Filip Johansson.Foto: Ronnie Rönnkvist

Han spelade TV-pucken med de som är ett år äldre, redan debuterat i landslagssammanhang och hunnit med att träna med Leksands a-lag. Nu vill Filip Johansson ta nästa kliv i sin utveckling.
– Målet är att få en bra roll i J20 och försöka ta lite mer ansvar än förra säsongen. Kanske också att få chansen i A-laget, säger Johansson till hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Nu kommer nästa talang med förnamnet Filip fram via Leksands juniorled. Som bekant har klubben sedan tidigare fostrat Stanley Cup-finalisten Filip Forsberg, men nu är det förhoppningsvis dags för backen och tillika juniorlandslagsspelaren Filip Johansson, 17, att ta nästa kliv i sin utveckling.

Men Filip Johansson är inte mas från början. Han kommer från Fagersta i Västmanland, en bruksort som har fostrat spelare så som Tomas Sandström och hans bröder Mikael och Krister, Ulf Samuelsson, Mats Lööv, Henrik Nordfeldt, Sven Crabo, Kjell Andersson och inte minst nuvarande Tingsryds-tränaren Magnus Sundqvist.
— Det var på pappas sida som man har spelat hockey. Både pappa (Benny) och farfar (Kjell som spelade i högsta serien med Surahammar 1969/70 och Fagersta säsongen därpå) har spelat i Fagersta. Kompisarna gick också på hockeyskolan där. Sedan har mamma och morfar spelat bandy. Det var is-sporter som gällde och även jag har testat på bandy någon gång, men det blev hockey rätt fort, berättar Filip Johansson när hockeysverige.se träffar honom i blåsten utanför Tegera Arena samtidigt som just Filip Forsberg går förbi och hälsar som hastigast.
— Skridskor har jag åkt sedan jag var tre år. Sedan blev det hockeyskolan under fem år. Efter det tyckte jag att hockeyn var så kul att jag helt enkelt fortsatte.

HÖLL PÅ FRÖLUNDA UNDER UPPVÄXTEN

Däremot tycker han att hockeyintresset i Fagersta svalnat en del senaste åren.
— Tyvärr är inte hockeyintresset jättebra där nu. Min brorsas lag, han är 03:a, är det äldsta laget under A-laget. Det finns inga juniorlag eller någonting.
— Det ser likadant ut med bandyn och dom flesta sporterna i Fagersta. Det är ändå rätt många som fortfarande spelar innebandy där, men tyvärr är det inte många ungdomar som spelar hockey eller bandy.

Du är här i Leksand nu, men det är närmare till Västerås från Fagersta, vilket av lagen höll du på under uppväxten?
— När jag var lite var det faktiskt Frölunda. Det var för att min farbror bodde där nere. Däremot har mamma och speciellt morfar alltid varit leksingar. Jag var upp hit och såg på några matcher och har även gått på hockeyskola här, så jag har aldrig haft något emot Leksand.

Har det varit aktuellt för dig att flytta till Västerås?
— Nej, är man från Fagersta blir det inte Västerås. Det är vår fiende, säger den storväxta (187 cm) backen med ett leende och fortsätter:
— Västerås har aldrig funnit i mina tankar. Anledningen till att jag valde Leksand? Jag gick först till Avesta. Det här var säsongen innan 99:ornas TV-puck. I och med att jag spelade med Avesta tillhörde jag Dalarna vid TV-pucksuttagningarna.
— Jag var med i uttagningarna och hade inte alls väntat mig att komma med där, men det gjorde jag. Patrik Andersson, som är tränare här för J18, var även tränare för TV-pucklaget. Han tyckte att jag skulle komma upp hit och kolla hur det såg ut här. Sedan har det bara rullat på och efter den säsongen flyttade jag upp hit.


Foto: Bildbyrån/Robbin Norgren

SPELADE TV-PUCKEN ETT ÅR TIDIGARE

Filip Johansson, som är född 2000, gjorde redan under sin första säsong i TV-pucken, med spelarna födda 1999, mycket bra ifrån sig. Sedan dess har hans utvecklingskurva pekat rakt uppåt.
— Jag har blivit mer mogen i mitt spel och tar smartare beslut. Då tog jag mer risker och i dag är jag inte lika offensiv och bättre defensivt. Sedan bygger man på sig muskler och hela den biten.
När du säger mogna i spelet, vad innebär det i ditt spel?
— Det gäller att avväga situationer, om det är värt att följa med upp i anfallet eller inte. Förut gick jag på allt och såg en chans i allting, men det kanske inte alltid är så smart att göra det.

Har du fått ändra några detaljer i spelet sedan du klivit upp i Leksands J18-lag?
— Innan jag kom upp hit var det mycket att jag ville transportera pucken, att ta pucken och försöka åka igenom. Ju högre upp man kommer i serierna så går det inte att spela så. Det är snabba förstapass som gäller.
— Det här tycker jag också är den största skillnaden. Nu blir det automatiskt att jag spelar pucken. När jag spelade i Avesta vill jag ta pucken och åka själv och kanske slå ett pass i slutet, men det var sällan ett snabbt förstapass.

MÄKTIGT ATT DRA PÅ SIG LANDSLAGSTRÖJAN

Redan under sin första säsong i Leksand får Filip Johansson chansen till spel i U16-landslaget.
— Det hade jag heller inte förväntat mig, men det var väldigt kul. Jag var på regionscamperna och det kändes bra där. Sedan blev jag uttagen till elitcampen, vilket jag tyckte var skitkul. Det gick bra där också och sedan fick jag chansen i landslaget.

Hur var det att dra på sig landslagströjan?
— Det var riktigt mäktigt och jag känner samma stolthet varje gång jag får sätta på mig den. Jag var lite nervös i första matchen, vi mötte Finland tre matcher i Norrtälje, men nu har nervositeten släppt då jag spelar.

Kan du spela samma spel som du spelar med Leksands J18 när du är med i landslaget?
— Det är inte jättestor skillnad. I landslaget får man lite mer en roll, hur man ska spela och så vidare. I grunden ska jag göra mitt jobb och göra det jag är bra på.
— Största upplevelsen i landslaget måste jag säga var i World Under-17 Challenge i Kanada. Det var riktigt häftigt under finalen där. Den matchen var mäktig att få vara med om även om det kanske inte var den matchen som jag spelade som bäst. Det var en härlig känsla när slutsignalen gick och vi hade vunnit.
— Det var dessutom jättemycket publik, vilket jag inte var jättevan med. Det var ett bra tryck på läktaren och jag blev utbuad några gånger då jag tryckte ner någon kanadensare. Jag kommer ihåg att jag skickade ut pucken ur zonen och tittade upp på klockan och såg att det bara var en sekund kvar… Det var riktigt häftigt.

Är det den största upplevelsen du varit med om som hockeyspelare?
— Ja, det får jag nog säga att det är.

Filip Johansson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Nu är du uttagen till Ivan Hlinka Memorial 7-12 augusti, hur går dina tankar inför den turneringen?
— Det är russincamp om fyra veckor och sedan åker vi direkt ner till Ivan Hlinka. Det är dom bästa nationerna som är med så det ska bli jättekul. Vi ska göra det bästa för att komma långt och det skulle vara coolt att vinna även där. Den här säsongens mål är annars U18-VM.

Och vilka mål har du i Leksand kommande säsong?
— Här är målet att få en bra roll i J20 och försöka ta lite mer ansvar än förra säsongen. Kanske också att få chansen i A-laget, men det är ingen brådska egentligen. Att få mycket speltid är ändå det som är huvudsaken.

Fick du chansen att träna med A-laget redan förra säsongen?
— Ja, jag fick träna några gånger kring jul förra säsongen då dom hade lite skador. Nu under sommaren har jag inte varit med någonting under fysen.
— Det var verkligen skillnad jämfört med juniorhockeyn. Spelarna där är både större och starkare så jag fick väl någon knuff. Det är lite tuffare och ett helt annat spel, men det är bra att få känna på hur det är.

Det har just varit en NHL-draft för spelarna födda 1999. Nästa sommar är det spelare födda 2000 som ska draftas, hur går dina tankar inför det?
— Man vet aldrig hur lagen där tänker. Det är en dröm att draftas och att få chansen att spela i NHL, men det skulle till att börja med vara hur mäktigt som helst att draftas. Först ska jag göra en bra säsong. Sedan får vi se hur långt det räcker helt enkelt.