Wictor RagnewallFoto: Bildbyrån

I par med Johannes Jönsson tog han för två år sedan Tingsryd till oanade höjder i Hockeyallsvenskan och det hela ledde till allsvensk final mot AIK. Sen bytte Wictor Ragnewall klubb till Oskarshamn. Men där blev det inte riktigt som det var tänkt och målvakten berättar för hockeysverige.se att han var trött på hockeyn när den senaste säsongen var slut. 
— Som spelare blir du bara bedömd efter resultat, både av tränare, supportrar och media. Men det är så mycket mer än bara det. Så är det bara.

Vill man ägna sig åt liknelser så kan man säga att Troja och Wictor Ragnewall på förhand är en ”match made in heaven”. Bägge parter går på något vis in i ett omstartsår. Troja efter sin degradering ur Hockeyallsvenskan och Wictor Ragnewall efter sina två säsonger i Oskarshamn som kanske inte riktigt blev som förväntat.

— Det är svårt att sätta ord på det, för jag tycker att jag ÄR en bättre målvakt nu och BLEV en mycket bättre målvakt under tiden i Oskarshamn. Men jag fick inte riktigt betalt för jobbet kan man säga. Tyckte jag själv, berättar 25-åringen för hockeysverige.se och fortsätter:
— Jag tycker jag lämnar Oskarshamn som en bättre målvakt än vad jag kom dit som. Det gäller på flera plan. Som människa, man blev äldre och mognare. Men också fysiskt och hockeymässigt.

Wictor Ragnewall.

Målvakten med Fotskäl som moderklubb fick sitt genombrott på allsvensk nivå för två säsonger sedan i Tingsryd när han i par med Johannes Jönsson tog nykomlingen ända till allsvensk final där dock AIK blev för svåra. I playoff mot Leksand om en plats i direktkvalet föll man också. Det till trots var det en succésäsong för smålänningarna och Ragnewall hade finfin statistik med 1,78 insläppta mål per match och 93,4 i räddningsprocent på de 22 matcher han fick förtroendet i grundserien.
— Det är kul när man ser tillbaka på det. Jag kunde hålla nollan på onsdagskvällen och allt kändes bra och var frid och fröjd. Ändå stod Johannes två dagar senare. Men det gick ju bra för oss båda och laget, så det var ju fantastiskt på så vis.

ERBJÖDS EN STÖRRE ROLL

Efter säsongen hade Ragnewall en del erbjudanden från andra allsvenska klubbar att ta ställning till. Fattas bara annat, den säsongen var hans andra starka i rad. Han var nämligen högst bidragande till att plocka upp Tingsryd från Hockeyettan säsongen innan.

Varför lämnade du Tingsryd?
— Det var väl mest för att jag hade varit där fyra säsonger. Jag hade även andra erbjudanden efter den säsongen och kände att ”det kanske är nu jag ska ta chansen och byta miljö”. Faktum var ju att Johannes skulle vara kvar, han hade ju egentligen tvåårskontrakt. Jag kände att om jag kunde få en större roll i ett annat lag, vilket jag blev erbjuden, så ville jag testa det.
— Det har jag gjort nu och jag ångrar inte det heller.

Första säsongen i Oskarshamn hade han Erik Källgren som parhäst och det var Ragnewall som fick förtroendet flest gånger. Den här säsongen blev det lite annorlunda. En bra början förbyttes mot ett sämre slut.
— Det var väl på väg att gå åt andra hållet, och sen slutade det som det gjorde nu, det…det blev en nivå ner istället. Så små marginaler var det, berättar han.

”SKÖNT NÄR SÄSONGEN VAR SLUT”

Även den här säsongen fick Ragnewall vakta målet flest gånger. Men mot slutet fick han stå åt sidan när Christoffer Rifalk kom in i laget. Ragnewall beskriver att han inte var så glad i hockey den sista tiden i Oskarshamn.
— Det var rätt så skönt när säsongen tog slut och man fick komma hem och landa lite i sig själv och ungås med nära och kära istället.

Hem är Skene i Västergötland och det var i den lokala klubben Fotskäls HC som målvakten tog sina första skär innan karriären gick vidare i Hanhals, Borås, Nittotrp, Frölundas juniorverksamhet och sedermera Tingsryd.

Att du kände att det inte gick åt rätt håll i Oskarshamn, var det det som tog död lite på motivationen?
— Lite kanske. Det är svårt att säga. När man börjar en säsong bra och allt känns frid och fröjd, man får lite morötter från andra håll och man börjar känna sig riktigt på g, sen vänder det så tvärt som det gjorde där…vi hade en tung period runt jul med mycket spelaromsättning, resultaten gick emot och vi släppte in mycket mål. Plötsligt så blev det mer oroligt för både mig och laget. Efter det så omsattes det mer spelare och bland annat två målvakter till och jag fick stå åt sidan. Där någonstans tappade man väl lite motivation just där och då, för det hade varit lite liknande scenario året innan också tyckte jag.
— Så det var oturligt med så otroligt små marginaler.
— Det handlar om skills, men skallen måste man ha med sig i ishockey, så är det bara, och det är där någonstans jag känner att det ska bli skönt nu att byta miljö och komma till en ny utmaning.

EFTERLYSER MENTAL COACH

Jag tänkte på det här med att man måste ha med sig skallen, finns det stöttning att få på allsvensk nivå? Jag menar målvakt är ju en jäkligt utsatt position.
— Nej, jag tycker inte det, inte på professionellt vis. Det handlar väl mer om att man bygger upp en bra relation med målvaktstränaren som är där för målvakternas skull. Med honom kan man kanske diskutera lite och vända sig lite extra till. Men det är ju ändå en ledare som har en relation till de andra också. Så det blir ju inte riktigt helt avgränsat eller vad man ska kalla det.
— Men det finns ingen professionell mental coach så, det får man nog lösa på egen hand i så fall på den här nivån.

Jag vet att exempelvis HV71 har en mental coach. Skulle du tycka att det vore en bra grej att man hade sånt i allsvenskan också?
— Absolut. Det tror jag inte är fel oavsett vad du än håller på med. Allting handlar ju om pengar och det är ingenting jag skulle kräva av någon förening. Men jag tror absolut att det är nyttigt att jobba med den biten, för det är en stor grej i det hela.
— Som spelare blir du bara bedömd efter resultat, både av tränare, supportrar och media. Men det är så mycket mer än bara det. Så är det bara.

Hade du tankar på att lägga av?
— Nej, det hade jag faktiskt inte. Men jag ville heller inte spela så att det blir någon belastning, utan jag ville ha motivationen och glädjen.

Foto: Bildbyrån

PÅ VÄG TILLBAKA

Sedan Wictor Ragnewall kom hem till Skene så har han jobbat på en förskola/fritids.
— Så jag har lite att stå i, säger han och fortsätter:
— Men det är jätteroligt faktiskt att göra något man inte gör normalt sett.

Sakta men säkert har också motivationen och lusten till ishockey kommit tillbaka. Han beskriver en tid efter säsongen där han knappt pratade vare sig om hockey eller med sin agent.
— Motivation och glädje till vad man gör är viktigare än vilken serietillhörighet man har. Jag känner att det är på väg tillbaka nu, det är bara maj månad än så länge och det känns som jag tagit ett bra beslut.

Hur kommer det sig att det blev Troja till nästa säsong?
— Det fanns vissa alternativ, men jag sa nej eftersom jag ville att det skulle kännas rätt, att man känner framför allt själv att ”fan, det där vill jag göra”. För man har ett stort ansvar gentemot klubb, lagkamrater, supportrar och sponsorer. Alltså, man måste verkligen vilja det man gör.
— När Troja tog kontakten där så gick det väldigt snabbt faktiskt, bara ett par dagar. Jag pratade med deras sportchef, (Daniel) Håkansson, och han sa det jag ville höra och det kändes väldigt bra.

Vad ville du höra?
— Utan att gå in på det exakt. Jag kommer från, enligt mig, en professionell nivå. Jag har ändå spelat hockey och kunnat leva på det. Jag tycker att jag är en professionell ishockeyspelare och då kräver jag att man har ambitioner, vill träna bra och ha en bra standard varje dag.
— Jag vill inte känna att det är ett nedköp, utan jag vill komma till en förening som har ambitioner. Jag pratade med honom och då kändes det helt rätt.