Okej, håll i er nu, för det här är ganska sjukt. Idag är det på datumet tio år sedan jag skrev mina första rader om Hockeyettan på Hockeysverige. Den nionde december 2009. Herre jösses.

Det är mängder av listor överallt nu när årtiondet ska sammanfattas. Den bästa musiken, de bästa filmerna, de bästa böckerna, de bästa hockeyspelarna. För min del är det lite enklare. Årtiondet var kort och gott EN blogg.

För det var ju sannerligen en resa som startade där den nionde december 2009.

På den tiden sysslade jag mest med musik- och kulturjournalistik, dubblerade som allmänreporter och betraktade hockeyn mest som något skoj vid sidan om. Det var då möjligheten att ta klivet från hobbykolumnist och in på Hockeysverige uppenbarade sig. Från början var det sagt att det skulle vara ett kort gästspel för dåvarande chefsbloggaren Mikael Fahlander, men det kom att bli till något betydligt mer än så. Det kan man väl lugnt säga så här tio år senare.

Under rubriken ”Vikarien är på plats” skrev jag mitt första inlägg. Kort och kärnfullt.

Så här löd det:

"Personpresentationer är ofta rätt trist läsning, så låt oss få det här överstökat så fort det bara går.

Jag roade mig med att driva en liten blogg. En del av er har följt den, andra är helt nya inför mitt skrivande och min syn på hockey, men oavsett vilket är jag här nu. Jag flyttar kort och gott in bloggandet på Hockeysverige.se som tryoutande stand-in till allas vår underhållande bloggare med hjärtat i Örebro.

Det innebär att det blir en hel del division ett (med ett lite större fokus på söderserierna, men nu när det börjar dra ihop sig kommer jag täcka av även er norrut, jag lovar) och allsvenskan. Det blir analyser, åsikter och spekulationer. Helt objektivt blir det väl aldrig, men jag hänger mig inte åt något flaggviftande heller.

Resten kommer ni snabbt räkna ut själva.

Välkomna."

På den tiden såg verkligheten kring Hockeyettan ut på ett helt annat sätt. Serieupplägget var ett helt annat med sammanlagt 58 lag i ligan, någon intresseorganisation fanns inte och webbsändningar var långt ifrån vardag. Man fick vara glad om man kunde se någon match här och där.

Därifrån till där vi står idag har det hänt ofantligt mycket. Ligan har blivit så mycket mer proffsig. På gott och på ont.

Därmed inte sagt att den är jätteproffsig ens idag och det kanske också är det som är charmen med att bevaka den. Det är rock'n'roll, det händer saker precis hela tiden. Gärna på, men minst lika ofta utanför isen. Jag brukar lyfta just den där rock'n'roll-faktorn när jag (ofta) blir tillfrågad om varför jag är så intresserad av Hockeyettan.

Men hur som helst, bortsett från en fantastisk mängd underhållande (och förmodligen minst lika många bedrövliga) hockeymatcher har jag skrivit om domarstrejker, transferkaos, lånecirkus, licensregler och förbjudna övergångar. Bland väldigt mycket annat. Det finns alltid någon sten att vända på i missionen att skildra ligan för er och förhoppningsvis har jag även gjort någon sorts (liten) skillnad som opinionsbildare.

Dessutom har jag från första parkett haft ynnesten att bevittna rörligheten mellan landets andra- och tredjeliga från första parkett. Faktum är att åtta av de 14 lag som den här säsongen spelar i Hockeyallsvenskan har varit nere i Hockeyettan under den här tioårsperioden.

Då snackar jag om Tingsryd, Södertälje, Västerås, Björklöven, Vita Hästen, Karlskrona, Kristianstad och Västervik. Med tanke på att Almtuna var nere och vände några veckor innan IK Pantern havererade skulle den siffran kunnat friseras till nio.

De nuvarande ettangängen Troja/Ljungby och Borås har under perioden också spelat i Hockeyallsvenskan, men åkt ur. Borås rasade ju rent av hela vägen ner i division 3 innan de nådde botten och nu är tillbaka.

IK Pantern förresten, de tillhör en skara tillsammans med Sundsvall och Asplöven som under mina år i den här bloggen hunnit gå upp, i Sundsvall och Asplövens fall åka ur, och sedan även haverera ekonomiskt och försvinna från kartan. Väldigt trist.

Och haverierna i Hockeyettan har ju varit påfallande många. Jag ska inte ta upp plats med att lista alla gäng som åkt ur, men alldeles för många klubbar har fått problem med ekonomin eller av en eller annan anledning självmant tvingas lämna ligan. Jag tänker på föreningar som Järfälla, Härnösand, Clemensnäs, Ånge, Gnesta, Sundsvall, Asplöven, Varberg och Valbo. Då plockar jag bara några på rak arm fritt ur minnet, det finns säkert fler som jag glömmer.

Hur många inlägg det egentligen har blivit har jag ingen aning om, men jag antar att det är flera tusen. Mycket av historisk relevans har försvunnit då inlägg gått förlorade i samband med layout- och databas-skiften, det hinner ju bli ett par sådana under tio år.

Men några saker är helt säkert. Under de tio åren har Hockeysverige gjort en ofantlig resa från rebell till gigant, Hockeyettan har gjort en stor resa som liga och inte minst jag själv har utvecklats ofantligt och på något märkligt sätt kommit att bli i alla fall lite synonym med ligan. Det är ganska coolt när man blickar tillbaka på det.

Jag är full av ödmjukhet, snudd på förundran, att det under tio år funnits folk som mer eller mindre slaviskt velat läsa vad jag haft att förmedla. Det är riktigt häftigt och jag är väldigt tacksam för det.

Men vi kör väl ett tag till va?