• Publicerat 25 augusti, 2014
  • Skrivet av Uffe Bodin
  • 3 Kommentarer
Andreas Öhgren och Sebastian Lauritzen.Foto: http://instagram.com/pt_andreas

Gammaldags träning låg till grund för en del av Sebastian Lauritzens skadebekymmer. Den personlige tränaren Andreas Öhgren, som hjälpte Lauritzen till rätta, vet vad som måste förändras för att minska antalet skador.
– Man måste anpassa träningen efter varje spelares unika förutsättningar för att de ska få de resultat de behöver, säger han till hockeysverige.se.

”Vad är stark? Är det att ta 400 kilo i knäböj? Ja, det är väl en form av styrka, men hur bra är det för en hockeyspelare att träna så? Och vad gör det med ryggen och höfterna?”
Andreas Öhgren är full av åsikter, kunskap, tankar och frågor kring vad som är bra och dålig träning för hockeyspelare. I 17 år har han jobbat som personlig tränare efter att själv ha tvingats avbryta en hockeykarriär på grund av en allvarlig ryggskada. Nu jobbar han bland annat med NHL-spelare som Gabriel Landeskog, Johnny Oduya, Niklas Kronwall, Viktor Stålberg och flera andra svenska spelare.

Paradoxalt nog uppkom Öhgrens egna skadeproblem för att han i unga dagar hade tränat på fel sätt, enligt ”den gamla normen” där tunga lyft och böj var legio.
– Jag tog 220 kilo i djupa knäböj och var stark på det viset, men jag kände mig aldrig stark på isen. Jag fick diskbråck, tappade känseln i ena benet och fick hämtas med ambulans. Jag försökte rehaba i ett år innan jag la av, berättar han för hockeysverige.se.
– Nu har jag jobbat med det här i 17 år, men det tog mig faktiskt ett par år att inse att min kropp inte var byggd för att bli hockeyspelare, den var byggd för att bli tyngdlyftare eller långdistanslöpare. Jag var stark men alldeles för stel för att spela hockey som är en kaossport där man måste vara stark i alla moment och där rörligheten är bland det viktigaste man har.

”HAN HADE FULLT SJÅ ATT RÖRA SIG FRAMÅT”

Just rörlighet är en nyckel i den träning som Andreas Öhgren predikar. Djurgårdens Sebastian Lauritzen, som i en intervju med hockeysverige.se berättar hur hans egna skadeproblem hade en hel del med felaktig träning att göra, är ett bra exempel på vilken stor skillnad rörligheten kan göra.

Viktor Stålberg under ett av Andreas Öhgrens träningspass. Foto: http://instagram.com/pt_andreas

– Han hade fullt sjå att ens röra sig framåt när han kom till mig. Det fanns ingen rörelse över huvud taget i höfterna det var som om någon hade limmat ihop dem. Det var därför det varken fungerade med behandlingar eller operationer. Han behövde få upp rörligheten för att komma rätt, säger Öhgren om Lauritzen, som efter en sommar under hans vägledning känner sig starkare och rörligare än någonsin.

Skadebesvär som de Sebastian Lauritzen har dragits med i två år går att förebygga med rätt träning. Problemet inom svensk ishockey har länge varit att man kör kollektiv fysträning. Det gör att de personliga behoven inte tillgodoses.

”JAG LIDER MED FYSTRÄNARNA”

– Det viktigaste att ha i åtanke är att varje människa är unik och har unika behov när det kommer till träning. Ta två killar som Gabriel Landeskog och Patrick Cehlin, de har helt olika kroppsbyggnad, helt olika spelstil… ja, de är olika på alla sätt och vis. Då måste man anpassa träningen efter deras unika förutsättningar för att de ska få de resultat de behöver.

Samtidigt inser Andreas Öhgren att han på flera sätt har en stor fördel gentemot fystränare ute i landet eftersom han har mindre grupper av spelare.
– Jag lider med dem. De kommer in till varje pass med 25 olika individer där bara ett par stycken har drivet att bli bättre. Till och med när jag träffade Detroit Red Wings fystränare så pratade han om ”5-15-5-fenomenet”, alltså att det fanns fem spelare som verkligen var motiverade och körde fys för att bli bättre och utvecklas, 15 som gjorde vad de blev tillsagda och fem stycken som inte var intresserade. Då var det här ändå NHL-spelare och jag kan tänka mig att det är något liknande i SHL.
– För mig är det lättare. Jag har mindre grupper med högmotiverade spelare som jag kan jobba väldigt individuellt med och som jag aldrig behöver skrika på. För mig är det viktigt att varje pass, varje övning och varje repetition är utvecklande. Det skulle vara svårt om inte alla spelare var motiverade.

Andreas Öhgren säger att han ser fler och fler tendenser till att fysträningen i Sverige trots allt är på väg åt rätt håll.
– Det är mindre onda ljumskar och färre stela höfter och fler spelare som är svinstarka fast de inte har kört tunga knäböj hela sommaren. Det är ganska komplicerade grejer, men jäkligt kul när det ger resultat. Min största prio är att hålla grabbarna skadefria och jag tror att fler kommer att komma till insikt och ha den inställningen i framtiden.

3 thoughts on “Orörliga spelare i en rörlig sport: ”Träningen måste anpassas”

  1. Pingback: Meeting The Wall | Open Ice

  2. Pingback: Bra fysträning för hockeyspelare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *