Joakim LilliehöökFoto: Ronnie Rönnkvist samt Bildbyrån

Det blir allt vanligare att ta den långa vägen till SHL. En av många i raden att komma till finrummet via Hockeyettan är Joakim Lilliehöök – som började blomma ut under tiden i Arboga.
–  När jag kom till Arboga fick jag flytta hemifrån och ta ett kliv socialt. I hockeyn blev det att jag fick en stor och fri roll som verkligen gjorde att jag utvecklades, berättar han för hockeysverige.se.

ENEBYBERG (HOCKEYSVERIGE.SE)

Moras Joakim Lilliehööks förra säsong var ganska tuff efter att han tidigt fått en hjärnskakning. Det blev ändå 14 matcher i SHL, men framförallt fick han vara med om att slå ut Leksand, för andra året i rad, i direktkval till SHL. Men Lilliehöök är långt ifrån en mas från början. Han är stockholmare och fostrades till stora delar på Enebybergs IP i Danderyd. Det är också där vi träffar 23-åringen efter ett fyspass för en intervju om hans långa resa till högsta serien.
– Det är här jag är uppväxt och bor bara 500 meter härifrån. Här spelade jag under egentligen alla mina ungdomsår förutom i U18 med SDE för då var vi på Stockhagen (Stocksund), berättar Joakim Lilliehök när vi slår oss ner på en bänk i en soldränkt idrottsplats där fotbollsplanens gräs bredvid oss skulle plats under VM.  
– Vi var även på Danderydsvallen så vi pendlade mellan uterinken där och Enebybergs IP. Vi spelade fotboll här också, men jag tror att alla vi hockeykillar slutade då vi gick i femman eller sexan. Det var i alla fall innan vi gick upp på elvamanna.

Lila tröjor…
– Ja, det har jag fått höra några gånger (skratt).

Laget som Joakim Lilliehöök fostrades i under sin tid i SDE HOCKEY innehöll en rad skickliga spelare så som Michael Lindqvist, Jacob Spångberg, Adam Brodecki och så vidare.
– Hela vägen från det vi var Enebyberg och sedan D/E hade vi en grupp som alltid följdes åt. Brodecki är 95:a och han var i ”Stockan” (Stocksund). Lindqvist var i Danderyd. (Mattias) Kalin, Spångberg, jag, (Patrik) Blomberg… vi var ett gäng från Enebyberg som följdes åt hela tiden. Vi var runt 15 stycken men en del har lagt av nu. Vi var en jäkligt stark grupp.
– Vi umgicks på fritiden och gick i skolan tillsammans. I andra klubbar kunde det vara att det kom och gick lite spelare, men här var vi kärnan som alltid följdes åt. På träningen var det att du kunde köra över någon, du kunde själv bli överkörd och vi tävlade om allt, men det var alltid en glädje också samtidigt som alla ville vinna.

Joakims bror Fredrik Lilliehöök är 92:a och alltså två år äldre. Det har aldrig blivit så att dom båda riktigt fått chansen att spela tillsammans.
– Säsongen i U16, när jag även fick vara med en säsong tidigare i J18, skadade han axeln. Vi hann spela en match tillsammans och det är var vi har fått spela ihop. Efter SDE var han runt lite till Vallentuna, men det fungerade inte med axeln så han lade av.

Morabacken spelade efter tiden i SDE Hockey tre säsonger i Djurgårdens juniorverksamhet utan att få chansen i klubbens A-lag.
– Klart att A-laget var målet då jag var där. Å andra sidan fanns det andra spelare som blommade ut mer än vad jag gjorde just i Djurgården. På så vis är jag inte besviken på Djurgården att jag inte fick chansen.

Vad fattades då för att du skulle kunna ta klivet upp?
– Djurgården plockar nästan alltid in eliten så det är en sådan jäkla konkurrens. Är du inte riktigt toppen av toppen så blir du lite en i mängden. Jag tror att det här kan hämma din utveckling lite.
– Jag kände då jag kom därifrån att jag fick en skjuts av att känna mig mer behövd i ett lag. Det här tror jag påverkade mig positivt.

Du får en stor roll i Arboga.
– Ja, exakt. När jag var i Djurgården, ena säsongen fick jag inte spela mycket. En annan säsong fick jag mycket speltid. Det var väldigt mycket upp och ner.
– När jag kom till Arboga fick jag flytta hemifrån och ta ett kliv socialt. I hockeyn blev det att jag fick en stor och fri roll som verkligen gjorde att jag utvecklades. Det här gjorde att jag även fick ett större självförtroende.

Tog du större steg där mentalt än under tiden i Djurgården?
– Ja, det skulle jag nog säga, men under djurgårdstiden var det mycket med träning och orka det som krävs. Där fick jag mycket verktyg som jag senare kunnat använda. Jag fick ut det bättre när jag fick en större roll.

Jeremy Colliton.

Under Joakim Lilliehööks andra säsong i Arboga dyker chansen upp för honom att flytta till Mora.
– Det var (Jeremy) Colliton som hade koll. Jag hade varit utlånad till Västerås en sväng. Då mötte vi Mora hemma och vann. Jag skaffade en agent (Erik Wallström) då det var mycket fram och tillbaka med Västerås. Jag kände att jag behövde någon som hjälpte mig.
– Han ringde en dag då jag satt på jobbet och sa att Mora ville ha upp mig. ”Du sticker på söndag” och det här var på torsdagen (skratt). Jag spelade en match med Arboga under lördagen och sedan stack jag upp. Det var snabba ryck.

Jubel tillsammans med Robin Johansson.

Redan under sin andra säsong i klubben får Lilliehöök vara med om att ta upp Mora till SHL.
– Det var helt sinnessjukt. Speciellt eftersom vi säsongen innan hade torskat den här 6-0-matchen mot Leksand. Det låg i bakhuvudet när vi gick in i det här kvalet.
– Vi hade en så jäkla bra grupp som var sammansvetsade och det kändes som vi hade något riktigt stort på gång då vi började vinna i Hockeyallsvenskan. Även om vi hade en dålig dag kunde vi slå alla lagen där.
– Samtidigt var det lite ovisst mot Leksand eftersom vi inte visste riktigt vart dom stod. Jag kommer ihåg att jag tänkte första fem, tio minuterna i första matchen då Leksand hade väldigt mycket av spelet att det här kunde bli tufft. När vi sedan kom in i det så blev det mer ”nu kör vi”.

Hur viktig var Jeremy Colliton då det handlade om självförtroende och just dom mentala bitarna?
– Han var riktigt bra med det. Jag tycker hans storhet är, jag hade inte den största rollen i laget men han fick mig ändå att känna att det jag gjorde verkligen behövdes.
– Jag körde mycket defensivt och boxplay. Jeremy satte stolthet i och tryckte på att det du gjorde var viktigt för laget. Vi hade en fjärde line som kanske spelade minst i Hockeyallsvenskan, men kanske gjorde det viktigaste jobbet. Det fick dom verkligen höra av honom. Det här är väldigt viktigt för ett lag.

När vi frågar Joakim Lilliehöök om det var stor skillnad att gå in i andra kvalet jämfört med det första skrattar han lite först.
– Ja, så var det. Första kvalet, när vi gick upp, var det bara ren lycka. Det går knappt att beskriva den känslan medan det här kvalet, när vi gick in i det, låg det bara som en tyngd över våra axlar. När vi klarade kvalet var det nästan inte glädje utan mer en lättnad. Det var verkligen stor skillnad.

Mats Lusth.

En viktig pusselbit för att Mora skulle klara av att behålla sin plats i SHL var tränaren som kom in lagom till kvalet, Mats Lusth.
– Jag tror att det var riktigt bra för oss att han kom in. Vi hade inte den här starka rösten innan, men den fick vi verkligen in då.
– Jag kommer ihåg första dagen då han kom in i omklädningsrummet. Man såg verkligen då alla satt där och kände att det här verkligen var pondus, vilket verkligen behövdes. 

Hur låter din sammanfattning av din egen säsong?
– Personligen hade jag en ganska dålig säsong med tanke på hjärnskakningen på försäsongen och allting. Det där drog ut på tiden jättemycket. När jag sedan kom tillbaka blev jag utlånad till AIK. Främsta anledningen till att jag hamnade i AIK var för att (Tomas) Mitell var där. Han hade jag haft då vi gick upp med Mora. Där gick det riktigt bra och jag fick en bra och stor roll där.
– Sedan kom jag tillbaka till Mora. Då bytte vi precis tränare, Mattias Karlin och Micke Johansson fick sparken, men jag fick inte spela. Antingen var jag utanför laget eller sjunde back första veckorna.
– Det var jäkligt frustrerande eftersom jag precis hade kommit igång och det hade gått bra i AIK. Jag hade nog då hellre velat vara kvar där, spela och fortsätta utvecklas, än att sitta på bänken eller på läktaren.
– När jag väl fick chansen i slutet på SHL-säsongen tycker jag att det gick bra och sedan spelade jag hela kvalet. Med sportchefsbyte och allt det där så var det ganska kaotiskt där ett tag så det blev nog lite sekundärt hur det blev med mig.

Hur upplevde du den röra som blev i Mora under några månader?
– Jag var inte med under hela den tiden precis innan allt började eftersom jag var i AIK. Jag var bara med någon vecka innan och det jag upplevde var att det inte klickade riktigt varken mellan ledare, spelare och organisation på samma sätt som det gjort tidigare.
– Dessutom var vi alla vana med att ha Colliton där och det hade fungerat väldigt bra. Nu var det inte riktigt samma sätt som man såg på saker och då tror jag att det inte blev riktigt hållbart.  

Vad kan vi förvänta oss av Mora och dig kommande säsong?
Efter säsongen som var så ska vi ha högre förväntningar lagmässigt. Den här säsongen var dålig på det viset att vi behövde kvala och det här med tränare hit och dit. Med ett större lugn och säkerhet i laget och runt om tror jag att vi alla kan höja oss och prestera bättre. Vi kan nog också ta ganska mycket lärdom av säsongen som var innan.
– Min säsong var lite likadan, kaotisk, och jag har förhoppningsvis tagit mycket lärdom av den. Sedan vill jag försöka etablera mig SHL. Jag vill visa att jag hör hemma där och inte vill sitta bredvid. 

Erbjudandet från SHL:s nya huvudsponsor: Få 200 kr i riskfritt spel när du spelar för 500 kr på hockey - varje vecka!