Del 2: På jakt efter ishockeyns själ – Rögle BK och ishockeyns samhällsnytta

I en artikelserie kommer historikern och idrottsvetaren Tobias Stark, lektor vid Linnéuniversitetet i Växjö, att gräva ned sig i Rögle, dess hockeyhistoria och betydelse för Ängelholm som ort. Här är den andra delen i hans artikelserie:

KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA FÖRSTA DELEN I ARTIKELSERIEN

Det är tisdagen den 16 december 2014. Klockan är strax efter 11 på förmiddagen och jag går på Ängelholms gator för att insupa den lokala ishockeyatmosfären inför kvällen drabbning mellan Rögle BK och Malmö Redhawks, i Lindab arena. Även om det är strax före jul, och matchen ingår i den 33:e omgången av totalt 52 omgångar i HockeyAllsvenskans grundserie 2014/2015, andas inramningen allt annat än grå och trist serielunk. Malmö Redhakws-bloggen Hawkeye har till exempel precis publicerat ett talande inlägg, där kvällens tillställning betecknas som ”slaget om Skåne”. Samma dag har även Kvällspostens Johan ”Mr Madhawk” Svensson rapporterat att flera av Malmö Redhawks-spelarna kommit ihop sig på den senaste träningen i och med den stora anspänning de lever med inför det stundande mötet med ärkerivalerna från Ängelholm.
– Det skulle kunna hända vilken träning som helst. Men visst märker man att alla är lite hetare och fokuserade, konstaterar Malmö Redhawks lagkapten Henrik Hetta i en intervju med Svensson.

Även i Ängelholm går det närmast att ta på den laddade stämningen inför kvällens stekheta Skånederby. Till skillnad från i Malmö – där uppdämda aggressioner tycks spela olustiga spratt i Redhawkslägret – verkar Ängelholmsborna se fram emot drabbningen med större lust, något som i sin tur antagligen kan kopplas till Rögle BK:s traditionella ställning som ”kusinen från landet” i förhållande till Malmöishockeyn. Medan Malmö Redhawks har allt att förlora i en match som denna, råder snarare det omvända förhållandet för Rögle BK, skulle man lite tillspetsat kunna säga.
– Man märker på snacket i allmänhet, i sociala medier och i andra medier att det är något speciellt på gång. Alla har leenden på läpparna och ser fram emot matchen, sammanfattar Rögle BK:s Christopher Liljewall dagsläget för Linus Ahlin på Helsingborgs Dagblads sportsidor inför matchen.

När jag rör mig på Ängelholms gator är det över huvud taget svårt att inte höja på ögonbrynen inför Rögle BK:s starka ställning på orten. Var man än går hörs folk prata om kvällens batalj. Och om någon på orten mot all förmodan skulle ha missat att det vankas ishockey till kvällen kommer han eller hon nog snart att blir varse den saken. Var och varannan affärsinnehavare har nämligen hängt upp flaggor vid butiksingången som basunerar ut att Rögle BK har hemmamatch senare samma dag.

Jag väljer en av affärerna på måfå för att höra med personalen om deras förhållande till Rögle BK.
– Hur kommer det sig att ni hängt upp Rögle-flaggor utanför butiken? Har ni några personliga band till klubben, frågar jag de gladlynta expediterna i klädbutiken där jag gått in.
– Inte direkt! Att vi flaggar beror på att föreningen har gått runt bland handlarna och frågat om vi vill hänga upp fanorna när de har hemmamatch, säger de i mun på varandra och skrattar.

Gör det något för er egen verksamhet då, frågar jag. Lockar det fler kunder till butiken?
– Nej, inte alls, svara de eftertryckligt! Det är mer en kul grej, eftersom man vill ställa upp på bygden!

Foto: Bildbyrån/Petter Arvidsson

Uppslutningen bakom Rögle BK är uppenbarligen så pass stor på orten att även handlare utan egna vinstintressen eller personliga band till klubben tycker att det är självklart att slå ett slag för föreningen. Och detta då som en ren samhällsservice, eftersom Rögles väl och ve anses vara en fråga av allmänintresse för ortsbefolkningen. Under sådana förhållanden kan man lugnt konstatera att ishockeyn har en viktig funktion att fylla i samhället!

”DET ÄR DERBY I DAG – DÅ SPELAS DET MYCKET”

Foto: Tobias Stark

När idrottens samhällsnytta är uppe för granskning brukar annars frågan om idrotten bidrar till att genera extra intäkter till lokala företag eller ej vara ett återkommande tema. Under min rundvandring bland affärerna i Ängelholm står det snart klart för mig att Rögle BK visst hjälper till med att få de ekonomiska hjulen att rulla på orten. En som vittnar om den saken Robert Kristiansson, som driver en spelbutik i Ängelholms centrum.
– Märks det på affärerna att Rögle har en viktigt match ikväll, frågar jag honom när jag klivit in och presenterat mig i butiken.
– Ja, absolut! Det är derby idag, och då spelas det mycket, säger han.

Vem är bygdens store son då? Är det Kenny Jönsson?
– Ja, svarar Robert på nytt, fast denna gång med om möjligt än större tyngd i rösten. Jag tror nästan att Kenny är mer uppskattad i Ängelholm än vad Henrik Larsson är i grannkommunen Helsingborg, säger han innan jag tackar för mig och styr mina steg mot en närbelägen krog som just slagit upp dörrarna.

Väl framme vid bardisken träffar jag på bartendern Zacharias, som av en händelse visar sig vara bror till Dennis Everberg som nyligen lämnat Rögle BK för Colorado Avalanche.

En dag som denna märker ni stor skillnad på affärerna?
– Javisst, svarar han! Det är många som ringer och bokar bord för att de vet att Rögle spelar. Folk har faktiskt börjat komma hit allt oftare när laget har hemmamatcher, för här kan de dricka öl och se på ishockey i en lugnare och mysigare miljö.

Hur ser man på Rögle BK i Ängelholm i stort, skulle du säga?
– Jag tror att många känner en stolthet över klubben och dess historia, säger Zacharias efter att ha grubblat en liten stund.

Lojaliteten till fotbollslaget Ängelholms FF, då? Är den lika stor som ortsbefolkningen känner till Rögle BK, fråga jag?
– Nej, nej, svarar Zacharias nästan i munnen på mig.

Foto: Bildbyrån/Petter Arvidsson

”INTRESSET PÅVERKAS INTE AV OM LAGET SPELAR I SHL ELLER ALLSVENSKAN”

Ängelholms FF ligger visserligen i landets nästa högsta serie i fotboll – och spelar därmed på samma nivå som Rögle BK – men Ängelholms FF har inte en lika traditionstyngd och framgångsrik historia att luta sig mot. Därför går inte heller folk och tittar på fotboll i någon större utsträckning. Ängelholm är en ishockeystad, så är det bara!

Jag tackar Zacharias för pratstunden och styr kosan mot ett närbeläget fik där jag stämt träff med Daniel Rooth, som är sportchef på Helsingborgs Dagblad. Daniel har följt Rögle BK professionellt på extremt nära håll under drygt 15 års tid. Han om någon bör därför kunna ge perspektiv åt ishockeykulturen i Ängelholm.

Jag börjar med att höra mig för om Helsingborgs Dagblads Rögle-bevakning i allmänhet.
– Helsingborgs IF och Rögle BK är de två absolut största idrottsklubbar vi har här i nordvästra Skåne. Det innebär att resurserna fördelas därefter. HIF är väl den klubb vi lägger största resurser på, och Rögle är den klubb vi lägger näst störst resurser på och det är med bred marginal, förklarar Daniel.

Skulle du säga att er bevakning blivit mer intensiv när Rögle gått upp i högsta serien?
– Nej, det är det som är det intressanta! Under min yrkestid har jag varit med om att Rögle gått upp i och åkt ur SHL två gånger (2008/09-2009/10 och 2011/12-2012/13). Den samlade känslan är att intresset på orten inte påverkas särskilt mycket i någon riktning av att klubben flyttas upp eller ner i seriesystemet. Det är klart att man säljer fler biljetter och att det blir ett större riksintresse när klubben spelar i SHL, men intresset på orten påverkas inte så himla mycket. Det är i stället ganska konstant, är min känsla.

Men en dag som denna då, men ett viktigt derby mot Malmö Redhawks, stegras inte intresset då?
– Jo, det märker man absolut, konstaterar Daniel. Folk blir omättliga på något sätt, både innan och efter derbyn, men framför allt inför. Det finns ett jäkla behov av att få information inför ett derby. Däremot märker jag att när det går dåligt för Rögle då blir det mer jobb för mig. Med åren har jag kommit att bli väldigt förknippad med klubben, jag får prata väldigt mycket ishockey när jag är ute och går på stadens gator. Och när det går tungt för Rögle då är det många som söker upp mig för att lätta sitt hjärta. Jag brukar säga att jag får jobba som en terapeut med ishockeyinriktning när det går dåligt för Rögle, för då mår folk verkligen illa! Det känns som att de behöver en ventil att prata av sig och för många blir det då jag. Jag får väldigt många långa mail från folk som suttit på sin kammare och behöver skriva av sig, men det är sällan aggressivt.

Märker man något av detta på inramning i hallen under Rögle BK:s matcher?
– Jag skulle säga att stämningen i hallen har blivit sämre det senaste åren, men jag tror inte det har så mycket att göra med intresset. Intresset har inte mattats, men folk har idag fler sätt att följa ishockeyn på. För tio år sedan var du tvungen att vara i hallen om du ville följa Rögle BK. I dag kan du följa klubben via liverapportering, Twitter, streaming, Viasat osv. Det finns oändliga möjligheter. Jag vet många som är väldigt intresserade av Rögle BK och följer varje match, men som aldrig är i hallen. Så publiktrycket har minskat, men det finns fortfarande många höjdare. Ikväll kommer det till exempel att vara en fantastisk stämning i arenan. Publiksiffrorna kan ju påverkas. Går det väldigt dåligt kan det bli mindre folk i hallen, men jag upplever ändå att folk här står bakom sitt lag. Det är ytterst sällan man hör burop. Det är snarare så att i svåra tider knyter man näven i fickan. Det har varit många kraftsamlingar, när klubben kanske förlorat ett antal matcher i rad, då man mobiliserat 100-150 personer som gått ner till hallen under träningar tidiga lördagsförmiddagar för att gjuta mod i spelarna. Det är ganska typiskt för Rögle- supportrarna. Det är väldigt sällan det sker påhopp på spelare eller andra klubbföreträdare i form av hot eller krav på avgång.

Skulle du säga att de flesta Ängelholmsbor är stolta över Rögle BK eller finns det exempelvis fickor av fotbollssupportrar?
– Ja, de flesta är nog stolta över Rögle BK. Fickan av fotbollsfantaster är väldigt, väldigt liten. Publiksiffrorna på Ängelholms FF:s matcher är katastrofala. Fotbollslaget spelare egentligen på samma nivå, landets näst högsta serie, men Rögle BK har i regel fler åskådare på sina träningsmatcher än vad Ängelholms FF har under sina tävlingsmatcher. Sedan finns det ju en kategori människor som inte gillar Rögle, som tycker att klubben särbehandlas av kommunen och får för mycket pengar. ”Man kan väl ge till andra också, brottarklubbar osv, Rögle ska väl inte ha allt?”, den inställningen finns ju absolut. Den hör man framför allt när det bränner till och tas något beslut om hyresbidrag eller när kommunens pengar ska fördelas, då märker man av den falangen, men jag skulle säga at den är ganska liten. För de allra flesta är i grunden väldigt stolta över sitt lag.

Betyder det att man märker på ortsbefolkningen om Rögles dagsform är bra eller dålig, är man extra glada när de går bra och buttra när det går dåligt för laget?
– Ja, det gör det! Rögle är ett litet samhälle, där det inte händer så mycket som i större städer som exempelvis Helsingborg eller Malmö. Rögle blir därmed något som folk snackar om på jobbet, i skolan och på fritiden. Det märker jag som många förknippar med Rögle; det tog ett tag innan min fru kom på vad folk menar med frågan ”vad tror du om det nu, då?”. Den frågan får jag alltid när jag visar mig ute, och den förutsätter att man vet att det är Rögle det handlar om. Det finns de som inte rörs i ryggen av Rögles dagsform, men jag upplever att det finns väldigt många vars humör pendlar i takt med laget prestationer.

Om vi då ser till den publik som går på matcherna, vad karakteriserar den?
– Min känsla är att antalet tjejer har ökat, understryker Daniel. Jag reagerar alltid på det att är mycket, mycket fler tjejer i Lindab arena idag än det var för bara tio år sedan. Man byggde om Ängelholms ishall till Lindab Arena 2008, fram till dess hade man bara två damtoaletter i hela hallen. Det säger mycket om den ”grabbfest” det länge varit att gå på ishockey i Ängelholm, men det har förändrats – och det rejält. Man har öppnat upp med restauranger, man har breddat upptagningen och gjort det attraktivt även för tjejer att gå på ishockey. Genom ombyggnaden av loger och restaurangen har man också fått in en högre andel näringslivsfolk, men jag skulle ändå säga att den genomsnittlige ishockeybesökaren än idag är en knegare, en man som går på ishockey, tar sig en burgare, och snackar med sina polare. Dessutom är han väldigt intresserad av ishockey, det är alltså inte jippot i sig som drar.

Hur är det med den etniska mångfalden då, kan till exempel bröderna Bibic bidra till att ishockeyn blir mer populär hos den del av befolkningen i Ängelholm som har rötter utanför Sveriges gränser?
– Jag vet inte, funderar Daniel och lägger pannan i dubbla veck. Till att börja med är Ängelholm en stad med förhållandevis få invandrare, till skillnad från exempelvis Helsingborg, Landskrona och Malmö. Och på samma sätt är det väl i Lindab arena, de invandare som finns på orten har nog inte riktigt hittat fram till ishallen.

Hur är då uppbackningen från kommun och näringsliv? Har Rögle BK förhållandevis enkelt att skaffa sponsorer?
– Ja, det tror jag faktiskt, säger Daniel. Jag tror att Rögle ses som ett ganska starkt varumärke, och att man har varit ganska moderna i sitt tänk med att skapa nätverk för företagen; det handlar inte bara om att sätta in pengar på kontot och få en sponsorskylt på sargen, utan om att företagen ska få komma in i ett större sammanhang och bredda sitt eget kontaktnät. Under den senaste SHL säsongen 2012/13 omsatte Rögle BK över 100 miljoner kronor. När Rögle BK sedan trillade ner i HockeyAllsvenskan var det i stort sett endast SHL-klubbarnas TV-pengar som gick förlorad för klubben, sponsorintäkterna låg närmast kvar på samma nivå som tidigare. Det säger väldigt mycket om uppslutningen bakom Rögle BK i regionen, eftersom man då gått igenom en säsong med otaliga förluster och mycket negativ kritik.

Foto: Bildbyrån/Anders Bjurö

”TVÅ FÖRLORADE MATCHER OCH DET FATTAS FOLK I BÄNKRADERNA”

Med dessa ord ringande i öronen tackar jag Daniel för en stimulerande samtal och beger mig raskt till Lindab arena för att intervjua Rögle BK:s ordförande, Håkan Eriksson. Jag bestämmer mig för att gå ut hårt och inleder pratstunden med att be honom jämföra sina upplevelser av att styra Rögleskutan med sitt dagliga arbete som VD för ett stort energi- och bredbandsföretag.
– Som ordförande i Rögle BK kan jag visst dra nytta av mina erfarenheter som företagsledare, men det är ändå stor skillnad på uppdragen, konstaterar Håkan. I en verksamhet som Rögle BK händer det hela tiden mycket saker, och man blir hela tiden mycket påpassad. Många har åsikter om klubben, hur man sköter den, hur laget spelar och så vidare. Klubben är helt enkelt något som engagerar folk. Och det är ju därför man håller på med detta. Så det kan man väl säga att jag har haft nytta av mina ledarerfarenheter från näringslivet, men det är ju inte precis samma sak. Jag har ju inte 5000 aktieägare på jobbet, där är det mer styrelsen man samverkar med och man kör mer långsiktigt. I Rögle är det mycket snabbare puckar, två förlorade matcher och så fattas det folk i bänkraderna.

Återkopplingen är alltså mycket mer direkt i din roll som Rögle-ordförande?
– Mycket mer direkt! Både i positiv och negativ bemärkelse, men jag ska inte säga att det har varit mycket negativt. Jag har inte haft någon som hoppat på mig över huvud taget. Så är det inte, utan det är mer så här ”hur går det?”, ”får vi in den där kanadicken?” eller vad det nu kan vara.

Hur vill då Håkan beskriva Rögle BK:s betydelse för Ängelholm som ort?
– Den är väldigt stor, skrattar han. Men man ska inte överdriva den, tycker jag. För det handlar ändå ju bara om idrott. Men Rögle BK har en samlande funktion i regionen. Tittar man på klubbens sponsornätverk är det ju något som de flesta företag i bygden vill vara med i. För någorlunda stora företag i närområdet kan det till och med vara svårt att inte bidrag med något till Rögle. Sedan märker man ju att många barn- och ungdomar verkligen är intresserade av ishockey och tycker att Rögle BK är något alldeles speciell. Och det tror jag kommer från deras föräldrar och från omgivningen. Jag ser ju exempelvis på mina barnbarn, de vill nästan inget hellre än att ha en Rögle-keps osv.

Skulle du därmed säga att Rögle BK ger bra reklam åt Ängelholm?
– Japp, svarar Håkan lakoniskt! När man rör sig runt om i landet är det väldigt många som känner till Rögle BK och ”Pollenkungen” med mera. Ängelholm som stad är ju inte något jättestarkt varumärke. I princip alla svenskar vet ju däremot var Båstad ligger, men så är det ju inte med Ängelholm, trots att Ängelholms kommun är större än Båstad kommun. I och med att Rögle BK är från Ängelholm och att klubben figurerar flitigt i media och så vidare bidrar föreningen således till att marknadsföra orten runt om landet.

Klockan har nu hunnit bli strax före 17 och jag tackar Håkan för en givande pratstund innan jag dra mig tillbaka för att ladda batterierna inför det glödheta Skånederbyt. Tillsammans med 4 741 andra betalande åskådare i ett kokande Lindab arena ser jag sedan Malmö Redhawks gå segrande ur striden (4-3) efter att ha avgjort matchen på straffar. När slutsignalen ljudit och jag beger mig hemåt i natten tänker jag på Daniel Rooths ord från tidigare idag: ”det kommer att bli en fantastisk stämning”.

Visst hade han rätt alltid, den gode Daniel!

TOBIAS STARK

Tobias Stark är historiker och idrottsvetare vid Linnéuniversitetet i Växjö, där han forskar och undervisar om ishockeyns kulturhistoria.
Email: Tobias.Stark@Lnu.se
Twitter: Tobias_Stark

KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA FÖRSTA DELEN I ARTIKELSERIEN