Adam Larsson minns sin pappa Robert: ”Hade en självdistans som smittat av sig på mig”

Tillbaka i Edmonton efter sin fars begravning hemma i Sverige. Adam Larsson har upplevt de svartaste veckorna i sitt liv och befinner sig fortfarande i djup sorg. Men mitt i tragedin finner han styrka i minnen som pappa Robert lämnade efter sig.
– Har man det tufft vissa dagar får man försöka tänka på vad han skulle ha velat, säger Larsson till hockeysverige.se.

EDMONTON (HOCKEYSVERIGE.SE)
Adam Larsson har genomlidit de tuffaste veckorna i sitt liv. Sedan hans far Robert hastigt avled, 50 år gammal, i början av februari har Adam varit hem till Sverige två gånger om. Först för att sörja med familjen, sedan för att delta på begravningen som tog plats förra veckan.

I går kväll, lokal tid, var Larsson tillbaka i Edmonton och på måndagen klev han på is. Han kommer inte att spela nattens match mot Arizona Coyotes eftersom klubbledningen vill att han ska få chansen att komma in i rätt tidsrytm och få några träningar i kroppen efter den senaste tiden emotionella prövningar.

När hockeysverige.se träffar Adam Larsson efter matchvärmningen på måndagsförmiddagen är han glad över att vara tillbaka i Edmonton.
– Det är alltid skönt att komma hem, men samtidigt när det är under så tråkiga omständigheter…, säger han och tystnar för en stund.
– Här borta har jag min vardag. Hemma får man påminnelser om honom nästan vad man än gör. Här känns det lite lättare att koppla bort och fly från känslorna på något vis. Även den lilla tiden jag var här innan jag åkte tillbaka igen var bra för mig. En begravning tar fram många känslor och minnen. Det var två tuffa dagar jag hade där hemma, men det är skönt att vara här nu.

”ETT STORT HÅL JAG UPPLEVDE”

Robert Larsson var själv en duktig hockeyspelare i sin ungdom, draftades av Los Angeles Kings 1988 och gjorde mängder med säsonger i Skellefteå AIK:s A-lag – trots anbud från större klubbar. Efter sin egen karriär hjälpte han Adam och hans storebror Hampus med deras hockey och arbetade bland annat som juniortränare i Skellefteås organisation.

Adam Larsson säger att han påminner väldigt mycket om sin far.
– Han var lugn, hade en självdistans som smittat av sig på mig. Han var en kul kille som lämnade efter sig många fina och roliga minnen för mig och min familj.
– Han betydde väldigt mycket för mig som person, men också som hockeyspelare. Ända fram till sista dagen pratade vi ishockey varje dag. När jag spelade min första match efter att han var borta var det ett stort hål jag upplevde.

STÖD FRÅN OEL: ”VIKTIGT ATT MÅNGA HÖRDE AV SIG”

Det Adam Larsson hela tiden återkommer till är hur glad han är att ”hockeyfamiljen” slutit upp kring honom i dessa jobbiga tider. Det är framför allt lagkamraterna han syftar på, men även hockeyvänner utanför Oilers omklädningsrum.

En av dem är Oliver Ekman Larsson. Arizona Coyotes backstjärna förlorade själv sin mamma Annica efter en lång kamp mot cancern och är väl medveten om vad hans tidigare lagkamrat i juniorlandslaget går igenom just nu.
– Jag vet själv hur det var när jag var i den situationen. För mig var det viktigt att det var många som hörde av sig och sa att de fanns där för mig om jag behövde det, säger Ekman Larsson till hockeysverige.se.
– Jag hörde bara av mig till Adam, lät honom veta att jag tänker på honom och att jag är där för honom om han behöver någon att prata med. Det var precis det jag ville höra själv när jag befann mig där. De som jag snackade med var de som hade gått igenom något likadant och det hjälpte mig mest.

Adam Larsson finner styrka i stödet från människor runt omkring honom, men även i sin pappas ande och de värderingar han förmedlade under sin uppfostran av sonen.
– Har man det tufft vissa dagar får man försöka tänka på vad han skulle ha velat. Det är förmodligen något som kommer att göra en till en starkare person och en bättre människa.