Helgen som var gick NHL:s All Star-helg av stapeln i San José. Hockeysveriges Henrik Skoglund menar att han knappast kunde bry sig mindre om den saken och att han för allt kärnat smör i Småland absolut inte vill ha en SHL-version av spektaklet. Det har ju redan funnits och blev ingen hit.

Jag älskar hockey. Men för att jag ska kunna titta på en match så krävs det att den gäller någonting. Att poäng, mästerskap eller utslagning står på spel. Nu står det förvisso poäng på spel i de vedervärdiga Euro Hockey Tour-matcherna också, men…kom igen. Vem bryr sig om dem?

Jag brukar försöka lura mig själv med att alltid se de första träningsmatcherna i augusti med motiveringen att ”det har ju varit en hel sommar utan hockey och nog kittlar det här lika mycket som en seriematch.”

En period senare: zzzzzzzzzzzzznark!

Jag vet att jag långtifrån är ensam om att tycka så här och det är också därför jag absolut inte kollar på NHL:s All Star-spektakel. Jag förstår så klart tanken med att samla de största stjärnorna och på den tiden Wayne Gretzky och Mario Lemieux dominerade så vet jag att jag på något vis lyckades se en All Star-match med visst intresse.

Men matcherna gäller ju absolut ingenting. Kul för spelarna att komma bort från vardagen kanske. Det är möjligt. Men aldrig att jag skulle hålla mig vaken för att se en plojmatch utan känslor där spelarna är du och tjenis med varandra. Än mindre skulle jag betala pengar för att kolla live och jag tvivlar på att någon skulle komma på tanken att betala MIG för att vara på plats och titta. Men om någon känner sig hugad så är ni välkomna att höra av er med ett bud.

Min kollega Peter Ekholm vill ha en svensk version av NHL All Star och skrev denna läsvärda krönika häromdagen där han radade upp en hel del vettiga argument för att det skulle kunna funka med ett nytt försök. SHL, eller Elitserien, som det hette på den tiden, har ju nämligen genomfört det här vid tre tillfällen. Dock utan att det blev någon succé.

Bland annat så tog han upp att det skulle kunna vara en rolig grej att micka upp Robin Figren och Dick Axelsson. Något jag håller med om till hundra procent. Det skulle nog bli stor TV-underhållning.

Jag har sett fler än min kollega som vill ha en All Star-match i SHL. Kalla mig gärna gubbig (Jag är van, jag har en väldigt mycket yngre sambo), kalla mig tråkig (Jag är van vid det med, mina barn brukar ge mig det tillmälet med jämna mellanrum) och kalla mig gärna konservativ, men nedan kommer jag dra loss en hel del (Nåja, det blev tre stycken tillslut) argument för att vi minsann inte ska ha något sånt här jippo i SHL.

1. Matchen gäller ingenting förutom möjligtvis äran. Men totalt okittlande.
2. Har vi ens tillräckligt många stjärnor i dagens SHL för att ens kunna fylla varsin förstafemma? Jag vill inte att detta ska misstolkas som att jag dissar ner på spelarna, alla är stjärnor på sitt sätt. Men fakta är faktiskt att vi inte har så speciellt många SHL-spelare den här säsongen som skulle kunna sägas hålla internationellt toppsnitt. Har vi ens någon? Det var annat förr, jag återkommer till det.
3. Träningsmatcher, 52 omgångar, landslag, eventuellt VM. Kom igen, lyckas man hitta en helg för ett sådant här jippo så tycker jag faktiskt att det är en bättre idé att spelarna får den helgen ledigt för att umgås med nära och kära istället för att än en gång dra på sig hockeyutrustningen.

Däremot skulle jag faktiskt kunna köpa en Skills Competition där spelarna mäter sina färdigheter mot varandra. Hur hårt de skjuter, hur snabbt de åker och så vidare. Men det behöver man knappast ta en hel helg till och samtidigt boka upp en flådig arena som tar si och så många personer. För min del skulle det räcka med ett TV-team i Sollentuna ishall typ. Eller varför inte en skills-tävling i samband med eminenta SHL Awards? En tillställning jag dyrkar och tycker man kan bygga ut ännu mer.

Men för att återgå till själva All Star-matchen och utveckla min punkt två ovan. När detta arrangerades förra gången runt millennieskiftet så hade vi faktiskt mer stjärnor att bygga lagen kring. Ett axplock av dem som var med en eller flera gånger ger oss följande sköna namn som vid den tiden var högst landslagsmässiga och VM-aktuella.

Juha Riihijärvi
Ove Molin
Johan Holmqvist
Per Gustafsson
Patrik Carnbäck
Jarmo Myllys
Daniel Sedin
Henrik Sedin
Espen Knutsen
Jonas Johnson
Johan Tornberg
Tommy Sjödin
Tim Thomas

Und so weider, und so weider. Kom ihåg att det kom återbud också.

Lyckades det inte den gången så har jag väldigt svårt att se hur det skulle kunna lyckas nu.

Till sist.

Den som blir MVP i NHL:s jippo vinner en bil. Ni kan ju bara tänka er hur debatten här i Sverige skulle se ut om samma sak skulle ske här.

@hockeystaden