Gör succé – efter skadehelvetet: ”Jag mådde väldigt dåligt över det”

Joacim Erikssons hemkomst till Brynäs fick en tuff start med en skada som spolierade närmare halva säsongen. Väl tillbaka imponerade han dock direkt. Nu berättar han om den jobbiga hösten.
– Det var riktigt tufft, faktiskt, säger han till hockeysverige.se.

Joacim Eriksson är en av de målvaktstalanger Brynäs fick fram för drygt tio år sedan. Men när konkurrensen hette Jacob Markström och Anders Lindbäck tog han sig aldrig upp i A-laget utan hamnade i Leksand. Via spel i HockeyAllsvenskan tog han sig till Skellefteå och vann SM-guld, vidare till Nordamerika, till KHL och sen till Växjö och Djurgården i SHL. Först 2018 fick han till sist göra efterlängtad A-lagsdebut i Brynäströjan.

Men debuten föranleddes av en mardrömslik höst. Efter att han anslutit till Brynäs uppdagades en skada som skulle spoliera stora delar av återkomstsäsongen. Först den sjätte december var den långa resan tillbaka från knäskadan slut.
– Det var riktigt tufft faktiskt. Jag mådde väldigt dåligt över det i början. Det var jättejobbigt, om jag ska vara ärlig. Sen var det som att jag insåg att jag inte kan göra så mycket åt det, egentligen. Det bästa jag kunde göra var att se till att jag var så väl förberedd som möjligt så att de känner att de behöver mig när jag väl kommer tillbaka och att de får den hjälp de behöver, berättar Eriksson efter 2-1-förlusten mot Luleå i tisdags.
– Sen fick jag väldigt mycket hjälp av ledarstaben de övriga i föreningen som lät mig ta den tid jag behövde. Det var mycket tack vare dem jag kunde slappna av och fokusera på ‘rehaben’ och inte känna stressen över att komma tillbaka.

”KÄNNER MIG STARKARE ÄN NÅGONSIN”

Betydde det något extra att det här hände just när du kom tillbaka till Brynäs?
– Ja, det är klart. Det var ett tag sedan jag var här senast så… Dessutom känner jag många som håller på Brynäs och sådana saker så då vill man tillbaka extra snabbt och göra det bra.
– Men nu känner jag mig starkare än någonsin – så nu är allting väldigt positivt, säger 28-åringen med ett leende.

Under din väg tillbaka – hjälpte det något att Tomi Karhunen ändå spelade så pass bra som han gjorde?
– Precis, så var det ju. Som jag sa så var det bästa jag kunde göra att köra min rehab så bra som möjligt och vara noggrann för att komma tillbaka. Det gav ett extra lugn. Sen kom jag ju tillbaka väldigt snabbt jämfört med vad de sa från början. Jag skulle vara tillbaka många månader senare egentligen. Men med en bra rehab och bra hjälp så blev det bra ändå.

Inget ont som inte för något gott med sig. När kroppen inte var matchredo hade Joacim Eriksson i stället mer tid för att förbereda huvudet i stället. När han väl var tillbaka i spel var han verkligen redo.
– Jag hann ju förbereda mig på många andra sätt i stället. Jag var väldigt förberedd mentalt och man brukar säga att för oss målvakter är den största delen just den mentala. Det kunde jag verkligen jobba mycket med och se till att jag var förberedd mentalt när jag väl kunde spela igen. Sen tog det ju ett litet tag att komma in i det spelmässiga förstås. Men jag hade sett till att jag skulle vara redo när det väl var dags.

”DÅ FANNS DET INGEN DISKUSSION”

Startsträckan var kort. Om det ens fanns någon. Han gjorde säsongdebut i en match med Almtuna och höll nollan. Sen storspelade han i match efter match även i Brynäströjan. När det väl kom till kritan visade Joacim Eriksson hur redo han var – trots att comebacken kom mycket tidigare än förväntat.
– Det gick ju jäkligt fort där, säger han med ett skratt.
– Tanken var ju egentligen att jag skulle börja spela runt nyår. Sen gick det snabbt när det stod klart att (Tomi) Karhunen skulle dra. Då frågade de mig om jag var redo eller om de skulle ta upp en junior några mactcher. Jag kände att jag var riktigt sugen på att komma tillbaka och jag hade faktiskt tränat bra ett tag redan. Då fanns det egentligen ingen diskussion. Det var bara att köra.

Men helt utan orosmoln kom inte comebacken.
– Jag fick vara smart ändå. Det var viktigt att jag inte var dumdristig och överbelastade för mycket. Men jag tycker jag behöll lugnet och jag fick hjälp av ledarna att hålla mig tillbaka litegrann. Så vi fick en bra balans på det.

Sett till räddningsprocent är bara Adam Reideborn bättre i SHL. I fem mot fem är Reideborn, Janne Juvonen och Oscar Alsenfelt bättre något vassare. Joacim Erikssons återkomst har varit succéartad. Frågan är om framgången kan skapa ett intresse utomlands för Hedesundasonen? Han säger själv att han inte skulle utesluta ett nytt äventyr i utlandet.
– De är alltid svårt att säga. Skulle man få chansen så…men så här: ska jag spela i SHL vill jag stanna i Brynäs. Jag trivs så jäkla bra runtomkring och förhoppningsvis kan det bli många år till här. Men man vet aldrig vad som händer. Det gäller att jag är på tårna och fortsätter prestera. Det är bara att njuta och fortsätta jobba, avslutar toppmålvakten.