Jag hade inte tänkt att lägga mig i den här icke-frågan om klappor, eller pappersarksdebatten om ni så vill. Men tillslut kunde inte heller jag hålla mig. Någon måtta får det väl ändå vara med dumheterna?

Ni känner till bakgrunden. Det verkar som att Hockeysverige har delats i två läger gällande ett vikt pappersark, ni vet ett sånt där som man kan klappa med för att frambringa en högre stämning, eller vad man nu ska kalla det. Jag tycker personligen att de varken gör från eller till.

Den här debatten har blossat upp nu igen under SM-finalen. Frölunda har klappor på sina hemmamatcher, Djurgården har det inte. En SM-final tilldrar ju sig som sig bör gräddan av Sveriges hockeyjournalister och motsatsförhållandet gällande klapporna har såklart varit en straffspark mot öppet mål för de som bevakar finalerna. Någon fick till och med någon spelare att svara någonting om klapporna och det blev rubriker över det hela.

Detta har såklart eldat på debatten även på sociala medier och var man än vrider och vänder sin Zlatan-näsa numera så verkar det handla om klappor.

Jag känner så här: Har vi inte bättre saker att ägna oss åt?

Fler och fler idrottsmän och kvinnor kommer ut och berättar om sin psykiska ohälsa. Inom hockeyn har vi ett stort problem med spelarnas säkerhet, främst huvudskador. Zoomar vi ut och tittar på samhället i stort så har vi i Sverige på senare tid drabbats av fasansfullt många skogsbränder. Globalt så har vi fått se ett par fruktansvärda terrordåd på senare tid.

Folk dör i sjukdomar var och varannan sekund. Mängder av människor tar sina liv. Miljoner barn världen över far illa. Många barn far illa även här i vår lilla vrå av världen.

Men det som ska diskuteras och tuppfäktas om är…klappor. Papper? Papper? Jag säger det igen: Papper?

För mig är det här verkligen en ickefråga. Jag kan verkligen inte ens pressa mig till att ha en åsikt i frågan. Jag störs inte av ljudet de framkallar och när jag har haft med min min son på hockey så har det varit ett av hans stora nöjen att vika arket fram och tillbaka. Dessutom finns det pengar att tjäna för klubbarna i och med extra reklamplatser.

Men. Man kan såklart lika gärna vara utan klappor. Det har ju funkat förr och vad jag vet så föds folk fortfarande med klappvänliga händer. Dessutom är ej vikta ark rent ut livsfarliga. Det blir nämligen halt om en stackars stressad journalist i farten råkar trampa på en sådan. Så det skulle faktiskt även kunna vara ett arbetsmiljöproblem.

Jag vet ärligt talat inte hur i hela friden den här obetydliga frågan ens klev upp på agendan. Men någon måste ju ha börjat och sen hakade resten på.

Hursomhelst så får folk tycka vad de vill- Pro-klappa eller anti-klappa. Det spelar väl ingen större roll anser jag. Hela grejen är ju löjligt uppförstorad.

För att återknyta till rubriken. Det är inte klapporna som ger mig huvudvärk – det är att folk ens orkar bry sig om…pappersark.

Bättre kan vi! Klapp, klapp, klapp.

@hockeystaden