Inför den gångna helgen skrev jag en text om föreningsdöden, spontanidrott och mina upplevelser kring det. Om ni missat den hittar ni texten här.

Efter att det blogginlägget publicerats fick jag ett mejl från Lucas Hedberg som gjort en beundransvärd insats för just föreningslivet och spontanidrott på orten där han verkar. Texten är fantastiskt vacker på många sätt och förtjänar att lyftas upp i ett större sammanhang. Nedan kommer ett utdrag av mejlet: 

Hej Joakim!

Läste din artikel om föreningsdöden och vikten av spontanhockey på hockeysverige.se och tänkte att jag var tvungen att höra av mig. Du ställde frågan hur det såg ut ute i Sverige med tillgången av isytor. 

Mitt namn är Lucas Hedberg och jag är ordförande för den lilla föreningen, Fritsla Hockeyklubb. Vi är en liten hockeyförening från en mindre ort strax söder om Borås. Klubben bildades 2004 av fem 16-åriga killar utan någon hockeybakgrund och helt från noll. Målet var på inget vis att starta en seriös satsning mot lag och seriespel. Nej, syftet och visionen var att skapa en plats och anläggning som skulle uppmuntra till spontanhockey och skridskoåkning. 

Fritsla HK har aktivt jobbat mot att vara en motpol till en överorganiserad ishockey med dyra avgifter och elitistisk/prestationsbaserad verksamhet. Vi vill göra det lättare och billigare för barn och ungdomar att testa på hockey och lira på sina egna villkor.

Klubben grundades 2004, den egensnickrade uterinken med enbart naturis invigdes 2007. Men vintrarna i Västsverige är ju inte direkt de mest "issäkra" och under några milda vintrar i början av 2010-talet bestämde sig klubben för att satsa mot att utrusta rinken med ett kylsystem. Efter en lång resa med otaligt många ideella arbetstimmar, bidragsansökningar, sponsorragg osv kunde så den konstfrusna isen invigas 2017, med självaste Anders Hedberg som gäst. Klubben har nu lyckats ge barn och ungdomar en öppen och tillgänglig is och öppna upp dörrarna för fler att få testa på vad vi tycker är världens roligaste sport!

Foto: Privat

Rinken håller inte officiella spelplansmått och är inte godkänd för seriespel, något som inte spelar någon roll när målet bara är att lira. Med mindre mått blir spelet enklare för de yngre och roligare för de äldre. Vi vill att rinken ska vara en öppen samlingsplats där man kan mötas och lira spontanhockey, åka skridskor och ha kul tillsammans. 

Men bara några få tider varje vecka ska vara uppbokade för klubbens enkla verksamhet, för resten ska vara öppen och gratis för allmänheten på riktiga prime-time istider, som det inte finns att hitta i någon ishall. Vår anläggning har ingen stor cafeteria, mängder av omklädningsrum eller läktare etc. Vi håller oss kort och gott till det primära, en is att spela på som ändå är den enda och givna förutsättningen för sporten ishockey! Vi står som ägare för vår anläggning/kylsystem och sköter drift/skötsel själva. Vi tror vår modell är ett bra och alternativt sätt att driva en hockeyverksamhet på, och kanske för fler att ta efter.

Vi är ett levande bevis för att spontanhockeyn går att rädda i Sverige. Vi var en förening startad av fem ungdomar som nu vuxit till att bli ca 550 medlemmar stark. Vi driver en egen konstfrusen anläggning utan tvång på entréavgifter, med låga medlemsavgifter och inga specialanpassade driftsbidrag från kommunen. Vi erbjuder skridsko/hockeyskola för de yngsta, en enkel ungdomshockey i två åldersklasser med ett pass i veckan och REC-hockey för vuxna. Vi har skapat en kultur av spontanhockey och skridskoåkning på en ort där intresset varit vilande i många år. Föräldrar "vågar" köpa skridskor till sina barn för de vet att det finns en garanterad is hela vintern. Skolan har utrymme för idrottslektioner och friluftsdagar. Klubben erbjuder också låneutrustning. För varje barn som idag växer upp i det lilla samhället är rinken en självklarhet. Isen står nästan aldrig tom. Barnfamiljer, kompisgäng, unga som äldre dras till den lilla orten. En söndagskväll i vintras efter klubbens regelbundna rekreationshockeypass för vuxna som slutar kl 21 kommer ett kompisgäng som åkt från grannorten bara för att hinna lira en stund innan lamporna slocknar kl 22. Det säger något om trycket!

Sök också upp oss på Facebook och sprid budskapet om att spontanhockeyn absolut går att rädda!

Foto: Privat

Detta är någonstans ett bra bevis på att det går att åstadkomma riktigt bra saker genom stort driv, engagemang och tid. Detta trots att man kanske känner sig motarbetad eller inte får särskilt stor stöttning från kommunen.

Hedervärt och riktigt häftigt att några ungdomar för 15 år sedan lade grunden till vad som idag får anses vara en ganska stor förening med cirka 550 medlemmar. Att dessutom kunna erbjuda allmänheten A-tider för spontanidrott måste nästan vara unikt, åtminstone i södra delarna av landet.

Hatten av för ett fantastiskt arbete!