Den extremt otursförföljda målvakten: ”Kristallsjukan är det värsta jag har haft”

Han har haft körtelfeber, kristallsjukan, åkt på ett par hjärnskakningar och haft problem med både ljumskarna och höfterna. För hockeysverige.se berättar målvakten Viktor Scherrieble om sin fullständigt osannolika hockeyresa där han bland annat tog hjälp av Sanny Lindström.
– Den har varit tuff, riktigt tuff.

SÖDERTÄLJE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Viktor Scherrieble från Karlstad har nog haft den mest otursfyllda karriären av alla svenska målvakter. Givetvis finns det killar och tjejer som har och har haft det värre, men 22-åringen som nyligen varit på Try-out i Södertälje har verkligen varit otursförföljd under sin hockeyresa.

Hockeysverige.se reste till Scandic Hotell invid E4:an i Södertälje för att låta Scherrieble berätta om en av dom märkligaste resor man kan vara med om som idrottsman.
– Hur man uttalar mitt namn? ”Tjerrible”. Alla som jag träffar frågar om just det, säger Viktor Scherrieble med ett leende då vi slår oss ner i sofforna i hotellets entré bara timmen efter det att han fått beskedet att det inte blir någon fortsättning i SSK.
– Namnet är inte så jättevanligt och tyskt. Farfar är tysk, men han har varit bosatt i Sverige sedan han var 20 år. Han åkte hit för att jobba. Sedan träffande han min farmor som gick bort för några år sedan.

Har du själv någon koppling till Tyskland idag?
– Jag har släkt där, tremänningar, som jag håller lite kontakt med via internet. Annars är det inte så mycket förutom då jag spelade senaste två säsongerna i Österrike. Då var jag över till Tyskland några gången.
– Jag var aldrig till Stuttgart där min släkt bor i, men jag var över på den tyska sidan ibland eftersom det var så pass nära.

Scherrieble inledde alltså sin hockeykarriär i Färjestad, men resan fram till idag har inte varit helt enkel för honom.
– Den har varit tuff, riktigt tuff. Det började bra i unga år i Färjestad och med TV-pucken. Jag kom med i landslaget… (Scherrieble tystnar lite och suckar lätt innan han fortsätter):
– Det var i U17 allt egentligen började med dom riktiga skadorna. Det var allt från hjärnskakningar till olika sjukdomar. Jag har haft körtelfeber två gånger, fem hjärnskakningar, jag har varit borta för ljumskproblem, foten, brutit fingret, höfterna har jag opererat och sedan har jag haft problem med baksida lår som varit långvarigt.

Inte nog med det, han drabbades också av kristallsjukan som satte sig på hans balans och gjorde riktigt dålig.
– Kristallsjukan är det värsta jag har haft. Först trodde läkarna att det var en vanlig hjärnskakning, men en vecka senare föll jag bara ihop. Jag kunde inte stå på benen.

Du fick ett skott i tinningen, är det därifrån du fick kristallsjukan?
– Dom sa det. Från början hade jag huvudvärk och var sängliggande i stort sett hela tiden. En dag svartnade det bara. Jag fick jätteont i huvudet och föll ihop där hemma. Jag vart inlagd på sjukhus, men jag kommer inte ihåg någonting alls från den dagen.
– När jag vaknade upp tänkte jag gå på toaletten. När jag skulle ställa mig upp och gå så föll jag ihop igen. All balans var borta. Från början visste inte läkarna vad det var så dom gjorde mängder med tester och blodprover på mig.

Vilka tankar gick igenom ditt huvud då?
– Först tänkte jag väl om det var något fel med hjärna. Min farbror gick bort i hjärntumör så vi var lite oroliga att det skulle vara något sådant, men så var det inte.
– Fast egentligen tänkte jag inte så mycket utan ville egentligen bara veta vad det var. Hockeyn fick komma i andra hand då och jag fick verkligen en tankeställare, att det finns ett liv utanför det jag älskar.

Hade du körtelfeber två gånger?
– Läkarna trodde inte att man kunde ha det. Först fick jag en lite större på högersida och sedan en lite mildare på vänster sida. När jag fick den andra var jag bara borta tre veckor, så den var inte så allvarlig som den första.

Hur ser du tillbaka på den här tiden?
– Jag har blivit extremt mycket starkare mentalt och fått en annan syn på allting runtomkring, alltså på själva livet. Man får lov att tänka ett steg längre då man kommer till sådana här skador. Är det värt att riskera framtiden eller skulle jag ta ett steg tillbaka? Jag har trots allt bara en kropp och ett huvud.

Viktor Scherrieble har trots alla skador, sjukdomar och hjärnskakningar inte haft några tankar på att sluta spela.
– Så länge jag tagit mig tillbaka från rehaben så har det funkat. Jag känner inte av huvudet nu, men vissa saker har jag kanske fått som men. Det kan vara jobbigt för mig att vara på exempelvis stora konserter. När det blir extremt mycket folk på en liten yta så är det ingenting som passar mig just nu. Det är den biten som hämmar mig mest. Annars är allt fullt normalt.

Då var du borta nästan en hel säsong och du spelade inte heller förra säsongen efter att opererat höfterna, hur har det här påverkat dig som målvakt?
– Jag har alltid fått en väldigt bra hjälp hemifrån då jag fått skadorna. Familjen har alltid stöttat mig och har låtit mig själv bestämma om jag vill fortsätta eller ta ett steg tillbaka. Det tror jag har stärkt mig extremt mycket och hela tiden har jag velat komma tillbaka till hockeyn. Dessutom har Färjestad stöttat mig väldigt bra i allt det här.
– Erik (Granqvist, Scherriebles målvaktstränare) har också hela tiden stöttat mig. Dessutom har Mattias Häll, en läkare i Färjestad, hjälpt mig jättemycket just med det här att ta mig tillbaka efter hjärnskakningarna.
– Jag hade även kontakt med Sanny Lindström på telefon. Det var då precis då han hade lagt av på grund av sina huvudproblem. Han gav också mig goda råd.

Hur löd Sannys råd?
– Att jag ska tänka en extra gång innan jag gör något eftersom man bara har ett huvud.
– När jag sedan hade bestämt mig för att fortsätta var det bara att köra. Jag får inte bli rädd i situationerna så jag håller tillbaka eller vrider bort huvudet. Skulle jag känna mig rädd så skulle jag lägga av direkt.

Behövde Erik Granqvist anpassa ditt målvaktsspel utefter din hjärnskakningsproblematik?
– Förut var jag väldigt aggressiv mot puck och tryckte fram överkroppen och huvudet. När spelarna då kom nära så hade jag inte en chans att reagera och då fick jag också många smällar mot huvudet.
– Nu ändrade vi lite så jag spelade lite mer upprätt istället och mer aktivt med handskarna. Det har fungerat bra.

Hur mår du idag?
– Jag mår jättebra, säger den tidigare Färjestadsmålvakten med ett stort leende och fortsätter:
– Både huvud och kropp känns verkligen superbra. Efter höfterna har jag dessutom blivit mycket flexiblare och mer rörlig.

Det var förra säsongen, då han tillhörde Bergenzerwald som Viktor Scherrieble opererade båda höfterna och på grund av det stod över spel hela den säsongen.
– Det var beläggningar på höftkulorna. Man gick in och skrapade och sedan var det bara att börja om och bygga upp allt igen. Det är sex månaders rehab på en sådan skada så det tar tid att komma tillbaka. Då kände jag att det inte var värt att stressa på någonting för att få kanske en månad på is. Jag tog hellre lite längre rehab-tid och sedan försöka komma tillbaka till den här säsongen.

Scherrieble blev trots allt mästare i Österrike under sin första säsong i Bergenzerwald.
– Det var en häftig upplevelse samtidigt som det spelas en helt annan hockey där nere. Inte så mycket defensivt tänk. Utanför hockeyn var det otroligt bra. Jag bodde nästan i alptopparna, spelade i byn, bra väder, härlig läktarkultur och man är så nära fansen på något sätt eftersom man ibland till och med äter gemensam middag med dom.
– Att sedan få vinna ett mästerskap var stort såklart. Jag var i min bubbla då det var slutspel och ska jag vara helt ärlig så minns jag inte så mycket av matcherna (skratt). Vi fick ihop laget extremt bra i slutet så det gick vägen. Det var mäktig att vinna.

Nu missade du hela förra säsongen, har det varit svårt för dig att få kontrakt den här säsongen?
– Ja, så har det varit. Det är några som ville att jag skulle komma på try-out. Innan jag kom till Södertälje var jag i Huddinge. Huddinge var också proffsigt, men det funkade inte vid sidan av så jag valde att åka hem och vänta på något annat.
– Då fick jag den här möjligheten med Södertälje och jag kände att, absolut jag kör. Det har känts bra och jag har haft det jättebra här. Jag pratade med Mats (Pernhem) och han var nöjd med det jag presterade men man kunde inte ge mig den istid jag behövde. Han önskade mig lycka till i fortsättning och hoppades att jag snart skulle hitta ett lag att spela för den här säsongen.

Hur går då tankarna framåt?
– Nu gäller det att hitta något lag att spela för eftersom det är speltid jag behöver. Närmast blir det att köra på med mycket fys själv hemma i Karlstad och sedan kommer jag köra på is med Grums. Det är jättesnällt av dom att låta mig vara med där och köra.