Vaclav Nedomansky.Foto: OPC

Få spelare från gamla Tjeckoslovakien har varit så populära i Sverige som Vaclav Nedomansky. Han kommer ursprungligen från Hodonin i det som idag är Tjeckien, men fick sitt genombrott i Slovan Bratislava.

Sin första VM-turnering gjorde Vaclav Nedomansky redan 1965 och sin sista 1974. Att det inte blev mer landslagsspel berodde på att han hade flytt från Tjeckoslovakien till Kanada på den tiden öst och väst befann sig i en kallsint konflikt.

Vi börjar med att skruva tillbaka klockan till augusti 1968. Då hade Warszawapakten med Sovjetunionen som dess stora härförare invaderat gatorna i Prag med stridsvagnar och närmare tvåhundratusen soldater för att slå tillbaka mot landets generalsekreterare Alexander Dubcek som hade infört flera demokratiska reformer i landet.
– Jag minns dom här dagarna i Prag mycket väl. Vi hade inlett försäsongsträningen den sommaren då det rapporterades om skottlossning på gatorna i Prag. Det var hemska dagar och jag såg både döda och svårt skadade människor på gatorna, en fruktansvärd tid.
– Matcherna mot Sovjet både 1969 och 1970 i VM var väldigt speciella. Speciellt då matcherna 1969 då vi vann båda mötena. Det var ju alltid ett nöje att slå Sovjet men just då var det en alldeles extra skön känsla, även om det alltid var tuffa matcher mellan oss. Svenska fansen var ju helt otroliga mot det tjeckiska landslaget och dom skrek verkligen på oss i dom här matcherna. Alla ville se oss vinna efter det som hade hänt i Prag.

Det sägs att det var ganska spänt mellan er och spelarna från Sovjet mellan matcherna just för den  här invasionen något år tidigare. Upplevde du också att det var på så vis?
– Ja, det var verkligen ”hard feelings” vid det här tillfället och invasionen hade gett oss en alldeles speciell motivation till det och för att slå Sovjet.

VÄRLDSMÄSTARE OCH AVHOPPARE

Vid VM i Prag 1972 vann Tjeckoslovakien guld efter att bara ha tappat en poäng under hela turneringen, vilket var mot Sovjet coachade av tidigare storspelaren Vsevolod Bobrov. Stor fältherre för det tjeckiska laget och lagets bästa poängplockare var Vaclav Nedomansky.
– Vi hade spelat OS i Sapporo tidigare den säsongen och kommit på tredje plats. När vi nu skulle spela VM på hemmaplan ville vi verkligen vinna guld. Vi hade byggt upp det här laget under sju åtta år och hade en bra balans både offensivt och defensivt. Man kan nog säga att vi var ganska kompletta som lag och därför lyckades vi hela vägen den här gången.
– Det här guldet var det första för Tjeckoslovakien på tjugotre år så jag kan lova att vi alla i Tjeckoslovakien firade det här guldet stort. Det var som ett långt party som aldrig ville ta slut ha ha…

Under sommaren 1974 skakas tjeckisk hockey av två mycket överraskande avhopp från öst till väst. Den ena var ZKL Brnos stjärna Richard Farda och den andra var Vaclav Nedomansky.

”SKULLE HAMNA I FÄNGELSE”

– Min flykt från Tjeckoslovakien var ganska dramatisk. Jag visste att jag skulle hamna i fängelse om jag skulle misslyckas med min flykt. Vi hade sagt att vi skulle på en semesterresa med bil till Schweiz och då vi väl kom fram dit så möttes vi upp av två managers från två olika lag. Det var en var från Toronto Toros och en från Atlanta Flames.
– Flykten gick ju bra och när jag väl kom till Kanada bestämde jag mig för spel i Toros eftersom dom hade lyckats signa storstjärnor så som Frank Mahovlich från Montreal Canadians och Paul Henderson från Toronto Maple Leafs. Vi hade ett väldigt bra lag där Billy Harris var coach och trots att vi bara var stadens andralag bakom Maple Leafs så hade vi över tiotusen åskådare i snitt på våra matcher.

Harris, tidigare svensk förbundskaptenen, avskedades innan Nedomanskys första säsong i WHA var över. Lagkamraten Bobby Leduc tog över tränarsysslan men Toros satsning första året slutade med ett sportsligt fiasko då laget föll mot San Diego Mariners redan i kvartsfinal. Men även ett ekonomiskt bakslag då klubben hade alldeles för höga lönekostnader.

De i Toronto som såg fram emot Nedomanskys entré i WHA blev inte besvikna. Trots att hans spel inte var på topp alla gånger så svarade han för 41 mål och 40 assist vilket gav honom en slutlig fjärde plats i WHA:s rookie liga efter Ulf ”Lill-Pröjsan” Nilsson, Anders Hedberg, båda i Winnipeg Jets, och Mike Rogers från Edmonton Oilers.

HAMNADE I NHL – SOM 33-ÅRING

Säsongen 1975/76 kom att bli Nedomanskys poängmässigt bästa under sina år som proffs i USA och Kanada. Han gjorde då 98 poäng och slutade totalt på elfte plats i WHA:s poängliga. Ett WHA som nu hade blivit en mindre europeisk koloni. Det var inte bara de båda tjeckerna Nedomansky och Farda som spelade i ligan. Där fanns även namn som Anders Hedberg, ”Lill-Pröjsan” Nilsson, Thommie Bergman, Lars-Erik Sjöberg, Christer Abris, Thommy Abrahamsson, Leif ”Honken” Holmqvist, Curt Larsson, Willy Lindström, Mats Lindh, Veli-Pekka Ketola, Pekka Rautakallio, Lauri Mononen, Juhani Tamminen och ”Hexi” Riihiranta vilket var i det närmaste sensationellt många och rösterna höjdes för ett stopp för att europeiska spelare inte skulle få flytta till NHL och WHA.

Toronto Toros kom sist i sin division den säsongen och för Nedomansky väntade flytt till Birmingham eftersom Toros ekonomi var körd i botten och organisationen var tvingad att säjas till andra ägare i en annan stad.
– Vi flyttade till Birmingham i Alabama men ekonomin var fortfarande väldigt dålig i organisationen och året därefter så såldes jag till Detroit Red Wings i NHL. Jag var över 33 år då och jag minns till och med datumet för min övergång, 15 november 1977.

Redan första säsongen i Detroit tog sig laget till slutspel. Men i kvartsfinalspelet blir Montreal Canadians med en storspelande Ken Dryden i mål för svåra och det blir respass med 4-1 i matcher. Montreal kom sedan att vinna hela Stanley Cup slutspelet efter en minnesvärd finalserie mot Boston Bruins.

Just säsongen 1977/78 blev Nedomanskys enda som avslutades med ett Stanley Cup slutspel trots att han stannade i klubben fram till och med 1982 då han köptes av New York Rangers.
– Jag hade många fina år i Detroit och där lärde jag känna både Thommie Bergman liksom ”Don” Labraaten och vi är fortfarande mycket goda vänner. När jag kom till New York Rangers så fick jag spela tillsammans med Anders Hedberg som också är en god vän till mig.
– Jag uppskattade tiden med Rangers väldigt mycket. Men redan i inledningen på säsongen så bad tidigare Rangers managern Emil Francis att jag skulle komma till St. Louis Blues för att spela en kortare tid. Jag blev bara i St. Louis under sex veckor innan jag återvände och avslutade säsongen i Rangers. Anledningen till att jag var där under så kort tid var främst att en annan stor svensk, ”Ulfie” Nilsson (Lill-Pröjsan), blev alvarligt skadad. Så då tog Rangers tillbaka mig för att jag skulle ta hans plats.

Hockeykortet är hämtat från O.P.C Kanada:s WHA serie 1975/76