Bernie NichollsFoto: Privat / Arkivbild

Han lirade powerplay med Wayne Gretzky och sköt 70 mål under en säsong. Ta del av historien om Bernie Nicholls.

Delstaten Ontario i Kanada har fostrat nästan overkligt många NHL-stjärnor. NHL, centerforwarden Bernie Nicholls, är inget undantag. Han föddes 1961 i den lilla staden Hailburton mellan Toronto och Ottawa. Men det var som Wayne Gretzkys högra hand i powerplay då de båda spelade för Los Angeles Kings han blev en superstjärna i NHL.
– Jag kommer antagligen från den minsta staden i hela Kanada och flyttade sedan en av dom största staden i USA skrattar Nicholls och fortsätter:
– I Hailburton, där jag är uppväxt, var det snö på vintrarna när vi spelade ishockey. När jag kom ner till L.A. så åkte man i kortbyxor till träningarna. Men jag kan inte säga annat än att jag hade en fantastiskt fin tid som spelare hemma i Hailburton. Det var också i Hailburton Huskies lag för spelare under femton år som jag en gång började med hockey.

Senare blev det Edmonton.

Ny klubbadress för Bernie Nicholls blev säsongen 1978/79 Kingston Canadiens i OHA där den tidigare NHL-spelaren Jim Morrison coachade. Som artonåring gjorde Nicholls sin första hela säsong i klubben och slutade på andra plats i lagets poängliga. Året därpå svarade Nicholls för hela 152 poäng och med det blev han lagets bästa spelare före Scott Howson.
– Det var en väldigt rolig tid i Kingston men framförallt hade vi ett väldigt bra lag den andra säsongen. Just kvaliteten på laget gjorde ju att det gick bra även för mig personligen.

Du draftades 1980 av Los Angeles Kings, men innan du blev etablerad i NHL fick du även spela i AHL för New Haven Nighthawks. Hur upplevde du den tiden?
– Att jag fick spela i New Haven ser jag bara som något väldigt positivt och viktigt för min fortsatta karriär. Jag fick väldigt mycket speltid och jag gjorde en hel del mål (41) vilket var nyttigt och vilket givetvis hjälpte till att ge mig chansen att komma upp till Los Angeles och NHL.

I New Haven Nighthawks hade du Don Perry som coach och han fick ta över rollen som coach i Los Angeles Kings mitt under säsongen då Parker MacDonald fick sparken. Hur mycket tror du det påverkade att du kom upp redan under första säsongen i New Haven till NHL?
– Jag tror att jag blev uppkallad till Kings för att jag var redo för spel i NHL. Jag blev lagets andrecenter på en gång och det tror jag inte påverkades av att jag hade Don Perry som coach.
– Don Perry var annars en väldigt bra coach. Men jag tycker nog att han var bättre lämpad för att coacha New Haven än vad han var för att coacha Los Angeles.

När jag läser igenom laguppställningen från din första säsong i Los Angeles Kings ser jag namn som
Dave Taylor, Charlie Simmer, Larry Murphy, Ian Turnbull och så vidare. Hur var det här steget att ta för dig in i NHL:s omklädningsrum och bli lagkamrat med de här stjärnorna?
– En av de absolut bästa sakerna med NHL är alla bra och stora människor du får träffa och spela tillsammans med. Det var inga problem alls för mig att lära känna de här killarna.
Jay Wells, Jimmy Fox, Mark Hardy, Charlie Huddy, Dave Taylor, Phil Sykes… det var bra vänner allihop och jag kan inte minnas att jag har haft några problem med någon spelare i något av lagen jag spelat i. Det skulle väl vara Tom Webster som jag hade som coach i Los Angeles i så fall. Han och jag drog inte jämt.
– Det var ju lite speciellt att spela i L.A. eftersom det kunde komma in kändisar i omklädningsrummet efter matcherna. Jag minns bland annat att Kurt Russell, Goldie Hawn och Sylvester Stallone varit nere och snackat hockey med oss vilket är coolt.

Arkivbild.

I Los Angeles spelade du bland annat med Anders Håkansson och Ulf Isaksson. Hur var dessa båda svenskar som lagkamrater?
– Anders och Ulf var bra killar. Jag har spelat med flera svenska spelare och jag tycker att alla har varit mycket bra lagkamrater och duktiga spelare.

Hur minns du din första match i NHL?
– Första matchen spelade jag i Calgary mot Flames och givetvis tyckte jag att det coolt att få den här chansen. Första säsongen var jag först uppe några matcher i Kings, men jag fick mest sitta bredvid och titta på och då skickades jag också ner till New Haven. Första målet gjorde jag på ”Chico” Resch när han vaktade målet för Colorado Rockies. Vi vann den matchen med 2-0 om jag inte minns fel och jag gjorde båda målen. Senare samma säsong gjorde jag faktiskt tre hattrick inom loppet av några matcher och på mina 22 NHL-matcher det året gjorde jag 32 poäng.

Säsongen 1983/84 får Bernie Nicholls sitt stora genombrott. För övrigt kom det att bli sista säsongen i samarbetet mellan coachen Don Perry och Nicholls. Mitt under säsongen får Perry sparken av ledningen i Los Angeles King och som ny coach tillsätts Roger Neilson.
– Det hade gått bättre och bättre för varje säsong och dom här 95 poängen som jag gjorde det året var en naturlig men givetvis väldigt rolig följd av min utveckling som spelare.

Wayne Gretzky, här i duell med Mario Lemieux.

Säsongen därpå anlände Wayne Gretzky till Los Angeles Kings och Bernie Nicholls fick mycket speltid med Gretzky i framförallt powerplay.
– Hela den säsongen var helt otrolig och jag gjorde 70 mål det året, vilket är otroligt bara det. Självklart hade Gretzky en stor inverkan på att det gick bra för mig. Men större delen av säsongen så spelade jag faktiskt som center mellan Luc Robitaille och Dave Taylor.
– En annan anledning till att det gick bra för mig var att vår coach, Robbie Ftorek, tjatade på mig att hela tiden skjuta. Så fort jag höll inne skottet och passade i stället skällde han på mig då jag kom ut till båset.

Hur var Wayne Gretzky som lagkapten?
– Wayne var en mycket bra kapten och allt han gjorde på isen var helt otroligt att få uppleva. Jag umgicks en hel del med Wayne under våra år tillsammans i Los Angeles och det enda negativa jag kan komma på om honom är att han hela tiden ville äta på McDonalds, något som jag avskydde, säger Nicholls med ett skratt.

I Rangers.

Det kunde inte undgå någon inom Los Angeles Kings organisation att Bernie Nicholls och coachen Tom Webster inte fungerade tillsammans. Webster var en tidigare forward med rutin som NHL spelare från bland annat Boston Bruins, Detroit Red Wings och California Golden Seals. Han hade dessutom varit lagkamrat med Leksandsbröderna Christer och Thommy Abrahamsson i WHA-laget New England Whalers. I mitten av säsongen havererade samarbetet och Nicholls såldes av Los Angeles till New York Rangers där Roger Neilson nu var coach.
– Jag blev först tradad till New York Rangers och sedan till Edmonton Oilers. Efter det spelade jag även för New Jersey Devils, Chicago Blackhawks och San José Sharks. I Chicago hade jag Darryl Sutter som coach och det var han som senare tog med mig till San José.
– Man kan alltid tycka olika saker om olika organisationer som du spelar för eller lag som du spelar i. Men då jag blev såld från Kings till Rangers hade jag just köpt hus i Los Angeles där vi precis flyttat in. Så det var ett ganska jobbigt uppbrott och mina bästa säsonger gjorde jag i Kings även om jag trivdes fantastiskt bra även i de andra organisationerna.
– När jag spelade i New York Rangers blev jag inblandad i en trejd till Edmonton Oilers för Mark Messier. Jag hade gärna stannat kvar i Rangers och spelat med Messier i stället.

Vid VM 1985 i Moskva skickar Kanada ett mycket slagkraftigt lag med förutom Ber
nie Nicholls även storstjärnor så som Larry Murphy, Scott Stevens, Dave Taylor, Steve Yzerman, Kevin Dineen, Ron Francis och framförallt den då blivande NHL- och världsstjärnan Mario Lemieux.
– Jag minns turneringen i Moskva mycket väl eftersom vi hade ett väldigt bra lag på plats som vann silver efter Tjeckoslovakien. Mario var ju också med i den turneringen och han var redan då helt otrolig. Det var faktiskt första och tyvärr även den sista gången som jag spelade tillsammans med honom.

Du kallas för ”Pumper Nicholls”, hur kommer det sig?
– Det var Bob Miller som började med det eftersom alltid var så glad då jag gjorde mål, skrattar Nicholls.

Många kritiserade dig för din ganska långsamma skridskoåkning, hur tog du emot den kritiken?
– Jag har sett många kvickare spelare än jag som inte lyckats speciellt bra. En annan som heller inte var så snabb på skridskorna var Luc Robitaille och han gjorde över femhundra mål i NHL. Det viktiga är att du ska veta hur du ska behandla pucken då du väl får den.

Numera bor du utanför Dallas i Texas, hur ser ditt liv ut i övrigt?
– Jag har ett mycket bra liv där jag spelar mycket golf men även försöker åka ut i naturen på jakt så ofta jag kommer åt.

Bernie Nicholls är pappa till tvillingarna Flynn och McKenna. Han hade också en son, Jack Jagger, som dog några dagar före sin ettårsdag 1993.

NHL-DRAFTEN 2017: