Tvingas lägga av – på grund av utmattningssyndrom: ”Har varit jävliga dagar då jag legat nedbäddad”

Ännu en spelare i SDHL tvingas sluta på grund av utmattningssyndrom. Nu är det Brynäs back Sara Jakobsson som avslutar karriären.
–  Det har varit två jävliga år, om man säger så, berättar hon för hockeysverige.se.

Häromdagen kunde ni läsa här på hockeysverige.se om Sundsvalls Beatrice Johansson som förra säsongen gick in i väggen. Det gick så långt att hon blev sjukskriven och tvingades att avsluta sin hockeysäsong. Hur det blir för henne nästa säsong är i dagsläget oklart.

Nu berättar ytterligare en spelare om att hon är i näst intill samma sits som Beatrice Johansson. Det handlar om Brynäs 26-åriga back Sara Jakobsson som idag meddelar att hon inte klarar av att fortsätta spela längre eftersom hon mått dåligt under en längre tid.
– Jag har haft två jättetuffa år psykiskt och mentalt samtidigt som jag har haft en lättare diagnos på utmattningssyndrom precis som ”Bea”. Jag tror inte att det har gått lika långt för mig som det gick för henne eftersom jag gick ner i tid i skolan, säger Sara Jakobsson med tårar i halsen till hockeysverige.se och fortsätter:
– Det har varit två jävliga år, om man säger så. Jag tänkte först inte spela den här säsongen men tänkte att om jag flyttade och bytte miljö… Det hjälpte inte direkt, men det blev bättre och är framförallt bättre nu än vad det har varit tidigare. Det går åt rätt håll, vilket är skönt.

Hur har du mått mitt i allt det här eftersom du utåt sett har känts som en positiv och utåtriktad person?
– Jag vet inte riktigt… Tjurskallig och tävlingsmänniska som jag är så har jag inte bett om hjälp. Istället har jag bara trummat på hela tiden. Det har varit jävliga dagar då jag har legat nedbäddad i sängen hela dagarna. Man tror väl inte det värsta heller när man ligger där utan säger till sig själv ”Karska upp dig och kör på igen”.
– Jag träffade Maria Rooth i somras på hennes hockeyskola och pratade med henne om det här. Hon sa åt mig att söka hjälp, vilket jag gjorde till slut. Någonstans där vände det, någon sa till mig att jag skulle ta hjälp helt enkelt.

Vad tror du har gjort att du hamnat i den här situationen?
– En stor del är att jag aldrig bad om hjälp. Jag vill gärna finnas där för att hjälpa andra men jag ber aldrig själv om hjälp…

Sara Jakobsson tystnar en lång stund och efter en tung suck och en del tårar fortsätter hon.
– Vi hade dessutom en bortgång i familjen (farfar) för två år sedan. Jag hanterade inte det utan gick bara förbi det och fortsatte lassa på mig en massa grejer. Jag pratade aldrig om det och ville inte förstå att det hade hänt. Det var då någonstans allt började och sedan har det rullat på.
– Frågade någon mig om det var bra så sa jag aldrig att det inte var bra. Jag sa hela tiden att det var bra och sedan försökte jag bara få dagarna att gå.

Hur ska man undvika att ni damhockeyspelare hamnar i samma situation som dig och Beatrice Johansson har gjort?
– Det jag har lärt mig är att man måste lyssna på sig själv. Alla är väldigt olika och klarar av saker olika. Vissa klarar kanske av min situation, men jag gjorde det inte.
– Det är viktigt att ta hjälp tidigt, men samtidigt vet jag hur svårt det var för mig att fråga om hjälp och sådana saker.

Sara och syster Maja.

Har HV 71 och Brynäs funnits där och stöttat dig under den här tuffa resan eller har inte dom heller vetat hur du mått?
– HV 71 visste inte om något. Då pratade jag inte ens med min familj om det. Ännu mindre klubben. Även fast jag inte sagt någonting så förstod människor runtomkring mig att jag mådde dåligt. Det har ju synts och märkts. Dessutom har jag syrran i HV 71 (Maja Jakobsson) så det är många som har frågat henne hur jag mått. Även om hon inte har svarat på hur jag mått så har hon vetat om att jag mått dåligt och inte varit den personen som jag varit tidigare.
– I Brynäs pratade jag med en i ledarstaben, Nanna (Jansson), som hjälpte mig. Hon har funnits där hela tiden. Ändå har jag inte bett om hjälp trots att jag vetat att det är folk runtomkring som finns där för mig. Jag har även pratat med laget om det så det har funnits folk i min närhet som vetat om det, vilket har varit skönt.

Inte nog med att den psykiska hälsan sviktat samtidigt har Sara Jakobsson haft problem med en höft som ska opereras under onsdagen.
– Ja, det har jag också haft vilket har blivit en del i allt det här. Det har gjort sitt och varit jobbigt eftersom jag inte har kunnat få ut vad jag vill på isen.

Nu väljer alltså Sara Jakobsson att sluta helt med hockeyn, ett beslut som har varit tungt för henne att ta.
– Jag har sagt att jag ska sluta nu, men sedan vet man aldrig om jag kan hålla mig borta från hockeyn i alla fall, säger Brynäsbacken med ett skratt och fortsätter:
– Jag måste först komma på fötterna igen och landa i det som har skett. Igår stod jag i Knektaparken när man skulle fira HV 71:s guld. Dom gjorde spelarpresentationer och killarna fick berätta lite hur dom kände. Vissa av spelarna grät och då stod jag också och grät eftersom jag kunde sätta mig in i vad dom kände och hade upplevt. Då kände jag att jag kanske aldrig kommer få känna en liknande känsla igen, säger hon med en röst som inte håller.
– Det är jättejobbigt…

Kommer du släppa hockeyn helt nu?
– Jag tror inte att jag kommer att vara med som ledare under närmsta tiden i alla fall. Nu vet jag inte vart jag kommer bo någonstans, men kommer jag bo i Jönköping så kommer jag utan tvekan ha säsongskort på damerna i alla fall eftersom syrran spelar där.
– Det kanske kommer bli räddningen, att jag får vara med vid sidan av och titta på, avslutar Sara Jakobsson.