Under helgen, efter sex raka förluster, valde Forshaga att kicka sin tränare Per Lundell. Men det var inte förrän igår, efter sju raka förluster, som man officiellt valde att kommunicera saken.
Själv funderar jag mest över hur väl vald tidpunkten att göra förändringen egentligen är.

Forshaga hade förlorat sex raka matcher och i rasande fart fallit ut ur Allettan-racet. Det gjorde att man kände sig nödgade att agera. När laget föll borta mot Skövde i söndags (3-4) var det Andreas "Sälen" Svensson som ledde laget medan huvudtränaren Per Lundell lämnades hemma.

Värmlands Folkblad berättade om saken redan under helgen, men klubben kommunicerade inget förrän igår (tisdag) då man på sin Facebook-sida redogjorde för att ”Per har under en längre tid jobbat hårt tillsammans andra i gruppen och försökt vända den negativa trenden utan att lyckas. Ledningen har därför kommit fram till att en förändring behövs för att få en nystart”.

Man kan tycka att det är ganska amatörmässigt (well, det är amatörmässigt) att göra den typen av tränarförändring och skicka fram de assisterande tränarna som styrande till match, men inte kommunicera det förrän flera dagar senare. Men jag funderar mer över tajmingen.

För rent krasst, jo visst, på papperet fanns kanske chansen till spel i Allettan inför söndagsmatchen mot Skövde, men i praktiken var det loppet med största sannolikhet redan kört. Ville man vända trenden för att få till ett sportsligt resultat som gör skillnad borde skiftet i så fall ha kommit betydligt tidigare.

Nu agerar man så att säga när det redan är försent och riskerar samtidigt att bränna en eventuell boost av ett tränarskifte innan det egentligen behövs. För med laget ute ur Allettan-racet spelar det ju ganska marginell roll om man får en nytändning av ett tränarskifte under grundseriens sex sista omgångar.

Det brukar ju ofta vara så att man får till en kortsiktig effekt med ny energi av att kicka en tränare, men en sådan är ju till ganska liten nytta i det läget laget befinner sig nu.

Kanske hade det varit vettigare att ge Lundell grundserien ut för att om han inte lyckats få ordning på det då kicka honom istället. Då skulle en ny röst som kommer in kunna börja jobba med laget under det uppehåll som väntar fram till att fortsättningsserierna drar igång. Verkligen sätta sin prägel på spelet och få till den där effekten när den verkligen behövs istället.

Nu ger det istället intrycket att något görs bara för att det förväntas, utan att man egentligen tänkt igenom hur man ska dra nytta av effekterna av det.

Sen kan man ju alltid fråga sig hur illa det egentligen har varit. Visst, sex raka torsk (numera sju) är förstås inte särskilt upplyftande, men det är inte direkt så att Forshaga varit utskåpade.

Många, kanske rent av de styrande i klubben själva, har betraktat Forshaga som ett topplag efter förra säsongens succévår som räckte hela vägen till playoff 2. Det kanske var lite överilat. Lite överskattat. En gång är ingen gång och så vidare.

Truppen är rutinerad och namnstark, men Forshaga är fortfarande en klubb där man spelar för att det är lite bekvämt att få vara ”hemma” i Värmland. Det är nog faktiskt orättvist att ha de riktigt höga förväntningarna på laget.

* * *

Forshaga har ju nu meddelat att de ska tillföra befintlig ledartrojka ytterligare en kraft inför fortsättningen och att arbetet med att hitta denne pågår.

Frågan är om Dennis Hall som nyligen lämnade EHC Olten i Schweiz kan vara ett alternativ. Han är ju tillbaka i landet och har personliga kopplingar till Karlstad. Där ju flera av de aktiva i Forshaga huserar till vardags.

– Just nu vill jag bara landa lite, så får vi se vad som händer härnäst. Det är inget som jag har valt att lägga fokus på, sa han om sin framtid när jag pratade med honom för några dagar sedan och han befann sig just i Karlstad.

Men sådant där brukar ju svänga fort för hockeytränare.

* * *

Målvakten Filip Eriksson verkar vara långtidsskadad och Kiruna AIF plockar in den 22-årige finländaren Dominik Salama som kommer närmast från Jokipojat i Mestis där han stått tre matcher den här säsongen.

Man undrar ju lite hur karriärstrategin ser ut där.

Inte för att det skulle vara något som helst fel på Kiruna AIF som klubb. Tvärtom. Det finns ingenting negativt att säga.

Men för en ung målvakt med karriären framför sig är det så klart viktigt att spela många matcher.

I Kiruna kommer han till en klubb där Markus Ekholm Rosén varit ohotad etta den här hösten och spelat utmärkt. En klubb som med skapligt stor sannolikhet inte har fler än 16 matcher kvar av den här säsongen (med tanke på att det bara är fyra omgångar kvar av grundserien och AIF troligtvis kommer bomma Allettan och hamna i en fortsättningsserie som i norr inte spelas över fler än 12 omgångar).

Att flytta till ett nytt land för att kanske få några strömatcher känns inte helt genomtänkt.

Eller så blir det storartad succé, vi får väl se...

* * *

Ikväll rullar streckstriderna vidare och det hela kan ta ett stort kliv mot att bli avgjort på riktigt i den västra serien.

Nyköping som haft så förtvivlat svårt att avfärda topplag tar emot Lindlöven samtidigt som Skövde åker till en lurig bortamatch mot Köping. Resultaten i de matcherna kommer avgöra om det är tvärstängt vid strecket eller om Nyköping i alla fall kan tillåta sig att drömma en liten, liten stund till.

I söder kollar vi naturligtvis närmare på Halmstad-HC Dalen, Borås-Tranås och Kalmar-Troja/Ljungby. Tightar streckstriden till sig eller spricker den upp?

I öster blir det intressant att se om Huddinge kan plocka ny friska poäng nu när det återigen står ett topplag på andra sidan röda i form av Hudiksvall. Samtidigt måste Wings (hemma mot Hammarby) och Vallentuna (borta mot Sollentuna) i stort sett vinna sina matcher för att spetsa till striden.

Det blir en raffinerad afton.