42 år gammal – men Conny Strömberg ser inte slutet: ”Har minst ett år kvar i kroppen”

Sveriges mest omtalade veteran kämpar vidare. Just nu ligger Conny Strömberg visserligen sjuk, men annars är han och Västerås mitt uppe i jakten på en plats i nästa års upplaga av Hockeyallsvenskan. I en djupintervju med hockeysverige.se pratar 42-åringen om sin brokiga säsong, förhoppningarna om framtiden – och sin kritiserade skridskoåkning.
– Alla journalister och experter som skriver att jag är för långsam på skridskorna kan inte hockey, säger han bestämt.

En av våra mest mytomspunna hockeyspelare är utan tvekan Conny Strömberg. Idag är ångermanlänningen 42 år gammal, har hunnit ge ut en bok och spelat elithockey i åtta olika länder. Detta efter att ha debuterat i SHL med Modo som 23-åringen säsongen 1999/00 – samtidigt som bröderna Henrik och Daniel Sedin fick sina stora genombrott.

Med tanke på hans ålder är det lätt att invaggas i någon tro att han vid det här laget ska ha slutat spela, men icke. Conny Strömberg fortsätter att leverera. Den här säsongen inledde han med ett par månader i norska Lörenskog. Efter att inte ha erbjudits någon fortsättning där blev det spel i Hockeyallsvenskan med Västervik innan han slutligen klev ned i Hockeyettan för att försöka hjälpa Västerås att kliva uppåt i seriesystemet.
– Säsongen har varit lite upp och ner. Det gick bra för mig personligen i Lörenskog och jag låg etta i lagets poängliga. Jag hade skrivit på för tre månader för de var väl osäkra på om jag kunde spela eftersom jag är 42 år gammal, berättar Conny Strömberg från sjuksängen i Västerås efter att ha missat
–  Det blev skador i laget och Lörenskog tog in nya spelare under den tiden. När så mitt kontrakt gick ut var det för många utlänningar och då var det antagligen bäst ekonomiskt att låta mig söka en annan klubb.

FRUSTRATION. Conny Strömberg, här i ”diskussion” med Mattias Ritola, trivdes inte lika bra i Västervik under sin andra sejour i klubben. Foto: Bildbyrån/Daniel Eriksson

”BLEV OHARMONISK I SPELET”

Det var i november det blev klart att Strömberg skulle återvända till Västervik, som han representerade även i fjol. Klubben hade inför den här säsongen bytt tränare från Mattias Karlin till Roger Forsberg.
– Jag var jätteladdad på att få komma dit och spela med Victor Öhman och Danne Pettersson. Vi spelade tillsammans förra säsongen i februari/mars och hittade varandra otroligt bra. Vi gick nästan till ett playoff i bäst av tre matcher mot Karlskoga, men vi föll på ett plus eller minus mål.
– I alla fall tänkte jag att det var bra spelare att spela med Västervik. Men Victor Öhman hade varit skadad så det blev inte att jag spelade så mycket med honom eller i den kedjan. Då blev det heller inte att jag producerade så mycket som det var tänkt att jag skulle göra. Det fungerade inte i powerplay heller som det skulle göra. Samtidigt hade vi lite mer spets förra säsongen med bland andra Olle Liss som bidrog. Nu var inte han där längre.
– När jag inte gör poäng blir jag själv frustrerad. Då blev jag i stället oharmonisk i spelet och ännu sämre. Jag är väldigt beroende av att jag fungerar och mina poäng ramlar in. Är jag glad så spelar jag ännu bättre. Annars blir det lätt gnäll från det ena eller andra, att man ska spela på ett annat sätt och så vidare. Då blev det som det blev och vi kom till en punkt där vi båda var missnöjda. Då tänkte jag att det är lika bra att vi bryter här så letar jag efter en ny klubb.

Var det en stor förändring i Västervik den här säsongen jämfört med den förra med tanke på att klubben bytt tränare och så vidare?
– Det som skilde var att vi hade lite sämre offensiva forwards. Vi tappade (Mats) Fröshaug, Olle Liss och Fredric Andersson. Dessutom var inte jag med från början. Sedan var även Victor Öhman borta från början. Hans ljumskar har inte blivit bra så han har inte riktigt kommit i form under hela säsongen.
– Annars skiljer det inte så mycket i Hockeyallsvenskan. Förra säsongen kom vi trea i grundserien, men den här kom dom näst sist.

”JAG GILLAR FÄRGERNA GULT OCH SVART”

I stället för Västerviks IK bytte Strömberg lag till ett annat VIK, nämligen Västerås IK.
– Det var några klubbar som var intresserade. Bland annat något allsvenskt lag, men de drog sig ur på slutet och tog några andra spelare i stället.
– Sedan är det så att jag har min dotter i Arboga. När jag spelar i Västerås är det bara fem mil i mellan i stället för att det ska vara 30-40 mil. Då kan jag träffa henne oftare och det var avgörande.
– Jag hade även lite kontakt med Västerås i höstas när jag bytte till Västervik. Då var Västerås lite intresserade. Sedan känner jag staden eftersom jag har spelat här tidigare. Dessutom gillar jag färgerna gult och svart.

Gult och svart?
– Jag har ju spelat i både AIK och Västerås. Gult och svart är en bra kombination så det hjälpte till, skrattar Strömberg som så här långt har trivts väldigt bra i sin nygamla klubb.
– Det är ett bra hockeyintresse i stan. Det märks att det är en gammal elitserieklubb. Nu när det börjar bli matcher som gäller något så kommer det över 3 000 pers. Då är det otroligt roligt att spela. Även för mig som varit med länge. Det blir som en extra tändning samtidigt som jag vill visa upp mig och göra så bra som möjligt ifrån mig.
– Jag har bara positivt att säga om klubben. Den är otroligt proffsig för att vara i division 1.

Du har spelat i Hockeyallsvenskan till och från under senaste säsongerna, hur känner du att nivån på gruppen spelare i Västerås är förhållandevis?
– Klart att vissa grejer är lite sämre. Självklart ska det vara så eftersom vi spelar i division 1, men det skiljer i dag inte så mycket mellan ett bra division 1-lag och ett lag i Hockeyallsvenskan. Som hockeyn har blivit i dag så är det bara att åka skridskor, sätta press på motståndarna och spela defensivt.
– Det finns inte så många skickliga spelare i varje lag så det är svårt att hitta på någonting i Hockeyallsvenskan och division 1-hockeyn eftersom det är just så otroligt många skridskostarka lag som fokuserar på defensiven.
– För att kunna spela en offensiv hockey måste du ha en massa skickliga spelare med dig, men tyvärr finns det inte så många av dem i varje lag. Det är svårt att göra något fem mot fem så man måste ha ett bra powerplay för att lyckas och då gäller det också att ha bra spelare runt om sig.

CONNYS KLÄDER. Det har blivit en del olika tröjor för Strömberg på senare år.
Foto: Bildbyrån

”JAG ÄR INTE SÄMRE I DAG ÄN JAG VAR FÖR NÅGRA ÅR SEDAN”

Du sa själv att du är frustrerad över din prestation i Västervik, vilken nivå håller din hockey i dag?
– Jag har nog inte förändrats så mycket och är inte så mycket sämre i dag än vad jag var för några år sedan när jag var på min absoluta topp. Som jag sa så är man i mycket mer behov av medspelare i dag, men jag tycker ändå att jag håller en bra klass ännu. Jag försöker göra det jag är bra på helt enkelt.
– Det jag själv tycker att jag saknar är att jag skjuter för lite. Jag har ett hyfsat skott men jag passar för mycket. Jag har alltid velat sätta upp den som har bättre lägen än jag, men kanske är det så att alla spelare som jag spelat tillbaka till inte har den här riktiga avslutningspotentialen som dom bästa spelarna jag spelat med har haft och som bara smällt in pucken. Det finns färre och färre spelare i Hockeyallsvenskan och division 1 som kan trycka till den på samma sätt som dom som jag spelat med förut.

Är det här med att skjuta mer och så vidare något du hinner tänka på under matcherna?
– Jag vet vilka jag spelar med, vad de kan och jag tänker att dom kan göra mål ändå. Skulle jag skjuta mer så skulle jag kanske göra mer mål men lite mindre passningar.
– Sedan är det många som gnäller på min skridskoåkning, men rakt fram hänger jag med mer än väl…

Kan du utveckla det där med skridskoåkningen lite närmare?
– Alla journalister och experter som skriver att jag är för långsam på skridskorna kan inte hockey. Rakt fram, mina första tre skär är över medelklass, vilket jag alltid har sagt. Ändå är det ett alltid ett jäkla tjat om hur min skridskoåkning är.
– Jag står ofta still och spelar powerplay vilket gör att folk tror att jag inte kan åka skridskor. Men det är då jag har chans att utnyttja mitt spel eftersom jag då inte behöver åka skridskor utan det handlar bara om att sätta passningar.
– Det har alltid blivit en rolig ”snackis” att jag inte kan åka skridskor, men jag kollade på klipp från 1998 och jag var inget snabbare då än vad jag är nu. Det där snacket om min skridskoåkning är jag ganska trött på nu.

Finns det någon från Örnsköldsvik som inte kan åka skridskor?
– (Skratt) Om vi lägger upp min skridskoåkning på en skala ett till fem så har jag alltid fått en stark etta av dom flesta journalister och vissa experter som inte är tillräckligt kunniga.

Vad skulle du sätta dig själv på den skalan?
– Rakt fram, tre plus.

”GÅR INTE ATT TJÄNA PENGAR I HOCKEYALLSVENSKAN”

Conny Strömberg har kontrakt med Västerås säsongen ut, men 42-åringen har inga planer på att sluta spela efter den här säsongen.
– Om vi lyckas gå upp, vilket är mitt mål, då hoppas jag att få stanna och spela kvar i Västerås. Jag trivs bra och känner att jag har minst ett år kvar i kroppen, kanske två. Med rätt förutsättningar och med bra medspelare i både powerplay och fem mot fem kan jag leverera en säsong till i Hockeyallsvenskan.
– Samtidigt är det spelarna runt omkring mig som är det absolut viktigaste. Pengarna är inte en lika stor sak eftersom jag vet att det inte går att tjäna några pengar i Hockeyallsvenskan längre. Jag spelar för jag tycker det är roligt och älskar sporten. Sedan vill jag självklart bidra med någonting, vilket jag alltid har gjort och vill göra så länge jag spelar.

Om du blickar tillbaka på alla klubbar och länder du spelat i, vart har det varit roligast?
– Det är många ställen som det har varit roligt att spela på. Jag har många roliga minnen från Jesenice i Slovenien när vi spelade i österrikiska ligan. Även om jag inte fick alla mina pengar där – de är skyldig mig 35 000 euro – så tycker jag det var väldigt roligt och trevligt att spela i det landet. Det var två mil till Italien och två mil till Österrike samtidigt som det var väldigt fint med Alperna och allt det där.
– Örebro är favoritstället i Sverige. Jag var där när vi hade framgångsrika säsonger och jag fick avsluta med att gå upp. Vi hade en fruktad lina där (med Henrik Löwdahl och Johan Wiklander) ett tag och vi visste vad vi gjorde. Dessutom hade vi samma tränare (Peter Andersson) under många år så vi bara matade på. Det var en otroligt rolig och tiden i Örebro kommer vara ett minne för livet, avslutar Conny Strömberg som på grund av sjukdom inte är säker på om han kommer att spela i kvällens match mot Troja.