Så blev bästa vännerna rivaler i 08-hockeyn: ”Om vi förlorar får jag höra det”

De spelade tillsammans i skånska Jonstorp och blev bästa vänner. Men när Elin Olovsson och Sofie Lundin flyttade vidare till Stockholm för att satsa på varsin SDHL-karriär hamnade de på varsin sida om fiendelinjen – Elin i AIK och Sofie i Djurgården.
– Vi visste att rivaliteten fanns, men inte att den var så här. Jag trodde inte att det skulle vara så mycket hat eller vad man ska kalla det för, säger Elin Olovsson till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
I AIK och Djurgården spelar flera av framtidens stjärnor i SDHL. Två av dom kommer från Skåne och har den gemensamma nämnaren att båda flyttade till Stockholm via hockeybyn Jonstorp. Lägg därtill att dom är bästa vänner.

Men trots de täta banden mellan Elin Olovsson, 18, från Landskrona och Sofie Lundin, 17, från Helsingborg, valde den ena spel i AIK och den andra i Djurgården.

Hockeysverige.se stämde träff med talangerna för att höra deras berättelse om hur de hamnade i Stockholm, men först och främst hur deras vägar korsades från första början.
– Fösta gången vi träffades var i Tyringe då vi hade samling med Skånelaget inför Stålbucklan, säger Lundin och Olovsson i munnen på varandra då hockeysverige.se träffar de båda på ett kafé i Gamla Stan.
Lundin:
– Jag har en kompis som kände din lillebror. Deras familjer umgicks och jag visste då att hon som sitter där känner min kompis. Efter det så umgicks vi och Elin var med mig hem redan första gången vi träffades. Då var vi runt tolv år. 

Varför dras alla hockeytjejer till just Jonstorp?
– Även fast man är tjej så får man en chans att spela där. Inte då bara med dom som är yngre utan även med dom som är i ens egen ålder, säger Elin Olovsson och fortsätter:
– Jag kände några där och dessutom är vi båda bra kompisar och att få spela med några jag känner var extra kul.
Lundin:
– Jag har spelat i Jonstorp sedan jag var liten. Jag var nog bara sex år då och det är inte heller så långt (25 km) från Helsingborg till Jonstorp.

Sofie Lundin. Foto: Ronnie Rönnkvist

IDOLEN HAR BETYTT MYCKET

En som satt sitt avtryck i damhockeyn i bland annat Jonstorp är tidigare förbundskaptenen Peter Elander.
Lundin:
– Jag har aldrig haft honom som tränare, men min jag och min familj har kontakt med honom. Jag har kört några extra timmar i ishallen under sommarhalvåret.
Olovsson:
– Jag vet inte om jag känner Peter väl, men jag vet ju mycket väl vem han är och har varit på hans camper som varit bra. Camperna har varit jätteutvecklande. Där jag fått ta del av hans tips och varit med på hans träningar vilket gett mig mycket.

Maria Rooth är en annan person som har betytt mycket för damhockeyn i Sverige och inte minst i Skåne. Dessutom har hon varit en förebild för dom båda skånetjejerna.
Lundin:
– Alla tjejer som spelar vet vem hon är och dessutom är hon en bra förebild eftersom hon har varit så pass bra. Sedan har jag även varit på hennes camp i Halmstad. När vi hade teori fick jag se allt ur en annan vinkel, hur det är att vara damhockeyspelare och inte bara hur det är att vara kill-hockeyspelare, vilket jag tyckte var bra.
Olovsson:
– Precis som Sofie säger så är det bra att ha en sådan förebild. Sedan har jag aldrig varit på hennes hockeycamp eller tidigare vetat vem hon var eftersom jag har varit isolerad i killarnas hockeyvärld. Det är nu på senare tid jag har upptäckt vem hon är, sett henne i Mästarnas Mästare och allt det där. Jag tycker också att det är kul att hon har sin camp nere i Halmstad så hon får ner lite tjejer dit som kan få se andra delar av landet.

HAR PAPPA PÅ PLATS I STOCKHOLM OFTA

Hur kommer det sig att ni båda har valt Stockholm?
– Eftersom mamma är från Stockholm så har jag släkt här uppe blev det en extra trigger för att jag skulle flytta upp hit, ta steget, röra på mig och söka hockeygymnasium. Det kändes bra då jag var uppe och provträna och jag fick erbjudande direkt av AIK, att jag skulle få en plats på hockeygymnasiet. Eftersom det kändes bra blev det att jag körde på det, säger Elin Olovsson.
Sofie Lundin fyller i:
– Min pappa är här upp och jobbar tre gånger i veckan. Han har en lägenhet ute i Solna och det är en trygghet att ha honom här. Sedan gillar jag Djurgården mycket, hur dom satsar på damhockey och att man ger både tjejer och killar samma förutsättningar. Dessutom kör jag ”HG” (hockeygymnasiet) med killarna och det här har gjort att jag trivs väldigt bra i Djurgården.

Nu spelar en av er i AIK och en i Djurgården, har ni aldrig pratat om att få spela tillsammans igen?
Olovsson:
– (Skratt) Jo, det har vi väl…
Lundin:
– Det hade varit kul. Vi spelade i samma kedja i Jonstorp. Sedan har vi spelat ihop lite i landslaget också, just före JVM. Vi spelade även tillsammans i Stålbucklan.

Hur mycket hinner ni båda umgås här i Stockholm?
– Ingenting nästan, skrattar både Olovsson och Lundin.
Olovsson:
– Det är några kvällar efter vi haft match som vi har ätit middag ihop, men det har inte blivit mer än så.

Elin Olovsson. Foto: Ronnie Rönnkvist

DERBYHETS: ”DET SMÄLLER LITE EXTRA”

Vad visste ni om rivaliteten mellan AIK och Djurgården innan ni flyttade upp?
– Vi visste att den fanns, men inte att den var så här. Jag trodde inte att det skulle vara så mycket hat eller vad man ska kalla det för, säger Olovsson.
– Man känner det extra mycket när vi spelar mot varandra. Det blir att man smäller på lite extra samtidigt som det blir lite mer efterslängar. Det ändå kul och att möta AIK är ändå dom roligaste matcherna. Sedan är det aldrig kul att förlora mot AIK. Nu vann vi senast (3–2 efter förlängning), men jag har ju andra kompisar i AIK också och är det så att vi förlorar så får jag höra det. Så det är bäst att vinna, säger Lundin med ett skratt.

Elin Olovsson flyttade upp till Stockholm och AIK inför säsongen 2015/16.
– Jag har utvecklats jättemycket. Speciellt genom HG som jag tycker är jättebra. Där få jag verkligen jobba med mina individuella ”skills”.
– Dessutom är det första gången jag får spela med damlag. Nu har jag fått komma in i det, lära mig hur det går till och fått känna på tempot.

Sofie Lundin spelade redan förra säsongen 16 matcher med Djurgården, men bodde då kvar i Helsingborg. Till den här säsongen har hon flyttat upp till Stockholm och har precis som Elin Olovsson utvecklats mycket.
– Även om jag inte varit här uppe så länge tycker jag ändå att jag har utvecklats och tagit lite mer plats på banan. Jag tycker det är en bra kombination att träna med både tjejerna och killarna eftersom det är så pass mycket högre tempo på killarnas träning. Du måste vara mycket snabbare i tanken då.
– I början av den här säsongen tog jag inte så mycket plats, men det känns som att jag tar mer plats nu. Sedan har jag skapat lägen, men jag har inte fått in puckarna, säger den 17-åriga forwarden som så här långt svarat för två mål och totalt fem poäng på 18 matcher.

”SKÖNT ATT VÅRA SKADADE SPELARE KOMMER TILLBAKA”

Hur har du jobbat för att just ta mer plats?
– Jag tror det handlar om självförtroende samtidigt som det alltid är svårt att komma in i SDHL och att ta en plats i laget. Nu har vi haft mycket skador i laget. Jag är center och det har gjort att vi gått mycket på bara två centrar så jag har fått mycket istid.
– Även om det har varit kul att spela mycket så är det skönt att många av våra skadade börjar komma tillbaka.

Nu har ni bott en tid i Stockholm, hur trivs ni här?
Lundin:
– Vi trivs bra. I början tänkte jag ”Hur ska jag klara av att ta mig runt med tunnelbanan”? Hemma var det en buss som går en gång i halvtimmen som jag fick hoppa på. Annars så cyklade jag. Men nu har jag kommit in i det mesta och det känns bra.

Vart hänger ni helst om det inte är hockey?
Olovsson:
– I lägenheten, haha…
Lundin:
– Ja, så är det. I dag bor jag med en i laget, Jessica Adolfsson, men jag flyttar i januari till en egen lägenhet, avslutar Sofie Lundin innan vi tar oss ut på i blåsten på Skeppsbron för att ta några bilder där man kan skymta Djurgården i bakgrunden och dessutom är det bara någon kilometer från Biblioteksgatan där AIK bildades. Gamla Stan och Skeppsbron känns med andra ord som neutral mark.