Det är stor skillnad på hur många tvåor för abuse domarna i Hockeyallsvenskan kontra Hockeyettan tagit.
Igår 15:01

Odisciplinerade spelare eller överkänsliga domare?

Igår kunde vi alltså konstatera att Mathias Månsson är den spelare i Hockeyettan som tagit flest tvåor för abuse of officials och att Sollefteå och Örnsköldsvik är de värsta lagen i den kategorin. Men fortsätter man gräva ner sig i ämnet uppdagas uppseendeväckande domarstatistik. Som sagt, inför den här säsongen ändrades reglerna så att spelargnäll som tidigare genererade tio minuters personligt straff istället åläggs med två minuters vanlig utvisning som drabbar laget. En väldigt bra regel kan jag tycka då den borde få spelarna att tänka efter en gång extra innan de skriker skit till rättsskiparna. Men det ställer samtidigt större krav på domarna att vara lyhörda och ha en viss tolerans för saker och ting som händer i stridens hetta. Att försätta ett lag i box play för att man är kass på att ta ens minsta lilla kritik är så att säga inte någon särskilt smickrande egenskap. Hur som helst, jag tog återigen hjälp av den eminente Statsmannen som med hjälp av sin statistiska databas kollade närmare på just domarna och hur frekvent dessa tagit utvisningar för abuse. Resultatet när man kör Hockeyettan och Hockeyallsvenskans domarkårer mot varandra är häpnadsväckande. Hockeyettan Hockeyallsvenskan Man behöver inte direkt vara matematiker…

Mathias Månsson är den spelare som snackat sig ut på utvisningsbänken flest gånger i Hockeyettan den här säsongen.
4 mars, 2015

Han är seriens största glappkäft

Vilken spelare har snackat sig ut till utvisningsbänken flest gånger i Hockeyettan? Svaret på den frågan är en av seriens mest rutinerade spelare. Till den här säsongen ändrades reglerna så att spelare som låtar käften glappa lite väl mycket mot … ...

khkvit
4 mars, 2015

Det lilla landskapet med de stora framgångarna

Låt oss för en stund ignorera det faktum att Olofström och Mörrum gjort rakt igenom usla säsonger och just nu spelar kval för att rädda sin existens i Hockeyettan. Då kan vi nämligen konstatera hur grymt imponerande hockeyn ändå står sig i det lilla, lilla landskapet Blekinge. Den 20 mars 2013 satt jag i Himmelstalundshallen i Norrköping och såg ett Karlskrona i upplösningstillstånd får solklart stryk av Vita Hästen med 4-0. Det var ett lag som gjort en allt annat än imponerande debutsäsong i allsvenskan (37 poäng på 52 matcher!) och rasat ner i ett kval som man var snubblande nära att inte klara av. Spelat hackade. Kroppsspråket var uppgivet. Karlskrona var kort och gott ett lag på väg mot avgrunden vid det här skedet i kvalserien. Hade det inte varit för en mirakulös vändning hemma mot Tingsryd (3-5 med mindre än fyra minuter kvar förvandlades till 6-5 efter straffar) fem dagar senare hade KHK med största sannolikhet rasat tillbaka ner i Hockeyettan och gud vet var i seriehierarkin klubben vid ett sådant scenario hade befunnit sig idag. Man hade i alla fall inte spelat Hockeyallsvenskfinal mot Västerås. För jösses så saker och ting har vänt för KHK efter att…

laggmatch
3 mars, 2015

Så här går det i playoff 3

Tre av fyra playoff 2-möten avgjordes i två raka matcher. I playoff 3 väntar nu två extremt intressanta matchserier. En av dem kommer att gå till tre matcher, den andra är ganska snabbt över. För så här tänker jag att det kommer gå i playoff 3-spelet. Troja/Ljungby-Västervik Hit men inte längre. Västervik har gjort en succéartad säsong, växt som lag och överträffat sig själva. Men bra nog att slå ut ett Troja/Ljungby som bara blir starkare och starkare för varje dag som går? Nej, så bra är inte ens Västervik. Då spelar det ingen roll att laget faktiskt hade 4-2 i poäng mot Troja i Allettan (Västervik gjorde 6-0 på sin hemmabana medan Troja straffsegrade 2-1 i Sunnerbohov). Ett tätt försvarsspel, en målvakt som bara växt i Daniel Wälitalo och en anfallsarsenal med flera olika vapen kommer inte att räcka. Tyvärr. För Troja har sett loja och halvintresserade ut hela säsongen, men sakta men säkert har man nu tuggat igång. Det blev en andraplats i Allettan på halvfart och därefter har man skickat ut Kumla (givet) och Piteå (imponerande) med 2-0 i matcher. Inget snack. Den rutinerade trojkan spelare som bär laget tänder till när det behövs och det är…

1 mars, 2015

Märkligt svårt att vinna i Björkängshallen

Så förlorade slutligen Östersund en tredjeperiod och med det tog säsongen slut. Ni minns att jag skrev några rader om att Östersund inte förlorat en enda tredjeperiod på den här sidan jul. När den sviten sprack idag borta mot Huddinge innebar det att säsongen är över. Att det blir Huddinge som seglar vidare till playoff 3. Imponerande. Väldigt imponerande. För här har laget varit illa ute mot Haninge och blivit illa tilltygade borta mot Östersund samtidigt som en bunt lirare låg däckade av sjukdom. Ändå reser man sig som vanligt och vänder tillbaka steken. Det förvånar mig faktiskt att Huddinge är så extremt hemmastarka, eller kanske snarare att andra lag har så svårt för att bemästra talangfabriken på bortaplan. För Björkängshallen är knappast någon skräckarena. Bortalagen tvingas inte byta om och förbereda sig under omänskligt sunkiga förhållanden (som på andra håll i riket), eftersom Huddinge knappt har någon publik finns inget hemmatryck att tala om och i största allmänhet är Björkängshallen en ganska gemytlig plats (med Hockeyettan-mått mätt). Men ändå tycks det stört omöjligt att tvinga ner Huddinge på knä i hemmakulan. Det innebär att de röda krigarna spelar playoff 3 om några dagar. Mot Tingsryd. Det blir en nöt…

Robin LIndqvist jublade som spelare, får han snart jubla över större coachuppdrag?
28 februari, 2015

De riskerar att få erfara framgångens baksida

Det kan låta som en orättvis fråga efter vad som ändå måste beskrivas som en succésäsong, men spelade sig Kalix just tillbaka ner i bottenskiktet? Frågan är fullt berättigad. Det räckte aldrig hela vägen till playoff för Kalix. Laget var i slutändan lite för orutinerat för att klara av anspänningen att vara bra varje match i en tuff serie där det inte fanns några ”enkla” motståndare. Men som helhet har man ändå svarat för en succésäsong. Inte minst insatserna under hösten bjöd ju på dundrande imponerande spel som fick fler än eder ödmjuke bloggare att lyfta på ögonbrynen. Inför den här säsongen var det ju nämligen inte jättemånga som verkligen trodde på Kalix. Att de skulle ha tagit kliv framåt och blivit starkare, absolut, men inte att de skulle spela så stabilt och bra och imponerande som de faktiskt gjorde. Serietvåa och avancemang till Allettan med elva poängs marginal var långt över förväntan. Den största anledningen till framgången är 27 år gammal och står i båset. Han heter Robin Lindqvist. Under sin andra säsong som huvudtränare i Kalix fick han sitt lag att köpa den spelidé som i stort sett gick ut på hårt arbete över hela banan fullt ut.…