DUBBLA GULD. Kan Rikard Grönborg avsluta karriären som förbundskapten med ett hattrick?Foto: Ronnie Rönnkvist

Han är på väg in i sin sista säsong som förbundskapten. Rikard Grönborg har lotsat Tre Kronor till två raka VM-guld och siktar på ett tredje. Hockeysverige.se åkte hem till coachen i Salem  för att prata ledarskap, kulturkrockar – och de där anställningsintervjuerna med NHL-klubbar han har varit med om.
– Det skulle kanske vara en fantastisk utmaning att komma in och testa mina ledarskapsegenskaper och mäta sig med coacherna där borta, säger Grönborg i en lång intervju med hockeysverige.se.

LÄS ÄVEN: Johan Garpenlöv om kommande jobbet som förbundskapten

SALEM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Rikard Grönborg har gått den långa vägen inom svensk ishockey. I alla fall då det gäller förbundsnivå. Redan 2006 började den nu 50-årige förbundskaptenen att jobba med juniorlandslaget. Sedan dess jobbade han sig fram till att ta över Tre Kronor 2016. Det har också inneburit att han blivit en medialt mycket mer påpassad person. Det fick han inte minst känna av både vid World Cup 2016 och OS 2018, där resultaten inte levde upp till förväntningarna.

Det har de däremot gjort under de senaste två säsongernas VM-turneringar. I och med framgångarna där är Rikard Grönborg tillsammans med Conny Evensson ensam om att lotsa Tre Kronor till VM-guld två år i rad. Men vad är det som gjort honom till en så stor ledare? Hockeysverige.se reste hem till familjen Grönborg för att söka lite av svaret.
– Jag är gymmet tre till fem gånger i veckan. I alla fall gör jag något fysiskt fem dagar i veckan, berättar Rikard Grönborg då vi slår oss ner vid hans köksbord hemma i Salem. Grönborg som inlett morgonen med ett pass på gymmet.
– Det kan vara att jag går ut med hunden en timme eller att jag går ner och slänger upp lite vikter. Jag försöker ta mig tid. Speciellt då vi har samlingar är tillfället till träning ännu bättre. Då försöker jag hitta den där timmen för att sortera tankarna. Samtidigt tror jag det är lika viktigt att vara i fysisk form som psykiskt så man pallar.

Har du haft en bra träningskultur och form hela tiden efter det att du själv slutade spela?
– Ja, jag har haft en ganska bra disciplin på så sätt. Sedan gillar jag god mat och att dricka gott. Klart att jag vill ha den där balansen i livet, men jag har alltid känt mig motiverad att gå ut och röra på mig.
– Min mor är en idrottstjej. Det är hon som har fått mig och min bror att träna och förstå vikten av att träna och må bra. Det har alltid följt mig i mitt liv. Många gånger önskade jag att jag kunde röra på mig mer, men jag tycker att jag har hittat en bra balans.

Vad krävs det för personlighet hos en som ska ställa sig i ett omklädningsrum och berätta för Erik Karlsson och Nicklas Bäckström hur dom ska spela hockey?
– Jag talar inte om hur dom ska spela hockey för det klarar dom väldigt bra själva, säger förbundskaptenen med ett lätt skratt.
– Vi leder spelarna i vår miljö, struktur och sådana saker. Vi har tagit ut spelare till olika mästerskap för vi tycker att dom passar bäst i det spel vi spelar. Det vi ledare står för är strukturen runt omkring och att spelarna får den informationen dom behöver för att lyckas bäst vid dom här tillfällena.
– Även att ge spelarna en väldigt tydlig spelidé så alla förstår att vi jobbar ihop och i lag. Vi kan inte bara slänga ut en massa individuella spelare. Vi måste spela som ett lag. Jag tycker att vi på förbundet har hittat en bra balans i den röda tråden för dom som kommer in i ett landslag har förväntningar på hur dom ska bli behandlade, men även hur dom ska spela, uppträda och sådana saker. Sedan gillar vi individualister också och har också utrymme för dom.

Har du blivit ifrågasatt av spelare i Tre Kronor?
– Absolut. Så måste det få vara. Kan vi inte ta den diskussionen så kan vi inte heller hålla den positionen vi har. Det är flera gånger vi har haft diskussioner och högt till tak.
– Något som jag gillar är att involvera spelarna i hela processen. Det viktigaste när vi möter spelarna i deras hemmamiljöer är att fråga vad dom behöver för att lyckas. Men också tala om våra förväntningar på dom och vice versa. Kan vi inte ta emot det hur ska vi då kunna ge?
– Jag uppmuntrar såklart spelarna att ha en dialog och diskussion. Där tycker jag att vi lyckats väldigt bra även om det varit tuffa beslut för oss ledare att ta. Speciellt när det gäller laguttagningar eller vilka som ska spela i olika situationer. Vi försöker förklara varför vi gör saker och ting. Jag tror att har man förklarat, spelaren kanske ändå inte håller med, men har i alla fall en större förståelse.

Har du ifrågasatt dig själv och ditt sätt tänka någon gång?
– Många fler gånger än vad spelarna har gjort. För mig är det utveckling. Man bryter sönder saker och ting och tittar runt hörnet. Den stora anledningen till att vi hade med Todd Woodcroft både i World Cup och VM i Köln var för att han skulle utmana våra sanningar så inte vi coacher sitter och säger samma saker efter ett tag eftersom vi varit tillsammans väldigt mycket.
– Någonstans måste jag ändå ta beslutet oavsett vad det är. Det är mitt ansvar och tar också fullt ansvar för.


Grönborg 2009. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

LÄS ÄVEN: Grönborgs babylycka – har blivit pappa igen

FICK CHANSEN I MONTRÈAL CANADIENS

Som 20-åring lämnade Rikard Grönborg Huddinge och flyttade till USA. Där kom han så småningom in på St. Cloud State University.
– Jag fick först förmånen att åka över till en camp med Montréal Canadiens och gjorde bra ifrån mig där. Den kontakten fick jag genom Mats Näslund. Det var han som hjälpte mig att komma in i deras juniorlag där Jacques Lemaire mötte upp mig på flygplatsen. Då hade jag ingen aning om vem Lemaire var, säger Rikard Grönborg med ett skratt när han talar om den tolvfaldige (!) Stanley Cup-mästaren.

Han kunde ha blivit kvar i Canadiens organisation, men valde en annan väg.
– Det var meningen att jag skulle gå vidare till Sherbrooke som var deras farmarlag. Någonstans där började collegelagen kontakta mig. ”Åk inte till Sherbrooke för du får inte ha varit proffs om du ska spela på college”
– I den vevan bestämde jag mig för att åka tillbaka till Sverige ett år till och verkligen tänka igenom vad jag ville göra. Då blev det helt enkelt college. Jag kände ett behov av att även göra något vid sidan av isen och inte bara spela hockey. Det är nog ett av dom bästa beslut jag har tagit, att spela hockey och utbilda mig vid sidan av.

Hur påverkade det dig som person att åka över dit så pass ung. Trots allt var inte det speciellt vanligt i slutet av 1990-talet?
– Nej, det var inte alls vanligt. Det var mycket att jaga ”Chicken Swede” på träningarna. Många av dom som jagade mig då har nu blivit några av mina bästa kompisar.
– Visst var den en tuff miljö att byta från trygga Huddinge där jag spelat med polarna i stort sett hela mitt liv till att flytta över dit med helt ny miljö och kultur. Jag skulle inte bara klara av hockeysituationen, som var en väldigt hög nivå, jag skulle dessutom gå igenom studierna som också var på en hög nivå och ett annat språk.

”DET BLEV VÄLDIGT ISOLERAT”

– Första året var väldigt, väldigt tufft. Det här var innan Google, internet, mobiltelefoner och sådana saker. Jag hörde av mor och far någon gång i månaden när dom skickade Huddinge-nytt i ett paket. Jag fick kanske något telefonsamtal i veckan också.
– Det blev väldigt isolerat, men som tur var träffade jag bra kompisar på skolan. Bland annat en av mina bästa kompisar, en svensk som fortfarande bor i Minnesota, Johan Gumaelius som är från Grimsås men hade spelat i Gislaved. Det var skönt för mig att kunna prata svenska någon gång i alla fall. Efter första året längtade jag verkligen hem. När jag kom hem märkte jag att ingenting hade förändrats medan jag var borta så då längtade jag tillbaka till USA igen. Det var väldigt lyckat att jag bestämde mig för college och ju längre jag var där desto mer anpassade jag mig.

När träffade du din amerikanska fru Dawnie?
– Det var andra vändan. Nu snackar vi om 10-15 år senare när jag kom till Salt Lake City.
– Det blev väldigt mycket att flytta runt även om jag inte hade haft någon tanke på att bli coach då jag flyttade tillbaka dit andra vändan efter att jag hade spelat hemma under ett par säsonger.
– Jag hade noll intresse av att bli coach, men helt plötsligt blev jag det. Det var mer att när jag kom tillbaka dit gick jag ner till ishallen och sa hej till gamla coacherna och vissa spelare jag hade spelat med och som fortfarande var kvar. Dom frågade om jag ville vara med och flytta puckarna på träningarna. Det var så allt började och sedan har det bara rullat på.

Många talar om att du har ett amerikanskt sätt att coacha ett lag, stämmer det eller är det lite av en myt?
– Jag tror att jag är väldigt influerad. Speciellt i coachningen. I ledarskapet är det något annat. I lägena i coachningen där det måste tas ett beslut väldigt, väldigt snabbt, det finns en process och ett delledarskap från spelare i det vi gör, men när vi kommer dit måste vi ta snabba beslut och det går inte att ha långbänk.
– I just den processen känner jag en trygghet. Efteråt får man göra bokslut och titta om det var rätt eller inte. Där tror jag att det är lite annorlunda hos dom flesta nordamerikanska coacherna. Just ledarskapet där. Annars är nog coachningen väldigt lik. Det finns en tydlig idé hur vi spelar och använder spelarna i olika situationer. Sedan tycker jag vi i Sverige är väldigt bra på att förklara varför.


Foto: Ronnie Rönnkvist

LÄS ÄVEN: Efter det svenska backundret – nu väntar forwardsfokus

”JAG FLYTTADE INTE TILL SVERIGE BARA FÖR ATT KOMMA HIT”

Rikard Grönborg och hans fru har två liv vid sidan av hockeyn. Ett i USA där Dawnie kommer ifrån och ett i Stockholm där paret bor i dag med sina två barn.
– Jag hade en ganska bra situation då jag bodde i Sandy strax utanför Salt Lake. Jag hade min egen ungdomsorganisation som jag varit med och startat. Dessutom jobbade jag med att utbilda coacher samtidigt som jag åkte iväg på mästerskap med Tre Kronor och Junior- och Småkronorna.
– Jag kände också att jag inte var färdig med coachningen på hög nivå, att få vara med på en sådan resa. Erbjudandet kom i stort sett efter Vancouver-OS. Förbundet uppvaktade mig och berättade att det fanns en möjlighet att få jobba med Småkronorna, Juniorkronorna och Tre Kronor. Jag tyckte att det var ett för bra erbjudande för att inte ta det. Då fick jag köra operation övertalning med min fru som är väldigt hemmastadd familjärt i Utah. Var vi än var i Salt Lake träffade vi en kusin, syssling eller någonting, säger tvåbarnspappan med ett lätt skratt innan han fortsätter:
– Det var ett stort beslut. Speciellt för henne. Jag flyttade inte tillbaka till Sverige bara för att få komma hit igen utan det var för arbetsmöjligheten. Sedan var det mycket enklare för mig eftersom jag kan språket och kulturen.

Du har rötterna här och din fru där borta, hur tror du det har påverkat henne?
– Framför allt tror jag att hon har öppnat upp för att folk kan tycka lite annorlunda än henne och hon uppskattar det.
– Inte för att bli för filosofisk, men jag tror folk kan sitta i sin inskränkthet och tror att alla tänker som du gör. Alla med olika bakgrunder kanske inte gör det. Det här har nog varit väldigt nyttig upplevelse för både henne och mig.

”JAG HAR EN BÄTTRE BALANS I LIVET I DAG”

Givetvis har det varit en hel del kulturkrockar längs vägen för Rikard och Dawnie.
– Ja, många gånger. Både för mig i USA och för henne här, att försöka förstå alla möjliga olika situationer. Hur vår skolgång fungerar till våra sjukhus, läkare, men också hur människor runt omkring tar hand om sina barn och sådana saker. 
– Visst har det blivit kulturkrockar, men samtidigt är min fru är väldigt öppen. Så är även jag. Tror man att man kan allting då… ha ha…

Du har nyligen blivit tvåbarnspappa, hur har det påverkat din distans till hockeyn?
– Väldigt mycket såklart. Jag är pappa här hemma och coach där ute. Det är ganska skilda världar. Samtidigt är det ganska skönt att förstå att andra saker i livet är viktigt, inte bara hockeyn. Oavsett om vi vinner förlorar så tror jag inte mina döttrar bryr sig även om dom givetvis vill att jag ska vinna.
– Jag tror att jag har en bättre balans i livet i dag. Även om jag kände redan innan jag skaffade familj att jag hade en ganska bra balans så är den ännu bättre nu.

Blir det en fredad zon att komma hem?
– Jo…

Nu vet inte jag hur hockeyintresserad din fru är.
– Innan hon träffade mig hade hon sett en hockeymatch och nu kan hon allt (skratt). Skämt åsido. Det är inte så att vi sitter och diskuterar taktik eller att hela familjen sitter och kollar på hockey under kvällarna utan det gör jag själv. Den balansen tycker jag också är ganska bra.
– Innan jag skaffade familj läste jag mycket böcker och så vidare. Det var ett sätt för mig att koppla av. Då läste jag mest fiction och behövde då inte tänka så mycket på nästa match eller vad jag höll på med.
– Oavsett om du har en familj eller inte så tror jag att du måste ha en balans till den här pressen som det är att vara i den yttersta eliten.

Du har en tvåspråkig hund, kommer även barnen bli tvåspråkiga?
– Ja, det kommer dom. Det är intressant med min sexåriga dotter. Fram till det att hon var fyra år pratade hon ingen svenska alls eftersom vi pratar engelska hemma. Sedan började hon dagis. Nu är det förskola och hennes svenska är väldigt, väldigt bra.


Med familjen under VM-guldsfirandet i våras. Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

”NHL ÄR VÄLDIGT KONSERVATIVT NÄR MAN ANSTÄLLER COACHER”

Rikard Grönborg har en säsong kvar med Tre Kronor. Sedan talar mycket för att han och familjen kommer att flytta, men var är ännu lite osäkert.
– För det första är det inte klart var vi kommer flytta. Det är en ”exit plan” att vi kommer basera oss i USA. Nästa steg är ändå att flytta dit där jag får ett jobb.
– Mitt fokus är att avsluta mitt jobb på förbundet på bästa sätt. Alla tolv säsonger jag har varit involverad i landslagen har varit en fantastiskt rolig resa och någonting jag absolut inte skulle vela ha ogjort, men samtidigt måste jag titta framåt och vara nyfiken på vad som finns runt hörnet.
– I dag har jag ingen aning om vad som är runt hörnet, men förhoppningsvis vet jag det om vi pratar om nio månader.

Är du låst vid att åka till USA?
– Nej, jag åker dit där jag får ett jobb, en utmaning helt enkelt. Folk frågar om ena eller andra ligan, men för mig har det alltid varit utmaningarna.
– Är det saker och ting jag känner mig inspirerad inför, att jag vaknar upp varje morgon och får göra något som någon annan inte har gjort förut så skriver jag på direkt höll jag på att säga haha…

”HAR VARIT PÅ ANSTÄLLNINGSINTERVJUER”

Sverige har aldrig tidigare haft en huvudtränare i NHL. Men Rikard Grönborg har blivit ett allt hetare namn på andra sidan Atlanten. Experter i Nordamerika brukar lyfta fram förbundskaptenens namn så fort det uppstår en lucka i någon NHL-klubb. Själv sticker han inte under stolen med att det är en dröm han har att coacha i världens bästa liga.
– Jag har fått frågan om NHL många gånger. Klart att det skulle vara väldigt intressant om jag fick chansen där. Sedan vet jag att NHL är väldigt konservativt när det gäller att anställa coacher, men det skulle kanske vara en fantastisk utmaning att komma in och testa mina ledarskapsegenskaper och mäta sig med coacherna där borta.
– Jag har varit på anställningsintervjuer. Både som huvudtränare och som assisterande, men det är ingenting som utkristalliserat sig till något konkret just nu.
– Jag har ett år kvar av min anställning på förbundet som jag vill fullfölja på ett bra sätt såklart. Vi får fortsätta jobba hårt, göra ett bra jobb och hoppas att dom har som beslutsbefattningar tar ett beslut åt mitt håll oavsett vart det är någonstans.

Hade du chansen att jobba vidare inom förbundet?
– Vi hade en diskussion. Det fanns ett intresse från förbundet och det fanns ett intresse från mig att vara kvar. Precis som i alla förhandlingar ger och tar man. Till slut kommer man kanske fram till att man är för långt ifrån varandra.
– Det är inget emot förbundet eller vice versa, hoppas jag. Det var bara en förhandling som inte gick i hamn och det händer ibland. Jag tycker det ändå är bra att vi tog ett beslut ganska tidigt och har en plan. Den planen är att ”Garpen” (Johan Garpenlöv) ska ta över efter mig. Det följer våra riktlinjer med den här röda tråden eftersom ”Garpen” har varit med ganska länge både som spelare och ledare.

Triggar det inte att bli den första svenska förbundskapten som vinner tre VM-guld?
– Jag ser det inte på så sätt. Jag ser varje VM-turnering som unik i sig och jag går in till alla mästerskap med målet att vinna det. Vi har väldigt högra krav på Tre Kronor och det ska vi ha.
– Åker vi ut i kvartsfinal är inte det tillräckligt bra. Ingen är hårdare mot oss än vad vi själva är. Vi är väldigt taggade inför nästa uppgift och nyfikna på vilket lag vi kommer ställa på isen. Samtidigt känner vi oss trygga med processen vi jobbat med och att fortsätta utveckla den.
– Jag ser väldigt mycket fram emot den här säsongens turneringar och vad det kan leda till i VM-turneringen i Bratislava, avslutar Rikard Grönborg innan han ska sätta sig i bilen för att åka ner till Linköping och SHL–matchen där östgötarna möter HV71.

LÄS ÄVEN: Här är grupperna till hockey-VM 2019


Foto: Ronnie Rönnkvist

Se hela NHL inklusive Stanley Cup på Viaplay för bara 399 kronor per månad