Andreas ÖhgrenFoto: Ronnie Rönnkvist

År efter år är det han som hjälper de svenska NHL-stjärnorna att hålla igång under sommaren. I en intervju med hockeysverige.se berättar Andreas Öhgren om sitt jobb, och de största utmaningarna med att hjälpa de extremt vältränade hockeystjärnorna.
– 82 matcher är inte nyttigt för någon. Då kan vi inte göra dumma grejer på sommaren utan måste vara smarta och göra förebyggande grejer så man inte går sönder under säsongen, säger han.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Andreas Öhgren, 40, ligger bakom många av våra svenska NHL-spelares träningsprogram under sommaren. När hockeysverige.se slår sig ner med Öhgren på ett gym i Vasastan passerar killar som Niklas Kronwall, Jacob Josefson, Gabriel Landeskog, Rickard Rakell och Fredrik Claesson förbi. Killar som alla bygger upp sig under Andreas Öhgrens ledning inför en ny säsong i världens tuffaste liga.

Andreas Öhgren var även han elitspelare under framförallt 1990-talet då han bland annat spelade för Sundsvall/Timrå, tillsammans med bland andra Fredrik Modin, och Hammarby. Men en skada gjorde att han sadlade om och blev personlig tränare.
– Jag är en gammal Timråspelare från början och debuterade i deras A-lag när jag var 16 år. Efter det var jag ordinarie. Jag var nog ganska duktig och rätt lovande. Sedan började det här med hockeygymmet, hetsen att lyfta tungt och den typen av träning som man kanske inte gör så mycket idag.
– Det här gjorde att jag egentligen var konstant skadad och jag gjorde någonting som inte var bra. Jag trodde att man åkte för mycket skridskor i och med att man hade ont i ryggen och ljumskarna. Jag tänkte inte att det kunde vara fysträningen eftersom att den skulle man bara göra och alla gjorde samma sak.
– Jag gick till Bajen och då såg min pappa mig spela mot Södertälje i sista matchen. Då frågade han mig ”Hur ont har du egentligen?” Jag svarade att jag hade jäkligt ont, men jag undrade varför han frågade mig det. Han svarade då: ”Du kan inte åka skridskor i alla fall.”

Vid den här tiden hade Hammarby en före detta förbundskapten som tränare.
– Vi hade Hardy Nilsson då och jag sa till honom att det gjorde för ont så det funkade inte längre. Jag gjorde alla misstag man kan göra. Jag bet ihop och fortsatte att träna hårt. Efter det kom jag inte tillbaka eftersom ingen kunde fixa mig. Jag hade tre diskbråck och till slut kände jag heller inte av högerbenet, så det var jäkligt illa.
– När jag flyttade hit lärde jag känna en person som var personlig tränare. Det här med PT var inte så stort för 19 år sedan. Jag kände att det här kunde vara ett ganska skönt yrke, man kunde tjäna lite pengar samtidigt som jag kände många runt Stureplan. Jag fick träna en del Stureplanskändisar, men även vanliga kändisar och fick också ett ganska bra resultat. Samtidigt tänkte jag mycket på vad jag skulle göra med mitt liv. Jag kunde inte vara personlig tränare eftersom jag inte tyckte att det var något yrke.
– Nu gick det ganska bra och väldigt fort. Vid 2005 eller 2006 tränade jag Emma Andersson, alltså fru Zetterberg. Vid den här tiden hade jag lagat mig själv och var bra i min rygg. Jag hade hört att Henrik Zetterberg hade ont i ryggen så jag undrade om inte hon kunde skicka hit honom så jag kunde se vad man kunde göra. Jag kände igen symptomen från jag själv. Kunde jag fixa mig själv så kunde jag kanske fixa honom också.

zäta

Det här var också något som Andreas Öhgren lyckades med.
– Det här var ungefär en månad innan han skulle åka över till Detroit. Han blev symptomfri och efter det gjorde han poäng 19 matcher i rad, vann Stanley Cup, blev MVP och skrev ett nytt kontrakt, så det var en ganska bra säsong för honom.
– Det började gå lite rykten i hockeysverige då redan. Något år efter hjälpte jag Timo Pärssinen uppe i Timrå då han skulle sluta efter att han fått sitt fjärde diskbråck. Det stod i Expressen att karriären var över. Då var min gamla lagkapten i Timrå, Stefan Lindqvist, sportchef i Timrå. Jag ringde upp Stefan och bad honom ge mig en chans. Ska han ändå sluta så har ni ingenting att förlora på det.
– Pärssinen, ”Jonte” Hedström och Fredrik Hynning kom ner i oktober. Jag minns att jag sa till Pärssinen att han spelar innan jul. Han gjorde sedan comeback den 4:e december.

Det här var också inkörsporten till ett samarbete med Gabriel Landeskog.
– ”Gabbes” agent kom till mig i och med att han hade problem med ryggen när han var 16 år. Som han själv sa så tog det fem pass och efter det kände han inte av problemen något mer. Efter det har ryktet gått i hockeykretsar och jag har haft hand om grabbarna hela tiden.

Vad är det unika eller speciella i det sätt som du jobbar?
– Jag gick jättemånga utbildningar, även teoretiska, som sa att gör så här så funkar allting eller spänn inre magmusklerna så löser det alla ryggproblem. Det är inte så enkelt.
– Jag sprang på en professor i USA som sa att allt inte behöver beror på. Har du ont i ryggen och jag ont i ryggen så kan det bero på två olika anledningar. Jag köpte aldrig riktigt det här att man kan göra en grej så passar det hela världen. Då förstod jag att det här är jäkligt svårt och sedan dess har jag varit oerhört mycket i USA och studerat ren biomekanik, hur kroppen fungerar och rör sig. Jag har insett att det här är svårt och väldigt komplext. Inte ens i forskningen vet man hur det fungerar.
– Den här professorn brukar säga till oss som varit där borta mycket att han som forskat över 40 år på kroppens funktion förstår ungefär 10 procent av hur kroppen fungerar.

DSC_0045

Andreas Öhgren.

Drog du logiska slutsatser av det du kom fram till hos varje individ?
– Ja, precis. För mig var det så att har du ont i ryggen så kan det exempelvis bero på min vänsterfot. Varje steg jag tar innebär en snedbelastning i ryggen. Om jag då ligger på en bänk och bara får behandling för ryggen och inte för foten så kan jag ju inte heller bli bra i ryggen. Jag måste hitta orsaken till symptomen och inte bara behandla symptomen.
– Sedan har jag alltid tänkt att ska jag bli en jäkligt bra tränare måste jag veta hur man rehabiliterar. Med min bakgrund som tyngdlyftare/hockeyspelare så blev allting äntligen logiskt. Ju mer jag trodde på att kroppen ska röra sig på olika sätt ju lättare var det att förstå. Om man ser till sporten hockey så vet man aldrig vad som händer i nästa sekund. Då är det oerhört viktigt att man stärkt hela kroppen.
– Jag tycker om logik och följer naturens lagar. Vi har en gravitation och en kroppsmassa som trycker ner oss. Sedan har du en mark som möter allt det här. Då hände det olika reaktioner i kroppen beroende på vad du har för förutsättningar. Då måste vi också träna utefter dom förutsättningar man har.

Vilken sport påminner mest om hockeyn då det gäller användningen och slitaget av kroppen?
– Jag har haft halva alpina landslaget och jag känner att ju mer jag forskat om rörelseteknik och hur den ser ut så är det väldigt likt. Det är skena i isen och det är väldigt explosivt.
– Nu jobbar dom med kortare grejer eftersom slalomåkarna har tio race per säsong, alltså totalt 20 minuters tävling. Där skiljer det sig, men dom hinner få en väldig massa mjölksyra på det här åket ner och man måste återhämta sig fort inför andra åket. På så vis är det mycket som är lika jämfört med andra sporter.
– Annars tycker jag att dom flesta lagsporter som är explosiva är ganska lika. I grunden är fotboll, handboll och alla dom här sporterna intervallsporter som exploderar på ett ben. På så vis är grundförutsättningarna ganska lika.

Nu har du ett gäng hockeykillar nere i gymmet, är det lättare att träna dom i grupp med tanke på att dom är vana med lagidrott?
– Absolut! Dom älskar att vara i lag. Det blir mycket tävling och dom hetsar varandra. Dessutom har vi ledare som Kronwall och Landeskog som hela tiden går i bräschen. Det finns inte ett pass där dom inte går hundra. Även om vi kör i grupp så är dom är en halvtimme innan och gör sina individuella grejer. Sedan kan vi göra gruppgrejerna som alla gör ungefär likadant, men exempelvis Kronwall kör inte vissa övningar som 22-åringarna gör. Då får han lite andra instruktioner så det blir individuellt även fast det är i gruppen.
– Det är alltid fotboll innan och ”tvånuddsgrejena” och allt det här på uppvärmningarna. Det är mycket skratt och garv, vilket ger mycket extra energi det också. Det är trots allt hockeyn som killarna älskar. Då gäller det att få fysen så rolig som möjligt så att alla kör så hårt man kan. Man får lura killarna att tycka det är kul, säger Andreas Öhgren med ett leende.

1

Landeskog.

Vem är den tuffaste eller starkaste hockeykillen du tränat?
– Dom är starka på olika sätt. Gabbes kropp, han är en maskin i sig med tanke på hur han är byggd. Sedan har du Jacob Josefson som vi brukar kalla för Mr. 100 procent eftersom han är felfri i allt det han gör, men allihop är i en extremt bra form.
– Det man beundrar är deras fokus. Man förstår att dom är där dom är. Dom kommer hit varje dag med samma underbara humör och härliga inställning. Det är imponerande.

Vilken är din största utmaning i det jobbet?
– I och med att det bara går fortare och fortare där ute, speciellt i NHL där det går sjukt fort, så gäller det att försöka hålla dom här grabbarna skadefria. Att få höfterna att palla den här belastningen och ryggarna att hålla ihop. Hockey är inte nyttigt, speciellt inte i NHL. 82 matcher är inte nyttigt för någon. Då kan vi inte göra dumma grejer på sommaren utan måste vara smarta och göra förebyggande grejer så man inte går sönder under säsong. Det är vad som är det absolut svåraste, avslutar Andreas Öhgren.