”Vi hade kunnat gå till finalen och slagit ut Luleå – oavsett vad de säger”

Medan klubbar som Luleå, Djurgården, HV71 och Linköping har skaffat sig ekonomiska muskler att göra spektakulära värvningar kämpar AIK:s damverksamhet i bakvattnet. Lagets tränare Emelie Berggren ser både för- och nackdelar med utvecklingen.
– Det är jättekul att det kommer in mer pengar samtidigt som jag tycker att det här har smittat av sig lite på Damkronorna också. Där har det blivit lite ”Om inte jag får stipendium så har jag inte tid och råd att satsa på något OS”, säger Berggren till hockeysverige.se.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Emelie Berggren har tillbringat runt 17 säsonger i AIK. Hon har med andra ord sett damhockeyns utveckling i klubben, en utveckling som har gått både upp och ner. Efter säsongen 2013/14 slutade hon spela och efter att ha tränat damjuniorerna en säsong fick hon ta över klubbens Riksserielag förra säsongen. Till årets säsong är hon inte bara lagets tränare utan dessutom damansvarig i hela klubben.

Hockeysverige.se reste till Ritorp, AIK:s fäste på dam-, junior- och ungdomssidan. När vi slår oss ner för en intervju med ”Empa”, som hon kallas, i ishallens innandömen frågar vi först vad AIK som klubb betytt för henne.
– Klubben i sig har nog inte betytt så jättemycket i och med att vi alltid varit på vår egen kant. Men kommer man till AIK så känns det som att man blir kvar här. Det är många som varit här i många år. Det är lite mer än ”bara en klubb” som vilken annan som helst, säger Emelie Berggren och fortsätter:
– Det är väldigt mycket hjärta och själ i damhockeyn här. Utan det hade inte AIK:s damhockey funnits. Absolut inte så här länge i alla fall.

Du som har varit med i AIK under så pass många år, har du upplevt att det funnits motsättningar mot damhockeyns existens i klubben?
– Ja, absolut, konstant under hela tiden. Det har kommit och gått lite sportchefer som har stöttat oss, men mestadels har vi varit på vår kant och försökt att klara oss själva.
– Senaste åren har det lättat lite. Vi hade hand om vår egen ekonomi tidigare, men när Lars Ekholmer kom in i AIK blev det en förändring. Då hade vi någon i klubben som fattade att damhockeyn inte klarar sig utan hjälp, vi blir inte speciellt stora i alla fall. Vi behövde stöttning från klubben och han gick in och talade för oss. Det här var för runt tre år sedan, samtidigt som jag tog över damjuniorerna.

Lever det här kvar idag, har ni stöttning från klubben?
– Ja, det tycker jag eller rättare sagt det blir bättre och bättre. Nu är (Anders) Gozzi sportchef och han har definitivt blivit involverad. Han och jag jobbar mycket ihop. I och med att jag är damansvarig numera kan jag pusha på mycket mer också.
– Jag tycker att det är jätteroligt att Gozzi är med och han verkar fatta att damhockey inte bara är något vi ska ha utan att vi ska satsa på det också.

Lisa Hedengren. Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg 

LANDSLAGSFORWARDEN TAR PLATS I BÅSET: ”ÄR MED SÅ MYCKET HON KAN”

Emelie Berggren sitter alltså på två stolar kommande säsong. Dels som damansvarig och dels som tränare för klubbens lag i SDHL, det som tidigare kallades Riksserien.
– Nu finns det en titel för vad jag gör i alla fall. Förra säsongen var jag precis allting och hade ingen stöttning alls egentligen. Då var det lite luddigt från AIK:s håll också.
– Den här säsongen är vi fyra stycken som jobbar stenhårt och helhjärtat. Det är jag, Rickard Regnell (materialförvaltare och assisterande tränare) som varit med en tid och är en barndomskompis till mig, Irre Liljeblad som är från Black Ladies från början och som verkligen lägger ner hela sin själ i damerna och Lisa Hedengren, som även hon är assisterande tränare.

Hedengren är ett kapitel för sig. Den landslagsmeriterade forwarden har fortfarande problem med sviterna efter en hjärnskakning och berättade i vintras för hockeysverige.se om sin kamp för att återvända till isen.
– Lisa är med så mycket hon kan. Det är vi som får tala om för henne att ta en dag hemma, ta det lugnt så att hon pallar, säger Emelie Berggren.

Du slutade spela 2014, är det en stor skillnad på Riksserien (SDHL) i dag jämfört med då?
– Det tror jag absolut. Jag tror att hockeyn generellt sett börjar förändras lite i hur man spelar till, jag ska inte säga NHL-hockey men i alla fall, mer transatlantisk hockey. Ett mer böljande och chansaktigt spel.
– Så försökte vi spela förra säsongen och jag tycker att vi efter omständigheterna gjorde det bra. Jag är superimponerad. Jag tror också att vi hade kunnat gå till finalen och slagit ut Luleå – oavsett vad dom säger, för det var verkligen på gärdsgården här hemma.
– Den här säsongen har vi ett lite annorlunda lag. Vi har tappat ”Josse” Persson som verkligen var en bidragande orsak till att vi gick så bra förra säsongen. Nu tappar vi henne till just Luleå vilket känns surt.
– Jag tror att vår hockey blir lite annorlunda den här säsongen samtidigt som damhockeyn fortfarande tar väldigt stora steg i sin utveckling. Det blir tajtare i serien och fler lag är med och slåss om guldet, vilket är jätteroligt.

AIK tappar inte bara Josefine Hoeg Persson utan även Mikaela Ahlstrand (SDE) och målvaktstvåan bakom VM-målvakten Minatsu Murase, Sofia Reideborn (också SDE).
– Vi har i dag ytterligare en målvakt, men det är inte riktigt klar ännu så jag kan inte gå ut med något namn. Vi har tittat på några olika alternativ, folk som har varit inne och provat lite. I dag har vi en backupplats att erbjuda, men det är inte många som vill ha det.

Jessica Kollberg och Johanna Lagus. Foto: Ronnie Rönnkvist

”DEN TYPEN AV SPELARE VI HAR HOS OSS”

Två nya spelare är idag klara för AIK. Det handlar om Jessica Kollberg och Johanna Lagus som båda närmast kommer rån SDE Hockey.
– Kollberg är en superhårt arbetande, träningsvillig ung back. Hon har jättemycket potential och har varit med som reserv på lite olika russin- och elitcamper. Jag ser på hennes driv och toga att hon är en spelare som ska spela i AIK eftersom det är den typen av spelare vi har hos oss. Hon är även ganska smart, men precis som alla andra så måste hon jobba mer med ”skillsen” – skott, klubbteknik, skridskoåkning och så vidare.
– Johanna har varit här i AIK tidigare. Då stämde det inte riktigt, men nu är hon äldre och det har inte varit några konstigheter alls. Hon har siktet inställt på landslag, OS, VM och sådana grejer. Det tycker jag är en fantastisk egenskap hos en spelare. Johanna är jätteduktig och, precis som Jessica, så suger hon åt sig av allt det man säger. Hon har en tanke med vad hon vill göra hela tiden samtidigt som hon är smart. Det hon behöver göra är att spela med lite bättre spelare i ett lite högre tempo. Då kommer det blir superbra offensivt för oss.

Siktar ni på att ta in ytterligare spelare?
– Absolut, men vi får inte in så många eftersom vi inte har något att erbjuda. Det vi har att erbjuda i AIK är ett fantastiskt bra gäng och mycket bra träningar. Många drar sig för att komma till AIK för dom vet att vi tränar så pass hårt. Sedan har vi inte den ekonomin som många andra klubbar har. Det gäller även på herrsidan och killarnas juniorlag. I stället får vi lirka med lite andra grejer.
– Vi har kontaktat många spelare som tackat nej. Det första många spelare frågar ”vad får jag?”. Då blir jag ”förlåt, jag har ringt fel”, liksom.  Det var lite annorlunda när vi spelade.

Hur tänker du kring den utveckling som Djurgården, Luleå, Linköping och HV71 står för där det tycks finnas vissa ekonomiska muskler i bakgrunden?
– För det första tycker jag att det är jätteroligt att det börjar komma in pengar i damhockeyn. Att vi i AIK har hamnat lite vid sidan om då det gäller den biten är bara olyckligt.
– Sedan rynkar jag lite på näsan då Luleå säger att dom är ledande inom damhockeyn när dom bara funnits i två år. Jag blir mörkrädd. Återigen så tycker jag det är jättekul att det kommer in mer pengar samtidigt som jag tycker att det här har smittat av sig lite på Damkronorna också. Där har det blivit lite ”Om inte jag får stipendium så har jag inte tid och råd att satsa på något OS”.
– Kolla hur det var förr i tiden. Gunilla Andersson flyttar hem till en kompis, hyr ut sin lägenhet för att har råd att satsa på OS. Erika Holst får 6 000 kronor i månaden. Hyran var 4 000 kronor. Sedan hade hon 2 000 kronor att leva för och gick runt i landslagskläder eftersom hon inte hade några andra. Var finns det här idag?
– Det jag säger och tror är att vi kämpade för något annat än vad tjejerna gör i dag. Så känner jag i alla fall och det här tycker jag är jättetråkigt att den känslan tycks har försvunnit. Samtidigt tycker jag att det är mycket bättre nu då tjejerna får lite stöd och hjälp också.

AIK är ett av få ”svenska lag” i SDHL, hur tänker du kring det?
– Vi har, som sagt var, inte så mycket att erbjuda. Vi har en norsk spelare (Line Bialik) som vi nästan kan kalla svensk numera. Sedan hade vi Josefine från Danmark förra säsongen.
– Jag ska inte säga att jag enbart satsar på svensk damhockey, men det är ändå lite därför jag håller på. Självklart är AIK i mitt hjärta, men när ”Sumpans” (Sundbyberg) hockeygäng kommer hit och säger ”Hej, vi vill starta ett samarbete med er eftersom vi vill ha ett flicklag” då blir jag så att ”Självklart, vi ska bygga en jättestor flickverksamhet i Sumpan” och något som vi kan ha ett utbyte med. Jag vill att damhockeyn växer i Sverige samtidigt som den växer här i AIK.
– Sedan tycker jag att det är jättebra att man har utländska spelare för att krydda lite, men jag kan tycka att nio stycken är lite mycket. Men vill man ha nio utländska spelare så får man ha det.

Emelie Berggren hade gärna sett att ett par ytterligare utländska spelare skulle ansluta till AIK:s trupp den här säsongen.
– Ja, jag skulle definitivt velat ha en eller två och jag hade för allt i världen velat ha kvar ”Josse” (Josefine Persson). Hon är en fantastiskt bra människa och en jättebra spelare så det var jättetråkigt att hon lämnade AIK.

Vilka förväntningar ska vi ha på AIK kommande säsong?
– Vi kommer inte vika ner oss i alla fall. Det behöver man inte oroa sig för, säger Emelie Berggren med ett lätt leende och fortsätter:
– Går vi inte till slutspel så kommer vi vara superbesvikna. Slutspel är definitivt ett mål som vi har. Jag tror att vi även den här säsongen kommer att vara ett av dom bäst tränade lagen och vinna många tredjeperioder. Jag tror också att vi kan spela på fler den en här säsongen eftersom vi har ett jämnare utbud av spelare. Vi tagit bort några gnällspikar som satte käppar i hjulet.
– Jag gillar att ha lite förväntningar och vi kommer att vara med och fajtas på övre halvan.

Vilka kommer AIK slå i finalen?
– Jag säger som inför förra säsongen att jag jättegärna skulle vilja se AIK mot Djurgården i final eftersom det är sådant snack om att Stockholmshockeyn är på väg att försvinna. Men det är väl bara folk utanför Stockholm som säger det.