorna i Östersund är vänliga, tillmötesgående och välkomnande.
–  Sedan fick Åsa ett väldigt bra jobb där som hon trivdes med. Hon fick även mycket vänner där och vi trivdes, som sagt var, extremt bra. Trivs man så bra kommer det gå bra med hockeyn. Det är i alla fall en förutsättning för att jag ska kunna prestera.

Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån

"EN STOR CHOCK FÖR HELA STADEN"

Ni valde att flytta till Västerås efter Östersund, var det närheten till Avesta som drog i och med att ni blivit föräldrar?
–  Ja, så var det. Jag hade gjort tre säsonger där och det var en ganska tydlig målsättning från föreningen att vi skulle sikta uppåt. Vi ville vara med och hugga på allsvenska platserna. Klubben investerade ganska mycket i det här för att ta det här steget och vi fick väldigt fina förutsättningar.
–  Jag kände efter dom här tre åren att dels bodde vi 60 mil från våra föräldrar, men dels ville jag också ha en annan utmaning hockeymässigt. När Västerås dök upp och jag pratat med Patrik Zetterberg, kändes det bra direkt.

Hur mådde det Västerås du kom till med tanke på att klubben då degraderats till Hockeyettan?
–  Klart att det hade varit en stor chock för hela staden att ha åkt ur Hockeyallsvenskan. Utan att vara insatt i det så förstår jag att det slog hårt mot klubbens ekonomi. Klart att det blir så när man åker ur.
–  Det kom in nytt fräscht folk, Patrik Zetterberg som sportchef, en ny styrelse och ny klubbchef samtidigt som Thomas Paananen blev kvar som tränare. Intrycket jag fick av Västerås var att det aldrig var stressat eller att vi måste tillbaka till vilket pris som helst för annars skulle det vara kört.
–  ”Z” och Paananen förklarade klubbens filosofi, vart dom stod någonstans, spelidé och allt möjligt.

"90 PROCENT AV TRÄNARNA HAR VARIT MOTSATSEN TILL HONOM"

Thomas Paananen stod också för ett ledarskap Kenny Källström inte hade upplevt tidigare.
–  Det var helt nytt. Vid några tidigare tillfällen hade jag varit med ett lite liknande tänk, men jag skulle säga att 90 procent av tränarna jag haft har varit motsatsen till honom.
–  Thomas styrkor är att han ser människan bakom hockeyspelaren. Han ser till varje individ, är mån om att alla ska må bra och trycker alltid på det positiva.
–  Har man haft en lite tyngre period som lag eller person då vill han alltid ”Titta på dom här tre matcherna, kolla på grejerna du gör fantastiskt bra och försök göra dom bättre”. Det här blev en liten chock då jag kom till Västerås, ”Ska han inte skälla på mig?”. Jag var van vid att om jag gjorde något dåligt så fick jag höra det.
–  Det var ett helt nytt ledarskap för mig och nu känns det som att det är så här ledarskap ska vara.

Källström fick vara med om att ta upp Västerås i Hockeyallsvenskan igen. När frågan kommer om hur han minns den dagen då allt blev klart skakar han på huvudet och tystnar en stund innan han beskriver sina känslor kring avancemanget.
–  Det var helt sjukt. Det är min absolut lyckligaste dag som hockeyspelare. Ingenting är i närheten av att toppa den dagen. Jag kände en brutal glädje och eufori. Det är som alla säger svårt att beskriva. Jag blev glad, ledsen…, alla känslor kommer på en gång.
–  Folk hade såklart en förväntning på att vi skulle prestera. Sådana förväntningarna hade vi på oss själva också. Däremot pratade vi aldrig under säsongen om att vi skulle gå upp. På något vis växte vi som grupp under hela säsongen.
–  I slutet, när allt skulle avgöras, var vi som bäst, men sett över hela säsongen var vi inte det. Vi hade något i vårt lag som vi kunde ta fram då det gällde som mest. En riktigt häftig känsla.

Thomas Paananen. Foto: Ronnie Rönnkvist.

HOPPAS PÅ FORTSÄTTNING I VÄSTERÅS

Västerås har bara en säsong i Hockeyallsvenskan med sig inför den här säsongen. Trots det är det många som tippar att laget kan redan nu vara med och slåss om en plats i SHL.
–  Först och främst är det kul att folk tycker att vi gör bra saker i Västerås. Dom ser naturligtvis tillbaka på förra säsongen som vi gjorde fantastiskt bra lagmässigt, men även individmässigt. Vi fick maximal utveckling på extremt många spelare som gjorde personbästa. 
–  Till den här säsongen, vi har inte pratat någonting internt om SHL. Vårt mål är att ta oss till slutspel. Sedan får vi därifrån skaffa oss ett så bra utgångsläge som möjligt för att vara med länge i slutet av säsongen och tävla på allvar.

Kontraktet med Västerås går ut efter säsongen, hur går dina tankar framåt?
–  Hockey just nu är det roligaste jag vet. Det är enda yrket jag har i huvudet för tillfället. Jag älskar att komma ner till hallen och göra jobbet varje dag. Det är vad jag brinner för. Det här känns jag byggt på ju äldre jag blivit och jag förstår bättre hur lyckligt lottad jag är som får arbeta som hockeyspelare. Det är väldigt få som får den chansen.

Har det här med att familjen växt och du blivit pappa gjort dig till en bättre hockeyspelare?
–  Ja, jag tror det. Jag är en extrem grubblare. Det kan vara över smågrejer ”undrar vad han tyckte om det där eller att det där inte kändes bra”.
–  Jag är fortfarande noga, kollar igenom mina byten och så vidare, men jag tror Thomas ledarskap också har fått mig att tänka lite annorlunda. Visst, alla gör misstag och sådana grejer, men det gäller att fokusera på det man gör bra och göra det ännu bättre. Misstagen är sådant som händer. Det är bara att ta lärdom av dom och gå vidare.

Och din nästa säsong?
–  Mina tankar är att göra det så bra som möjligt så jag får vara kvar i Västerås. Jag trivs extremt bra i föreningen och allt runtomkring. Västerås är grymt bra för oss och känns som hemma, så mitt mål är så klart att få vara kvar, avslutar Kenny Källström med ett leende innan det är dags för honom att hämta hans och Åsas två barn på förskolan.