Foto: Bildbyrån

Tobias har en lång NHL-karriär bakom sig, Tommy har en gedigen karriär på svensk mark att se tillbaka på, och Tina var en av Sveriges bästa spelare. Det är ingen överdrift att kalla familjen Enström för en hockeyfamilj.
– När folk säger att jag har den mest framgångsrika karriären så brukar jag säga att man ska titta på yngsta syrran och hennes karriär, säger Tobias Enström till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Att kalla Tobias Enström för årets värvning i Hockeyallsvenskan är ingen överdrift. Efter elva säsonger i NHL där han spelat för Atlanta Thrashers och Winnipeg Jets valde 33-åringen med Höga Kusten HF som moderklubb att återvända till svensk hockey och Modo. Så här långt har han svarat för ett mål och totalt 14 poäng på 19 matcher.

Familjen Enström är en riktig hockeyfamilj där bröderna Thomas och Tommy har synts i både elitserien och Hockeyallsvenskan, men även systrarna Therese och Tina har spelat på toppnivå.
– Hur det var efter skolan hemma hos familjen Enström efter skolan? Oj… Kaos, men ändå organiserat kaos, säger Tobias Enström med ett leende när hockeysverige.se träffar honom för en intervju.
– Vi hade mamma och pappa som ställde upp på det mesta och det är jag otroligt glad över. Det var mycket hockey, mycket lek och vi hade väldigt roligt. Jag kommer från en familj som är väldigt tajt och vi håller mycket kontakt med varandra, vilket är kul. När jag var mindre önskade jag kanske ibland att vi inte var så många eftersom vi slogs till höger och vänster, men nu när jag är äldre känns det enbart kul att kunna ha så bra kontakt med alla.

”HELT MAGISK”

Tina Enström kan se tillbaka på en väldigt fin karriär med både VM och OS-spel. Liksom sin storebror Tobias är hon dessutom svensk mästare med MODO.
– Hon var med oss en del och spelade hemma, men samtidigt är hon lite yngre (27 år) än var jag är. I slutändan, då hon växte på sig, var hon också med och åkte skridskor.

Hur mycket tror du dina framgångar har påverkat hennes karriär?
– Förhoppningsvis kan jag ha påverkat någonting. När folk säger att jag har den mest framgångsrika karriären så brukar jag säga att man ska titta på yngsta syrran och hennes karriär. Om du tittar på det hon har gjort så är den helt magisk. Jag är stolt över vad hon har åstadkommit.
– Vi syskon är som sagt var en väldigt tajta. Nu har jag levt i Nordamerika under elva år, men alla har varit över och hälsat på. ”Lillesyrran” kom över dit nästan varje jul. Hon blev som en liten bonusunge. Mina syskon har alltid följt min karriär och jag har alltid följt deras oavsett om det gällt ishockey eller jobb. Jag är lyckligt lottat på så sätt, säger Tobias Enström med ett leende innan vi kommer över till hans karriär i NHL där han själv ser den senaste säsongen som höjdpunkten i karriären.
– Det första som jag tänker på är förra säsongen. Första säsongerna bommade vi slutspel efter slutspel och var kanske inte något topplag. Jag fick ändå vara med och bygga någonting som var väldigt häftigt. Sedan föll vi på mållinjen.
– Ser jag tillbaka om några år så kommer det säkert vara något som grämer mig eftersom man inte får så många chanser att vinna. Men förra säsongen var en höjdpunkt, men tyvärr tog det stopp i konferensfinalen mot Vegas.

SPELADE I STARKA HOCKEYSTADEN

Winnipeg är sedan tidigt 70-tal ett starkt fäste. Dit kom många svenska spelare som bland andra Anders Hedberg, Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson, Lars-Erik Sjöberg, Willy Lindström, Thomas Steen med flera. Den här staka traditionen och intresset kring hockeyn håller fortfarande i sig enligt Tobias Enström.
– Det går inte att beskriva hur stor intresset var då jag kom till Winnipeg. Det är fortfarande en hockeystad utan dess like. Folket där har aldrig tappat suget efter hockey även om man förlorade NHL-platsen tidigt, men fick tillbaka laget 2011. Jag tror det vara flera hundra tusen ute på gatorna där bara för att stan hade fått tillbaka ett hockeylag i NHL.
– Det är fantastisk stad att spela ishockey i och en fantastisk organisation med alla människor runtomkring. Jag är väldigt lycklig över att jag hamnade i just Winnipeg Jets och jag har haft väldigt roligt på vägen.

Hyllas fortfarande alla gamla hjältar från tiden då Winnipeg Jets vann Avco Up (WHA) säsong efter säsong?
– Killarna du nämnde kommer till Winnipeg och hälsar på då och då så jag har stött på några av dem. Jag vet att det här gamla gänget brukar träffas en hel del i Winnipeg och några av killarna har fått sina tröjor hissade i taket i Winnipeg. Det är alltid kul när det är några svenskar som hänger i taket.
– Det här med att träffas var nog något killarna själva tog tag ifrån början. Det var ett bra gäng som drog åt samma håll. Jag tror att det här gänget än idag håller kontakten, men jag kan inte säga det 100 procent säkert.
– Många från de här lagen träffas en gång om året för att se på ishockey. Då har det varit kul för mig som ensam svensk att få prata svenska med några av killarna. Det finns verkligen mycket historia i Winnipeg.

DÄRFÖR FLYTTADE HAN HEM

Du hade möjligheten att stanna kvar borta i Nordamerika ytterligare en eller flera säsonger, varför valde du att ändå flytta hem?
– Jag lever inte själv utan med min fru Camilla (fd Nordlund) och vi ska ha barn i januari. Jag tycker att det klickade in med allting allteftersom. Självklart var det ett svårt beslut och inget enkelt val när jag levt nästan hela mitt vuxna liv i Nordamerika.
– Ju längre sommarn gick desto mer föll bitarna på plats. Jag har hela tiden haft en bra kontakt med Micke Sundlöv. Han har varit fantastisk på alla sätt och vis. Dessutom träffade jag Björn (Hellqvist) tidigt under sommaren, sett hur han vill att ishockey ska spelas och hört om hans ledaregenskaper. Till slut kände jag att det var hem jag ville. Hem för mig är Örnsköldsvik och den enda tröjan jag kan tänka mig spela i utanför Nordamerika är Modo Hockey. Det är den stora anledningen, men sedan är jag nog lite hemmakär också, säger Tobias Enström med ett leende.

I Modo spelar dessutom Tobias Enströms lillebror Tommy. Givetvis påverkade det till en viss del valet att flytta hem.
– Absolut. Självklart hade en del i det. Jag trodde nog inte för elva år sedan då jag åkte över att jag skulle få chansen att spela med brorsan igen. Jag har lite tid att ta igen med honom så det får jag väl passa på att göra under våra bussresor genom landet, avslutar Modo-backen.